Allmän motivering

Regeringen föreslår att livsmedelslagen ändras på grund av vissa ändringar som gjorts i EU:s livsmedelslagstiftning och vissa nationella behov. Bland annat föreslås nya bestämmelser om godkännande av primärproduktionsställen för groddar, ändringar som gäller fiskeriprodukters spårbarhet, tillsynsmyndigheter och information till konsumenterna plus nya nationella bestämmelser om att godkänna frivilliga kvalitetssystem för livsmedel.

Det är mycket viktigt att lagstifta om godkännande av frivilliga kvalitetssystem och att börja tillämpa dem, anser utskottet. Frivilliga ansvars- och spårbarhetssystem för livsmedel finns bland de viktigaste verktygen när det gäller att få bättre insyn i hela livsmedelskedjan. Utskottet framhåller också att producenterna bör få tillräckligt mervärde för sina produkter då de går med i ett kvalitetssystem, så att de extra kostnaderna till följd av kvalitetssystemet täcks.

Enligt lagförslaget ska Livsmedelssäkerhetsverket godkänna nationella kvalitetssystem på ansökan. Efter att Livsmedelssäkerhetsverket godkänt kvalitetssystemet ska alla aktörer inom sektorn fritt kunna gå med i det. Eftersom det är möjligt att söka EU-stöd för kvalitetssystemen och dessa till skillnad från de vanliga kommersiella kvalitetsmärken som finns i dag får särskild status på grund av myndighetens godkännande, behövs det bestämmelser om myndighetstillsyn över nationella kvalitetssystem så att kraven uppfylls och tillsynen går att genomföra. Utskottet anser dessutom att det bör kontrolleras att Livsmedelssäkerhetsverket har tillräcklig kompetens i kvalitetssystem när bestämmelserna om systemen genomförs.

Livsmedelssäkerhetsverket har enligt 54 § i lagförslaget befogenhet att dra tillbaka godkännandet av ett kvalitetssystem om systemet inte längre uppfyller de krav som ställts på det. Detta gäller dock inte situationer där någon enskild producent i kvalitetssystemet inte uppfyller kraven. Därför föreslår utskottet nedan i detaljmotiveringen att 30 § i lagförslaget och 55 § i den gällande lagen kompletteras med bestämmelser om tillsyn över kvalitetssystem.

Närings- trafik- och miljöcentralerna övervakar att bestämmelserna inom EU:s gemensamma fiskeripolitik följs i allmänhet, men i praktiken utförs övervakningen bara i anknytning till landningar från fiskefartyg. Iakttagandet av spårbarhetsbestämmelserna bör dock övervakas genom hela kedjan från fiskare och vattenbrukare till detaljhandeln. För att säkerställa att tillsynsresurserna används så effektivt som möjligt menar utskottet att de myndigheter som övervakar livsmedelslagstiftningen kan sköta övervakningen av spårbarheten enligt bestämmelserna om den gemensamma fiskeripolitiken samtidigt som de övervakar spårbarheten, primärproduktionen och livsmedelslokalerna enligt livsmedelslagstiftningen. I fråga om fiskeriprodukter är det optimalt att de kommunala livsmedelsmyndigheterna övervakar spårbarheten samtidigt som de gör andra inspektioner. Utskottet påpekar också att samma bestämmelser om märkning måste gälla för importerad fisk som för inhemsk fisk. Enligt artikel 68 i kommissionens genomförandeförordning ska konsumenterna med vissa begränsningar ges information om handelsbeteckning, fångstområde, produktionsmetod och huruvida produkten är tinad.

EU-lagstiftningen föreskriver om hur fisken ska hanteras innan den används som råvara inom industrin eller säljs till konsumenter. Bestämmelserna är utformade med tanke på hantering av fångster inom fisket på världshaven, som främst bedrivs av de stora länderna. De tillåter bland annat att fisken slaktas och rensas på fiskefartyget. Men på land är slakt och rensning tillåtet bara på godkända anläggningar. I sitt betänkande om en tidigare ändring av livsmedelslagen (JsUB 32/2010 rd - RP 293/2010 rd) ansåg utskottet att Finland måste söka undantagslov av kommissionen för att tillämpa EU-lagstiftningen om hantering av fisk, för vårt småskaliga fiske längs kuster och på insjöar, vinterfisket och hanteringen av fångsterna är helt annorlunda än det övriga fisket i EU.

Det är motiverat att tillåta småskalig rensning av fisk utan lokaler som är godkända som anläggningar, så som regeringen föreslår. Det medför inga risker med avseende på livsmedelshygien för konsumenterna. Eftersom EU ännu inte har fastställt nationellt undantagslov kommer det genom förordning av statsrådet att föreskrivas när punkten om rensning av fiskeriprodukter ska träda i kraft. Enligt en utredning som Köttindustrins forskningscentral gjort var den hygieniska kvaliteten på fisk som rensats på land genast efter fisket god och jämförbar med den hygieniska kvaliteten på fisk som rensats ombord på fartyget och på anläggning. Utskottet påpekar också att ändringen är ändamålsenlig ur arbetarskyddssynpunkt, för fiskare som följt lagen har tvingats rensa sin fångst också i mycket små båtar.

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar.