Lågkonjunkturen i Finland och i utlandet djupnar.
Både exporten och importen har minskat kraftigt. Enligt
Statistikcentralen minskade produktionen i mars 2009 med 10,8 procent
mot mars 2008. En femtedel av den industriella produktionen har
fallit bort och i byggsektorn är nedgången ännu
brantare. Konjunkturnedgången börjar synas allt
tydligare också i servicesektorn. Problemen hopar sig för
den kommunala ekonomin i år och nästa år.
Regeringens ekonomiska politik har varit uppbyggd kring inkomstskattelättnader,
som i huvudsak fått utgöra grunden för
den ekonomiska stimulansen. Skattelättnaderna i en tid
av lågkonjunktur och stor osäkerhet har inte ökat
vare sig konsumtionen eller den inhemska efterfrågan i önskad
omfattning. Internationella valutafonden IMF hävdar att
det effektivaste sättet att stimulera ekonomin är
att tillfälligt öka de offentliga utgifterna,
inte minst offentliga investeringar och insatser för att
upprätthålla konsumtionsefterfrågan.
Finanskrisen har förvandlats till en sysselsättningskris.
Arbets- och näringsministeriets kortperiodiska prognos
för ekonomin och arbetsmarknaden visar att nästan
hela den ökning i sysselsättningen som skapades
under den förra valperioden kommer att gå förlorad
under de två följande åren. Arbetslöshetstalet
var 6,4 procent i mars 2008 och uppe i 8,3 procent i mars i år.
Enligt ministeriet kommer arbetslösheten redan nästa år
att ligga kring 10 procent. Fram till 2010 minskar antalet sysselsatta
med totalt 150 000 från nivån 2008.
Situationen för de unga är alarmerande: I
mars 2009 fanns det 30 000 unga arbetslösa, vilket betyder
en ökning på omkring 53 procent från
mars i fjol. Speciellt har arbetslösheten bland unga män ökat.
Prognoserna pekar på att ungdomsarbetslösheten
kommer att ha ökat ännu mer fram till sommaren
i och med att unga nyutexaminerade har svårare att få jobb.
Många tusen personer fler än i fjol har utexaminerats
från olika utbildningsprogram bara för att bli
arbetslösa. För många unga är
utbildningen till ett yrke i fara för att arbetsgivarna
på grund av sina ekonomiska svårigheter inte anställer
studerande som praktikanter.
Flera tiotals tusen personer är permitterade. Permitteringarna
och deras längd antas fortsatt öka och förvandlas
till uppsägningar. Dessutom är det alldeles tydligt äldre
anställda som drabbas av uppsägningar. Ett stort
antal personer under 60 år har på mycket lösa
boliner stuvats in i den s.k. pensionsslussen samtidigt som den
allmänna ambitionen är att folket ska stanna längre
i arbetslivet.
Det är nu ytterst viktigt med åtgärder
som hindrar att ungdoms- och långtidsarbetslösheten ökar.
De beslut som fattas i år och för 2010 spelar
en avgörande roll för att förebygga de
negativa konsekvenserna av lågkonjunkturen. Om sysselsättningsförbättrande åtgärder
inte sätts in omedelbart, finns det risk för att
vi om några år har ett stort antal långtidsarbetslösa
och marginaliserade unga, och till råga på allt
måste vi lösa problemen med befolkningens åldrande.
I detta alarmerande läge beviljar regeringen mindre
anslag för att sköta arbetslösheten än
i goda sysselsättningstider. Trots att regeringen under
vårens lopp har skjutit till lite anslag här och
där hotar de att helt ta slut i flera arbets- och näringscentraler.
Regeringen har för avsikt att lämna sin nästa tilläggsbudget
i samband med budgetbehandlingen i augusti. Det betyder att de nya
sysselsättningsanslagen är tillgängliga
i regionerna tidigast i oktober. Det är på tok
för sent. Om sysselsättningsanslagen inte ökar
förrän i höst, blir det omöjligt
för arbets- och näringscentralerna att planera
sin verksamhet på sikt.
Slutet på året ser i själva verket
tröstlöst ut med tanke på insatserna
för att aktivera arbetslösa. Bristen på anslag
gör att det inom många arbets- och näringscentralers
områden blir svårt för arbetssökande
till exempel att komma in på utbildning. Centralerna har
redan nu bundit upp anslagen för sysselsättnings-
och utbildningsåtgärder till nästan 100
procent. Om de inte får mera resurser under sommarens lopp,
upphör åtgärderna och då hotar
den öppna arbetslösheten att öka verkligt
kraftigt.
Arbets- och näringscentralerna har bristfälliga
resurser. Deras byråer var överbelastade redan
före konjunkturnedgången, bl.a. på grund
av statens produktivitetsprogram. Nedgången betyder att
de arbetslösa har ännu sämre möjligheter att
få personlig service än tidigare. Många
byråer klarar ofta bara av s.k. inledande tjänster
som att förnya jobbsökningen och få i
gång utbetalningen av utskomstskydd för arbetslösa.De
unga behöver stöd för att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Samhällsgarantin som ska ge unga under 25 år tillgång
till en utbildnings-, arbets- eller praktikplats fungerar inte.
Om arbets- och näringscentralen inte har just någon
annan service att bjuda på än att skriva in de
unga i registret för arbetssökande och betala
ut arbetslöshetsunderstöd, kan det försämra
de ungas situation ännu mer och göra dem helt
onåbara för utbildning och andra sysselsättningsåtgärder.