Motivering
Yttrandefrihet
Allmänt.
I lagförslaget ingår bestämmelser
om ansökan om domännamn och villkoren för
att sådana skall beviljas. Med domännamn avses
en adressuppgift strax under landskoden fi i datornätet
Internet i form av ett namn som består av bokstäver,
siffror eller andra tecken eller en kombination av dem. Med hjälp
av adressuppgiften kan användaren identifieras i datornätet. Domännamnet är
viktigt för kommunikationen via datornätet och
kan dessutom som sådant utgöra ett meddelande
till allmänheten.
Enligt yttrandefriheten i 12 § 1 mom. grundlagen ingår
rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter
och andra meddelanden utan att någon i förväg
hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten
utfärdas genom lag.
Regleringen av domännamn.
Ett fungerande domännamnssystem skapar förutsättningar
för ett effektivt utnyttjande av yttrandefriheten på nätet.
Syftet med regleringen är att göra det lättare och
snabbare att bevilja domännamn samt att göra det
möjligt för flera än tidigare att få ett
finländskt domännamn. Det är i förslaget
främst fråga om att reglera utövandet
av yttrandefriheten. Förslaget strider i princip inte mot
bestämmelsen om yttrandefrihet i grundlagen eller mot bestämmelsens
förbud mot hinder uppställda i förväg.
Fysiska personernas ställning.
På grundval av 5 § 3 mom. i lagförslaget
kan en fysisk person inte söka eller få ett fi-domännamn,
om han eller hon inte är privat näringsidkare.
Avsaknaden av ett fi-domännamn utgör dock inte
i sig något hinder för att använda nätet
för kommunikation. Huvuddomän kan idag fås
också inom de öppna världsomfattande
domännamnssystemen. Dessutom kan nätet användas
med underdomän.
Någon motivering för begränsningen
ges inte i propositionen. Den förefaller dock att hänga samman
med 4 § 2 mom. 2 punkten där det föreskrivs
att ett domännamn inte enbart får bestå av namnet
på en fysisk person. Å andra sidan sägs det
i motiveringen att regeringen undersöker möjligheterna
att bevilja också privatpersoner domännamn där
namnet registreras som huvuddomän direkt under toppdomänen.
De frågor som undersöks är bl.a. vilka
som skulle vara berättigade till ett sådan domännamn,
om domännamnet skall beviljas på basis av personens
hemort eller boningsort, hur personen identifieras, ett hurudant
namn som kan beviljas som domännamn och hur man skall lösa
frågan för personer med samma namn. Utskottet
anser att det är skäl att påskynda utredningen
och avgörandet av dessa frågor för att
därigenom främja möjligheterna att utöva
yttrandefriheten.
Ett förbud mot ett domännamn som enbart består
av namnet på en fysisk person utgör dock inte
något övertygande motiv för att föreskriva att
en fysisk person inte har rätt att söka och få ett
domännamn som uppfyller kraven i den föreslagna
4 §. Att försätta fysiska personer i
en ställning som i detta avseende är sämre än
den juridiska personer har är inte lämpligt med
tanke på utförandet av yttrandefriheten. Utskottet anser
att det i samband med regleringen av yttrandefriheten är
mera motiverat att försöka se till att tillgången
till domännamn som behövs för att använda
kommunikationsmedlen är så omfattande som möjligt.
Utskottet tillstyrker därför eftertryckligt en ändring
av 5 § 3 mom. så att också fysiska personer
kan söka och få ett domännamn som uppfyller
de lagstadgade kraven.
Domännamnets innehåll.
Enligt 4 § 4 mom. får ett domännamn
inte innehålla uttryck som strider mot "god sed" eller
"allmän ordning". Kommunikationsverket kan med stöd
av 12 § 1 mom. 8 punkten återkalla ett domännamn
som innehåller uttryck av detta slag. Utformningen av bestämmelserna är
på grund av sin vaghet inte lämpliga att använda
i samband med bestämmelser som reglerar utövandet
av yttrandefriheten (GrUU 19/2002 rd,
s. 3/I). Enligt motiveringen i propositionen är
avsikten att inte godkänna sådana uttryck som
domännamn som kränker den allmänna uppfattningen
om vad som är lämpligt, såsom vulgärspråk
eller uttryck som uppmanar till brottslig verksamhet. För
att bestämmelsen bättre skall motsvara sitt ändamål
måste den nödvändigtvis preciseras genom
att förbudet riktas mot exempelvis kränkande uttryck
och uttryck som uppmanar till brottslig verksamhet.
Beviljande och avstängning av domännamn.
Domännamnen beviljas av kommunikationsverket. Bestämmelser
om detta ingår i 7 § 1 mom. Av bestämmelserna
i 4—6 § kan slutsatsen dras att verket inte har
prövningsrätt i frågan utan att domännamnet
skall beviljas då de lagstadgade villkoren uppfylls. Lagförslaget
7 § 1 mom. bör för klarhetens skull kompletteras
så att det motsvarar detta.
Enligt 11 § 1 mom. 1 punkten kan kommunikationsverket
stänga av ett domännamn om polisen eller åklagarmyndigheten
begär det. Formuleringen av bestämmelsen är
alltför vag för att användas i sambandet
med reglering av utövandet av yttrandefriheten. I motiveringen
anges att ett domännamn kan behöva stängas
t.ex. då polisen misstänker att domännamnet
används i kriminell verksamhet. Bestämmelsen måste
ovillkorligen preciseras så att den bättre motsvarar sitt ändamål.
Näringsfrihet
Bestämmelserna i 14 § om domännamnsleverantörer är
av betydelse för näringsfriheten som tryggas i
18 § grundlagen.
Enligt förslaget skall en anmälan göras
till Kommunikationsverket innan verksamheten inleds. Bestämmelser
om anmälningsskyldighet utgör inget problem ur
näringsfrihetssynpunkt, i synnerhet inte då myndigheten
inte förväntas fatta några beslut med
anledning av anmälan.
I 14 § 3 mom. föreskrivs att Kommunikationsverket
kan förbjuda en domännamnsleverantör att
förmedla ansökningar till myndigheten. Förbudet
kan meddelas om domännamnsleverantören trots givna
anmärkningar bryter mot sina skyldigheter enligt lagen.
Proportionaliteten i bestämmelsen som påverkar
näringsidkandet gör att det är viktigt
att komplettera bestämmelsen så att förbud
endast kan meddelas om ett förpliktande beslut inte iakttas
och om förseelsen som begåtts är väsentlig.
I lagen bör också tas in en bestämmelse
om maximitiden för hur länge ett förbud
gäller.
Enligt 14 § 2 mom. 3 punkten skall en domännamnsleverantör
följa Kommunikationsverkets uppmaningar eller begäran
i fråga om domännamn. Lagrummet är oskickligt
formulerat. Det är inte brukligt att ge myndigheternas
uppmaninar och begäran juridiskt bindande betydelse. Däremot
kan en domännamnsleverantör åläggas att
iaktta de föreskrifter myndigheten i enlighet med sena
lagfästa befogenheter utfärdar. Regleringen bör
preciseras i detta avseende.
Övriga omständigheter
Ansökan om domännamn.
I motiveringen till 5 § 1 mom. som gäller
ansökan om domännamn framgår varför
ansökan skall göras skriftligen. Sådana
bestämmelser som gäller formkrav bör utfärdas
genom lag (jfr 14 § 1 mom.).
I 7 § 2 mom. föreskrivs att ansökan
förfaller bl.a. om myndigheten finner "något annat
hinder" för att godkänna den och sökanden
trots uppmaning inte korrigerar hindret. Med hänsyn till
sökandens rättssäkerhet är förslaget
inte helt lämpligt, eftersom de andra hinder som myndigheten
eventuellt finner förefaller att även kunna gälla
de rättsliga kriterierna för beviljande av domännamn.
Något beslut om att ansökan förfaller
fattas inte och sökanden kan följaktligen inte söka ändring.
Bestämmelsen bör därför preciseras
till t.ex. så att ansökan kan förfalla
på grund av hinder av teknisk karaktär.
På grundval av 5 § 3 mom. kan domännamn sökas
bl.a. av "ett finländskt offentligt samfund". I detta avseende är
förslaget misslyckat. Sådana myndigheter som anges
i motiveringen och framför allt främmande makters
representationer brukar nämligen inte betraktas som finländska
offentliga samfund Se Olli Mäenpää,
Hallinto-oikeus, Porvoo 2000, s. 98—99. Beskrivningen
av bestämmelsen bör justeras. Domännamn
bör enligt utskottet kunna beviljas även t.ex.
självständiga offentligrättsliga inrättningar.
Dessutom är det skäl att överväga
om de läroanstalter som anges i motiveringen bör
ha möjlighet att få domännamn.
Skydd för personuppgifter.
Det domännamnsregister som skall föras på grundval
av 15 § utgör åtminstone delvis ett personregister.
Med hänsyn till 10 § 1 mom. grundlagen är
det lämpligt att i lagen ange ändamålet
med registret även om det är möjligt
att av de samlade bestämmelserna sluta sig till vilket
det är. Enligt motiveringen är det meningen att
göra domännamnsregistret tillgängligt
för allmänheten via datornätet. Eftersom
detta innebär att personuppgifter lämnas ut med
hjälp av en teknisk anslutning bör bestämmelser
om saken utfärdas i lag (GrUU 51/2002 rd,
s. 2/II). Samma anmärkningar gäller förteckningen
i 14 § 4 mom. över domännamnsleverantörer
som har förmedlingsförbud.