Motivering
         
         Besöksförbud avseende gemensam bostad.
         
         Regleringen ingriper i skyddet för privatlivet och
            familjelivet, rörelsefriheten och egendomsskyddet vilka
            tryggas i 10, 9 respektive 15 § i grundlagen. Förslaget är
            inte heller utan betydelse med avseende på den rätt
            till bostad som nämns i 19 § 4 mom. i grundlagen.
         
         
         Med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna
            finns det godtagbara och synnerligen vägande skäl
            för de föreslagna bestämmelserna. Enligt
            1 § 2 mom. kan besöksförbud meddelas
            endast för avvärjande av brott mot liv, hälsa
            eller frihet eller hot om sådant brott om den som känner
            sig hotad och den mot vilken förbudet avses gälla
            stadigvarande bor i en gemensam bostad. Bestämmelserna
            skyddar rätten till liv, personlig frihet och integritet
            som säkerställs i 7 § i grundlagen
            och hemfriden som garanteras i 10 § i grundlagen. Förslaget
            gör det möjligt för det allmänna
            att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna
            samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses på det
            sätt som 22 § i grundlagen förutsätter. 
         
         
         Förslaget motsvarar också de krav på noggrann
            avgränsning, exakthet och proportionalitet som ställs
            på sådana bestämmelser som begränsar
            de grundläggande fri- och rättigheterna. En förutsättning
            för att besöksförbud ska kunna meddelas är
            enligt 2 § 2 mom. att förbudet inte är oskäligt
            med hänsyn till hur allvarligt det hotande brottet är,
            de i den gemensamma bostaden boende personernas förhållanden
            och andra omständigheter i saken. Vid prövning
            av om förutsättningar för ett besöksförbud
            föreligger skall utöver 2 a § beaktas
            de i saken delaktiga personernas förhållanden,
            arten av de brott eller trakasserier som förekommit och
            om de har upprepats samt sannolikheten att den person mot vilken
            förbudet avses gälla kommer att fortsätta trakasserierna
            eller begå ett brott mot den person som känner
            sig hotad. Enligt 7 § 1 mom. kan besöksförbud
            meddelas för högst tre månader och enligt
            2 mom. kan det förnyas för högst en lika
            lång tid. 
         
         
         Mot denna bakgrund utgör de föreslagna bestämmelserna
            inget problem från grundlagssynpunkt. Grundlagsutskottet
            understryker att det vid bedömningen av förutsättningarna
            för att utfärda ett besöksförbud är
            viktigt att tillräckligt avseende fästs vid förbudets
            natur som en åtgärd som dels skyddar den persons
            grundläggande fri- och rättigheter som känner
            sig hotad, dels som en åtgärd som begränsar
            den persons grundläggande fri- och rättigheter
            som förbudet avser. Det bör finnas motiverade
            grunder för att meddela ett förbud och dessutom
            ska det befinnas sannolikt att ett avslag på förbudsansökan
            skulle leda till ett sådant brott som avses i lagen. Utskottet
            framhåller därför vikten av att besluten motiveras
            noggrant och av att kraven på proportionalitet beaktas
            när beslut fattas om besöksförbudets
            längd och om ett eventuellt förnyande av beslutet.
            Det är dessutom skäl att påpeka att ett besöksförbud
            avseende gemensam bostad inte gäller andra personer som är
            stadigvarande bosatta i bostaden än de till skydd för
            vilka förbudet uttryckligen meddelats. Det här
            innebär att t.ex. ett barn har rätt att inom ramen
            för ett förbud hålla kontakt med och
            träffa en förälder för vilken
            ett besöksförbud avseende gemensam bostad har
            meddelats. 
         
         
         Den för vilken på åtgärd
            av det allmänna har meddelats ett besöksförbud
            avseende gemensam bostad kan till följd av detta hotas
            av åtminstone tillfällig bostadslöshet.
            Detta faktum är ett problem med avseende på 19 § 4
            mom. i grundlagen eftersom paragrafen slår fast att det
            allmänna skall främja vars och ens rätt
            till bostad.
         
         
         Det kan inte betraktas som ett villkor för att meddela
            ett besöksförbud avseende gemensam bostad att
            den som har ålagts förbudet har tillgång
            till en annan bostad under den tid förbudet är
            i kraft. Enligt motiveringen är det emellertid skäl
            att se till att den myndighet som meddelar förbudet kan
            informera den som förbudet gäller om hur den vid
            behov kan få hjälp att ordna sitt boende. Utskottet
            finner det viktigt att en uttrycklig bestämmelse om denna
            skyldighet att informera tas in i lagen.
         
         
         Tillfälligt besöksförbud.
         
         Beslut om tillfälligt besöksförbud
            kan med stöd av 11 § fattas av en anhållningsberättigad
            tjänsteman eller av domstol. En anhållningsberättigad
            tjänsteman kan på tjänstens vägnar
            meddela tillfälligt besöksförbud om behovet är
            uppenbart. Den person mot vilken förbudet avses gälla
            och den person som förbudet avses skydda skall ges tillfälle
            att bli hörda. Ärendet kan emellertid med stöd
            av 3 mom. avgöras utan att de som har del i saken hörs,
            om det är uppenbart att begäran är ogrundad
            eller om ärendet på grund av sin natur inte tål
            uppskov eller om den person mot vilken förbudet avses gälla
            inte kan anträffas. Beslut om ett tillfälligt
            besöksförbud får inte överklagas särskilt.
            Enligt 12 § 1 mom. i gällande lag skall en anhållningsberättigad
            tjänsteman utan dröjsmål och senast inom
            tre dygn efter sitt beslut om tillfälligt besöksförbud
            föra ärendet till den behöriga tingsrätten.
            Ett tillfälligt besöksförbud skall omedelbart
            iakttas om inte den domstol som behandlar ärendet bestämmer
            något annat. I propositionen föreslås
            bestämmelser i en ny 12 a § om
            hur ärendet skall behandlas i tingsrätten.
         
         
         Bestämmelserna skall även tillämpas
            på besöksförbud avseende gemensam bostad.
            Avsikten är att det ska vara möjligt att meddela
            besöksförbud i situationer där den person
            som är i behov av skydd t.ex. uppenbart inte förmår
            eller vågar begära besöksförbud.
            Detta syfte är godtagbart och motiverat med avseende på de grundläggande
            fri- och rätttigheterna. Med tanke på rättssäkerheten är
            det viktigt att ett besöksförbud som meddelats
            av en tjänsteman utan dröjsmål förs
            till domstol för prövning. Förslaget är
            emellertid inte tillräckligt stringent formulerat eftersom
            det enligt utskottet inte tillräckligt klart framgår
            att proportionalitetsprincipen skall iakttas. Enligt utskottet bör
            11 § 2 mom. därför preciseras så att
            ett i lagen nämnt särskilt villkor för
            att på tjänstens vägnar meddela ett tillfälligt
            besöksförbud avseende gemensam bostad är
            att någon har ett direkt och uppenbart behov av skydd genom
            ett sådant förbud. Möjligheterna att
            meddela förbud bör dessutom i lag begränsas
            till situationer där den som är i behov av skydd
            inte t.ex. förmår eller vågar begära
            ett förbud. Preciseringen är ett villkor för
            att lagförslaget till denna del skall kunna behandlas i
            normal lagstiftningsordning. 
         
         
         Förslaget är relevant även med avseende
            på grundlagens rättsskyddsbestämmelser.
            I grundlagens 21 § 2 mom. förutsätts
            det att garantier för en rättvis rättegång
            och god förvaltning tryggas genom lag. Den rätt
            att bli hörd som nämns i momentet motsvarar de
            garantier som här avses. I lag kan det föreskrivas
            i detalj om dessa garantier och om eventuella begränsningar
            av dem eller avvikelser från dem. Å andra sidan är
            det inte möjligt att genom lagstiftning äventyra
            någons rättsskydd (RP 309/1993
               rd, s. 77, GrUU 12/2002 rd,
            s. 6). Grundlagsutskottet har ansett att möjligheten att
            bli hörd är en synnerligen viktig garanti för
            rättsskyddet. Endast av mycket vägande skäl är
            det möjligt att avvika från hörandet.
            I samband med regleringen av konkursförfarandet ansåg
            utskottet att den omständigheten att någon gör
            sig oanträffbar kan anses som ett sådan skäl
            men utskottet påpekade att brådska med behandlingen
            däremot inte är ett godtagbart skäl (GrUU
               13/2003 rd, s. 3/II).
         
         
         Ett besöksförbud avseende gemensam bostad innebär
            ett betydande ingrepp i flera av de fri- och rättigheter
            som tillkommer den enskilda individen. Det skall därför
            inte i ett sådant sammanhang vara möjligt att överhuvudtaget
            avvika från bestämmelsen om att de som har del
            i saken skall beredas tillfälle att bli hörda.
            Den omständigheten att parterna har beretts tillfälle
            att bli hörda är alltså ett villkor för
            att ett ärende som gäller meddelande av besöksförbud
            avseende gemensam bostad ändå kan avgöras
            utan att alla parter hörs, t.ex. för att någon
            håller sig undan eller låter bli att utnyttja
            möjligheten att bli hörd. Om den föreslagna
            bestämmelsen uppfattas på detta sätt
            utgör den inget problem med avseende på grundlagen.
            Det är emellertid skäl att ännu försöka
            förtydliga bestämmelsen till den del den gäller
            förfarandet i anslutning till meddelande av tillfälligt
            besöksförbud avseende gemensam bostad.