Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.1
Riksdagen remitterade den 19 oktober 2010 en proposition med förslag till lag om ändring av foderlagen (RP 192/2010 rd) till jord- och skogsbruksutskottet för beredning.
Utskottet har hört
överinspektör Hannu Miettinen, jord- och skogsbruksministeriet
expert Eeva Saarisalo, jord- och skogsbruksministeriet
lagstiftningsråd Sten Palmgren, justitieministeriet
enhetsdirektör Sinikka Marmo, Livsmedelssäkerhetsverket
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av
Regeringen föreslår att foderlagen ändras till följd av ändringarna i Europeiska unionens lagstiftning om utsläppande på marknaden och användning av foder samt på grund av de nationella ändringsbehov som framkommit i det praktiska tillsynsarbetet.
För närvarande bestäms det om utsläppande på marknaden och användning av foderråvaror och foderblandningar genom Europaparlamentets och rådets förordning. Därför behöver vissa definitioner av foder och praxis som gäller märkningar och användning av foder i foderlagen uppdateras för att de ska motsvara den nya EU-lagstiftningen. Samtidigt uppdateras också hänvisningarna till den nationella lagstiftningen när det gäller registreringen som foderföretagare. I lagen föreskrivs om användningen av finska och svenska på foderförpackningar och i andra medföljande dokument. I fortsättningen föreskrivs i lagen även om foderföretagarens skyldighet att informera om skadliga ämnen, produkter och organismer som upptäckts vid kvalitetssäkringen. Vidare föreslås i lagen ett bemyndigande att genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskriva hur foderråvarukategorier för sällskapsdjurfoder ska benämnas samt om angivande av energi- och proteinvärden och provtagning i samband med handel på den inre marknaden och import i fråga om s.k. särskilt riskbenäget foder. Till lagen fogas också ett bemyndigande att förbjuda att foder släpps ut på marknaden och används om salmonella har konstaterats i fodrets produktionsmiljö eller i transportfordonet.
Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt.
Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Som det påpekas i propositionsmotiven har märkningarna på foder stor betydelse för fodersäkerheten och därmed också för livsmedelssäkerheten. Enhetliga rutiner för utsläppande på marknaden och användning av foder påverkar också avsevärt djurproducenternas verksamhetsförutsättningar, eftersom foder är en betydande produktionsinsats inom djurproduktionen. Också andra konsumenter, t.ex. ägare av sällskapsdjur, behöver få tillräcklig och adekvat information om foder.
Merparten av de foderråvaror som används i husdjursproduktionen här hemma kommer från finländska gårdar. Den fodersäd som ingår i foderblandningar köps huvudsakligen på den finländska marknaden, men det behövliga komplementproteinet tvingas man till övervägande del importera. Vi är nämligen självförsörjande på odlat proteinfoder bara till ungefär 15 procent.
Det importerade kompelementproteinet består huvudsakligen av soja. Utskottet underströk i sitt betänkande om statsrådets jordbrukspolitiska redogörelse (JsUB 7/2006 rd — SRR 4/2005 rd) att om biobränsle framställs av inhemsk råvara (korn, vete, sockerbeta, rybs/raps) beräknas det uppstå mångfaldigt mer proteinrik foderfraktion än vad som nu produceras i landet. Spannmålsfoderfraktionerna skulle kunna ersätta soja och spannmål i utfodringen av djur. I det sammanhanget poängterade utskottet också att energiinnehållet i biprodukter från bearbetning (mäsk/drank och rybskross) absolut måste tas med i beräkningen för att det totala energiutbytet ska vara tillräckligt stort för framställning av biobränsle.
Foderhygienen är en annan faktor som talar för inhemskt proteinfoder. Den har betydelse inte bara för djurens utan också människans hälsa. I Finland är djursjukdomar mycket mindre frekventa än på annat håll. Särskilt salmonella förekommer sällan. Många sjukdomsagenser sprids med foder och foderråvaror och med en inhemsk kedja är det lättare att upprätthålla en hög standard på foderhygienen. Utskottet ser det som ytterst viktigt att man nu tar in i lagen ett bemyndigande att förbjuda att foder släpps ut på marknaden eller används om salmonella har påträffats i fodrets produktionsmiljö eller transportfordonet. För att kontrollen av importerat foder ska hålla hög kvalitet behöver den tillräckligt med resurser, framhåller utskottet med kraft.
Stödjande sig på erhållen utredning föreslår utskottet att 3 mom. tydliggörs utifrån det som sägs i 17 § i grundlagen, 34 § i språklagen (423/2003) och propositionsmotiven.
Riksdagen
godkänner lagförslaget enligt propositionen men 15 § 3 mom. med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
Krav på märkning av foder
(1 och 2 mom. som i RP)
Märkningar av foder som är direkt eller indirekt avsedda för slutanvändare ska göras åtminstone på finska och svenska. På foder som endast säljs i enspråkiga kommuner får märkningarna dock göras på kommunens språk. I tvåspråkiga kommuner får märkningarna på foder som har förpackats på försäljningsstället, på foder i lösvikt som en fodertillverkare levererar direkt till slutanvändaren och på foder som en företagare inom primärproduktionen levererar till en annan foderföretagare inom primärproduktionen göras på slutanvändarens språk, antingen finska eller svenska. (Utesl.)
(4 och 5 mom. som i RP)
_______________
Helsingfors den 30 november 2010
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Carl Selenius