Motivering
Allmänt
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.
Propositionen gäller EU:s namnskydd. EU-lagstiftningen
föreskriver om kvalitetsordningar för att skydda
namnet på en produkt av orsaker som anknyter till produktens
geografiska ursprung, egenskaper eller framställningsmetoder.
Den vedertagna termen för sådana kvalitetsordningar är
namnskydd. Det finns EU-lagstiftning om namnskydd inom områdena
jordbruksprodukter, livsmedel, spritdrycker, aromatiserade vinprodukter
och druvviner. Beteckningar för jordbruksprodukter och
livsmedel skyddas som ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar
och garanterade traditionella specialiteter.
Verkställighet och inspektioner
Utskottet håller med regeringen om att verkställigheten
måste samordnas och att verkställigheten av namnskyddet
i fortsättningen ska grunda sig på livsmedelslagen
() på det sätt
som regeringen föreslår. Ändringen förtydligar
verkställigheten även om propositionen i och för
sig inte innehåller något förslag om ändrade
uppgifter för tillsynsmyndigheterna.
Bestämmelser om kontroller av namnskyddade produkter
finns bland annat i artiklarna 36 och 37 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om
kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
(förordningen om kvalitetsordningar/namnskydd). Kontrollerna
ska gälla överensstämmelse med produktspecifikationen
och de ska göras innan produkten släpps ut på marknaden.
Produkten måste framställas enligt produktspecifikationenProduktspecifikationen
ska bland annat innehålla det namn som ska skyddas, en
beskrivning av produkten, med uppgift om råvarorna, när
det är lämpligt, och om produktens viktigaste
fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper,
en definition av det geografiska området, som ska vara avgränsat,
en beskrivning av den metod som använts för framställning
av produkten, uppgifter som fastställer sambandet mellan
produktens kvalitet eller egenskaper och den geografiska omgivning
eller de viktigaste faktorer som visar på produktens traditionella
karaktär. för att den verkligen ska uppfylla
kraven.
Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att
ordet "kaikille" i den finska versionen av artikel
36 inte avser enskilda företagare. Följaktligen
behöver inte alla företagare eller alla produkter
genomgå fullständig förhandskontroll.
Ministeriet har utrett frågan med kommissionen och svaret är
att ordet "kaikki" avser de produktkategorier
(inte företagare) som ska genomgå kontroll.
Kontrollerna utgår från riskanalyser och vid namnskydd
handlar det främst om ekonomiska risker (missbruk av produktbeteckningar
eller vilseledande information). Alla företagare behöver
därför inte kontrolleras utifrån en riskanalys.
Sannolikt är det huvudsakligen större företagare
som kontrolleras. Utskottet påpekar att inte varje tillverkare
måste kontrolleras för att namnskyddade produkter
ska få säljas och att produkterna kan säljas
oberoende av om tillverkaren har kontrollerats eller inte. Företagarna
får inget tillstånd eller certifikat. Kontrollerna är
således inte nödvändiga för
dem.
EU-bestämmelserna om kontroller har funnits i nästan
två år, och kontroller inom ramen för
namnskydd hör redan nu till tillsynsmyndigheterna. Det
får inte finnas skillnader mellan ministeriet och förvaltningen
på lägre nivå i hur de tolkar reglerna
om förhandskontroll av tillverkare av namnskyddade produkter,
understryker utskottet.
I utrymmen som omfattas av hemfriden får inspektioner
enligt 49 § i livsmedelslagen utföras endast om
det finns grundad anledning att misstänka att någon
har brutit eller bryter mot livsmedelsbestämmelserna på ett
sätt som är straffbart enligt lag. Vid inspektionerna
kontrolleras det om produktspecifikationerna efterlevs och det inverkar
på hur kontrollerna utförs. Enligt uppgifter till
utskottet kräver lagstiftningen inte explicit att inspektioner
görs i de lokaler där namnskyddade produkter framställs.
Inspektioner kan alltså också göras i
andra lokaler än de som är hemfridsskyddade. Dessutom
inverkar riskanalysen när produkter som eventuellt framställs
i hemfridsskyddade lokaler av mindre företagare. Risken är
givetvis mindre hos mindre företagare.
Anmälningsplikt
I 54 e § införs en ny bestämmelse
om att företagare som framställer registrerade
namnskyddade produkter är anmälningspliktiga.
Utifrån informationen kan tillsynsmyndigheterna planera sina
inspektioner på ställen där namnskyddade produkter
måste kontrolleras innan de släpps ut på marknaden.
Utskottet framhåller att anmälan bara behöver
göras en gång när man börjar
framställa en namnskyddad produkt.
Enligt lagförslaget gäller anmälningsskyldigheten
livsmedelsföretagare som framställer finländska
namnskyddade produkter. För närvarande finns det
tio sådana produkter, nämligen Lapin Puikula,
Lapin Poron liha, Lapin Poron kuivaliha, Lapin Poron kylmäsavuliha,
Kitkan viisas, Kainuun rönttönen, Puruveden Muikku, Sahti,
Kalakukko och Karjalanpiirakka. Det finns veterligen cirka 120 företagare
som framställer produkterna.
Utskottet menar att anmälningsplikten behövs
eftersom man tack vare den får reda på vilka alla
som framställer namnskyddade produkter. I bästa
fall ökar informationen om namnskyddade produkter och möjligheterna
att utnyttja dem kommersiellt. Också företagarna
har välkomnat anmälningsplikten eftersom den ger också dem
information om företagare som framställer namnskyddade
produkter. Vidare är anmälningsplikten nödvändig
för att ordna tillsynen. Utskottet påpekar dock
att den inte får resultera i att onödig byråkrati ökar.
Anmälan måste kunna göras separat eller
samtidigt som andra anmälningar eller ansökningar.
Med tanke på företagarna är det extra
nödvändigt att försöka satsa
på rutiner som inte kräver att uppgifter som myndigheterna
redan har fått måste anmälas en gång
till.
Myndighet med ansvar för nationell handläggning
Landsbygdsverket ska ta över handläggningen av
ansökningar om namnskyddade produkter av jord- och skogsbruksministeriet.
Utskottet anser att det är ett verkställighetsuppdrag
inom ramen för jordbrukslagstiftningen och att det därför
faller sig naturligt att Landsbygdsverket tar över uppdraget.
Det kommer in i snitt en ansökan om året och ingenting
tyder på att läget kommer att förändras
nämnvärt.