Motivering

Regeringens proposition RP 123/2012 rd om ändring av vallagen syftar till att bilda två större valkretsar i östra Finland, varigenom proportionaliteten i riksdagsvalet stärks i nuvarande Norra Karelens, Östra Savolax, Södra Savolax och Kymmene valkretsar. Den så kallade dolda röstspärren sjunker betydligt i de föreslagna nya Savolax-Karelens och Sydöstra Finlands valkretsar.

Propositionen beaktar dock inte i tillräcklig grad de negativa effekter som valkretsreformen har på den regionala intressebevakningen i och med att valkretsarna blir större och indelningen i vissa avseenden blir oändamålsenlig med tanke på bl.a. verksamhetsområdena för olika ämbetsverk, organisationer och samarbetsformer. Enligt utlåtanden från Kymmenedalens förbund och Södra Savolax landskapskommun har ingen vikt lagts vid invånarnas nuvarande kontaktriktningar eller landskapens beslut om orienteringsriktning.

Det är på det stora hela betänkligt att ändra valsystemet så att proportionaliteten förbättras i en del av landet, medan eventuella liknande missförhållanden i fråga om den dolda röstspärren negligeras på andra håll. Propositionen är inte i balans.

Eftersom Finland enligt grundlagen ska ha minst 12 valkretsar leder ett godkännande och genomförande av propositionen ofrånkomligen till att grundlagen måste ändras, i det fall att avsikten är en jämlik behandling av hela landet. Antalet valkretsar skulle ju enligt den nya valkretsindelningen vara det lägsta möjliga, det vill säga tolv. En eventuell reform bör därför planeras och genomföras i ett slag i stället för att som nu föreslå partiella lösningar. Tar man nu itu med tre valkretsar med hög röstspärr (Norra Karelen, Södra Savolax, Norra Savolax) måste man samtidigt göra klart för sig huruvida också andra valkretsar ska stöpas om och i så fall på vilket sätt. Propositionen väcker också den logiska frågan varför regeringen inte föreslår att valkretsar med låg röstspärr, dvs. Nylands valkrets, delas upp; därigenom kunde man förstora valkretsar på annat håll i landet utan ändringar i grundlagen.

Om vallagens bestämmelser om valkretsindelning ändras enbart med regeringspartiernas stöd i ryggen kommer den allmänna acceptansen av och förtroendet för hela valsystemet att svikta. Handlar varje regering på ett liknande sätt kan man med fog fråga sig om det finns andra motiv bakom reformen än att förbättra proportionaliteten vid val. När man förbättrar proportionaliteten vid val bör man därför eftersträva reformförslag där såväl regeringen som oppositionen är involverade, precis som under förra valperioden då riksdagen godkände att den s.k. valområdesmodellen lämnades att vila. Om valområdesmodellen godkänts av riksdagen även efter valet hade vi fått en rättvis, proportionell, jämlik och hållbar vallagsreform som omfattat hela landet.

Att reformera valkretsindelningen på det sätt som nu föreslås, dvs. så att lagen träder i kraft redan den 1 september 2013 och den nya indelningen tillämpas redan vid nästa riksdagsval, är problematiskt även med tanke på de kommande ledamotskandidaterna, eftersom kandidatens politiska verksamhet under åren 2011-2013 kan ha inriktat sig enbart på hans eller hennes nuvarande valkrets. Det återstår nu ungefär hälften av valperioden. Det föreslagna nya arrangemanget skulle i valkampen ge sittande riksdagsledamöter och genom media kända personer en oskälig fördel jämfört med mer okända politiker. Denna tendens förstärks av att valkampanjerna i de nya, större valkretsarna sannolikt skulle bli ännu dyrare än tidigare. Man kan med fog fråga sig om den föreslagna tidsplanen faktiskt är en förbättring ens ur väljarnas synvinkel.

Motivering

I propositionen föreslås att vallagen ändras så att Fastlands-Finland i stället för nuvarande 14 får 12 valkretsar. Det sker genom att Kymmene valkrets och Södra Savolax valkrets slås samman till en ny Sydöstra Finlands valkrets samtidigt som Norra Savolax valkrets och Norra Karelens valkrets ombildas till Savolax-Karelens valkrets.

I betänkandet hänvisas till uttalanden av riksdagen där den har förutsatt att regeringen utreder proportionalitetsproblemen vid riksdagsval och vid behov bereder sådana ändringar i vallagstiftningen som dels stärker proportionaliteten, dels förhindrar en splittring av det politiska fältet. (RSv 89/1998 rd, RSv 262/1998 rd). I dessa uttalanden avsåg riksdagen dock inte partiella reformer som utgår från regeringsgruppernas egna intressen, utan en totalreform som verkligen gagnar demokratin.

Förslaget till ändring av valkretsindelningen finns infört i bilaga 4 (Ledningsgruppen för regeringsförhandlingarna 17.6.2011 protokollsanteckningar) till regeringen Katainens program. Reformen har inte beretts parlamentariskt och under beredningen har man inte heller hört dem som berörs av reformen. Landskapen fick inte tillfälle att ge utlåtande i frågan innan det slutliga beslutsförslaget lades fram. Detta strider mot etablerad praxis; normalt bereds frågor som rör medborgarnas påverkningsmöjligheter och demokratin parlamentariskt och med målet att nå ett så brett samförstånd som möjligt. Att döma av det exceptionellt magra innehållet i betänkandet verkar hörandet av grundlagsutskottet närmast vara en formalitet.

För demokratins skull är det viktigt att väljarna upplever att deras valkrets motsvarar den referensgrupp de känner sig tillhöra. Nu bryter man sönder långvariga och etablerade funktionella och regionala helheter och andra områdesindelningar som tillämpas i regionalförvaltningen. Det kan sänka valdeltagandet i östra Finland ytterligare. Experter har på goda grunder understrukit att en förstoring av valkretsarna inverkar negativt på de grundläggande rättigheterna inom områdena jämställdhet och rätt till deltagande. Det är vidare sannolikt att kandidaterna från de större orterna får merparten av rösterna.

Vårt valsystem har två centrala principer: valsättet är proportionellt och ska förverkliga regional representativitet. Detta säkerställs genom valkretsindelningen. Propositionen förbättrar obestridligen proportionaliteten, men försvagar däremot den regionala representativiten. Eftersom propositionen fullständigt åsidosätter frågan om den regionala representativiteten kan resultatet inte anses vara hållbart.

Valkretsindelningen får inte reformeras på politiska grunder utan måste underkastas en totalrevidering som bygger på en bred parlamentarisk beredning.

I 122 § i grundlagen sägs att en indelning i sinsemellan förenliga områden ska eftersträvas när förvaltningen organiseras. Den föreslagna reformen strävar inte till det målet. Tvärtom —regionförvaltningsverket i Östra Finland har som verksamhetsområde Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen. Södra Karelen och Kymmenedalen hör däremot till regionförvaltningsverket i Södra Finland. Inte heller NTM-centralernas verksamhetsområden motsvarar den nya valkretsindelningen. I Europeiska unionens strukturfondsprogram och den s.k. NUTS 2-indelningen hör Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen till programområdet Östra och Norra Finland, som får stöd för glest befolkade nordliga områden. Södra Karelen och Kymmenedalen hör å sin sida till programområdet Södra och Västra Finland, som inte får specialstöd för glest befolkade områden.