Regeringen föreslår att en stor mängd lagar som gäller jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde ändras. Bestämmelser om ändringssökande ändras på det sätt som lagen om rättegång i förvaltningsärenden kräver. I detta sammanhang slopas också den rätt att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd som för närvarande föreskrivs i flera lagar i fråga om vissa beslut som fattats med stöd av lag. Anförande av besvär kräver således i fortsättningen alltid besvärstillstånd. Dessutom föreslås det att tre lagar ändras så att de motsvarar de ändringar i förvaltningslagen som gäller offentlig delgivning och offentlig kungörelse. I de lagar som ingår i propositionen har dessutom gjorts andra behövliga ändringar av teknisk natur, såsom ändring av myndigheternas namn så att de motsvarar nuläget. Jord- och skogsbruksutskottet anser att propositionen förenhetligar, förenklar och förtydligar bestämmelserna om ändringssökande som helhet och uppdaterar jord- och skogsbruksministeriets lagstiftning också i fråga om de tekniska ändringarna. 

Propositionen är av teknisk natur och dess syfte är att bestämmelserna, som tillämpas tillsammans med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden, bildar en tydlig helhet. Utskottet betonar att ändringarna trots sin tekniska natur är ytterst viktiga, eftersom de tillgodoser den rätt till ändringssökande som föreskrivs i 21 § i grundlagen. När det gäller rättsskydd ska bestämmelserna vara omsorgsfullt och entydigt formulerade. 

De lagar inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde som föreslås bli ändrade i propositionen gäller i stor utsträckning olika administrativa förfaranden. En stor del av dessa administrativa förfaranden hänför sig till stödsystem som utöver den nationella lagstiftningen också påverkas av EU-lagstiftningen. Vid hörandet i utskottet har man bland annat fäst uppmärksamhet vid ändringsbehoven i vissa sådana lagar inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde där stödsystem har upphört så till vida att nya förmåner inte längre beviljas. Med stöd av lagarna kan man dock fortfarande behandla exempelvis ärenden som gäller indragning eller avbrytande av en förmån. En harmonisering av förfarandena och begreppen i lagarna inom förvaltningsområdet kan förutsätta ändringar också i andra bestämmelser utöver de bestämmelser om ändringssökande som nu behandlas i propositionen. Utskottet konstaterar att det är motiverat att göra en heltäckande bedömning av behovet av att harmonisera bestämmelserna i samband med reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och de ändringar i den nationella lagstiftningen som följer av reformen. 

Utskottet fäster uppmärksamhet vid att det i speciallagstiftning i vissa situationer kan finnas skäl att avvika från bestämmelserna i allmänna lagar, såsom lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Som exempel på en sådan situation kan nämnas den lag om ändring av lagen om Forststyrelsen som ingår i propositionen, vars 21 § 4 mom. innehåller bestämmelser om behörig förvaltningsdomstol som delvis avviker från den allmänna lagen. Detta beror på att Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter är kopplade till statens jord- och vattenegendom och på att de stats-ägda områden som är föremål för besluten kan vara omfattande och därmed utsträckas till flera olika kommuner och domkretsar. Behörig förvaltningsdomstol är då den förvaltningsdomstol inom vars domkrets största delen av det aktuella området är beläget. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar.