Motivering

Allmänt

Justitiekanslerns berättelse för år 2004 är i stort sett uppbyggd på samma sätt som berättelserna från tidigare år. Berättelsen innehåller en allmän översikt över justitiekanslersämbetets verksamhet samt avsnitt om justitiekanslern i statsrådet, de grundläggande och de mänskliga rättigheterna, laglighetsövervakningen och övervakningen av advokatväsendet. Där återges också justitiekanslerns och biträdande justitiekanslerns viktigaste avgöranden samt statistik över verksamheten vid justitiekanslersämbetet.

De flesta ärenden som justitiekanslersämbetet behandlar är klagomål. Vissa ärenden aktualiseras på justitiekanslerns initiativ och vissa andra med anledning av granskningen av straffdomar och övervakningen av advokater. Dessutom lämnar justitiekanslern utlåtanden i juridiska frågor till republikens president, statsrådet och ministerierna. År 2004 inkom det nästan lika många klagomål (1 443) som året innan (1 454). Antalet avgjorda klagomål var något större (1 527) än föregående år (1 489). Andelen åtgärdsavgöranden i samband med klagomål var 16 procent 2004 (150) mot 17 procent (156) året innan. Den vanligaste typen av åtgärdsavgöranden var att meddela uppfattningar eller anvisningar (93). Den genomsnittliga tiden för handläggning av klagomål förblev densamma som tidigare. Mediantiden för klagomålsavgöranden var cirka 10 veckor och den genomsnittliga tiden cirka 30 veckor.

Utskottet gör ingen separat utvärdering av justitiekanslerns enskilda avgöranden eller ställningstaganden. Utskottet har separat behandlat en i grundlagens 115 § avsedd anmärkning om undersökning av lagligheten av justitiekanslerns ämbetsåtgärder (GrUB 9/2005 rd). Det var fråga om justitiekanslerns utlåtande till statsrådets kansli gällande Naturabeslutet om myrarna i Koitelainen och Kemihaara.

Övervakningen av de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna

Enligt 108 § 1 mom. i grundlagen ska justitiekanslern som särskilt uppdrag övervaka att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Grundlagsutskottet har ansett det förenligt med andan i reformen från 1995 att justitiekanslerns berättelse innehåller ett separat avsnitt om hur de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna har tillgodosetts (GrUB 25/1994 rd, s. 6). Justitiekanslerns synpunkter på dessa kommer fram i ett separat avsnitt, men också i fallbeskrivningarna.

De grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna kommer fram i justitiekanslerns övervakning av myndigheterna, oftast i samband med behandlingen av klagomål. Aktuella fall beskrivs i respektive avsnitt och de är grupperade under vissa rubriker relaterade till rättigheterna. Enligt berättelsen förblir liknande frågor aktuella från år till år. Justitiekanslern påpekar visserligen att det under 2004 förekom fler fall som gällde likabehandling än året innan. Materialet visar inte på något entydigt skäl till detta.

Dröjsmål med behandlingen

Justitiekanslern har nästan varje år fäst uppmärksamhet vid dröjsmålen med behandlingen av ärenden, både i domstolarna och hos myndigheterna. Grundlagsutskottet har tagit ställning till hur behandlingstiderna kunde förkortas (GrUU 35/2002 rd, GrUU 31/2005 rd, GrUU 2/2006 rd, GrUU 30/2006 rd, GrUU 55/2006 rd).

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag. Enligt artikel 6 i europeiska konventionen om de mänskliga rätttigheterna ska var och en vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid. I artikel 14.2 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter sägs också att var och en vid prövningen av en anklagelse för brott har rätt att få sin sak prövad utan oskäligt dröjsmål.

Sedan år 2000 har Europeiska människorättsdomstolen många gånger dömt Finland för dröjsmål med behandlingen av ärenden i domstolarna. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. För att behandlingen ska gå snabbare har bl.a. förfarandena och funktionerna effektiviserats, personella och andra resurser omdisponerats och produktiviteten förbättrats på andra sätt. Med hänsyn till kraven på en snabb behandling påtalar grundlagsutskottet planerna på att skära ner domstolspersonalen till följd av produktivitetsprogrammet inom statsförvaltningen, som utarbetats efter berättelseåret. Utskottet ser det som mycket viktigt att produktivitetsprogrammet inte äventyrar den rätt som grundlagen och de för Finlands del bindande internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna tillskriver var och en när det gäller att få sin sak behandlad på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål.