Motivering
Lagförslagets huvudsakliga innehåll
Behöriga bestämmelser i grundlagen.
Alla är lika inför lagen, säger
6 § 1 mom. grundlagen. Enligt diskrimineringsförbudet
i samma paragrafs 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl
särbehandlas på de grunder som räknas
upp särskilt i bestämmelsen. Generalklausulen
i slutet av momentet anger att ingen heller får särbehandlas
av någon annan orsak som gäller hans eller hennes
person. I förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna nämns att generalklausulen
täcker bl.a. sexuell inriktning (RP 309/1993
rd, s. 47/2).
Enligt 10 § grundlagen är vars och ens privatliv
tryggat. Privatlivet omfattar enligt reformen bl.a. den enskildes
rätt att fritt knyta och upprätthålla
kontakter med andra människor och omvärlden samt
rätt att bestämma över sig själv
och sin kropp och frihet att bestämma om sitt sexuella
beteende. Också familjelivet kommer under detta skydd.Om
praxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna, se Pellonpää, Matti: Euroopan
ihmisoikeussopimus. Helsinki 2000, s. 385 ss.
I 22 § grundlagen ingår en skyldighet för
det allmänna att se till att de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
tillgodoses. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd,
s. 76/1) understryker bestämmelsen strävan
att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna
materiellt.
Bedömning av lagförslaget.
Lagförslaget innebär att personer av samma
kön, som lever i ett parförhållande,
med hänsyn till sin ekonomiska ställning och status
i stor utsträckning behandlas lika eller medges samma möjligheter
som de som lever i äktenskap. På vissa punkter
kvarstår i alla fall en del skillnader. De största
skillnaderna innefattas i 9 § 2 mom., som säger
att bestämmelserna om makes rätt att adoptera
barn och om makes släktnamn inte tillämpas på registrerat partnerskap.
Det förra förslaget innebär att parterna
i ett registrerat partnerskap inte kan adoptera barn tillsammans
(gemensam adoption) och att den ena parten inte kan adoptera den
andra partens barn (adoption inom familjen). I de fall där
ett barn lever i en partnerskapsfamilj är det viktigaste med
adoption juridiskt sett att den skapar en omsorgs-, vårdnads-
och försörjningsrelation mellan barnet och barnets
så att säga sociala förälder.
Vidare uppkommer arvsrätt genom adoption. I en partnerskapsfamilj
stannar barnet utanför den legala arvsföljden
när den sociala föräldern eller en släkting
till denne dör. Om barnet har förordnats egendom
genom en sådan persons testamente, är arvsbeskattningen
mycket ogynnsam för barnet.
Den senare bestämmelsen i 9 § 2 mom. leder till
att parterna i ett partnerskap inte kan anta ett gemensamt släktnamn
genom anmälan hos den behöriga myndigheten förrän
partnerskapet har registrerats. Ingendera parten kan ta ett dubbelnamn,
vars ena led är ett gemensamt släktnamn.
Båda dessa inskränkningar kan kännas
betydelsefulla för dem som lagen gäller. Regeringen har
egentligen inte motiverat dem i sin proposition.
I förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna (RP 309/1993, s. 46/2) framhålls
att grundlagsutskottet i sin praxis före reformen har betonat
att skarpa gränser för lagstiftarens prövning
då man strävar efter en reglering som den rådande
samhällsutvecklingen kräver inte kan härledas
ur jämlikhetsprincipen. Utskottet hade den uppfattningen
att denna tolkningspraxis inte avsågs bli ändrad
i samband med reformen. Det väsentliga i reformen med tanke
på åtskillnadsförbudet var (RP 309/1993, s.
48/1) om det var möjligt att motivera åtskillnaden
på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till
systemet för de grundläggande fri- och rätttigheterna.
I det föreliggande fallet har utskottet beaktat att
det gäller en helt ny typ av lagstiftning inom ett område
som befinner sig i en brytningsfas även i ett internationellt
perspektiv. Målet är att skapa enahanda villkor
för dem som lever i ett registrerat parförhållande.
Utskottet anser inte att de föreslagna skillnaderna
står i strid med grundlagen, utan att de också i
jämförelse med utskottets hävdvunna tolkningspraxis
ryms inom den prövningsbehörighet som lagstiftaren
har.
Äktenskapslagstiftningen och med den jämförliga
lagar gäller sådana särskilda avgöranden med
inverkan på samhällets framtid och värderingar
som motiverar att äktenskap mellan kvinnor och män
ges specialstatus som parförhållande i lagstiftningen.
Lagtolkningen kan i sin tur förändras med tiden
och tolkningen av grundlagen aktivt påverka värderingar
och attityder.
Andra synpunkter
Föreslagna 6 § 2 mom.
Republikens president skall enligt ansökan kunna besluta
att en registrering av ett partnerskap som enligt 1 mom. är ogiltig
skall anses vara giltig. Förslaget svarar mot gällande
19 § 2 mom. i äktenskapslagen även beträffande
befogenhetsbestämmelsen.
Att republikens president genom lag påförs
en uppgift av dispenskaraktär ligger enligt utskottets
uppfattning sakligt sett inte i linje med presidentens konsitutionella
ställning enligt den nya grundlagen. Därför är
det angeläget att inte bara lagförslaget utan
också den gällande äktenskapslagen ändras
i detta sammanhang.
Föreslagna 10 § 2 mom.
Den föreslagna befogenheten att utfärda förordning
gäller i vilka fall medborgarskap i en främmande
stat kan jämställas med finskt medborgarskap i
den mening som den föreslagna lagen avser. Denna eventuella förordning
avgör enligt förslaget frågan om jämställande
och de lagfästa rättsverkningarna. Detta harmonierar
inte med 80 § 1 mom. grundlagen, eftersom där
sägs att bestämmelser om grunderna för
individens rättigheter och skyldigheter skall utfärdas
genom lag.
För att vanlig lagstiftningsordning skall kunna tillämpas
måste förslaget ändras så till
vida att villkoren för jämställande anges
genom lag och genom förordning bara de främmande
stater som uppfyller villkoren. Förslaget bör ändras
till exempel på följande sätt: (Utesl.) "Med
finskt medborgarskap kan vid tillämpning av 1
mom. (utesl.) jämställas medborgarskap
i en sådan främmande stat vars lagstiftning ger
möjlighet att registrera partnerskap med i huvudsak samma
rättsverkningar som föreskrivs i denna lag. Sådana
stater anges i förordning av statsrådet".