Allmän motivering
Allmänt
Skogslagen () trädde
i kraft den 1 januari 1997. Syftet med lagen är att främja
en i ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende hållbar
skötsel och användning av skogarna så att
skogarna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som
deras biologiska mångfald bevaras.
På grund av lagens omfattande innehåll och behovet
av en reglering som preciserar de sakkomplex som ingår
i lagen innehåller lagen över tio bemyndiganden,
står det i motiveringen till propositionen. Med stöd
av bemyndigandena har skogsförordningen ()
och jord- och skogsbruksministeriets beslut om tillämpning
av skogslagen () utfärdats.
År 2000 trädde den reviderade grundlagen i kraft.
Den innehåller bl.a. krav på författningsnivå och
bemyndiganden som författningar på lägre
nivå ska uppfylla. Ett syfte med den föreliggande
propositionen är att skogslagen ska uppfylla de krav som
ställs i grundlagen. Därför ska det i
lagen göras kompletteringar och preciseringar som gäller
bestämmelserna om bemyndigande och beror på grundlagen.
Med beaktande av bestämmelserna i 80 § i grundlagen
ska författningsnivån justeras också i
fråga om vissa omständigheter så att
de överförs från förordning
och ministeriebeslut till lag, noteras det i motiveringen till propositionen.
I anslutning till detta utvärderas samtidigt också de
författningar som utfärdats med stöd
av skogslagen utifrån kraven i grundlagen.
Utskottet konstaterar att de föreslagna bestämmelser
som uttryckligen påverkar vården och användningen
av skogar finns i 5 § (Beståndsvårdande
avverkning), 5 a § (Förnyelseavverkning), 5 b § (Utförande
av avverkningen) och 8 § (Åstadkommande av återväxt).
Föreslagna 8 a § i skogslagen (Trädslag
som ska användas för att åstadkomma återväxt)
har samma innehåll som jord- och skogsbruksministeriets gällande
beslut och kommer alltså inte att ändra på nuvarande
praxis.
Avverkning
Bland de ändringar som ska förtydliga och
förenkla skogslagen finns förslaget att 5 § (Beståndsavverkning)
ska delas upp i 5 a och 5 b §, som är nya paragrafer.
Själva 5 § handlar bara om beståndsvårdande
avverkning. Bestämmelserna om förnyelseavverkning
flyttas till nya 5 a §. Bestämmelser
om det praktiska genomförandet av avverkningen tas in i
nya 5 b §. De stämmer överens med 5 § 3
mom. i den gällande lagen. Utskottet påpekar att
det i propositionen uppges att inga ändringar i sak ska
göras i gällande 5 §. De olika formerna
av avverkning ska bara få egna paragrafer. I motiveringen
står det att detta förenklar regleringen både
lagtekniskt och i fråga om innehållet i bestämmelserna
om bemyndigande, samtidigt som markägarnas rättssäkerhet
förbättras. Det sakkomplex som berörs
av ändringarna är innehållet i bemyndigandena
att utfärda förordning, inte det egentliga sakinnehållet
i skogslagen. I och med bemyndigandena kommer bestämmelserna
hädanefter att finnas i en förordning av statsrådet
och inte i ministerieföreskrifter som tidigare.
Enligt 5 § 2 mom. i förslaget till ändring
av skogslagen ska det genom förordning av statsrådet
utfärdas närmare bestämmelser om mängden träd
som ska lämnas kvar och trädbeståndets kvalitet
vid beståndsvårdande avverkning i olika delar
av landet och på olika växtplatser med beaktande
av de utvecklingsdugliga trädslagens egenskaper. Enligt
gällande 5 § 4 mom. får det ministerium
som är behörigt i skogsbruksfrågor utfärda
närmare föreskrifter om minimimängden
av och kvaliteten på det trädbestånd
som ska lämnas kvar vid beståndsvårdande
avverkning. Det föreslagna bemyndigandet att utfärda
förordning breddar alltså inte själva
bemyndigandet jämfört med den gällande
ordalydelsen, men det höjer den normhierarkiska nivån
på de bestämmelser som utfärdas med stöd
av bemyndigandet; de ska inte längre utfärdas
av ministeriet utan av statsrådet.
Enligt föreslagna 5 a § 2 mom. ska det genom förordning
av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser
om krav som gäller trädbeståndets grovlek
och ålder och som är en förutsättning
för förnyelseavverkning, krav som gäller
trädbeståndets kvalitet och mängden träd
och andra motsvarande krav i olika delar av landet och på olika
växtplatser med beaktande av de utvecklingsdugliga trädslagens
egenskaper. Genom förordning av statsrådet ska
det också utfärdas bestämmelser om dålig
tillväxt, särskild användning av trädbeståndet
eller andra liknande särskilda skäl som talar
för att förnyelseavverkning ska utföras
innan trädbeståndet har uppnått tillräcklig
grovlek eller ålder. Utskottet påpekar att det
gällande bemyndigandet att utfärda förordning
om förnyelseavverkning också ingår i
5 § 2 mom., som föreskriver att det ministerium
som är behörigt i skogsbruksfrågor får
utfärda närmare föreskrifter om förutsättningarna
för förnyelseavverkning. Bemyndigandet ska alltså preciseras
och avgränsas. Bestämmelsen breddar alltså inte
sakinnehållet i bemyndigandet jämfört med
den gällande ordalydelsen, men det höjer den normhierarkiska
nivån på de bestämmelser som utfärdas
med stöd av bemyndigandet; de ska inte längre
utfärdas av ministeriet utan av statsrådet.
Åstadkommande av återväxt
I 8 § 1 mom. i den gällande skogslagen föreskrivs
det om skyldigheten att åstadkomma ett i ekonomiskt hänseende
utvecklingsdugligt plantbestånd efter förnyelseavverkning.
Efter förnyelseavverkning ska det i området inom
en rimlig tid åstadkommas ett i ekonomiskt hänseende
utvecklingsdugligt plantbestånd, vars utveckling inte är
omedelbart hotad av någon annan vegetation, lyder momentet.
Att bedöma vad som är rimlig tid har i praktiken
varit svårt och utgjort ett problem med avseende på likabehandlingen av
skogsägarna. Av denna anledning slopas nu tidsangivelsen
i bestämmelsen om åstadkommande av ett utvecklingsdugligt
plantbestånd. Huruvida ett plantbestånd är
utvecklingsdugligt bedöms i fortsättningen utifrån
dess längd och livskraft. Enligt det föreslagna
8 § 1 mom. ska ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd åstadkommas
i området efter förnyelseavverkning. Detta har åstadkommits
då de utvecklingsdugliga trädens medellängd är
1,3 meter och deras utveckling inte är omedelbart hotad
av någon annan vegetation. Utskottet noterar att medellängden
på 1,3 meter ska vara en tydlig gräns för
när skogsägarens skyldighet till tidig vård
av plantbeståndet upphör.
Enligt 8 § 2 mom. i den gällande skogslagen ska åtgärderna
för anläggande av plantbestånd slutföras
inom fem år från det att avverkningen inleddes
eller inom tre år från det att den avslutades.
Momentet föreslås bli ändrat så att åtgärderna
för anläggande av plantbestånd ska slutföras
inom tre år från det att förnyelseavverkningen
avslutades. Enligt en utredning som utskottet har fått
avses den preciserade tidsfristen leda till effektivare anläggning
av plantbestånd genast efter avverkningen. Det rör
sig om att gallra ut träd och buskar som stör
plantsättningen eller anläggningen av plantbestånd,
vid behov bearbeta markytan och, vid vissa förnyelseavverkningar
på torvmarker, ordna med vattenresurserna. När
skogen förnyas genom odling hör det dessutom till
anläggningen av plantbestånd att man planterar
eller sår. Vid naturlig förnyelse granskas däremot
plantbildningen i ett annat tidsperspektiv efter anläggningsarbetena.
Dessutom uppges det i utredningen att den lagfästa
förnyelseskyldigheten ska börja när förnyelseavverkningen
slutar därför att skogsägarna ska ha
det klart för sig hur snabbt de måste vidta åtgärder
för skogsförnyelse i ett område som genomgått
förnyelseavverkning. Samtidigt är ambitionen att
skogsägarna ska vara aktiva i frågan, så att
kostnaderna för skogsförnyelse, både
genom odling och naturlig förnyelse, ska bli skäliga.
Kostnaderna stiger om skogsförnyelsen drar ut på tiden
efter en avverkning, eftersom det börjar växa
gräs och sly på området.
Det föreslås att en definition av avslutad
förnyelseavverkning tas in 8 § 2 mom. i lagen.
Enligt den mening som föreslås bli fogad till
momentet betraktas en förnyelseavverkning som avslutad
när avverkningen är så långt
framskriden att en sådan öppning som kräver
skogsförnyelse har uppkommit på hygget eller det
inte längre finns ett utvecklingsdugligt trädbestånd
enligt 5 § 1 mom. på avverkningsområdet.
För närvarande anges det på samma sätt
i 3 § 2 mom. i skogsförordningen när
en förnyelseavverkning är avslutad.
Enligt 8 § 5 mom. i den gällande skogslagen kan
närmare bestämmelser om de åtgärder
som avses i paragrafen, tidsfristen för genomförande av
dem, den rimliga tiden för åstadkommande av plantbestånd
och grunderna för bedömning av plantbestånd
utfärdas genom förordning och med stöd
av den bestämmas genom beslut av det i skogsbruksärenden
behöriga ministeriet. Det föreslås att
den sistnämnda subdelegeringen till ministeriet slopas,
eftersom det inte finns något särskilt skäl
att ha den kvar. Det föreslagna nya 5 mom. innehåller
alltså ett bemyndigande att utfärda bestämmelser
som preciserar lagen endast genom förordning av statsrådet.
Dessutom innehåller det nya 5 mom. de kompletteringar och
preciseringar i den nuvarande bemyndigandebestämmelsens
innehåll som krävs i grundlagen. Eftersom den
föreslagna nya 8 a § innehåller bestämmelser
om användning av olika trädslag, ingår
bestämmelser om bemyndiganden angående detta inte
längre i 8 § 5 mom.
Lagens 8 a § ska föreskriva om de trädslag som
får användas för anläggande
av plantbestånd efter förnyelseavverkning. Plantbestånd får
anläggas med hjälp av sådant skogsodlingsmaterial
som definieras i lagen och som till sitt ursprung lämpar
sig för förhållandena på förnyelseområdet
eller med hjälp av naturlig förnyelse. Detta regleras
för närvarande i den gällande skogsförordningen
och jord- och skogsbruksministeriets beslut om tillämpning
av skogslagen.
Utskottet noterar att en totalrevidering av skogslagen pågår
i jord- och skogsbruksministeriet. Här förutsätter
utskottet att inga sådana ändringar görs
som innebär att den vård och användning
av skogar som avses i den här lagen ändras när
bestämmelser under lagnivå ses över enligt
de bemyndigandebestämmelser som föreslås
nu. (Förslag till uttalande)
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna
ovan och följande ändringsförslag.
Detaljmotivering
4 a §. Skogsbruksplan.
Enligt motiveringen till propositionen är det inte
i och för sig obligatoriskt att upprätta en skogsbruksplan.
Men om skogsägaren med stöd av speciallagar (om
t.ex. samfällda skogar, församlingar eller befrielse från
skogsvårdsavgift) i vissa sammanhang är skyldig
att visa upp en skogsbruksplan, ska denna uppfylla vissa innehållsliga
minimikrav för att kunna betraktas som skogsbruksplan avsedd
i lagen. För att undvika tvetydighet föreslår
utskottet att ordet "uppgörande" stryks i 3 mom.
8 a §. Trädslag som ska användas
för att åstadkomma återväxt.
Utskottet påpekar att lagförslaget inte anger
om asp (Populus tremula) också avser hybridasp (Populus
X wettsteinii). Hybridaspen är en korsning mellan inhemsk
och amerikansk asp och kan inte anses vara ett inhemskt trädslag.
Den är ett av de trädslag som växer snabbast
och som används hos oss. Enligt utredning finns det gott
om erfarenhet och framforskad kunskap om användningen
av den. Utskottet finner det för lämpligt att
nämna hybridaspen i 1 och 3 mom. Således kan plantbestånd anläggas
med trädslag som hör till Finlands naturliga flora
och dessutom med hybridasp och sibirisk lärk.
13 §. Skyddsområden.
Enligt paragrafen ska jord- och skogsbruksministeriet i vissa
fall få besluta att små områden ska bli
skyddsområden och utfärda föreskrifter
om den skogsanvändning som är tillåten
på skyddsområdena. Föreskrifterna ska
ingå i ett överklagbart förvaltningsbeslut
och alltså inte vara några allmänna rättsregler.
För att tydliggöra detta föreslår
utskottet att det i bestämmelsen ska sägas ut
att beslutet får innehålla föreskrifter
om den skogsanvändning som är tillåten
på skyddsområdena och som behövs för
att skogen ska bevaras.