Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
IP 3/2003 rd - Toimi Kankaanniemi /kd m.fl.
Vid EU-anslutningen fick Finland rätt att ge ut ett nationellt stöd för att kunna ha kvar jordbruksproduktion i hela landet. Rätten skrevs in i artiklarna 141 och 142 i anslutningsfördraget.
Sommaren och hösten 2003 förhandlade regeringen Matti Vanhanen med Europeiska kommissionen om en stödlösning för södra Finland i enlighet med artikel 141. I förhandlingarna nådde inte regeringen sina egna viktiga mål som enhälligt stöddes av alla politiska partier. Senare godtog regeringen de tuffa villkor som kommissionen ställde vid förhandlingarna.
Det förhandlingsresultat som regeringen antog innebär att Finland bara försäkrade sig om rätten att betala ut stöd av nationella medel fram till 2007. Därefter är frågan återigen öppen på de viktigaste punkterna. Resultatet av förhandlingarna är att stöden till jordbruksproduktionen i södra Finland kommer att skäras ned drastiskt, allt som allt med nästan 30 %. Följaktligen ställs jordbruket i södra Finland inför allvarliga problem. Nedskärningarna i produktionsstödet ersätts bara delvis och bara till en del av jordbrukarna genom de stigande investeringsstöden. Risken är att investeringsstöden kan locka jordbrukarna att satsa på investeringar som på sikt inte ger fullgod lönsamhet.
Trots att de misslyckade förhandlingarna om artikel 141 på intet sätt gällde artikel 142 planerar regeringen att också skära ner stöden till jordbrukarna i mellersta och norra Finland. Det är alltså inte bara jordbrukarna i de södra landskapen som förlorar inkomster på grund av regeringens kallhamrade nedskärningspolitik, också jordbrukarna i södra, mellersta och norra Österbotten, Mellersta Finland, Lappland, Kajanaland, Södra och Norra Savolax och Södra och Norra Karelen drabbas.
Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja (cent) har offentligt deklarerat att produktionsstödet till det norra 142-området 2004 kommer att skäras ned med 3 %, och jordbrukarna har all anledning att vara oroade. Planen är nämligen en stark fingervisning om att regeringen de kommande åren tänker genomföra lika stora nedskärningar inom 142-området som den måste ta till inom det södra 141-området på grund av de misslyckade förhandlingarna. Hur jordbrukarna ska kompenseras för förlusterna med hjälp av andra åtgärder är fortfarande en helt öppen fråga.
Regeringen och producentorganisationerna kom överens om Finlands ursprungliga mål för 141-förhandlingarna och avsikten var att stabilisera jordbrukspolitiken i Finland. Nu håller vårt jordbruk på att glida in i en mycket svår situation på grund av den misslyckade 141-resultatet, reformen av kompensationsbidraget och miljöstödet till jordbruket och EU:s jordbruksreform. Samtidigt sätts vår inhemska livsmedelsnäring med sina tiotusentals arbetstillfällen på spel i hela Finland. Dessutom får många kommuner ännu större problem när de går miste om både arbetstillfällen och skatteinkomster.
Med hänvisning till det ovanstående och 43 § i Finlands grundlag framställer vi följande interpellation att besvaras av den ansvariga ministern:
Vilka skyndsamma åtgärder avser regeringen att vidta för att trygga framtiden inom den inhemska livsmedelsnäringen, tillräcklig lönsamhet inom jordbruket och en livskraftig landsbygd dels inom 141-området i södra Finland, dels inom 142-områdena i mellersta och norra Finland?
Helsingfors den 12 december 2003