Allmän motivering
Allmänt
Skogsbruksmarken uppgår i Finland till 26,3 miljoner
hektar och täcker därmed 86 procent av landets
yta. Av skogsbruksmarken ägs 52 procent av enskilda skogsägare,
35 procent av staten, 8 procent av företag och 5 procent
av kommuner, församlingar och andra samfund.
Från 1920-talet framåt har aktörer
som räknas till den s.k. indirekta statsförvaltningen
fått överta uppgifter som handlar om att främja
och övervaka det privata skogsbruket. De nuvarande 13 skogscentralerna är
landsskapsbaserade, medan Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio (nedan
utvecklingscentralen) bedriver rikstäckande verksamhet.
De här aktörerna bildar tillsammans den organisation
som i dagsläget ska främja och utöva
tillsyn över skogsbruket. Deras verksamhet grundar sig
på lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (,
nedan den gällande skogscentrallagen). Verksamheten finansieras
till övervägande del genom ett årligt
anslag i statsbudgeten. Skogscentralerna och utvecklingscentralen
arbetar för en hållbar skötsel och användning
av skogarna, för att bevara skogarnas mångfald
och för att främja skogsbruket. Skogscentralerna
har även anförtrotts vissa myndighetsuppgifter.
I den nuvarande skogscentrallagens 1 a § finns bestämmelser
om skogscentralernas offentliga förvaltningsuppgifter.
Uppgifterna är indelade i två grupper i paragrafen:
uppgifter som inte innefattar utövning av offentlig makt (främjande
uppgifter) och uppgifter som innefattar utövning av offentlig
makt (myndighetsuppgifter). Skogscentralerna och utvecklingscentralen
iakttar de centrala allmänna förvaltningsrättsliga
författningarna när de har hand om offentliga
förvaltningsuppgifter. Utvecklingscentralen har inte några
myndighetsuppgifter.
Skogscentralerna och utvecklingscentralen bedriver också kundfinansierad
affärsverksamhet. Till skogscentralernas viktigaste kundfinansierade
tjänster hör att utarbeta lägenhetsspecifika
skogsplaner och bedömningar utifrån informationen
om skogstillgångarna och att planera och genomföra
skogsförbättringsarbeten som utförs med
statligt finansieringsstöd. Utvecklingscentralens affärsverksamhet
innefattar bl.a. sakkunnigtjänster för skogsbruket,
publikationsverksamhet, utbildning och auditering samt produktion
av skogsträdsfrön.
Enligt propositionsmotiven uppgick intäkterna från
skogscentralernas kundfinansierade affärsverksamhet till
ca 40,6 miljoner euro 2009. Skogscentralerna utförde grundlig
förbättring av drygt 1 500 kilometer skogsväg,
byggde 188 kilometer ny skogsväg och utförde iståndsättningsdikning
på ett område om ca 44 000 hektar. De upprättade
också ca 9 300 lägenhetsspecifika skogsplaner
för ett sammantaget område om 550 000
hektar. Utvecklingscentralen lade ner 30 årsverken på affärsverksamhet,
som inbringade i runt tal 4,5 miljoner euro. År 2009 uppgick personalnumerären
till 1 081 och antalet årsverken till 993 vid skogscentralerna.
Vid utvecklingscentralen var antalet årsverken 91, av vilka 61
hänförde sig till statsunderstödd verksamhet och
30 till affärsverksamhet. Med tanke på statens
produktivitetsprogram uppställs i statsbudgeten produktivitetsmål
för både skogscentralerna och utvecklingscentralen.
I 2010 års budget var målet att öka arbetets
produktivitet så mycket att personalbehovet minskar med
21 årsverken.
Enligt en inventering som gjorts av landets skogar möjliggör
skogstillväxten en större virkesanvändning än
för närvarande. Den årliga tillväxten
ligger kring 100 miljoner kubikmeter. Under de senaste åren
har avverkningen av gagnvirke bara varit ungefär 75 procent
av vad en hållbar avverkning hade medgett. Det är
möjligt att årligen avverka 72 miljoner kubikmeter gagnvirke
utan att virkesproduktionens hållbarhet äventyras.
Det är främst i privatägda skogar som
mer virke kan tas ut. Behovet av skogsvårdsåtgärder är
betydligt större än det konkreta skogsvårdsarbete
som utförts, och behovet ökar ytterligare om inhemskt
virke börjar användas i större utsträckning.
Dessutom förekommer det stora regionala variationer när
det gäller skogsföryngringens kvalitet och föryngringsmetoderna.
Med tanke på de klimat- och energipolitiska målen
och självförsörjningen av energi är
det viktigt att produktionen av förnybar energi utökas,
understryker utskottet. Dessutom kan skogarnas förmåga
att fungera som kolsänkor förbättras
genom lämplig vård vid rätt tidpunkt
och genom föryngring. Att öka användningen
av skogsflis i värmeanläggningar och utveckla
cellulosafabrikernas bioförädlingskoncept förefaller
vara de mest lovande metoderna att få användningen
av träbaserad energi att öka. I och med att skogsflisen
vinner terräng behövs det mer resurser för
virkesupphandlingskedjan och en effektivare kedja överlag.
Observeras bör också att skogarna är
den primära livsmiljön för mer en tredjedel
av landets utrotningshotade arter. Därför måste
vi värna om skogarnas mångfald. Särskilt
viktigt är det hantera ekonomiskogar med hänsyn
till mångfaldsaspekten.
Behovet av ändringar
Bland faktorer med de största konsekvenserna för
skogscentralerna och utvecklingscentralen nämner propositionen
reformen av statens regionförvaltning, den ökade
produktiviteten inom förvaltningen, de möjligheter
som den nya tekniken öppnar när det gäller
rådgivning och kontakter med förvaltningen samt
behovet att främja konkurrensen på marknaden för
skogsnära tjänster.
Såväl det nationella skogsprogrammet 2015 som
slutrapporten från arbetsgruppen för skogsindustrins
och skogssektorns verksamhetsbetingelser (Statsrådets kanslis
publikationsserie 19/2008) föreslår en
större konkurrens inom skogssektorn. Jämlika konkurrensmöjligheter för
skogscentralerna och andra aktörer som bedriver samma slags
affärsverksamhet var en av de frågor som togs
upp när förutsättningarna för att öka
konkurrensen dryftades.
Som det redan konstaterats måste rådgivningen
till skogsägarna bli effektivare och skogsvården
förbättras för att de allmänna
skogspolitiska målen ska nås. Det är
bl.a. viktigt att skogsägarna är ajour med avverkningsmöjligheterna
och behovet av skogsvård. För det krävs
bättre tillgång till aktuella uppgifter om skogstillgångarna
och e-tjänster att anlita. Nya kontaktsystem och en gemensam
databas gör det möjligt att smidigt tillhandahålla
enhetliga tjänster i hela landet.
För att de organisationer som har hand om offentliga
förvaltningsuppgifter i anknytning till skogsbruket ska
kunna styras bättre och vara produktiva är det
viktigt att utveckla ny teknik och se över servicestrukturerna,
påpekar utskottet med hänvisning till propositionsmotiven.
Likaså måste tilldelningen av resurser och resultatstyrningen
vara enkel och välfungerande och organisationen vara förnuftig.
För att förenkla och effektivisera den organisation
bestående av de nuvarande skogscentralerna och utvecklingscentren
som har till uppgift att främja och utöva tillsyn över
det privata skogsbruket föreslår regeringen att
det grundas en landstäckande skogscentral. Målet är
framför allt att ge Finlands skogscentral en stark strategisk
roll när det gäller att främja de skogsbaserade
näringarna och förbättra verksamhetsprocesserna.
Utskottet framhåller att reformen också bör leda
till en tydligare verksamhet och konkurrensneutralitet. Det är
angeläget att utifrån ett medborgar- och kundorienterat
synsätt göra verksamheten effektivare och resultatrikare
med iakttagande av principen om god förvaltning.
Den som handhar offentliga förvaltningsuppgifter ska
följa lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet
(, nedan offenlighetslagen)
och vara opartisk. Därför måste skogscentralens
offentliga förvaltningsuppgifter tydligt skiljas åt
från dess affärsverksamhet. Uppsplittringen sker
enligt propositionen i ekonomiskt, personellt och funktionellt hänseende. Också de
befogenheter och det ansvar som hänför sig till
affärsverksamheten ska skiljas åt. Utskottet vill
understryka att den åtskilda affärsverksamheten
inte i något avseende får äventyra skogscentralens
opartiskhet och oavhängighet. Affärsverksamheten
innebär att bjuda ut kommersiella tjänster till
skogsägarna.
Det är i högsta grad angeläget att
konkurrensneutraliteten garanterar lika villkor för alla marknadsaktörer.
De nuvarande skogscentralerna har tack vare lagstiftningen något
bättre möjligheter att planera och inrikta marknadsföringen
av sina kundfinansierade tjänster, eftersom de har tillgång
till heltäckande uppgifter om skogsägarna och
deras skogstillgångar. Genom att de offentliga förvaltningsuppgifterna
och den kundfinansierade affärsverksamheten skiljs åt tydligare
blir det lättare att konkurrera på marknaden för
skogsnära tjänster. När den påbörjade totalreformen
av skogslagstiftningen fortsätter bör bl.a. frågan
om skogsvårdsföreningarnas ställning
på marknaden diskuteras för att trygga konkurrensneutraliteten
på marknaden för skogsnära tjänster.
När de nuvarande 13 skogcentralerna fusioneras till
en rikstäckande aktör kan de knappare resurserna
användas effektivare och mer rationellt. Detta blir möjligt
när Finlands skogscentral inför gemensamma processer
och enhetliga lösningar för hela landet. Det är
angeläget att förvaltningens resurser avsätts
för att betjäna skogsägarna och att uppgifter
och samarbete sköts flexibelt över de nuvarande
skogscentralsgränserna. Också samarbetet med närings-,
trafik- och miljöcentralerna (nedan NMT-centralerna) och
landskapsförbunden måste intensifieras. Det öppnar
för en integrering av skogsförvaltningen i övrig
förvaltning när dessa aktörer sitter
med i skogscentralens regiondelegationer och skogcentralens regiondirektörer
deltar i NTM-centralernas ledningsgrupper.
Den föreslagna organisationen
Enligt propositionen ska skogscentralen vara en utvecklings-
och verkställighetsorganisation för det privata
skogsbruket som täcker in hela landet. Denna helhet, som
i huvudsak finansieras av staten (enheten för offentliga
tjänster) består av en centralenhet och flera
regionenheter och har till uppgift att sköta offentliga
förvaltningsuppgifter. Affärsverksamheten, som är åtskild
från dessa funktioner, utgör en fristående
enhet (affärsverksamhetsenheten).
Det är viktigt, menar utskottet, att affärsverksamheten
skiljs åt i funktionellt hänseende när Finlands
skogscentral inleder sin verksamhet den 1 januari 2012. Det betyder
att affärsverksamheten skiljs åt organisatoriskt
från skogscentralen i övrigt. Ledningen av verksamheten — direktören
i spetsen för enheten för offentliga tjänster
och affärsverksamhetsdirektören i spetsen för
affärsverksamheten — och resurserna för stödtjänster
och skötsel av andra affärsverksamhetsuppgifter
och offentliga förvaltningsuppgifter måste skiljas åt
för att skiljelinjen mellan affärsverksamhetsenheten
och enheten för offentliga tjänster ska vara absolut.
På det ekonomiska planet innebär det bl.a.
att affärsverksamhetens och den övriga skogscentralens
kassaflöde och kapital separeras. För närvarande är
de nuvarande skogscentralernas användning av statsunderstöd åtskild
från affärsverksamheten. Men det är viktigt
att denna separation görs ännu striktare i enlighet
med propositionen så att även användningen
av stödtjänstresurser och andra gemensamma resurser
inom skogscentralen delas upp explicit mellan enheten för
offentliga tjänster och affärsverksamheten. Enligt
propositionen ska en särskild balansräkning upprättas
för skogscentralens affärsverksamhet, och överlag
skärps skyldigheten att hålla tillgångarna
isär när det gäller affärsverksamheten
respektive den statsunderstödda verksamheten. Ekonomin
ska vara åtskiljd senast den 31 december 2014.
Skogscentralens högsta organ är direktionen (9
medlemmar). Varje regionenhet har en regiondelegation (7 medlemmar).
Underställda direktionen finns en direktör som
leder enheten för offentliga tjänster och en affärsverksamhetsdirektör
som leder affärsverksamhetsenheten. Under sig har direktören
för enheten för offentliga tjänster samtliga
regiondirektörer som basar för regionenheterna.
Utskottet påpekar att det är statsrådet
som fattar beslut om regionenheternas antal och om var centralenheten
ska placeras. I lagförslaget (8—10 §)
anges uppgifterna för centralenheten och regionenheterna
och för direktionen och regiondelegationerna separat.
Utskottet noterar att regiondirektörens uppgifter ser
radikalt annorlunda ut än de uppgifter som direktörerna
för skogscentralerna har i dag. Enligt lagförslaget
får regiondirektören inte ha någon som
helst anknytning till den affärsverksamhet som skogscentralen
eventuellt bedriver inom området, eftersom organiseringen
och beslutsfattandet kring affärsverksamheten genomgående
sker under skogscentralsdirektionens och affärsverksamhetsdirektörens
ledning. Regiondirektören har endast hand om offentliga
förvaltningsuppgifter.
Till de frågor som regiondelegationerna ska besluta
om hör frågor som gäller det regionala samarbetet,
typ godkänna regionala skogsprogram och anta riktlinjerna
för det strategiska samarbetet med landskapsförbunden
och NMT-centralerna.
Utskottet konstaterar att personalen i arbetsavtalsförhållande
vid de nuvarande skogscentralerna övergår som
gamla arbetstagare till Finlands skogscentral. Det gör
också personalen på Tapio. Samtycke av den anställda
behövs inte om överföringen sker inom
samma pendlingsregion. På överföringen
tillämpas bestämmelserna om överlåtelse
av rörelse i arbetsavtalslagen. Reformen av skogscentralsorganisationen
gäller därmed inte som uppsägningsgrund.
Vakanta befattningar kan enligt förslaget tillsättas
med personer inom organisationen, utom om de inbegriper utövning
av offentlig makt. På den här punkten föreslår
utskottet nedan en ändring i lagförslaget.
Från utvecklingscentralen överförs
till Finlands skogscentral uppgifter som avses i lagen om Finlands
skogscentrals system för skoglig information samt uppgifter
som har samband med utvecklandet och upprätthållandet
av skogscentralens IT-förvaltning och IT-system. Alla anknytande
tillgångar, skulder, avtal och andra förbindelser
samt rättigheter och skyldigheter övertas av Finlands
skogscentral.
För utvecklingscentralens del förblir den
nuvarande skogscentralslagen ()
i kraft till och med den 31 december 2014 men så att dess
uppgift ska vara att fungera som en utvecklings- och sakkunnigorganisation
för skogsbruket och tillhandahålla jordbruks-
och skogsbruksministeriet och andra instanser tjänster.
De verksamhetsblock som inte överförs till skogscentralen
ska under övergångsperioden omorganiseras till
helstatliga bolag. Enligt propositionsmotiven ska ett bolag upplagt
efter mönster från Motiva Oy ta hand om utvecklingscentralens
utvecklings- och sakkunnigfunktion. Detta helstatliga bolag ska
fungera som en enhet knuten till statens centralförvaltning
och producera tjänster för statsförvaltningen.
Sammantaget sett anser utskottet att propositionen är
behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen
nedan.
Detaljmotivering
7 §. Ledandet av skogscentralen.
Grundlagsutskottet konstaterar att enligt sista meningen i 2 mom.
ansvarar direktören för beredningen av de ärenden
som skogscentralens direktion ska behandla, frånsett den
från de offentliga förvaltningsuppgifterna avskilda
affärsverksamheten, och för verkställandet
av direktionens beslut. Av motiven framgår det (s. 28)
att direktören inte heller föredrar i direktionen ärenden
som har med affärsverksamheten att göra. Dessutom
kan ur motiven utläsas att han eller hon inte ens får vara
närvarande vid direktionens möten när
sådana ärenden avhandlas. Grundlagsutskottet menar
att detta är så pass viktigt med hänsyn
till oavhängigheten i skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter
att det behövs grundläggande bestämmelser
om det i lagen. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår
följaktligen ett tillägg i slutet momentet.
Med hänvisning till den förslagna ändringen
i 2 mom. föreslår utskottet att även
4 mom. preciseras.
11 §. Skogscentralens personal.
Grundlagsutskottet noterar att det i 11 § finns en
kortfattad bestämmelse om personalen. Men det som inte sägs,
men som framgår av motiven (s. 33), är att personalen
juridiskt sett kommer att vara anställd i arbetsavtalsförhållande.
För tydlighetens skull bör detta nämnas
i lagen, framhåller grundlagsutskottet.
Jord- och skogsbruksutskottet föreslår att
bestämmelsen i fråga tas in i ett nytt 1 mom.,
vilket betyder att propositionens 1 och 2 mom. blir 2 och 3 mom.
15 §. Förfarande vid skötseln av
uppgifter samt tjänsteansvar.
Enligt 3 mom. gäller skadeståndslagen ()
ersättande av skada som orsakats vid skötseln
av skogscentralens uppgifter enligt 8 §.
Eftersom Finlands skogscentral inte är en myndighet, är
enbart en hänvisning till skadeståndslagen inte
exakt och entydig utan medför tolkningssvårigheter.
Särskilt tillämpningen av 3 kap. 4 § i
skadeståndslagen kan bli en annan än i dag. Den
paragrafen ska utifrån sin lydelse tilllämpas
på beslut av en statlig eller kommunal myndighet. Om den
som lidit skada genom felaktigt beslut av en myndighet utan giltig
anledning underlåtit att söka ändring
i beslutet, har han eller hon inte enligt paragrafen i fråga
rätt till ersättning för skada, som han
eller hon genom att söka ändring skulle ha kunnat
undvika. Även skadeståndslagens 3 kap. 2 § leder
till ny praxis, om inte de bestämmelser som gäller myndigheter
("…om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn
till verksamhetens art och ändamål skäligen
kan ställas på fullgörandet av åtgärden
eller uppgiften) tillämpas direkt på skador som
skogscentralen åsamkar.
Utskottet föreslår därför
att den gamla formuleringen ska få kvarstå för
tydlighetens och rättssäkerhetens skull. Bestämmelsen
motsvarar då 5 b § i lagen om skogscentraler
och skogsbrukets utvecklingscentral ()
som gällt sedan den 1 maj 2007.
18 §. Revisors tystnadsplikt.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
föreslår jord- och skogsbruksutskottet att paragrafen
kompletteras med en hänvisning till revisionslagen (459/2007).
19 §. Strategisk styrning och styrning av verksamheten.
Uppdraget att styra skogscentralen anförtros i paragrafen
jord- och skogsbruksministeriet. Enligt 2 mom. får jord-
och skogsbruksministeriet meddela skogscentralen allmänna
administrativa anvisningar. Av skäl som framgår
av grundlagsutskottets utlåtande föreslår
jord- och skogsbruksutskottet att 2 mom. stryks.
27 §. Bokföring och revision.
Den föreslagna paragrafen gäller bokföring
och revision vid skogscentralen. Problemet här är
enligt grundlagsutskottet 1 mom. där det sägs
att "i fråga om skogscentralens bokföringsskyldighet,
bokföring och bokslut gäller i tillämpliga
delar bokföringslagen (1336/1997) och revisionslagen (459/2007)".
Med den formuleringen — och även med hänsyn
till hur bemyndigandet är formulerat — framgår
det inte tydligt om det är tänkt att bokföringslagens
24 och 25 § om revisors oberoende ställning och
revisors jäv och 26 § om revisors tystnadsplikt
ska tillämpas på revisorn. Regeringen nämner
i motiven (s. 43) ett exempel på när revisorns
oberoende kan sättas på spel. Eftersom det handlar
om något som är av största vikt med avseende
på övervakningen av hur skogscentralen sköter
sitt uppdrag, bör grundläggande bestämmelser
om revisorns oberoende tas in i den aktuella lagen eller åtminstone
bör det i det föreslagna 1 mom. hänvisas
till att bokföringslagen är tillämplig
också på skogscentralens revisor och revisionen
där.
Utskottet föreslår en kompletterande hänvisning
i 1 mom.
33 §. Utvecklingscentralens direktion.
Under sakkunnigutfrågningen föreslogs det
att även företagarna inom skogsbranschen skulle
ha en representant i direktionen. Utvecklingscentralens direktion
skulle på så vis få en ännu
bredare sakkunskap. Utskottet föreslår att paragrafen ändras
också av den anledningen att utvecklingscentralen kommer
att bli mer kundorienterad och Finlands skogscentral kommer att
tappa tyngd som kund.
36 §. Övergångsbestämmelser
som gäller personalen.
Övergångsbestämmelser som gäller
personalen. Utskottet föreslår att "pendlingsregion"
i 3 mom. preciseras. Preciseringen motsvarar den föreslagna ändringen
i jord- och skogsbruksutskottets betänkande JsUB
23/2010 rd om RP 237/2010 rd.
Enligt en utredning till utskottet ska befattningar vid Finlands
skogscentral där offentlig makt kan utövas i skötseln
av uppgifterna tillsättas i ett förfarande jämförbart
med ett offentligt ansökningsförfarande. I propositionen är
3 mom. formulerad så att även befattningar som 1.1.2012—31.12.2014
inbegriper utövning av offentlig makt i regel ska utlysas öppet.
Utskottet påpekar att Finlands skogscentral på det
hela taget kommer att få en mycket erfaren personal. Dessutom
har skogscentralerna ordnat regelbunden fortbildning för
den personal som har haft om myndighetsuppgifter. Där har
man tagit upp frågor som förvaltningsförfarandet,
tillämpningen av speciallagstiftningen och datasystem.
Numera har skogscentralerna också en arbetsmodell som inkluderar
myndighetsuppgifter och som personalen fått utbildning
för. Auditeringar görs regelbundet för
att kontrollera att den följs. Utskottet konstaterar att övergångsperiodens
arrangemang, att befattningarna inte utlyses öppet, inte äventyrar
opartiskheten och oavhängigheten i arbetet vid Finlands
skogscentral. Dessutom finns det ingen anledning av särbehandla den
personal som övergår till Finlands skogscentral
utifrån deras nuvarande uppgifter. Dessutom kommer man
att bli tvungen att omorganisera uppgifterna till följd
av den minskning av uppskattningsvis 160 årsverken som
statens produktivitetsprogram kräver.
Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras
så att befattningarna kan tillsättas internt vid
Finlands skogscentral under perioden i fråga.