Motivering
I reformen av EU:s den gemensamma jordbrukspolitik ingår
sju av Europaparlamentets och rådets förordningar
om olika delområden inom den gemensamma jordbrukspolitiken,
det vill säga direktstöd, den samlade marknadsordningen, landsbygdsutveckling,
horisontella frågor, fastställande av vissa stöd
och bidrag inom ramen för den samlade marknadsordningen
för jordbruksprodukter, övergångsåtgärder
för direkt stöd 2014 och ändring av förordningen
om den gemensamma marknadsordningen i fråga om de delar
som gäller systemet för gårdsstöd
och stöd till vinodlare, framhåller utskottet.
Bland förordningarna märks Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1306/2013
om finansiering, förvaltning och övervakning av
den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av
rådets förordningar (EEG) nr 352/78,
(EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000,
(EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, nedan
den horisontella förordningen, och Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om
stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och om
upphävande av rådets förordning (EG)
nr 1698/2005, nedan landsbygdsförordningen. Den horisontella
förordningen innehåller bland annat allmänna
bestämmelser om jordbruksfonder (om t.ex. utbetalande organ
och attesterande organ) och bestämmelser om systemet för
jordbruksrådgivning, ekonomisk förvaltning av
fonderna, kontrollsystem och sanktioner samt tvärvillkor.
Beträffande stöden till lantbrukarna innehåller
landsbygdsförordningen bestämmelser om bland annat
systemet för jordbruksrådgivning, kompensationsersättningar,
miljöersättningar, ersättningar för
djurs välbefinnande och ersättningar för
ekologisk odling.Samtidigt med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
har Finland berett programmet för utveckling av landsbygden
i Fastlandsfinland 2014-2020, nedan landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Statsrådet antog programmet i april 2014, och därefter
sändes det till kommissionen för godkännande.
Jordbruksrådgivningen enligt landsbygdsförordningen,
den horisontella förordningen och landsbygdsutvecklingsprogrammet
införs från och med 2015.
Den nuvarande rådgivningen för gårdarna gäller
bara tvärvillkoren och finansieras nationellt, påpekar
utskottet. I fortsättningen kommer jordbruksrådgivningen
att delvis finansieras med stöd från EU och som
ett led i landsbygdsutvecklingsprogrammet. Dessutom innefattar den
nya jordbruksrådgivningen ett större temaområde än
den rådgivning vi har idag. Enligt landsbygdsförordningen
ska rådgivarna väljas med iakttagande av lagstiftningen
om offentlig upphandling. Rådgivarna får ersättning
enligt systemet. Om de är anställda av någon
annan betalas ersättningen till arbetsgivaren. Ersättningen
för jordbruksrådgivning finansieras med stöd
som delvis betalas av EU och den ska bestå av medfinansiering
från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling
(EJFLU) och nationell medfinansiering.
Utskottet påpekar att propositionen bara innehåller
bestämmelser om själva systemet med jordbruksrådgivning.
Regeringen ville att riksdagen behandlar propositionen under vårsessionen
2014 för att Landsbygdsverket ska kunna välja
rådgivare redan i år. Då kan det nya
rådgivningssystemet införas genast vid ingången
av 2015. Bestämmelser om ersättning för
jordbruksrådgivning och ersättningsberättigade
delområden kommer att ingå i en proposition som lämnas
till riksdagen höstsessionen 2014. Den ska innehålla
bestämmelser om de programbaserade stöd som ingår
i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland
2020, det vill säga landsbygdsutvecklingsprogrammet (miljöersättningar,
kompensationsersättningar, ersättningar för
ekologisk odling, ersättningar för djurs välbefinnande
och ersättningar för jordbruksrådgivning).
I verkställighetslagen ändras 9 kap. (Genomförande
av systemet för jordbruksrådgivning) bland annat
så att bestämmelserna motsvarar systemet för
jordbruksrådgivning, som alltså införs
vid ingången av 2015, i landsbygdsförordningen,
den horisontella förordningen och landsbygdsutvecklingsprogrammet.
I samma lag ändras 44 § (Systemet för
jordbruksrådgivning) så att rådgivningen
ska vara av den typ som avses i artikel 15 i landsbygdsförordningen
och artikel 12 i den horisontella förordningen. I artikel
12.2 i den horisontella förordningen föreskrivs
det om de frågor som ska ingå i medlemsstaternas system
för jordbruksrådgivning. Jordbruksrådgivningen
kan dessutom innefatta de frågor som avses i artikel 15.4
i landsbygdsförordningen och artikel 12.3 i den horisontella
förordningen.
Enligt landsbygdsutvecklingsprogrammet ska jordbruksrådgivning
ges om bland annat tvärvillkor, krav på förgröningsstöd,
motverkande av klimatförändringen och anpassning
till den, naturens mångfald, vattenvård och markskydd, innovationer,
miljöersättningar, bevarande av jordbruksmark,
ekologisk odling, växtskydd och integrerat växtskydd,
produktionsdjurens hälsa och välbefinnande och
faktorer i anknytning till miljöeffektivitet, såsom
effektiviserad energianvändning och förnybar energi.
Enligt propositionen ska Landsbygdsverket precis som nu vara
det organ som väljer de som ger rådgivning. Bestämmelserna
i 45 § (Godkännande av rådgivare) ändras
för att motsvara landsbygdsförordningen och landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska rådgivarna väljas
med iakttagande av lagen om offentlig upphandling (348/2007).
Bestämmelsen grundar sig på artikel 15.3 i landsbygdsförordningen
som föreskriver att rådgivarna ska utses genom
anbudsförfaranden och att urvalsförfarandet ska
styras av lagstiftningen om offentlig upphandling. Vidare sägs
det att rådgivarna ska väljas och godkännas
för den tid som landsbygdsutvecklingsprogrammet gäller. Landsbygdsverket
ska stå för valet av rådgivare. Landsbygdsverket
får vidta åtgärder för att välja rådgivare
redan 2014 efter det att lagen har trätt i kraft. Då kan
det nya systemet för jordbruksrådgivning införas
genast vid ingången av 2015.
Behörighetsvillkoren för rådgivare är
enligt 46 § utbildning på minst andra stadiet
som är lämplig för det ämnesområde
som rådgivningen gäller. Det stämmer överens
med den gällande lagen. När utbildningen på andra
stadiet bedöms, jämförs situationen med
de studiesystem som gällde när personen studerade.
Dessutom krävs det att personen ska ha lämplig
erfarenhet av rådgivning. Kompetenskravet bygger också på statsrådets
förslag till landsbygdsprogram. Förslaget har
beretts på mycket bred bas i ett flertal arbets- och samverkansgrupper.
Som det sägs ovan har regeringen underrättat kommissionen
om landsbygdsprogrammet, som ska godkännas av kommissionen.
Det är mycket viktigt att vid valet av rådgivare
säkerställa att rådgivarna har behövlig
expertis med avseende på arbetets art och omfattning och
att rådgivarna väljs skyndsamt, påpekar
utskottet. Inte bara yrkeskunskaperna spelar en roll. Rådgivarna
bör också ha kunskaper i den aktuella näringsgrenen
och de nuvarande rådgivarna bör kunna väljas,
när de vidgar sin kompetens till nya delområden inom
rådgivningen.
Det är också absolut nödvändigt
att propositionen inte bidrar till mer byråkrati. Det gäller alltså att
se till att reglerna är så enkla och kostnadseffektiva
som möjligt. Vidare bör det säkerställas
att rådgivningen kan genomföras tydligt och effektivt.
Under förra programperioden var rådgivning
i smågrupper ett mycket effektivt sätt att förmedla
information i EU-finansierade jordbruksprojekt, enligt uppgifter
till utskottet. I smågrupper kan jordbrukarna diskutera
aktuella frågor och jämföra sina erfarenheter
med varandra. Smågruppsverksamhet är dessutom
en effektiv arbetsform eftersom ömsesidigt lärande är
effektivare både för jordbrukarna och med tanke
på resurserna än att en enskild rådgivare
ger en jordbrukare rådgivning. Det är bra, anser
utskottet, att landsbygdsprogrammet tillåter att rådgivningen
i motiverade fall också i fortsättningen delvis
kan ges i grupp, med hänsyn till enskilda användares
behov.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med anmärkningarna ovan.