1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §. Tillämpningsområde.

Enligt utredning är det för tydlighetens skull motiverat att precisera underpunkterna b och c i 1 mom. 1 punkten med en hänvisning till underpunkt a.  

I den föreslagna paragrafen nämns inte sådana registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) och som övervakas av Finansinspektionen. Dessa omfattas av den gällande penningtvättslagen. Utskottet föreslår att det i slutet av 1 mom. 4 punkten infogas en bestämmelse om AIF-förvaltare. 

Dessutom måste det till 1 mom. 6 punkten fogas ett omnämnande av i Finland etablerade filialer till utländska försäkringsförmedlare, till vilka det finns en hänvisning också i 4 § 16 punkten underpunkt e. 

I 1 mom. 12 punkten föreslås det att penningtvättslagen ska tillämpas på advokater. Den föreslagna ordalydelsen ger det intrycket att lagen skulle tillämpas på advokater i en omfattning som är vidare än vad som föreskrivs i artikel 2 i det fjärde penningtvättsdirektivet. Enligt direktivet är advokater rapporteringsskyldiga när de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom. Enligt den exakta ordalydelsen i propositionen ska penningtvättslagen tillämpas på alla transaktioner där advokaten handlar i en klients namn eller för en klients räkning. Förvaltningsutskottet anser att bestämmelsen i 12 punkten är minst sagt flertydig och att ordalydelsen bör ändras så att den bättre motsvarar ordalydelsen i direktivet. 

Förvaltningsutskottet föreslår därför att det inledande stycket i 12 punkten ändras till formen ”advokater enligt lagen om advokater (496/1958) och på dem som biträder advokaterna, till den del det är fråga om att de handlar i en klients namn eller för en klients räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom eller att de i en klients namn deltar i planering eller genomförande av följande transaktioner:”. 

En motsvarande ändring bör göras i 1 mom. 13 punkten. 

3 §. Avgränsning av tillämpningsområdet.

Enligt förslaget ska lagen inte tillämpas på ekonomisk verksamhet som bedrivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning och uppfyller vissa förutsättningar. Enligt 1 mom. 3 punkten är en förutsättning att verksamheten bedrivs av en person som inte bedriver verksamhet enligt 2 § 1 mom. 1—22 punkten som sin huvudsakliga affärsverksamhet. Enligt uppgift är avsikten att bestämmelsen ska gälla alla de rapporteringsskyldiga som avses i lagen, med undantag av dem som säljer eller förmedlar varor (24 punkten). Utskottet föreslår därför att det till 3 punkten fogas en hänvisning till 2 § 1 mom. 23 punkten, som gäller dem som utför bokföringsuppdrag enligt uppdrag. 

Förvaltningsutskottet föreslår att hänvisningen i 2 mom. rättas. 

4 §. Definitioner.

I 10 punkten definieras tillhandahållare av företagstjänster. Enligt utredning avviker 10 punkten underpunkt a innehållsmässigt från direktivets artikel 3.7, som definitionen grundar sig på. För att säkerställa en överensstämmande tolkning måste frasen ”för en tredje parts räkning” strykas. 

Enligt 11 punkten avses med en person i politiskt utsatt ställning bland annat en fysisk person som har eller har haft offentliga uppdrag som medlem av politiska partiers förvaltningsorgan (underpunkt c). I den finska språkdräkten används uttrycket ”on toiminut julkisessa tehtävässä poliittisten puolueiden hallintoelinten jäsenenä”. I artikel 3.9 i den svenskspråkiga versionen av direktivet används uttrycket ”ledamöter av politiska partiers styrelser” (”poliittisten puolueiden johtoelinten jäsenet” i den finska versionen). Enligt utredning ingick propositionens formulering redan i det propositionsutkast som publicerades efter den inledande beredningsfasen, men några särskilda motiv för användningen av en formulering som avviker från direktivet har inte lämnats. Utskottet menar att formuleringen i direktivet kan avgränsas tydligare, vilket underlättar de rapporteringsskyldigas tillämpning av 3 kap. 13 §. Utskottet föreslår därför att underpunkt c ändras i enlighet med det. De internationella rekommendationerna eller direktivet avser inte heller att definitionen ska omfatta personer på lokal nivå.  

I 12 punkten definieras familjemedlem till en person i politiskt utsatt ställning. Enligt bestämmelsen avses med en sådan bland annat make eller partner som enligt den nationella lagstiftningen i respektive land likställs med make (underpunkt a). I Finlands nationella lagstiftning jämställs registrerat partnerskap med äktenskap (8 § i lagen om registrerat partnerskap (950/2001). Detsamma gäller dock inte samboförhållande, eftersom det för samboförhållande inte finns någon motsvarande bestämmelse om kategoriskt jämställande. Jämställande av samboförhållande skulle kräva att det föreskrivs särskilt om saken. 

I punkt 16 underpunkt b hänvisas till fondföretag enligt 2 § 1 mom. 10 punkten i lagen om placeringsfonder (48/1999). I den lagen avses med fondföretag ”ett företag för kollektiva investeringar som har fått auktorisation i någon annan EES-stat än Finland och som enligt lagstiftningen i sin hemstat uppfyller villkoren i fondföretagsdirektivet". Hänvisningen borde likväl gälla finländska fondbolag enligt 2 § 1 mom. 3 punkten i lagen om placeringsfonder. Till underpunkt b måste också fogas ett omnämnande av sådana finländska AIF-förvaltare som avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och omfattas av definitionen ”ett företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier” i artikel 3.2 d i penningtvättsdirektivet. 

Enligt inkommen utredning måste definitionen i underpunkt d preciseras så att den lyder "en försäkringsförmedlare enligt 3 § 3 punkten i lagen om försäkringsförmedling, om den förmedlar livförsäkringar och andra investeringsrelaterade tjänster". 

I punkt 17 omfattar definitionen av "företag som tillhandahåller finansiella tjänster" till följd av det breda tillämpningsområdet också sådana rapporteringsskyldiga som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 1—8 punkten och övervakas av Finansinspektionen. För tydlighetens skull måste paragrafens 17 punkt preciseras. Dessutom är det enligt utredning motiverat att i enlighet med artikel 3.2 f i penningtvättsdirektivet till punkten foga i Finland etablerade filialer till företag som tillhandahåller finansiella tjänster. 

3 kap. Kundkontroll

2 §. Kundidentifiering och identitetskontroll.

I den föreslagna 2 § föreskrivs om de situationer där kunden alltid måste identifieras oberoende av riskerna. Bestämmelsen gäller när ett fast kundförhållande etableras och vissa andra situationer som anges i paragrafen. 

Med transaktion avses en enskild transaktion, exempelvis en girering eller betalning av en spelavgift. Enligt 2 § 1 mom. 1 punkten, som avser sporadiska transaktioner, gäller skyldigheten att identifiera kunden inte sedvanliga händelser som inte är förenade med några betydande risker, exempelvis vanliga konsumternas transaktioner.  

Enligt artikel 11 a i direktivet ska en rapporteringsskyldig vidta åtgärder för kundkännedom när en affärsförbindelse ingås. Med avseende på bekämpningen av penningtvätt och av finansiering av terrorism har det i propositionen inte ansetts nödvändigt med kundkontroll i fråga om alla sporadiska kundrelationer eller transaktioner, i det fall att kundrelationen inte är förknippad med några särskilda risker. Uttrycket fast kundförhållande, som grundar sig på den gällande penningtvättslagen, har av dem som tillämpar lagen ansetts vara tydligare och mer ändamålsenligt, eftersom skyldigheten att vidta fullständiga åtgärder för kundkännedom då begränsas till att gälla fasta kundförhållanden som registrerats på olika sätt. Direktivet gör också åtskillnad mellan att ingå en affärsförbindelse (establishing a business relationship) och utföra enstaka transaktioner (carrying out an occasional transaction).  

I fråga om penningspelsverksamhet som avses i 2 mom. uppstår skyldigheten till kundkontroll när det är frågan om att etablera ett fast kundförhållande enligt 1 mom., när det gränsvärde som avses i 2 mom. överskrids eller när transaktionen av någon anledning är tvivelaktig (1 mom. 3 och 4 punkten).  

Av propositionens detaljmotiv framgår att det vid penningspelsverksamhet anses att ett fast kundförhållande etableras när kunden registreras på något sätt (t.ex. genom öppnande av ett spelkonto eller anteckning av kundkontrolluppgifter i ett kundregister).  

När det är frågan om spelbetalningar (t.ex. lottokuponger) som överskrider gränsvärdet, ger lagförslaget penningspelsbolaget rörelseutrymme i fråga om när kunden ska identifieras, med hänsyn till att sammanhängande spelrelaterade betalningar kan vara svåra att kontrollera särskilt vid spel som lämnas in i fysiska butiker. Lagförslaget utgår från att penningspelsbolaget ska bedöma när betalningar kan anses vara sammanhängande (t.ex. under samma dag eller vecka).  

Penningspelsbolaget kan anse det ändamålsenligt att alltid när det görs enskilda spel på över 2 000 euro identifiera kunden redan vid betalningen, med beaktande av att en så stor betalning kan anses avvika från det normala. Lagförslaget gör det dock möjligt att kontrollera kundens identitet senast vid utbetalningen av vinsten. Kundkontrollen kan alltså i fråga om sammanhängande betalningar utföras också när vinsten betalas ut.  

I kapitlets 4 § föreskrivs om skyldigheten att följa kundförhållandet i situationer där kunden har identifierats. Till exempel ska bankerna fästa vikt vid transaktioner som, med hänsyn till kundens normala verksamhet, avviker från det normala. Vid penningspelsverksamhet kan ett kundförhållande i praktiken följas först när det fråga om ett registrerat fast kundförhållande.  

Bestämmelserna i 13 § (skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning) avser i enlighet med direktivet skyldigheter som kompletterar 2 §. En rapporteringsskyldig kan om den så vill kontrollera uppgifterna om en person i politiskt utsatt ställning samtidigt som andra kundkontrolluppgifter samlas in. Det är dock inte det enda korrekta sättet att utreda politisk utsatthet, och syftet med paragrafen är inte att föreskriva att en viss metod ska tilllämpas.  

De på riskbaserad bedömning grundade förfarandena som avses i 13 § innebär att det inte är nödvändigt att utreda om en kund är en person i politiskt utsatt ställning i samtliga de situationer där kunden ska identifieras enligt 3 kap. 2 §, såvida inte någon särskild risk för penningtvätt och finansiering av terrorism är förenad med produkten eller tjänsten eller kundförhållandet. De på riskbaserad bedömning grundade förfarandena behandlas närmare i samband med den nämnda 13 §.  

I 5 mom. föreskrivs det att om kunden ska identifieras och identiteten kontrolleras på grund av att det sammanlagda värdet av enskilda transaktioner i sådana fall som avses i 1 mom. 2 punkten är minst 10 000 euro eller i sådana fall som avses i 2 mom. minst 2 000 euro, ska identiteten kontrolleras när den nämnda gränsen nås. Enligt utredning borde 5 mom. ha hänvisat också till de fall som avses i 1 mom. 1 punkten. Enligt den punkten ska kundkontroll utföras om en enskild transaktion eller flera sammanhängande transaktioner sammanlagt uppgår till minst 10 000 euro och kundförhållandet är tillfälligt, eller om det är fråga om en sådan överföring av medel enligt artikel 3.9 i förordningen om information om betalaren, som överstiger 1 000 euro. Utskottet föreslår att 5 mom. kompletteras på det ovan avsedda sättet. 

7 §. Fullgörande av skyldigheter i fråga om kundkontroll för den rapporteringsskyldigas räkning.

Enligt 6 mom. i paragrafen kan tillsynsmyndigheten anse att en penningspelssammanslutning i egenskap av rapporteringsskyldig uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i denna paragraf, om en näringsidkare eller sammanslutning enligt 1 kap. 2 § 2 mom. som handlar på dess vägnar och förmedlar deltagaranmälningar och -avgifter i anslutning till penningspel iakttar bestämmelserna om kundkontroll i 1, 2 och 10 § i detta kapitel, och om penningspelssammanslutningen på begäran utan dröjsmål av denna får uppgifter om kundkontroll och för kontroll av en kunds identitet. 

Enligt utredning avser bestämmelsen den miniminivå på vilken penningspelssammanslutningen anses följa skyldigheterna enligt lagförslag 1 när den anlitar ombud för att fullgöra skyldigheterna enligt de paragrafer som nämns där. En penningspelssammanslutning befrias dock inte från ansvar för skyldigheterna i denna lag genom att överföra kundkontrollen till ombud (8 mom.). Också riskbedömningen ligger helt på penningspelssammanslutningens ansvar. Penningspelssammanslutningen har i bestämmelsen avsiktligt getts rörelseutrymme att avgör hur det är mest ändamålsenligt att ordna överföringen av uppgifterna. Penningspelssammanslutningarna ska på det sätt som avses i 4 § 2 mom. fortlöpande följa upp kundförhållanden där en tredje part har vidtagit åtgärder för kundkontroll (7 mom.). 

Enligt utredning utför penningspelssammanslutningens ombud kundidentifiering och kontroll av kunders identitet för penningspelssammanslutningens räkning som ett moment i förmedlingen av deltagaranmälningar och -avgifter i anknytning till penningspel. Samtidigt som en kunds identitet kontrolleras, fyller ombudet i identifieringsuppgifterna för kunden och andra begärda uppgifter antingen direkt i försäljningsterminalen för penningspel eller på en pappersblankett som gjorts upp av penningspelssammanslutningen. Ombudet ska utan dröjsmål lämna identifieringsuppgifterna till penningspelssammanslutningen. Utskottet konstaterar att frasen ”på begäran” i 6 mom. måste strykas för att bestämmelsen ska motsvara sitt syfte. 

Kundidentifiering och kontroll av kunders identitet innebär behandling av personuppgifter. Behandling av personuppgifter är förknippad med särskilda lagstiftningsmässiga krav. Eftersom ombuden inte är rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 4 § 1 mom. 5 punkten är det med hänsyn till kundernas integritet ändamålsenligt att ombuden behandlar de aktuella personuppgifterna endast på uppdrag av en penningspelssammanslutning och för dess räkning. 

8 §. Förenklade åtgärder för kundkontroll.

I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sådana kunder, produkter, tjänster, transaktioner, leveranssätt och geografiska riskfaktorer som kan vara förenade med låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt om förfarandena i sådana situationer. 

Utifrån inkommen utredning poängterar förvaltningsutskottet att tillämpningen av förenklade åtgärder för kundkontroll inte kräver att statsrådet utfärdat en förordning, utan den rapporteringsskyldiga kan tillämpa förenklade åtgärder utifrån sin egen riskbedömning. Riskbedömningen måste dock dokumenteras. Enligt utredning är syftet med förordningen att stödja de rapporteringsskyldigas verksamheten genom att det utfärdas närmare bestämmelser för situationer där det anses behövligt. De här situationerna kan exempelvis gälla finansieringsavtal som avses i statsrådets förordning om lägre krav på kundkontroll när det gäller vissa finansieringsavtal vid förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (1204/2011) eller försäkringsprodukter som är förenade med låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det är dock möjligt att beakta också andra situationer. 

10 §. Skärpta åtgärder för kundkontroll.

I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sådana kunder, produkter, tjänster, transaktioner, leveranssätt och geografiska riskfaktorer som är förenade med extra hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt om förfarandena i sådana situationer. Inte heller tillämpningen av skärpta åtgärder för kundkontroll kräver att statsrådet utfärdar förordning. 

13 §. Skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning.

I paragrafen föreskrivs det om den rapporteringsskyldigas skyldighet att vidta skärpta åtgärder för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 20 § i den gällande penningtvättslagen. Den största ändringen jämfört med nuläget är att bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas så att det i enlighet med det fjärde penningtvättsdirektivet omfattar inte bara utländska utan även inhemska personer i politiskt utsatt ställning. 

Det fjärde penningtvättsdirektivet kräver att alla rapporteringsskyldiga har lämpliga riskhanteringssystem på plats, inklusive riskbaserade förfaranden, för att kunna avgöra om kunden eller kundens verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning. Artikel 20 i direktivet genomför FATF:s rekommendation 12, men enligt den behöver endast alla aktörer inom finanssektorn ha lämpliga riskhanteringssystem. Direktivet avser också att kundkontrollen i fråga om personer i politiskt utsatt ställning och den löpande övervakningen i samband därmed ligger på samma nivå oberoende av om kunden är inhemsk eller utländsk. FATF:s rekommendation kräver bara skäliga åtgärder för avgöra om kunden är en person i politiskt utsatt ställning, och förutsätter att de åtgärder som avses i direktivet vidtas endast vid kundförhållanden som är förknippade med hög risk. Kraven i direktivet är alltså klart strängare än de i FATF:s rekommendation. Det mest väsentliga vid utformningen av bestämmelsen är därför att säkerställa att direktivet genomförs korrekt. 

Enligt 1 mom. ska de rapporteringsskyldiga ha lämpliga på riskbaserad bedömning grundade förfaranden för att konstatera om en kund är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning eller en sådan persons familjemedlem eller medarbetare. 

Enligt propositionens detaljmotiv ska en rapporteringsskyldig ha lämpliga på riskbaserad bedömning grundade förfaranden för att konstatera om en kund är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning eller en sådan persons familjemedlem eller medarbetare. Den rapporteringsskyldiga kan sålunda anpassa förfarandet till de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenade med kundförhållandena och verksamheten. 

Enligt utredning till förvaltningsutskottet är avsikten i propositionen att den rapporteringsskyldiga ska ha möjlighet att låta bli att utreda kundens status, om det kan motiveras med den riskbaserade bedömningen. Förfarandena för en riskbaserad bedömning tillåter exempelvis att den rapporteringsskyldiga inte utreder om en person är i en politiskt utsatt ställning samtidigt som kunden identifieras och identiteten kontrolleras. I stället kan den rapporteringsskyldiga göra utredningen av personens politiska utsatthet i efterhand, dock utan obefogat dröjsmål. 

Av de skäl som anförs i utskottets överväganden är det motiverat att precisera 3 kap. 13 § för att undvika oklarheter i fråga om tolkningen. Förvaltningsutskottet föreslår att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket den politiska utsattheten alltid ska utredas inom ramen för det förfarande som avses i 1 mom., om den rapporteringsskyldiga utifrån den i 2 kap. 3 § avsedda riskbedömningen bedömer att ett kundförhållande eller en enskild transaktion är förenad med en extra hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Utskottets förslag till nytt 2 mom. betyder att alla rapporteringsskyldiga ska ha förfaranden för riskbaserad bedömning. Inom ramen för detta förfarande kan den rapporteringsskyldiga utifrån riskbedömningen själv avgöra i vilka situationer den måste utreda om en kund är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning respektive när en sådan utredning kan göras utifrån en prövning av det enskilda fallet. Enligt utskottets förslag måste det i vilket fall alltid utredas om en kund är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning, när ett kundförhållande eller en enskild transaktion är förenad med extra hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Så kan fallet vara exempelvis om en i en annan stat bosatt person köper en skadeförsäkring för en värdefull fastighet eller bostad i Finland. På motsvarande sätt kan den rapporteringsskyldiga inom ramen för ett förfarande för riskbaserad bedömning avgöra att den inte behöver utreda om en kund är eller har varit en person i politiskt utsatt ställning, när det är frågan om en transaktion som inte är förenad med någon särskild risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det kan till exempel gälla sedvanligt penningspel, där det gränsvärde som anges i 3 kap. 2 § 2 mom. sällan överskrids. Å andra sidan bör den rapporteringsskyldiga i enskilda fall bedöma kundförhållandet separat, om spelhändelsen är förenad med något som avviker från det normala eller om den rapporteringsskyldiga misstänker penningtvätt eller finansiering av terrorism. 

Av utskottets förslag följer att propositionens 2 mom. blir 3 mom. Utskottet föreslår en teknisk ändring av 3 mom. 1 punkten i den finska språkdräkten, varvid uttrycket "ylimmän johdon" ändras till "ylemmän johdon". Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten. På motsvarande sätt blir 3 mom. i propositionen 4 mom. enligt utskottets förslag. 

I propositionens 4 mom. finns en specialbestämmelse om obligatoriska försäkringar som hör till den sociala tryggheten. Med hänsyn till det nya 2 mom. är bestämmelsen onödig, eftersom det nya 2 mom. gäller alla grupper av rapporteringsskyldiga, även arbetspensionsförsäkringsbolag. Förvaltningsutskottet föreslår därför att 4 mom. i propositionen stryks. 

5 kap. Registret för övervakning av penningtvätt

4 §. Uppgifter som ska föras in i registret för övervakning av penningtvätt samt anmälan om ändringar.

Enligt det föreslagna 5 kap. 3 § 3 mom. ska sökanden i sin ansökan om att införas i registret för övervakning av penningtvätt uppge den näringsverksamhet som bedrivs och som ligger till grund för sökandens rapporteringsskyldighet. Förvaltningsutskottet anser att det för en i 4 § 1 mom. 1 punkten avsedd enskild näringsidkares del är behövligt att i registret också anteckna den näringsverksamhet som avses i nämnda 3 § 3 mom. Utskottet föreslår att en bestämmelse om detta införs i en ny 3 punkt. 

Enligt utredning har regionförvaltningsverket dessutom med anledning av sin tillsynsuppgift behov av att i registret anteckna vilka personers tillförlitlighet som har utretts i enlighet med 5 kap. 5 §. I registret antecknas personens namn, personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsedatum samt medborgarskap och ställning hos den registrerade. Utskottet föreslår att det till momentet fogas en ny 4 punkt om detta. 

Av detta följer att 3 och 4 punkten i RP i stället blir 5 och 6 punkten. 

5 §. Tillförlitlighet.

I paragrafen föreslås det bestämmelser om bland annat kriterierna för bedömning av tillförlitligheten. Under utskottsbehandlingen har det framgått att paragrafens 2 mom. 1 punkt och den till den punkten kopplade rätten att få uppgifter som avses i 5 mom. inte motsvarar varandra. För att rätta till detta föreslår förvaltningsutskottet att 2 mom. 1 punkten preciseras genom ett omnämnande av de offentliga avgifter enligt 5 mom. som bestämmelsen ska gälla. 

Enligt utredning till förvaltningsutskottet måste avgiftsfriheten för de uppgifter som Enheten för utredning av grå ekonomi producerar för regionförvaltningsverket beaktas i 5 mom. 

Det finns också en inbördes konflikt mellan 3 mom. och 6 mom. För att rätta till detta föreslår utskottet att ordalydelsen i 6 mom. preciseras så att den motsvarar ordalydelsen i 3 mom. Enligt utredning berörs dessutom överlåtelsen av uppgifter enligt 6 mom. av samma krav på att hanteringen av personuppgifter är behövlig som gäller för 5 mom. Utskottet konstaterar att det ska föreskrivas i lag om detta och föreslår att en bestämmelse om detta fogas till 6 mom. 

Utskottet konstaterar att ordalydelsen i 7 mom. måste preciseras. Den datasäkra lösning som avses i momentet kan vara något annat än en teknisk anslutning. 

7 §. Utlämnande av uppgifter ur registret för övervakning av penningtvätt.

Enligt propositionen ska det vid regionförvaltningsverket inrättas ett register för övervakning av penningtvätt i vilket det med stöd av penningtvättslagen registreras uppgifter om rapporteringsskyldiga som övervakas av regionförvaltningsverket, med undantag för dem som är auktoriserade tillsynsobjekt eller som redan är registrerade som regionförvaltningsverkets tillsynsobjekt enligt någon annan lagstiftning. Avsikten är att anmälningar till registret ska göras elektroniskt och att också eventuella registerförfrågningar ska göras elektroniskt. 

I 7 § 2 mom. sägs det att trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får regionförvaltningsverket lämna ut personuppgifter ur registret i form av utskrifter eller göra dem allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät eller i övrigt lämna ut dem i elektronisk form. 

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid att regionförvaltningsverket ska få göra personuppgifter i registret för övervakning av penningtvätt allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät. Grundlagsutskottet har ansett att det enligt grundlagen är möjligt att offentliggöra personuppgifter i form av en offentlig informationstjänst så som regeringen nu föreslår, om argumenten för det är godtagbara med tanke på garantierna för rättsskydd och de grundläggande fri- och rättigheterna. Med avseende på skyddet för privatlivet och för personuppgifter är det dock enligt grundlagsutskottet väsentligt att det i webbaserade personregister av den föreslagna typen inte går att söka uppgifter på stora grupper utan till exempel bara genom enskild sökning. Inom ramarna för det direktiv som ska genomföras ser grundlagsutskottet det ändå som viktigt att det aktuella lagförslagets bestämmelser om offentliga informationstjänster kompletteras med en i fråga om registrets innehåll och syfte motiverad restriktion som avser att sökningarna är enskilda. 

Enligt vad förvaltningsutskottet erfar ska överlåtelsen av uppgifter ordnas genom att de i tillämpliga delar görs allmänt tillgängliga via en elektronisk tjänst. Användarna av den elektroniska tjänsten kan söka efter registrerade uppgifter genom enskilda sökningar av företags- och organisationsnummer, firma eller bifirma. Vidare kan användaren göra sökningar utifrån näringsverksamheten på så sätt att sökresultatet är en förteckning över samtliga rapporteringsskyldiga som registrerats på grundval av en viss näringsverksamhet. Avvikande från vad som sägs i propositionsmotiven är avsikten inte att begränsa möjligheterna att söka uppgifter så att samma sökande under ett dygn ska kunna söka uppgifter endast om ett begränsat antal företag. Det ska inte vara möjligt att genom den elektroniska tjänsten söka uppgifter som antecknats i registret med stöd av den nya 4 punkt (tillförlitlighet) som förvaltningsutskottet föreslår bli infogad i 4 § 1 mom. 

Sökningarna av personuppgifter riktar sig i den elektroniska tjänsten endast till personuppgifter som är offentliga, och uppgifter kan sökas endast som enskilda sökningar. De här personuppgifterna kan avgränsas till grunduppgifterna. Med tanke på regleringen i dess helhet och lösningarna för den elektroniska tjänsten ser förvaltningsutskottet det inte som behövligt att i 7 § inkludera en bestämmelse som motsvarar kravet på enbart enskilda sökningar i registerlagstiftningen för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (GrUU 32/2008 rd). Det register som avses där avviker också från det nu aktuella registret för övervakning av penningtvätt. Efter bedömning av grundlagsutskottets utlåtande och bestämmelserna om registret för övervakning av penningtvätt föreslår förvaltningsutskottet dock att 2 mom. preciseras så att det av bestämmelsen tydligt framgår vilka personuppgifter som kan göras tillgängliga genom ett allmänt datanät eller lämnas ut i form av utskrifter, genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form. De här uppgifterna omfattar enligt förslaget en fysisk persons namn och födelsedatum. 

Som det konstaterades ovan är avsikten att användaren av den elektroniska tjänsten ska kunna göra sökningar utifrån näringsverksamheten på så sätt att sökresultatet är en förteckning över samtliga rapporteringsskyldiga som registrerats på grundval av en viss näringsverksamhet. Det framgår dock inte klart av formuleringen i 1 mom., så utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om detta. Enligt utskottets uppfattning är en sådan sökning i praktiken en sökning av uppgifter på stora grupper. I huvudsak vore det frågan om företagsuppgifter, men enligt utskottets uppfattning ingår också personuppgifter, eftersom bestämmelsen även gäller uppgifter som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten. Med hänsyn till grundlagsutskottets utlåtande anser förvaltningsutskottet att det i 2 mom. bör ingå ett omnämnande av att personuppgifter i ett elektroniskt datanät endast kan sökas som enskilda sökningar. 

I andra meningen i 2 mom. föreskrivs dessutom om de villkor under vilka regionförvaltningsverket får lämna ut personbeteckningens slutled ur regionförvaltningsverkets register för övervakning av penningtvätt. I paragrafen saknas dock en uttrycklig bestämmelse, motsvarande den som föreslås i 1 a § i handelsregisterlagen, om att en förutsättning för att personbeteckningens slutled ska lämnas ut är att den som begär uppgifterna ger registermyndigheten en utredning om att uppgifterna skyddas på ändamålsenligt sätt. I 3 mom. finns visserligen en allmän bestämmelse om skyldigheten att lämna en utredning. 

Utskottet ser det som motiverat att bestämmelsen om förutsättningarna för att lämna ut personbeteckningens slutled ur registret för övervakning av penningtvätt motsvarar bestämmelsen i handelsregisterlagen. Utskottet föreslår därför att sista meningen i 2 mom. flyttas till 3 mom. och att det momentets bestämmelse om ändamålsenligt skydd av uppgifter preciseras så att den gäller utlämnande av personbeteckningens slutled. Dessutom verkar det som om 3 momentets första mening om att lämna ut uppgifter genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form överlappar med det som föreslås i 2 mom., så utskottet föreslår att meningen stryks. 

Förvaltningsutskottet noterar vidare att det i propositionens detaljmotiv sägs att kravet på ändamålsenligt informationsskydd inte gäller utlämnande av uppgifter som ska offentliggöras elektroniskt över det allmänna datanätet. Utskottet konstaterar att skyddet av personuppgifter regleras i personuppgiftslagen (523/1999) som allmän lag och den samtidigt stiftade lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), vilka tillsammans utgör ett lagstiftningskomplex om skyddet av personuppgifter. Utskottet inskärper att den registeransvariga är skyldig att i enlighet med personuppgiftslagstiftningen skydda uppgifterna på ett ändamålsenligt sätt i personregistret och när uppgifterna lämnas ut, oberoende av på vilket sätt den elektroniska överlåtelsen genomförs i tekniskt avseende. För att öppna en teknisk anslutning till regionförvaltningsverkets register eller på något annat sätt lämna ut uppgifterna elektroniskt krävs det dessutom att regionförvaltningsverket fattar ett beslut om att lämna ut uppgifter. 

6 kap. Uppgifter om förmånstagare

2 §. Sammanslutningars skyldighet att upprätthålla information om verkliga förmånstagare.

Enligt propositionen är de rapporteringsskyldiga som avses i 1 kap. 4 § 5 punkten skyldiga att identifiera de verkliga förmånstagarna i de företag och sammanslutningar som är deras kunder. Bestämmelser om dessa finns i 1 kap. 5 och 7 §. Enligt 3 kap. 6 § i lagförslaget ska en kunds verkliga förmånstagare alltid identifieras i sådana situationer som avses i 1 kap. 5 § 2—4 mom. och 7 §. 

Dessutom kräver direktivet att medlemsstaterna i sin lagstiftning säkerställer att också de företag och sammanslutningar som utgör sådana kunder som avses ovan själva upprätthåller uppgifter om sina verkliga förmånstagare. I 6 kap. föreslås det bestämmelser om detta. 

Med beaktande av detta anser förvaltningsutskottet att hänvisningarna till verkliga förmånstagare i 6 kap. 2 § 1 och 2 mom. är oklara. Enligt utredning är syftet med dessa moment att proportionalisera skyldigheten att identifiera den verkliga förmånstagaren mot företagets möjligheter att få uppgifter om den verkliga förmånstagarens ställning. I de enklaste fallen kan förmånstagarens ställning utläsas av aktieägarförteckningen eller handelsregistrets anteckning om styrelsen. Å andra sidan kan förmånstagarens ställning grunda sig på exempelvis ett delägaravtal eller på utövande av faktiskt bestämmande inflytande, varvid företagets möjligheter att få information är begränsade. Faktiskt bestämmande inflytande kan i princip utövas också genom små ägarandelar eller långa ägarkedjor. Utgångspunkten vid fastställande av den verkliga förmånstagarens ställning är enligt utredning att ett företag ska utnyttja alla omständigheter som det har kännedom om. Ett företags skyldighet att aktivt utreda saken måste dock ställas i relation till utredningsmöjligheterna, så att företaget inte förorsakas oskälig administrativ börda. 

Med tanke på det som i 3 kap. 6 § 1 mom. föreskrivs om en rapporteringsskyldigs skyldighet att alltid identifiera verkliga förmånstagare i sådana situationer som avses i 1 kap. 5 § 2—4 mom., är det enligt förvaltningsutskottet konsekvent att också bestämmelsen om kundernas skyldighet att aktivt upprätthålla information om verkliga förmånstagare hänvisar till samma bestämmelser. Utskottet föreslår att det i 1 mom. infogas en precisering om detta. 

Enligt 3 kap. 6 § 1 mom. ska dessutom de rapporteringsskyldiga med beaktande av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förenade med en kund, på ett ändamålsenligt sätt och i en tillräcklig omfattning utreda om någon annan utövar sådant bestämmande inflytande över kunden som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. Av de skäl som nämns ovan måste också bestämmelsen i 2 mom. preciseras i detta avseende. 

4 §. Registrering av sammanslutningars verkliga förmånstagare.

I propositionen föreslås det att det för tydlighetens skull i paragrafen införs bestämmelser med hänvisningar till handelsregisterlagen (129/1979), föreningslagen (503/1989), religionsfrihetslagen (453/2003) och stiftelselagen (487/2015), i vilka det föreskrivs om registrering av uppgifter om personer som ska anses vara verkliga förmånstagare. På motsvarande sätt ändras handelsregisterlagen så att uppgift om verkliga förmånstagare ska antecknas i registret. Uppgifterna om förmånstagare ska registreras i Patent- och registerstyrelsens handelsregister, föreningsregister, stiftelseregister och register över religionssamfund. Bestämmelsen anknyter till penningtvättsdirektivets krav på ett centralt register. Kravet uppfylls genom att föreningsregistret och registret över religionssamfund ansluts som stamregister i företags- och organisationsdatasystemet. 

I 5 mom. föreskrivs om den tidpunkt då uppgifterna senast ska lämnas in till registren. Enligt utredning är det föreslagna 5 mom. likväl onödigt i sammanhanget, eftersom det föreskrivs särskilt om ikraftträdandet för bestämmelserna om registren. Utskottet föreslår därför att 5 mom. stryks. 

Däremot måste det till förslaget till lag om ändring av handelsregisterlagen (lagförslag 4) fogas en särskild ikraftträdande- och övergångsbestämmelse. Utskottet hänvisar till det som anförs nedan i fråga om lagförslag 4.  

7 kap. Tillsyn

1 §. Tillsynsmyndigheterna och anmälan till centralen för utredning av penningtvätt.

Enligt 1 mom. 2 punkten utövas tillsynen av Polisstyrelsen när det är fråga om penningspelssammanslutningar enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 9 punkten samt näringsidkare och sammanslutningar som avses i 1 kap. 2 § 2 mom. Föremål för Polisstyrelsens tillsyn är därmed den penningspelssammanslutning (Veikkaus Ab) som avses i 11 § i lotterilagen (1047/2001) och näringsidkare och sammanslutningar som förmedlar deltagaranmälningar och -avgifter för penningspel som tillhandahålls av sådana penningspelssammanslutningar (Veikkaus Ab och Ålands Penningautomatförening, Paf) som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 9 och 10 punkten, om penningspelssammanslutningen till en sådan annan näringsidkare eller sammanslutning har överfört ansvaret för kundkontroll samt rapporteringsskyldigheten. Enligt förslaget ska Polisstyrelsen alltså svara för tillsynen över de ombud som säljer penningspel som tillhandahålls av den penningspelssammanslutning (Paf) som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 10 punkten, men inte för tillsynen över själva penningspelssammanslutningen. 

Som konstaterats i utskottets överväganden är avsikten att tillsynen över penningspelsverksamhet och fastighetsförmedling i landskapet Åland ska ordnas separat. Förvaltningsutskottet konstaterar att det därför är motiverat att avgränsa 1 mom. 2 punkten så att den även för ombudens del endast gäller de ombud till Veikkaus Ab som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 9 punkten. 

Enligt utredning måste det till lagförslaget fogas en bemyndigandebestämmelse enligt vilken Finansinspektionen utöver tillsyn över att förordningen om information om betalaren följs. Utskottet föreslår därför att detta införs i ett nytt 3 mom. i paragrafen, varvid det nuvarande 3 mom. blir 4 mom. 

5 §. Begränsning av ledningens verksamhet för viss tid.

Den föreslagna paragrafen grundar sig på penningtvättsdirektivets artikel 59.2 d. Enligt det ska de administrativa åtgärder som kan tillämpas inbegripa ett tillfälligt förbud. Enligt paragrafens detaljmotiv kan en person som hör till ledningen och är rapporteringsskyldig förbjudas att sköta uppgifter inom ledningen hos den rapporteringsskyldiga, om han eller hon i fråga vid skötseln av sina uppgifter har visat uppenbar oskicklighet eller oförsiktighet och om det är uppenbart att detta allvarligt kan äventyra de mål för tillsynen som anges i lagen. En förutsättning för att utfärda ett förbud är i enlighet med grundlagsutskottets tolkningspraxis att den till ledningen hörande personen tidigare har fått en rättelseuppmaning, anmärkning eller varning som inte har lett till att allvarliga och väsentliga brister i verksamheten har rättats till. Ytterligare en förutsättning är att oskickligheten eller oförsiktigheten allvarligt kan äventyra de mål för tillsynen som anges i lagförslaget. I de motiv som gäller 1 mom. understryks dessutom att syftet med denna paragraf är att begränsa ledningens verksamhet vid överträdelse av villkor som föreskrivs i lagen. 

Enligt utredning till förvaltningsutskottet finns likväl de flesta bestämmelserna om de krav på yrkesskicklighet och tillförlitlighet som avses i 1 mom. 2 punkten i andra lagar. I den nu aktuella lagen föreskrivs om vissa krav som ställs på dem som övervakas av regionförvaltningsverket (5 kap. i lagförslag 1). 

Av detaljmotiven får man också den uppfattningen att den ytterligare förutsättningen, dvs. att oskickligheten eller oförsiktigheten allvarligt kan äventyra de mål för tillsynen som anges i lagen, gäller såväl 1 punkten som 2 punkten. Den nämnda ytterligare förutsättningen ingår dock uttryckligen i 1 punkten och anknyter till den. 

En förutsättning för att utfärda ett förbud är enligt 2 mom. att den som avses i 1 mom. tidigare har fått en rättelseuppmaning, anmärkning eller varning som inte har lett till att allvarliga och väsentliga brister i verksamheten har rättats till. 

Enligt 3 mom. föreskrivs det om Finansinspektionens rätt att besluta att verksamheten inom ledningen för de sammanslutningar som står under dess tillsyn ska begränsas. Paragrafens 1 och 2 mom. ska således tillämpas exempelvis på den tillsyn som regionförvaltningsverket utövar över de rapporteringsskyldigas ledning. 

Den utredning som utskottet fått i frågan motsvarar innehållet i propositionen och ger inte anledning att ändra paragrafen. Utskottet påpekar dock betydelsen av propositionernas detaljmotiv. I detaljmotiven till en paragraf motiveras paragrafens innehåll och varför regeringen har stannat för en viss lösning i propositionen. Motiven utgör också tolkningsanvisningar för dem som tillämpar lagen. Det finns därför anledning att utarbeta detaljmotiven med den noggrannhet saken kräver. 

7 §. Vite.

Enligt 3 mom. får en fysisk persons informationsskyldighet enligt denna lag inte förenas med vite när det finns anledning att misstänka denna för brott och informationen har samband med det ärende som brottsmisstanken avser. Lagutskottet fäste uppmärksamhet vid uttrycket "aihetta epäillä", som inte används i straffprocesslagstiftningen, och föreslog att ordet ”aihetta” ersätts med ordet ”syytä”. Därigenom framgår det tydligare av formuleringen att bedömningen ska göras av förundersökningsmyndigheten. Förvaltningsutskottet menar att bestämmelsen bör ändras och föreslår att ordalydelsen ses över på det sätt lagutskottet föreslår. Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten. 

8 kap. Administrativa påföljder

1 §. Ordningsavgift.

Lagutskottet föreslog i sitt utlåtande att förvaltningsutskottet överväger att antingen till lagförslag 1 eller till revisionslagen foga ett förtydligande om att det är revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsens revisionstillsyn som ska påföra revisorer påföljder som följer av penningtvättslagen. Det motsvarar revisionstillsynens interna arbetsfördelning i fråga om de påföljder som påförs med stöd av revisionslagen. De påföljder som penningtvättslagen tillåter är enligt det första lagförslagets 8 kap. 1 § ordningsavgift, enligt 2 § offentlig varning och enligt 3 § påföljdsavgift. 

Enligt propositionens lagförslag 1 utövas tillsyn över efterlevnaden av den lagen samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den av Patent- och registerstyrelsen när det är fråga om rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 11 punkten. I lagförslaget fastställs inte närmare vilken enhet vid Patent- och registerstyrelsen som ska besluta om de administrativa påföljder som avses i 8 kap. 1—3 §. I revisionslagen (1141/2015) finns bestämmelser om Revisionstillsynen och revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsen. I 7 kap. 2 § i revisionslagen föreskrivs om Revisionstillsynens uppgifter. Enligt 4 § i det kapitlet finns vid Revisionstillsynen revisionsnämnden, som är självständig i sina avgöranden. Bestämmelser om revisionsnämndens beslutsrätt finns i 5 § i samma kapitel. Revisionsnämnden avgör de ärenden som specificeras där och sköter andra uppgifter enligt revisionslagen. 

Eftersom revisionsnämndens gällande behörighet avgränsats till de uppgifter som nämns i revisionslagen och det i propositionens lagförslag inte ingår någon bestämmelse enligt vilken revisionsnämnden kan påföra de administrativa påföljder som avses i lagförslag 1, verkar revisionsnämnden inte ha behörighet att påföra dessa administrativa påföljer. I vilket fall är nämndens ställning oklar i detta avseende. 

Förvaltningsutskottet menar därför att det måste föreskrivas att revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsens revisionstillsyn påför de administrativa påföljder som avses i 8 kap. 1—3 §. Det är följdriktigt att föreskriva om detta i lagförslag 1, där det också föreskrivs om överklagande av beslut om sådana administrativa påföljder som avses i lagförslag 1 samt om verkställighet av besluten. 

Utskottets förslag betyder också att det omprövningsförfarande om vilket det föreskrivs i revisionslagen inte tillämpas på beslut om administrativa påföljder enligt lagförslag 1. 

Förvaltningsutskottet föreslår därför att det till paragrafen fogas ett nytt 7 mom., enligt vilket revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsen påför den ordningsavgift som avses i paragrafen. 

2 §. Offentlig varning.

Bestämmelsen i 1 mom. måste beakta andra överträdelser av bestämmelserna i förordningen om information om betalaren än de som avses i 8 kap. 1 och 3 §. Utskottet föreslår att en bestämmelse om detta fogas till 1 mom. 

Av de skäl som anfördes i anknytning till 1 § föreslår förvaltningsutskottet att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsen meddelar den offentliga varning som avses i paragrafen. 

3 §. Påföljdsavgift.

Enligt 3 mom. kan en fysisk person inte påföras påföljdsavgift om det samtidigt är frågan om en gärning som är straffbar. Tillsynsmyndigheten kan dock påföra en påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten om gärningen eller försummelsen med hänsyn till dess menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen, den vinning som erhållits och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen som helhet betraktad anses vara ringa. Förvaltningsutskottet menar i likhet med lagutskottet att bestämmelsen är i viss mån problematisk, eftersom ett villkor för påförande av påföljdsavgift enligt paragrafens 1 mom. är att verksamheten allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt bryter mot bestämmelserna. Utskottet menar att samma gärning inte samtidigt kan vara såväl allvarlig som ringa. 

Bestämmelsen i 3 mom. grundar sig på 40 § 3 mom. i den gällande lagen om Finansinspektionen (878/2008). Det finns en inbördes konflikt mellan å ena sidan det inledande stycket i 8 kap. 3 § 1 mom. och å andra sidan 3 mom. Någon liknande konflikt förekommer inte i bestämmelserna i lagen om Finansinspektionen, där villkoren endast är uppsåt och oaktsamhet. Det inledande stycket i 1 mom. grundar sig på artikel 59.1 i penningtvättsdirektivet, så till den delen vore det problematiskt att slopa omnämnandet av hur allvarlig gärningen är som kriterium för påföljdsavgift. Enligt lagutskottets uppfattning kan däremot 3 mom. ändras genom strykning av kriteriet att gärningen kan anses vara ringa. 

Förvaltningsutskottet anser det motiverat att ändra bestämmelsen enligt lagutskottets förslag och föreslår att 3 mom. ändras på följande sätt: 

”Tillsynsmyndigheten kan inte påföra en fysisk person påföljdsavgift för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Med hänsyn till gärningens eller försummelsens menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen, den vinning som fåtts och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen som helhet betraktad, kan tillsynsmyndigheten dock påföra påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten.” 

Med hänvisning till det som konstaterades i anknytning till 1 § föreslår förvaltningsutskottet vidare att det till paragrafen fogas ett nytt 6 mom., enligt vilket revisionsnämnden vid Patent- och registerstyrelsen påför den ordningsavgift som avses i paragrafen. 

4 §. Storleken på påföljdsavgiften för kreditinstitut och finansiella institut.

Enligt 1 mom. ska, utöver de andra omständigheter som nämns i bestämmelsen, vid bestämmandet av påföljdsavgiften hänsyn tas till den vinning som erhållits eller den skada som orsakats genom förfarandet, om vinningen eller skadan kan bestämmas, gärningsmannens samarbete med den behöriga tillsynsmyndigheten för att utreda ärendet samt gärningsmannens tidigare försummelser och överträdelser av denna lag eller av bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Enligt artikel 17 i penningtvättsdirektivet ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den 26 juni 2017 för behöriga myndigheter och kreditinstitut och finansiella institut utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas. I artikel 18 i penningtvättsdirektivet föreskrivs dessutom att de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den 26 juni 2017 för behöriga myndigheter och kreditinstitut och finansiella institut ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas. Riktlinjerna kommer enligt inkommen utredning att påverka också de föreskrifter som Finansinspektionen meddelar med stöd av 9 kap. 6 § i lagförslag 1 och som är bindande för dem som är verksamma på finansmarknaden. Enligt utredning måste överträdelser och försummelser som hänför sig till dessa föreskrifter från Finansinspektionen beaktas i 1 mom. Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om detta. 

I 4 mom. i finns en bestämmelse enligt vilket den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen ska beaktas vid påförandet av påföljdsavgift. Enligt momentet får påföljdsavgiften, ”trots det som föreskrivs i denna paragraf [...] emellertid vara högst dubbelt så stor som den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas”. Förvaltningsutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och föreslår av tydlighetsskäl att formuleringen ”kaksi kertaa suurempi” i den finska språkdräkten ersätts med formuleringen ”kaksi kertaa niin suuri". Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten. 

Det tillägg till 1 mom. som utskottet föreslår gäller en specialbestämmelse om Finansinspektionen, varför tillämpningsområdet enligt 7 mom. måste avgränsas så att det inte omfattar specialbestämmelsen. 

5 §. Storleken på påföljdsavgiften för andra än kreditinstitut och finansiella institut.

Enligt inkommen utredning kan Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 7 § i lagförslag 1 utfärda föreskrifter som grundar sig på de europeiska tillsynsmyndigheternas regler och är bindande för dem som är verksamma på finansmarknaden, inklusive andra aktörer än kredit- och finansinstitut. Till dessa hör exempelvis skadeförsäkringsbolag, försäkringsföreningar, förmedlare av gräsrotsfinansiering och de som avses i 7 och 7 a § i lagen om betalningsinstitut (297/2010). Av de skäl som anförs i anknytning till 4 § 1 mom. ovan måste också överträdelser och försummelser som anknyter till dessa föreskrifter från Finansinspektionen beaktas i 5 § 1 mom. Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om detta. Eftersom 5 § tillämpas också av andra tillsynsmyndigheter än Finansinspektionen framhåller utskottet att tillägget till 1 mom. är en specialbestämmelse som enbart gäller Finansinspektionen. 

Förvaltningsutskottet hänvisar dessutom till lagutskottets utlåtande och föreslår att formuleringen ”kaksi kertaa suurempi” i 2 mom. i den finska språkdräkten ersätts med formuleringen ”kaksi kertaa niin suuri". Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten. 

8 §. Offentliggörande av administrativa påföljder.

Utskottet föreslår att rubriken ändras så att den mer exakt motsvarar paragrafens innehåll. I 4 mom. hänvisas också till beslut enligt 7 kap. 4—7 §. I den form utskottet föreslår motsvarar rubriken dessutom motsvarande bestämmelse i lagen om Finansinspektionen (43 §, lag 176/2016). 

Enligt sista meningen i 4 mom. kan tillsynsmyndigheten låta bli att offentliggöra ett beslut om det inte skulle vara skäligt att offentliggöra beslutet på grund av att den åtgärd som beslutet avser är obetydlig. Meningen motsvarar artikel 60.1 c ii i penningtvättsdirektivet. I 43 § 2 mom. 4 punkten i lagen om Finansinspektionen finns en hänvisning till 43 § 4 mom. Bestämmelsen i 43 § 4 mom. motsvarar i sak det aktuella 8 kap. 8 § 4 mom. i lagförslag 1. Enligt utredning till utskottet genomförs den nämnda bestämmelsen i penningtvättsdirektivet nationellt genom den här meningen i 8 kap. 8 § 4 mom. i lagförslag 1. 

9 §. Verkställighet och återbetalning av ordningsavgifter och påföljdsavgifter.

Enligt det föreslagna 1 mom. sköter Rättsregistercentralen verkställigheten av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. Närmare bestämmelser om verkställigheten utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande att grunderna för verkställigheten av en lag om administrativa sanktioner bör föreskrivas i lag. Också lagutskottet fäste uppmärksamhet vid regleringen och ansåg att de i propositionen föreslagna bestämmelserna inte är sakliga på denna punkt. Enligt lagutskottets bedömning lämpar sig det förfarande för verkställighet av påföljder som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (672/2002) i princip som sådant för verkställighet av de ordningsavgifter och påföljdsavgifter som avses i lagförslag 1. Därigenom är verkställigheten av påföljder, som sköts av Rättsregistercentralen, reglerad på lagnivå. 

Förvaltningsutskottet instämmer i det som grundlagsutskottet och lagutskottet säger i sina utlåtanden. För att komplettera bestämmelserna om verkställigheten på det ovannämnda sättet bör det till lagförslag 1 fogas en bestämmelse enligt vilken ordningsavgifter och påföljdsavgifter som påförts med stöd av denna lag ska verkställas i den ordning som avses i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Samtidigt stryks bemyndigandet att utfärda förordning i 1 mom.  

Dessutom bör det också till lagen om verkställighet av böter fogas en bestämmelse om verkställigheten av de ordningsavgifter och påföljdsavgifter som avses i lagförslag 1. I propositionen ingår inga förslag om ändring av den lagen. Förvaltningsutskottet föreslår därför nedan att ett nytt lagförslag om detta godkänns. 

Av de skäl som anförs i utskottets överväganden föreslår förvaltningsutskottet dessutom med hänvisning till grundlagsutskottets och lagutskottets utlåtanden att 2 mom. om återbetalning av ordningsavgifter och påföljdsavgifter stryks. Därigenom kan den av förvaltningsutskottet föreslagna hänvisningen till lagen om verkställighet av böter (672/2002) fogas till paragrafen som nytt 2 mom. 

Dessutom måste paragrafens rubrik ändras så att den stämmer överens med det ändrade innehållet. 

9 kap. Särskilda bestämmelser

4 §. Ändringssökande.

Enligt det föreslagna 1 mom. får tillsynsmyndighetens beslut överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs nedan i denna paragraf eller någon annanstans i lag. I paragrafen finns ingen bestämmelse om att ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I propositionsmotiven ansågs det i den här fasen motiverat med besvärsrätt utan krav på besvärstillstånd, eftersom påföljderna, som ersätter kriminaliseringarna i den gällande lagen, i vilket fall torde tillämpas endast i ett fåtal fall per år och påföljderna kan vara av stor ekonomisk betydelse. Överträdelser av penningtvättslagen utgör en ny ärendegrupp i förvaltningsdomstolarna, och antalet fall kommer sannolikt att vara lågt. Den direkta besvärsrätten syftar alltså uppenbart till att säkerställa att det i högsta instans fälls avgöranden som ger ledning för rättspraxisen. Ändringssökandet är dessutom fördelat på samtliga förvaltningsdomstolar. 

Lagutskottet noterade i sitt utlåtande att det ligger i linje med den allmänna utvecklingen av förvaltningsdomstolarna att överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen i regel kräver besvärstillstånd. Härigenom kan högsta förvaltningsdomstolen utvecklas mer mot att vara en domstol med en styrande funktion för rättspraxis. Med hänsyn till detta och till inkommen utredning ansåg lagutskottet att det i fråga om rättstryggheten är tillräckligt med en direkt besvärsinstans för besvär över beslut av de tillsynsmyndigheter som avses i lagförslag 1. Lagutskottet menade att det är möjligt att utveckla rättspraxis ändamålsenligt också på förvaltningsdomstolsnivå och så att man tillämpar besvärstillståndssystemet. Lagutskottet föreslog därför att 4 § 1 mom. kompletteras så att ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

Förvaltningsutskottet konstaterar i det här sammanhanget att tillsynsmyndigheterna med stöd av lagförslag 1 fattar också andra beslut än sådana som gäller påförande av administrativa påföljder. Propositionen föreslår dock inte att fortsatta besvär hos högsta förvaltningsdomstolen till någon del ska kräva besvärstillstånd, trots att det enligt den gällande penningtvättslagen är så sedan början av 2016 (40 §). 

Förvaltningsutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och föreslår därför att det i slutet av 1 mom. infogas en bestämmelse om att förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

På de grunder som anförs i utskottets överväganden föreslår förvaltningsutskottet dessutom att 4 mom. stryks, varvid sådana beslut av Finansinspektionen som avses i lagförslag 1 får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. 

Enligt 5 mom. ska 11 kap. 1 § i revisionslagen tillämpas på överklagande av Patent- och registerstyrelsens beslut. Det är alltså frågan om ett sådant undantag som avses i 4 § 1 mom. Enligt 11 kap. 1 § i revisionslagen ska överklagandet styras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Lagutskottet konstaterar i sitt utlåtandet att utskottet i samband med behandlingen av propositionen inte har fått kännedom om några särskilda grunder för att ändringssökande i sådana beslut av Patent- och registerstyrelsen som avses i lagförslag 1 skulle ordnas på ett sätt som avviker från huvudregeln i 9 kap. 4 §. Inte heller i propositionens motiv till 4 § 5 mom. ges några skäl för den valda lösningen. Enligt lagutskottets uppfattning är det ändamålsenligt att överklagande av Patent- och registerstyrelsens beslut styrs till förvaltningsdomstolen på samma sätt som de andra tillsynsmyndigheternas beslut. Därför föreslår lagutskottet att 9 kap. 4 § 5 mom. i lagförslag 1 stryks. 

Det har inte heller under förvaltningsutskottets behandling av ärendet framkommit några särskilda grunder för den avvikande bestämmelsen i propositionen. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet därför att paragrafens 5 mom. stryks. 

I den form förvaltningsutskottet föreslår innebär bestämmelserna i 4 § i fråga om överklagande i högre instans att besvärstillstånd krävs för besvär hos högsta förvaltningsdomstolen över förvaltningsdomstolens beslut i samtliga ärenden som gäller beslut som med stöd av lagförslag 1 fattats av de tillsynsmyndigheter som avses i 7 kap. 1 §. 

5 §. Verkställighet av vite, ordningsavgifter och påföljdsavgifter.

Enligt förslaget får vite som dömts ut i enlighet med denna lag samt ordningsavgift och påföljdsavgift som påförts i enlighet med denna lag verkställas endast med stöd av beslut som vunnit laga kraft. Lagutskottet noterade att enligt 1 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i den gällande lagen om verkställighet av böter verkställs vite i enlighet med den lagen. Enligt 2 § 1 mom. i samma lag kräver verkställighet att beslutet har vunnit laga kraft eller har blivit verkställbart som en lagakraftvunnen dom. Utifrån det som sägs ovan anför lagutskottet i sitt utlåtande att 9 kap. 5 § i lagförslag 1 är obehövlig till den del paragrafen gäller vite. 

Förvaltningsutskottet omfattar lagutskottets ståndpunkt. Förvaltningsutskottet föreslog ovan att 8 kap. 9 § i lagförslag 1 ändras bland annat på så sätt att ordningsavgifter och påföljdsavgifter enligt lagförslaget ska verkställas i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter. Härigenom kan enligt lagutskottet 9 kap. 5 § strykas helt, om det säkerställs att verkställbarheten också för ordningsavgifters och påföljdsavgifters del i lagen om verkställighet av böter regleras korrekt och på motsvarande sätt som för situationer som rör vite. 

Enligt inkommen utredning anser förvaltningsutskottet att det inte finns något behov av att föreskriva särskilt om verkställbarheten för ordningsavgifter och påföljdsavgifter. Verkställbarheten bestäms då enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996). Med stöd av 31 § i förvaltningsprocesslagen får ordningsavgifter och påföljdsavgifter verkställas när de har vunnit laga kraft. Verkställbarheten motsvarar då i sak vad som gäller för vite, som får verkställas när det avgörande genom vilket påföljden bestämts har vunnit laga kraft eller har blivit verkställbart som en lagakraftvunnen dom. 

Förvaltningsutskottet konstaterar därför att 9 kap. 5 § är obehövlig också i fråga om ordningsavgifter och påföljdsavgifter och föreslår att paragrafen stryks helt. Samtidigt ändras numreringen av de följande paragraferna enligt detta. 

6 (7) §. Bemyndigande att meddela föreskrifter.

I paragrafen föreskrivs det att tillsynsmyndigheterna kan meddela närmare föreskrifter om sådana riskfaktorer enligt 3 kap. 1 § 3 mom. som de rapporteringsskyldiga ska beakta samt om de skärpta åtgärder som avses i 3 kap. 10 § och som är förenade med en högre risk än vanligt för penningtvätt och finansiering av terrorism. Av detaljmotiven till paragrafen framgår det inte varför bemyndigandet har avgränsats så att det gäller uttryckligen dessa omständigheter och varför bestämmelsen inte innehåller en hänvisning till de förenklade åtgärder för kundkontroll som avses i 3 kap. 8 §. 

I anknytning till 8 kap. 4 och 5 § konstaterade utskottet att de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 17 i penningtvättsdirektivet senast den 26 juni 2017 ska utfärda riktlinjer om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade åtgärder för kundkännedom är lämpliga. I artikel 18 i penningtvättsdirektivet föreskrivs på motsvarande sätt om de riktlinjer om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Riktlinjerna kommer enligt inkommen utredning att påverka också de föreskrifter som Finansinspektionen meddelar med stöd av 9 kap. 6 § i lagförslag 1 och som är bindande för dem som är verksamma på finansmarknaden. 

Utskottet anser att den föreslagna 6 § måste preciseras genom komplettering med en hänvisning också till de förenklade åtgärder för kundkontroll som avses i 3 kap. 8 §, så att det inte uppstår oklarhet om Finansinspektionens rätt att meddela sådana föreskrifter som avses här också om förenklade åtgärder för kundkontroll. 

I paragrafen är det frågan om ett bemyndigande att meddela föreskrifter som gäller samtliga tillsynsmyndigheter. Enligt inkommen utredning har det åtminstone vid Finansinspektionen identifierats ett behov av att vid behov meddela föreskrifter om förenklade och skärpta åtgärder för kundkontroll. Också de andra tillsynsmyndigheterna kan med stöd av paragrafen meddela sådana föreskrifter som avses där. Utskottet understryker att det i paragrafen föreskrivs om rätt att meddela föreskrifter, inte om skyldighet att meddela föreskrifter. 

Utskottet hänvisar dessutom till 3 kap. 8 § 2 mom. i lagförslag 1, enligt vilket genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om sådana kunder, produkter, tjänster, transaktioner, leveranssätt och geografiska riskfaktorer som kan vara förenade med låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt om förfarandena i sådana situationer. Enligt 3 kap. 10 § 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet dessutom närmare bestämmelser om sådana kunder, produkter, tjänster, transaktioner, leveranssätt och geografiska riskfaktorer som är förenade med extra hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt om förfarandena i sådana situationer. Utskottet betonar att det genom föreskrifter av tillsynsmyndigheten inte får ske avvikelser från det som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

Utskottet har dessutom rättat paragrafens hänvisning till 3 kap. 1 § 3 mom. till att gälla 2 mom. i samma paragraf. 

7 (8) §. Ikraftträdande.

I 2 mom. föreslås det bestämmelser om ikraftträdandet för 5 kap. (Registret för övervakning av penningtvätt), 6 kap. 2 § (Sammanslutningars skyldighet att upprätthålla information om verkliga förmånstagare) och 6 kap. 3 § (Skyldighet för förvaltare av utländska truster att ha kännedom om verkliga förmånstagare). Utskottet föreslår att det i paragrafen görs en lagteknisk ändring så att det föreskrivs om ikraftträdandet för 5 kap. i 2 mom. och för 6 kap. 2 och 3 § i ett nytt 3 mom. Därigenom blir det möjligt att vid behov ge olika ikraftträdandetider för de olika bestämmelserna. Av utskottets förslag följer att propositionens 3 mom. blir 4 mom. 

8 (9) §. Övergångsbestämmelser.

Lagförslagen i propositionen är i huvudsak avsedda att träda i kraft den 1 januari 2017 eller så snart som möjligt. I 1 mom. föreskrivs om när den rapporteringsskyldigas riskbedömning enligt 2 kap. 3 § ska vara klar, och i 2 mom. föreskrivs om när det på riskbaserad bedömning grundade förfarandet enligt 3 kap. 13 § ska vara klart. Med hänsyn till tidsplanen för riksdagensbehandlingen måste de tider som föreslås i propositionen justeras. Förvaltningsutskottet föreslår därför att båda tidsfristerna skjuts fram med ett halvt år, dvs. till den 31 december 2017. 

I 4 mom. sägs att vad som i 3 kap. 2 § 2 mom. föreskrivs om kundidentifiering och identitetskontroll i samband med sammanhängande transaktioner i penningspelsverksamhet tillämpas från och med den 1 januari 2018 på i 14 § 1 mom. i lotterilagen avsedd verksamhet som gäller penningspel som förmedlas elektroniskt. Tidsfristen för övergångsbestämmelsen har anpassats så att den tidsmässigt motsvarar den övergångsperiod som föreskrivits för den begränsning i 14 § 1 mom. (1286/2016) i lotterilagen enligt vilken en spelare kan ha endast ett spelkonto. Övergångsperioden går ut den 31 december 2017. Enligt uppgift behöver tidsfristen inte justeras i det här sammanhanget. 

I 5 mom. finns en övergångsbestämmelse som anknyter till avkriminaliseringen av påföljder, dvs. till att de straffrättsliga påföljderna för gärningar ersätts med administrativa påföljder. Enligt förslaget ska bestämmelserna om straffansvar i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism, som upphävs genom denna lag, tillämpas på de brott och förseelser som inträffat innan lagen träder i kraft. 

Lagutskottet granskade i sitt utlåtande regleringen med avseende på den straffrättsliga legalitetsprincipen och konstaterade att det föreslagna 5 mom. utgör ett undantag från den huvudregel om den lindrigare lagens princip som framgår av 3 kap. 2 § 2 mom. i strafflagen. Avkriminalisering betyder inte i det här fallet att inställningen till straffbara gärningar eller försummelser skulle ha blivit lindrigare, och upphävandet av straffbestämmelsen betyder inte att gärningarna i fortsättningen inte skulle leda till påföljder. Gärningar och försummelser som begås före ikraftträdandet ska således i princip leda till ett straffrättsligt straff. Om en administrativ påföljd enligt den nya lagen i ett enskilt fall de facto skulle vara lindrigare än en straffrättslig påföljd enligt den tidigare lagen, ska övergångsbestämmelsen dock tolkas i överensstämmelse med artikel 15.1 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Om det för gärningen enligt den nya lagen exempelvis ska meddelas offentlig varning, kan domstolen välja att inte döma svaranden till straff. Likaså ska exempelvis antalet dagsböter vid behov kunna sänkas. 

Trots det som sagts ovan föreslog lagutskottet att det till lagförslag 1 fogas en informativ bestämmelse om den lindrigare lagens princip. Bestämmelsen klargör att den svarande trots principen om lindrigare lag uttryckligen ådöms ett straffrättsligt straff. Att den straffrättsliga regleringen ersätts med administrativ reglering innebär inte befrielse från straffansvar, utan att principen om lindrigare lag beaktas vid bestämmande av straffet. 

Av tydlighetsskäl ser förvaltningsutskottet det som motiverat att infoga en informativ bestämmelse och föreslår i enlighet med lagutskottets utlåtande att det i slutet av 5 mom. infogas en bestämmelse som säger att om den nya lagen skulle leda till ett lindrigare slutresultat, ska detta beaktas när straffet bestäms. 

15 kap. Förfaranden vid kundtransaktioner

6 §. Kunders rätt till grundläggande banktjänster.

Paragrafen har ändrats genom lag 1054/2016. Ändringen trädde i kraft i början av 2017. Den paragrafändring som föreslås i propositionen måste samordnas med den lagändringen, och hänvisningen till lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism i 2 mom. måste ändras. Samtidigt föreslår utskottet att också laghänvisningen i 3 mom. ändras. I propositionen ändras det momentet inte. 

18 §. Kundkontroll. (Ny)

I propositionen föreslås ingen ändring av paragrafen. Dess 3 mom. innehåller dock en hänvisning till den gällande penningtvättslagen. Hänvisningen måste ändras så att den hänvisar till den nya lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. 

15 kap. Administrativa påföljder

2 §. Påföljdsavgift.

Regeringen föreslår att 2 mom. 6 punkten ändras så att den hänvisar till de bestämmelser som avses i lagförslag 1. Punkten motsvarar i sak 6 punkten i den gällande paragrafen. Utskottet menar dock att 6 punkten måste upphävas, eftersom det i annat fall i fråga om värdepappersföretag föreskrivs om administrativa påföljder för överträdelser av lagförslag 1 i två lagar. 

21. Lagen om ändring av religionsfrihetslagen

Ikraftträdandebestämmelsen.

Lagförslaget har en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. De ändringar som föreslås i religionsfrihetslagen anknyter till omvandlingen av registret över religionssamfund till ett stamregister i företags- och organisationsdatasystemet. Tidpunkten för lagändringens ikraftträdande beror på när samtliga religionssamfund tilldelats ett FO-nummer och ändringarna i datasystemen genomförts. Förvaltningsutskottet föreslår därför att ikraftträdandebestämmelsen ändras så att det ska föreskrivas om ikraftträdandet av ändringarna i religionsfrihetslagen genom förordning av statsrådet.