Motivering

Att avsätta en domare

Enligt propositionen kan en domare på yrkande av åklagaren dömas till avsättning från domartjänst också då han eller hon döms till minst 60 dagsböter för ett uppsåtligt brott. Ett ytterligare villkor är att brottets art, att det sker upprepat eller att någon annan omständighet kring brottet visar att personen är uppenbart olämplig som domare.

Utskottet konstaterar att den föreslagna avgränsningen är omotiverad i sak. Dessutom innebär förslaget att domare i fortsättningen kan avsättas lättare än andra tjänstemän. Enligt 3 § 3 mom. i grundlagen utövas den dömande makten av oberoende domstolar. Det som i sin tur garanterar en domares oberoende är att han eller hon enligt 103 § i grundlagen inte får förklaras förlustig sin tjänst på annat sätt än genom dom av domstol. Bestämmelsens syfte är att värna domstolarnas oberoende (se RP 1/1998 rd).

Som utskottet ser det krävs det synnerligen tungt vägande samhälleliga skäl för att urholka domarnas rätt att kvarstå i tjänsten. I propositionen nämns inga sådana praktiska problem som skulle motivera att möjligheten att avsätta just domare utvidgas till brott som allmänt bestraffas med böter. Dessutom tycker utskottet att den föreslagna gränsen 60 dagsböter är ganska slumpmässig. Därför menar det att det krävs en lagstiftningsordning enligt 73 § i grundlagen för att lagförslag 1 ska kunna godkännas.

Varning till domare

Enligt lagförslag 2 kan en domare i ett förfarande som anges närmare i lagen ges en varning, om han eller hon har handlat i strid med sin tjänsteplikt eller försummat den. En domare som tilldelats en varning får i sin tur söka rättelse hos tjänstemannanämnden och vidare överklaga tjänstemannanämndens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

En domare kan i dagens läge inte ges det slag av skriftlig varning som avses i 24 § i statstjänstemannalagen. Den föreslagna lagen kommer att göra det möjligt. Förslaget motiveras i första hand med att det ger domstolens chefsdomare en bredare möjlighet att svara för domstolens resultat. Enligt utskottet är motiveringen inte oantastlig. Å andra sidan garanterar till exempel 21 § i grundlagen var och en rätt att få sin sak behandlad utan ogrundat dröjsmål av en domstol och det talar i sin tur för en bestämmelse som den föreslagna. Därför är en sådan bestämmelse i och för sig möjlig, anser utskottet. Men lagutskottet behöver i sitt betänkande särskilt påpeka att en varning inte kan ges på den grunden att man har olika åsikter om lagtolkningen, utan att den uteslutande måste grunda sig på försummelse av tjänsteplikten eller någon annan åtgärd i strid med den.

Vidare uppmärksammar utskottet att ett rättelseyrkande med anledning av varningen primärt ska göras hos tjänstemannanämnden. Med hänsyn framför allt till domarnas oberoende är det ett problem, om rättsinstansen ligger utanför domstolsväsendet. Därför är det nödvändigt att en varning till en domare ska kunna överklagas inom den berörda domstolslinjen. Att lagförslaget justeras på denna punkt är ett villkor för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Entledigande av en domare utan ansökan

Utskottet har ingenting att anmärka på i fråga om de bestämmelser i lagförslag 2 som gäller entledigande av en domare utan ansökan om han eller hon har förlorat arbetsförmågan.