Motivering

Allmänt

Europeiska rådet enades vid sitt möte den 16 och 17 december 2010 om en ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan FEUF) som tillåter de medlemsstater som har euron som valuta att inrätta en stabilitetsmekanism som ska aktiveras om det är oundgängligt för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet. Ändringens primära syfte är att stabilitetsmekanismen, som i dagsläget är av temporär karaktär, inte längre ska grunda sig på artikel 122.2 i FEUF. Rådet kan med stöd av den artikeln på förslag av kommissionen bevilja en medlemsstat ekonomiskt bistånd från unionen, om medlemsstaten har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av naturkatastrofer eller osedvanliga händelser utanför dess kontroll. Nu har alla insatser för att trygga den ekonomiska stabiliteten i hela euroområdet grundat sig på denna bestämmelse.

Ändringen gäller inte artikel 125 i FEUF. Enligt den så kallade "no bail-out"-klausulen i artikeln ska varken unionen eller en medlemsstat ansvara för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts i en annan medlemsstat.

Meningen är att den föreslagna ändringen ska göras genom beslut av Europeiska rådet enligt det förenklade ändringsförfarandet i artikel 48.6 i fördraget om Europeiska unionen. Ändringen träder i kraft när medlemsstaterna har godkänt den i enlighet med sina respektive konstitutioner.

Ändringens betydelse och behovet av riksdagens samtycke

Ändringen tydliggör helt klart artikel 136 i FEUF i juridiskt hänseende i en situation som inte kunde förutses när fördraget upprättades. Den kan inte anses utvidga unionens behörighet och kan därför lämpligen godkännas i ett förenklat förfarande.

Enligt propositionen (s. 5) har ändringen förelagts riksdagen för godkännande av den anledningen att den har sådan "avsevärd betydelse" som avses i grundlagens 94 § 1 mom. Detta ligger i linje med att grundlagsutskottet i tiden ansåg att Lissabonfördraget konstitutionellt sett hade "avsevärd betydelse" (se GrUU 13/2008 rd, s. 3). Utskottet vidhåller sin ståndpunkt, eftersom ett beslut av detta slag som i allt väsentligt påverkar EU:s ekonomiska verksamhet sammantaget sett och inte minst med beaktande av dess tillämpningsområde kan anses vara av stor vikt. Å andra sidan påpekar utskottet att alla ändringar i syfte att utveckla unionens institutionella ram inte nödvändigtvis är betydelsefulla, även om det bakomliggande åtagande (av avtalskaraktär) som staterna iklätt sig är det (jfr GrUU 38/2001 rd, s. 2). Observeras bör emellertid att den nu aktuella ändringen ännu inte etablerar någon ny ekonomisk mekanism utan endast skapar tydliga rättsliga ramar för en sådan facilitet.

I samband med godkännandet av Nicefördraget framhöll utskottet också att tillägg och ändringar som inte spelar någon väsentlig roll för helheten, men som i sig innebär att undantaget från grundlagen utvidgas en aning kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning, om den helhet som en gång kom till som ett undantag från grundlagen därigenom inte ändrar karaktär (se GrUU 38/2001 rd, s. 4). Den här gången handlar det om att förtydliga rådande rättsläge och därför ser utskottet i likhet med regeringen det vara klart att det beslut som avses i propositionen inte rör grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. i den lagen.