Motivering

Behovet av riksdagens godkännande

Utifrån 94 § 1 mom. i grundlagen godkänner riksdagen fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Artikel 1 och 2 i Londonöverenskommelsen innehåller bestämmelser som regeringen på behörigt sätt redovisar utifrån grundlagsutskottets praxis när det gäller huruvida de hör till området för lagstiftningen eller inte.

Konventionsbestämmelserna och grundlagen

Londonöverenskommelsen innehåller bestämmelser om det språk som parterna i överenskommelsen har rätt att förutsätta att översättningarna ges in på (artikel 1) och om översättningar i fall av tvist (artikel 2). Bestämmelserna är betydelsefulla med avseende på 17 § i grundlagen. Enligt 1 mom. i paragrafen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Enligt 2 mom. ska vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk tryggas genom lag. Dessutom är grundlagens 21 § om rättsskydd relevant framför allt med tanke på tredje part.

Enligt artikel 1.2 i Londonöverenskommelsen ska varje stat som är part i överenskommelsen och som inte har något officiellt språk gemensamt med ett av Europeiska patentverkets officiella språk avstå från krav på sådan översättning som avses i artikel 65.1 i den europeiska patentkonventionen, om det europeiska patentet har meddelats på det av Europeiska patentverkets officiella språk som föreskrivits av staten i fråga, eller har översatts till det språket. Däremot kan parterna fortfarande enligt artikel 1.3 kräva att en översättning av patentkraven till något av statens officiella språk ges in.

Möjligheten att kräva översättningar gäller bara patentkraven. I det avseendet är den något mindre omfattande än möjligheten att kräva översättningar av alla patenthandlingar enligt artikel 65 i patentkonventionen. Men med tanke på särdragen i den här frågan kan detta anses vara tillräckligt, eftersom de patentkrav som bestämmer patentskyddet utfrån 39 § i patentlagen utgör den juridiskt sett viktigaste delen av patentet. Mot bakgrund av de språkliga rättigheterna enligt 17 § och rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen är det dessutom betydelsefullt att de stater som är parter i överenskommelsen enligt artikel 2 b i denna får föreskriva att behöriga domstolar eller behöriga domstolsliknande myndigheter får förelägga patenthavaren att ge in en fullständig översättning av patentet i samband med en tvist som gäller patentet.

Över lag tillåter överenskommelsen att parterna vidtar åtgärder som uppfyller de konstitutionella kraven. Den innehåller inga bestämmelser som berör grundlagen på det sätt som avses i dess 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. Den kan således godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av överenskommelsen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Språkbestämmelserna om europeiska patent

I 70 h § i förslaget till patentlag föreskrivs det om villkoren för att få europeiska patent i Finland. Enligt huvudregeln i 2 mom. ska en översättning av patentkraven till finska lämnas in. Om patenthavarens eget språk är svenska, får översättningarna vara på svenska. Bestämmelsen om den här språkregimen stämmer i princip överens med gällande 70 h §, som tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 19/1995 rd), och strider inte mot 17 § i grundlagen. Utskottet påpekar dock att den föreslagna bestämmelsen avviker från 10 § 1 mom. i språklagen. Ekonomiutskottet bör därför ta reda på om det är lämpligt att avvika från språklagen.

I tvistemål om europeiska patent får domstolen enligt 70 p § i förslaget till patentlag förelägga patenthavaren att lämna in en översättning av patentskriften till finska eller svenska även om en fullständig översättning inte finns tillgänglig hos patentmyndigheten. Bestämmelsen ligger i linje med artikel 2 b i Londonöverenskommelsen och tillförsäkrar parten behörigt rättsskydd vid rättegången.

Språkregimen för nationellt patent

Propositionen innehåller också vissa ändringsförslag som inte beror på Londonöverenskommelsen. Det viktigaste av dem är en ändring i språkregimen för nationellt patent. Avsikten är att harmonisera språkbestämmelserna om nationella och europeiska patent.

Patentansökan kan enligt 8 § 5 mom. i förslaget till patentlag avfattas på finska, svenska eller engelska. Om ansökan är avfattad på engelska har patentsökanden rätt att med stöd av 8 d § få patentmyndighetens beslut på engelska under hela ansökningsprocessen tills patentet beviljas.

Förslaget innebär att ärendet får behandlas hos myndigheten på ett annat språk än nationalspråken. Bestämmelsen är betydelsefull med avseende på 17 § i grundlagen. Den bör därför granskas både ur patentsökandens synvinkel och med tanke på tredje part.

Förslaget betyder att patentsökanden får välja engelska som handläggningsspråk i stället för ett nationalspråk. Det försvagar alltså inte någons rätt att använda sitt eget språk hos en myndighet enligt 17 § 2 mom. i grundlagen. Att lagstiftningen medger en mer omfattande rätt än vad grundlagen garanterar är enligt utskottet inte problematiskt (jfr GrUB 9/2002 rd), framför allt inte med hänsyn till särdragen hos patentärenden.

Med avseende på användningen av nationalspråken kommer förslaget att leda till vissa försämringar. Patentansökningar på engelska måste inte översättas helt och hållet till någotdera nationalspråket under handläggningsprocessen. För tredje parter innebär förslaget att det inte finns möjlighet att få en beskrivning av uppfinningen på finska eller svenska i alla handläggningsfaser. Men tredje parter ska enligt 8 § 5 mom. i förslaget till patentlag kunna få information om den juridiskt mest relevanta delen av patentet, dvs. patentkraven, på sitt eget språk efter det att patentansökan har blivit offentlig. Med avseende på tredje parters rättsskydd och språkliga rättigheter är det väsentligt att patenthavaren kan föreläggas att lämna in en översättning av patentbeskrivningen till finska eller svenska i ett invändningsförfarande (24 § 2 mom. och 27 a § 3 mom. i förslaget till patentlag) och i ett domstolsförfarande (65 b §). Bestämmelserna är inte problematiska med tanke på grundlagen.

Offentligheten för patentmyndighetens diarier

Enligt 7 § 1 mom. i förslaget till patentlag ska patentmyndigheten föra diarium över inkomna patentansökningar. I 7 § 1 mom. anges de uppgifter som ska antecknas för varje ansökan. Enligt 2 mom. ska vissa uppgifter som avses i 1 mom. vara sekretessbelagda tills den patentansökan som anteckningarna gäller har blivit offentlig.

Bestämmelserna måste granskas utifrån 12 § 2 mom. i grundlagen. Enligt det är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag.

De uppgifter som är sekretessbelagda kan avslöja affärs- och yrkeshemligheter och resultat av produktutveckling för utomstående som är insatta på området. Enligt 24 § 1 mom. 20 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), som har kommit till med grundlagsutskottets medverkan, är handlingar som innehåller information om privata affärs- eller yrkeshemligheter sekretessbelagda på vissa villkor. Vidare föreskriver 21 punkten att bl.a. handlingar som gäller teknologiskt eller något annat uvecklingsarbete är sekretessbelagda. Lagen föreskriver alltså om ett tvingande skäl för att diarieanteckningarna ska vara sekretessbelagda (GrUU 43/1998 rd och GrUU 19/2010 rd). Med tanke på proportionaliteten för offentlighetsbegränsningen är det viktigt att sekretessen enligt lag är tidsbunden, alltså gäller tills patentansökan blir offentlig, och att handlingarna därefter blir offentliga (jfr GrUU 18/2009 rd).

Utskottet har uppmärksammat 7 a § 2 mom. där det står att anteckningarna är sekretessbelagda tills den patentansökan som gäller dem har blivit offentlig "eller om något annat inte följer med anledning av patentsökandens begäran". Utifrån motiveringen i propositionen (s. 35) verkar formuleringen bara betyda att patentsökanden kan begära att de sekretessbelagda uppgifterna ska offentliggöras redan innan ansökan blir offentlig. Lydelsen gör att bestämmelsen också kan tolkas så att sekretessen kan fortsätta på begäran av sökanden efter att ansökan har blivit offentlig. Men om sekretessen på detta sätt enbart bygger på en begäran från den berörda, uppfylls inte kraven i 12 § 2 mom. i grundlagen. Därför måste bestämmelsen preciseras så att anteckningen kan offentliggöras på begäran av patentsökanden, men bara innan ansökan blir offentlig. Alternativt kan hela passusen om sökandens begäran strykas. Också då blir det möjligt att med stöd av 26 § 1 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet göra avsteg från sekretessen med sökandens samtycke innan ansökan offentliggörs. En ändring av den typen som beskrivs ovan måste göras i 7 a § 2 mom. för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Detsamma gäller 6 a § 2 mom. i lagförslag 3 om sekretess för diarieanteckningar om ansökningar om nyttighetsmodellrätt.

Betalningsskyldigheten för den som gjort en invändning

Vem som helst får enligt 24 § 1 mom. i patentlagen göra en invändning mot ett meddelat patent. I och med förslaget kommer den som gör en invändning att påföras en avgift.

Bestämmelser om grunderna för avgifterna för de statliga myndigheternas tjänsteåtgärder, tjänster och övriga verksamhet utfärdas genom lag, står det i 81 § 2 mom. i grundlagen. Sista meningen i föreslagna 24 § 1 mom., där det sägs att den som gjort invändningen ska betala fastställd avgift, verkar inte vara adekvat i ljuset av den här grundlagsbestämmelsen. Avsikten är tydligen ändå att avgiften ska bestämmas enligt lagen om avgifter för patent- och registerstyrelsens prestationer (1032/1992) och arbets- och näringministeriets förordning (1085/2009) som utfärdats med stöd av den. Vid den fortsatta behandlingen bör ekonomiutskottet få klarhet i detta och skriva in en hänvisning till den ovannämnda lagen. I annat fall måste bestämmelsen på grund av 81 § 2 mom. i grundlagen preciseras väsentligt.