Motivering

Lagen om skydd för växters sundhet (702/2003), som gäller åtgärder för att bekämpa växtskadegörare och hindra att de sprids, trädde i kraft den 1 januari 2004. Syftet med lagen är att upprätthålla god växthälsa och därmed främja jord- och skogsbrukets, trädgårdsodlingens och livsmedelsproduktionens verksamhetsbetingelser samt livsmedelssäkerheten och produkternas kvalitet. Lagen avser också att garantera att vissa skadegörare inte sprider sig till Finland med förorenade växter, växtprodukter eller andra varor.

Ett syfte med den föreliggande propositionen är att bereda sig för att Finland kan hotas av en växtskadegörare som inte tidigare har förekommit i landet (skadegörare som ska utrotas) och som kan förorsaka skada på skogsträd. I praktiken syftar bestämmelsen till beredskap att bekämpa tallvedsnematoden, som kan förorsaka omfattande skador om den sprids i Finlands skogar. Det ska alltid gå att vidta åtgärder för att bekämpa tallvedsnematoden om den förekommer på en fastighet. I extrema fall kan det bli nödvändigt med insatser t.o.m. på naturskyddsområden, eftersom lagen om skydd för växters sundhet är en speciallag som i fråga om bekämpningen åsidosätter bestämmelserna i naturvårdslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Utskottet påpekar att förpackningar av barrträ medför den största risken för tallvedsnematoden och att de därför bör prioriteras vid övervakning och inspektion. Tallvedsnematoden upptäcktes första gången i Finland 1984 och 1985 i importerad barrträdsflis från Förenta staterna och Kanada. Upptäckten 1984 var den första i hela Europa. Dessutom påträffades tallvedsnematod i sågvirke från Kanada 1989 och 1990. I förpackningsmaterial av barrträ upptäcktes nematoden första gången 1990 och det var då fråga om importmaterial från Kanada. Fram till 2005 hade levande nematoder påträffats i fler än 30 partier förpackningsmaterial.

Enligt propositionen utarbetades en krisberedskapsplan mot tallvedsnematoden 2002 på initiativ av Kontrollcentralen för växtproduktion och under jord- och skogsbruksministeriets ledning. Planen uppdaterades senast 2006. Där ingår en handlingsmodell för den händelse att tallvedsnematoden påträffas i finländska skogar. Dessutom beskrivs en rad åtgärder för att hindra att nematoden sprids till Finland, begränsa en eventuell förekomst och utrota skadegöraren. Det är viktigt att planen uppdateras tillräckligt ofta så att den alltid är aktuell, anser utskottet.

Om tallvedsnematoden påträffas i våra skogar blir det nödvändigt med omfattande kartläggningar och bekämpningsinsatser. Åtgärder kan och måste som sagt genast vidtas om en förekomst påvisas. Livsmedelssäkerhetsverket Evira är den myndighet som ska svara för de praktiska åtgärderna.

Enligt den föreslagna 14 a § kan skogscentralerna delta i att verkställa lagen. Skogscentralerna ska kunna assistera Evira när det gäller att bereda och verkställa beslut om bekämpning. Det är viktigt att alla skogsbruksaktörer i landskapen kan samverka smidigt om våra skogar hotas av att tallvedsnematoden eller tallspinnaren, som redan spridits västerut från Ural, förs in t.ex. i importerat barrvirke eller förpackningsmaterial av barrträ.

Lagen ska kompletteras med en 30 a § om att kostnader och skador som skogsägarna får på grund av beslut om att bekämpa skadegörare på skogsträd ersätts till den del de överskrider kostnaderna för regelbunden skogsvård eller uttag av sedvanligt virke. Utskottet noterar att bestämmelsen preciserar och tydliggör hur kostnaderna för att bekämpa skadegörare i skogar ska ersättas. Särskilt positivt är det att förluster av det förväntade värdet på plantbestånd också ska vara ersättningsgilla. Växande träd i skog ska ersättas enligt principen om full ersättning.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.