Finlands framgångar och vårt välfärdssamhälle har
vilat på jämlik och högkvalitativ utbildning och
hög kompetens.
Under den här valperioden har utbildningen drabbats
av 1,7 miljarder i ackumulerade besparingar. Följderna
har varit att skolor och läroanstalter har stängt,
nybörjarplatserna minskat, utbildningskvaliteten försämrats
och forskningsanslagen sjunkit.
Experter har höjt ett varningens finger och pekat på att
jämlikheten i utbildningen är på fallrepet.
Skillnaderna i utbildning och lärande ökar nämligen.
Bostadsorten, men också föräldrarnas förmögenhet
och utbildningsbakgrund spelar en allt större roll för
våra barns och ungas möjligheter att få utbildning.
När vår jämlika och högkvalitativa
utbildning och vår höga kompetens naggas i kanterna,
betyder det samtidigt att förutsättningarna för
att lösa problemen med ekonomin, arbetslösheten
och skuldsättningen allvarligt försämras.
Också i framtiden är kompetens vår främsta
konkurrensfaktor.
Den finländska utbildningspolitiken lider av ett ledarskapsunderskott.
Regeringen har gett utfästelser om att Finland ska ha den
största kompetensen i världen 2020. Dessvärre
har åtgärderna i verkliga livet inte gått
i den riktningen —tvärtom!
Regeringens utbildningspolitiska spetsprojekt har misslyckats.
Regeringen har lagt fram bristfälligt beredda och halvfärdiga
projekt för riksdagen, som skapat förvirring och
totalt kaos i vissa fall ute på fältet. Varken
utbildningsanordnarna och läroanstalterna eller lärarna
har en aning om vad som ska ske de närmaste åren.
Propositionerna med reformer av bestämmelserna om anordnare
inom och finansiering av utbildningen på andra stadiet
väcker stor oro. Regeringen vill skära 260 miljoner
euro i anslagen. Det är ungefär tio procent av
de totala anslagen till utbildningen på andra stadiet.
Enligt vissa bedömningar betyder det att var tredje läroanstalt kan
hotas av nedläggning.
Tvärtemot vad undervisningsministern och regeringen
hävdar, kommer nedläggningen av gymnasier och
yrkesskolor att leda till centralisering och större ojämlikhet.
Det vore en återgång till läget för
flera decennier sedan när de unga var tvungna att flytta
bort från hemorten för att utbilda sig i de stora
städerna. Det skulle höja kostnaderna för
att stödja deras boende och kräva större satsningar
på att bygga hyresbostäder. Dessutom ökar
risken för marginalisering om 15- och 16-åringar
måste bo på egen hand, eftersom alla inte är
mogna för att bo för sig själva i den åldern.
Årskurserna 7—9 kan också komma i
riskzonen när små gymnasier dras in. De delar
ofta lokaler och lärare med gymnasierna, och när
gymnasierna försvinner blir det dödsstöten
för många av dem.
Jämlik utbildning är en av Finlands styrkor
i framtiden och vi måste förhindra att jämliken
rinner ut i sanden. Hela Finland måste ha så jämlika förutsättningar
som möjligt att erbjuda utbildning och studier på alla
stadier. Vi får inte tillåta att skolorna segregeras.
Varenda skola ska vara trygg och säker för både
elever och lärare. Ju yngre barnen är desto närmare
hemmet ska skolan finnas.
Vår finländska utbildning har så gott
som obegränsade möjligheter, förutsatt
att vi är kapabla att gripa chansen på rätt
sätt. Finland har en mycket positiv inställning
till utbildning och våra lärare hör till
de mest kunniga i hela världen. Också våra
universitet och yrkeshögskolor genererar kompetens av hög
kvalitet över hela landet.
Utbildningen måste reformeras nerifrån uppåt.
Utbildningen bör ses över med fokus på bland annat
nytt lärande, ny pedagogik, innovationer och bättre
nyttiggörande av lärarnas yrkesskicklighet. Det
behövs nya lärmiljöer, och ny teknik måste
utnyttjas bättre. Dessutom måste arbetslivet integreras
mer i utbildningen på alla nivåer. Då matchar
utbildningen och arbetslivet varandra bättre och det i
sin tur har positiva effekter på sysselsättningen
samtidigt som utbildningen tillförs nya resurser.
Med sin nedskärnings- och centraliseringspolitik håller
regeringen på att fördärva bildningen och
utbildningen i Finland och försämra chanserna
att ge Finland ett lyft. Folk är på allvar oroade över
jämlikheten och framtiden inom utbildningen.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation till den
behöriga ministern:
Varför har regeringen gått mot sitt eget program
och kvävt ny tillväxt i sin linda, satt vår
jämlika utbildning på spel och försvagat
möjligheterna till framgång genom att göra
en av de största neddragningarna i vår utbildning
genom tiderna,
kommer regeringen att återta tvånget att söka
tillstånd för att ordna utbildning på andra
stadiet och
hur tänker regeringen se till att utbildningen på andra
stadiet får adekvata resurser och att tillgången
till utbildning fördelas jämnt över hela
landet?