Allmän motivering

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Genom EU-förordningarna förbjuds kommersiellt saluförande av sälprodukter i stor skala, men undantag är tillåtna vid småskalig handel utan vinstsyfte, framhåller utskottet. Sälprodukter kan saluföras i begränsad skala enligt vad som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter. Utskottet understryker att handel med finländska sälprodukter tillverkade av gråsäl som jagats enligt hållbara metoder måste kunna vara tillåten. Det är viktigt för att säl ska utnyttjas på ett vettigt sätt och för att hålla uppe jaktmotivationen.

I propositionen föreslår regeringen en ny lag om handel med sälprodukter, som baserar sig på EU-förordningen, och ändringar i jaktlagens bestämmelser om handel med vilt. I dagsläget har jaktlagstiftningen inga bemyndigandebestämmelser som möjliggör att kraven i de två EU-förordningarna om handel med sälprodukter uppfylls. Propositionen är motiverad för att EU-lagstiftningen ska kunna verkställas och den är samtidigt ett steg mot att bättre nyttiggöra sälresurserna.

När propositionen har godkänts kan en ansökan lämnas in till kommissionen om att ett godkänt organ ska godkännas enligt bestämmelserna. Lagen om handel med sälprodukter kan sättas i kraft när kommissionen har godkänt organet. Sedan kan finländska produkter från säljakt saluföras och efter saluförandet kan de också spåras. För att sälprodukter ska kunna saluföras ska den nationella myndighet som är godkänd av kommissionen lämna ett intyg över produktens ursprung, kräver EU-förordningarna. Finlands viltcentral föreslås vara den behöriga myndighet som utfärdar intyg. Det är mycket viktigt att intygen, alltid när det är möjligt, beviljas smidigt i samband med tillstånd för säljakt. Lagförslaget påverkar inte det gällande systemet med förbud mot handel med vilt enligt jaktlagen. Det föreslås också bestämmelser om straff- och förverkandepåföljder. De grundar sig på bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av förbudet mot handel med sälprodukter i EU-förordningen.

Utskottet påpekar att gråsälsstammen i Östersjön fortsatt växer och att de skador som sälarna orsakar fiskerinäringen är stora. Fångstredskap förstörs och fångster går förlorade. I dagsläget är sälen den största enskilda faktorn som försvårar fisket vid kusten och i skärgården. Sälstammen medför tämligen omfattande skador på fisket till havs och fiskodlingen och därmed också för den finländska fiskeproduktionskedjan. Följaktligen är det motiverat med säljakt i Finland för att vi ska kunna begränsa skadorna till följd av den ökande sälstammen i Östersjön. Utskottet vill här påminna om att säl i Finland inte jagas med oetiska metoder och överlag inte enbart för kommersiella ändamål.

Vidare understryker utskottet att vi i Finland än så länge inte har lyckats effektivisera säljakten tillräckligt mycket för att minska tillväxten i sälstammen. Dessutom har vi inte fullt ut lyckats utnyttja den minimala jaktkvoten. Detta beror delvis på oändamålsenliga jaktbestämmelser, men också på att de aktiva säljägarna är så få.

De reviderade jaktreglerna med kvoter trädde i kraft den 1 augusti 2014. Reformen innebär att gråsäl på grundval av jakträtten får jagas upp till de regionalt avsatta högsta bytesmängderna. Ändringen är ett steg i rätt riktning mot ett förenklat system, menar utskottet. Näringsidkarnas och myndigheternas administrativa börda minskar och direkt jakt på gråsäl underlättas när skadegörande individer upptäcks i närheten av fångstredskap och fiskodlingsanstalter. I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka att en fälld säl måste kunna nyttiggöras som förnybar naturresurs med ett enkelt förfarande och finländska sälprodukter från säl som jagats enligt reglerna för hållbar användning saluföras på behörigt sätt. Småskalig handel med sälprodukter bör möjliggöra att vi i Finland kommersiellt utnyttjar den mycket minimala jaktkvoten fullt ut. Fällda sälar måste ses som en resurs som kan utnyttjas hållbart och inte som ett skadedjur som hamnar på soptippen.

Vad beträffar fiskarna handlar det ofta om att sälar fastnar i fångstredskapen för fisk. Det kräver både extra arbete och merkostnader att ta bort döda sälar och reparera fångstredskapen. Fiskarna kan åtminstone få ersättning för sitt arbete om produkter från döda sälar som fastnat i fångstredskap kan säljas.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom frågan upp om inkomsterna från sälprodukter inverkar på sälersättningarna. Enligt det tredje prioriterade området i handlingsprogrammet för fiskerinäringen i Finland 2007—2013 ska det inom ramen för programmet också kunna betalas bidrag till företagare eller företag som åtar sig att följa riktlinjerna i förvaltningsplanen för sälstammarna i Östersjön och att genomföra insatser som är förenliga med den i syfte att främja en hållbar utveckling för att bidra till bättre förvaltning och bevarande av fiskeresurser. Den typen av bidrag är det så kallade stödet för tolerans mot skador av säl (toleransbidraget) och ersättningar till fiskodling. Utskottet framhåller att toleransbidragen bestäms på grundval av den årliga omsättningen på fiskarens självfiskade fisk.

Toleransbidragen minskar normalt inte av inkomster från småskalig handel med sälprodukter. Men det gällande handlingsprogrammet för fiskerinäringen ställer vissa krav på systemet, till exempel att en företagare som fått bidrag åtar sig att låta bli att använda bidraget till att utnyttja sälarna kommersiellt. Bestämmelsen togs in på yrkande av kommissionen när det nuvarande programmet antogs. Utskottet understryker att toleransbidraget inte sjunker, om stödtagaren på förfrågan kan visa att bidraget inte har använts till åtgärder för att utnyttja sälarna kommersiellt. Yrkesfiskarna måste få tydliga anvisningar om hur de ska förfara för att toleransbidraget inte ska sjunka, om de saluför sälprodukter och samtidigt får toleransbidrag. Problemet försvinner redan nästa år när den nya fonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, införs. I förberedelserna för den nya fonden har än så länge inga villkor av det slaget varit aktuella. Det nya systemet får inte innehålla några villkor av det slaget, som grundlöst begränsar eller försvårar verksamheten, understryker utskottet. Vidare understryker utskottet att inkomster från jakt inte heller har dragits av från skadestånd för annat vilt. Dessutom måste det vara så att inkomster från handel med sälprodukter i fortsättningen inte leder till att sälersättningarna till fiskare minskar eller i övrigt begränsar möjligheterna att nyttiggöra säl.

Kanada och Norge har besvärat sig över EU:s lagstiftning om saluförande av sälprodukter till WTO:s överprövningsorgan. I sitt beslut från den 22 maj 2014 framhåller organet att EU:s förordning om förbud mot handel med sälprodukter och skälen till förordningen huvudsakligen stämmer överens med WTO-bestämmelserna, men att EU-förordningens två undantag från förbudet, nämligen för inuiter och särskilt för Finland och Sverige för så kallad förvaltning av marina resurser (marine resource management), strider mot WTO-bestämmelserna. Europeiska kommissionen har meddelat att beslutet från WTO kommer att genomföras fullt ut i EU.

Även om beslutet från WTO:s överprövningsorgan inskränker möjligheterna att avgöra frågan, bör vi försöka behålla undantagen också i fortsättningen. Detta med tanke på vikten av att värna om särdragen i den finländska säljakten och principen om att dra nytta av fångsten, som är intimt förknippad med vår jaktkultur. Dessutom måste den kommande EU-lagstiftningen med hänvisning till internationella åtaganden tillåta handel med sälprodukter för forskningsändamål. Utskottet menar att det absolut måste förhindras att kanadensiska inuiters sälprodukter kan saluföras i EU, men att sälprodukter med ursprung i EU samtidigt inte får saluföras. Samma regler måste gälla för handel med produkter från säl fångad enligt hållbara metoder som för handel med andra viltprodukter, understryker utskottet. I sitt utlåtande kommenterar grundlagsutskottet formuleringen i 2 § 1 mom. i lagförslag 1. Enligt momentet ska Finlands viltcentral vara den myndighet som avses i artikel 6 i förordningen från kommissionen. Därmed ska Finlands viltcentral få offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter bara genom lag. Därför bör momentet enligt grundlagsutskottet preciseras i överensstämmelse med det syfte som framgår av motiven till paragrafen. Utskottet föreslår följaktligen nedan att ordalydelsen i 2 § 1 mom. i lagförslag 1 ändras.

På grundval av 3 § 1 mom. i lagförslag 1 har tillsynsmyndigheten rätt att av aktörer som behandlar, bedriver handel med, importerar, exporterar, lagrar, förädlar, transporterar eller bedriver därmed jämförbar verksamhet med sälprodukter samt av de övriga myndigheter som nämns i 2 § få handlingar som gäller försäljning, inköp, bokföring, lagring och transport samt andra handlingar och övriga uppgifter som behövs för övervakning, uppföljning och rapportering. Enligt förslaget gäller rätten att få informationen inte sekretessbelagda uppgifter.

Enligt grundlagsutskottet undantar bestämmelsen å andra sidan inte till exempel personuppgifter som uppenbart är onödiga vid övervakning från rätten att få information. Om syftet är att tillsynsmyndigheten ska ha rätt att få tillgång till personuppgifter trots sekretessbestämmelserna, måste paragrafen enligt grundlagsutskottet preciseras på grund av 10 § 1 mom. i grundlagen, som föreskriver om skydd för privatlivet och personuppgifter. I detaljmotiven föreslår utskottet därför att 3 § i lagförslag 1 preciseras och föreskriver att tillsynsmyndigheterna trots sekretesskyldigheten har rätt att få uppgifter som är nödvändiga för övervakning, uppföljning och rapportering.