Av världens sex miljarder invånare
lever var femte i yttersta fattigdom, på mindre än
en dollar per dag. Både FN och Finlands regering har i
sina säkerhetspolitiska redogörelser klassat yttersta fattigdom
som en stor säkerhetsrisk. Det mänskliga lidandet
blir inte mindre av undernäring, analfabetism och av att
många dör i sjukdomar som lätt kan behandlas,
till exempel diarré.
I de millenniemål som FN:s generalförsamling
har antagit är ett av de viktigaste målen att halvera
andelen människor som lever i extrem fattigdom fram till
2015. Dessutom ingår det i millenniemålen att
bygga ut utbildningen för barn i u-länderna, minska
barn- och mödradödligheten, förbättra
vattenförsörjningen och stoppa exploateringena
av naturresurserna. I sitt program åtar sig statsminister
Matti Vanhanens regering att genomföra dessa mål
i FN:s millenniedeklaration.
I september ordnar FN ett toppmöte i samband med sin
generalförsamling. Toppmötet ska granska hur millenniemålen
har uppfyllts hittills. En färsk rapport från
FN visar att det är dåligt ställt med
måluppfyllelsen om det inte snart sker några framsteg.
År 2003 uppgick Finlands anslag för utvecklingssamarbete
till bara hälften av det tilltänkta målet
och var 0,35 procent av BNI. I mars 2003 lade gruppen för
utredning av nivån och kvaliteten på utvecklingssamarbetet,
under ledning av statsrådet Harri Holkeri, fram en tidsplan.
Enligt planen skulle biståndet stiga i jämn takt
mot 0,7 procent av BNI och ligga på nivån 0,55
procent 2007 och på nivån 0,7 procent 2010. I
sitt program och i det utvecklingspolitiska programmet från
i fjol förbinder sig regeringen att arbeta för att
Finlands biståndsanslag stiger till den av FN rekommenderade
nivån 0,7 procent av BNI fram till 2010. Också i
EU har man diskuterat medlemsstaternas biståndsmål
och kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att höja
sina anslag till utvecklingssamarbete.
Efter katastrofen i Asien ökade behovet av utvecklingssamarbete
markant. Tyvärr ser man inga spår av detta i Finlands
anslag för utvecklingssamarbete. Av de 50 miljoner euro
som efter flodvågskatastrofen utlovades till nödhjälp och återuppbyggnad
kommer 42 miljoner från biståndsanslagen och bara åtta
miljoner genom en tilläggsbudget. Det innebär
samtidigt att biståndet minskar till de länder
som lider av ständig undernäring och fattigdom.
Inte minst i många länder i södra
Afrika är läget mycket svårt. Länderna
har minimala chanser att utvecklas på grund av allvarlig
undernäring och många sjukdomar, till exempel
aids, instabila samhällsförhållanden
och bristande utbildning. Många länder i Afrika
lägger ner större belopp på återbetalning
av skulder än på hälso- och sjukvård
eller utbildning. Biståndsarbete kan medverka till att
minska epidemier, miljöskador, kriminalitet och okontrollerad
migration. En del u-länder har i hög grad byggt
upp sin ekonomi på narkotika. Om vi hjälper länderna
att skapa andra inkomstmöjligheter kan vi minska
drogutbudet i vårt eget land. Men fattigdomen kan inte
utplånas med bara ekonomiskt bistånd och ekonomisk
tillväxt. Större välstånd kräver
också satsningar på mänskliga rättigheter,
demokrati och god förvaltning samtidigt som miljöhot
måste motarbetas och global samverkan inom säkerhet och
ekonomi öka.
I Finland har vi utan vidare allvarliga fattigdoms- och marginaliseringsproblem,
och det är angeläget att problemen tas om hand.
Det strider på intet sätt mot målen att
minska fattigdomen i världen. I dagens värld blir
länderna allt mer beroende av varandra. Vi ska komma ihåg
att utvecklingssamarbetet inte är någon förlust
för givarlandet eftersom större global välfärd
främjar politisk stabilitet och minskar krigshotet. Om
vi försöker påverka orsakerna till konflikter
kan vi också förebygga de internationella problemen
till följd av flyktingskap. I den säkerhets- och
försvarspolitiska redogörelsen understryker regeringen
att biståndspolitiken är ett led i en omfattande
process som främjar säkerhets- och försvarspolitiken.
Biståndspolitik är också säkerhetspolitik.
Regeringen vill främja en hållbar utveckling, stabilitet
och säkerhet i det internationella samfundet och stärka
Finlands internationella roll. Enligt regeringsprogrammet vill Finland
vid sidan av satsningarna på millenniemålen också arbeta
för ett snabbt och effektivt genomförande av skuldregleringsprogrammen
för u-länderna, både inom internationella
finansinstitut och på det nationella planet.
Regeringen Vanhanens senaste rambeslut hotar spoliera biståndsåtagandet.
Utfästelserna om globalt ansvar i regeringsprogrammet och
allt prat om detta har inte omsatts i handling trots att det i ett
europeiskt perspektiv går bra för Finlands ekonomi.
Sammantaget sett uppvisar både bytesbalansen och den offentliga
ekonomin ett överskott. Bland de nordiska länderna är
Finland och Island de enda som ligger under FN:s biståndsmål.
Norge ligger på 0,87 procent, Danmark på 0,84
procent och Sverige på 0,77 procent av BNI. Också för
vårt internationella rykte och inflytande är det
viktigt att vi håller fast vid våra åtaganden.