Allmän motivering

Enligt rådets förordning om landsbygdsutveckling (EG nr 1698/2005) ska varje medlemsstat ha sin egen nationella strategiska plan för landsbygdsutveckling. Enligt rådets förordning om landsbygdsutveckling ska den nationella strategiska planen genomföras genom landsbygdsutvecklingsprogram via ett antal åtgärder som samordnas enligt axlarna i avdelning IV i förordningen. De fyra axlarna är: att förbättra konkurrenskraften inom jord- och skogsbruket, att förbättra miljön och landsbygden, livskvalitet och diversifierad ekonomi på landsbygden plus Leader.

Lagen om kompensationsbidrag, miljöstöd för jordbruket samt om vissa andra stöd som har samband med förbättrande av miljöns och landsbygdens tillstånd (1440/2006) trädde i kraft den 1 januari 2007. Genom lagen föreskrivs det centraliserat om de områden och stöd som ingår i axel två (att förbättra miljön och landsbygden) i Europeiska gemenskapens förordning om landsbygdsutveckling. Stöden i axel två omfattar de stöd för naturbetingade svårigheter i bergsområden och för andra områden med svårigheter som avses i artikel 37 i förordningen, stöd för miljövänligt jordbruk enligt artikel 39, stöd för djurens välbefinnande enligt artikel 40 och stöd för icke-produktiva investeringar enligt artikel 41.

Beträffande 6 § 2 mom. framhåller utskottet att stödet till icke-produktiva investeringar hittills bara har getts till 0,30 hektar stora arealer för skötsel av vårdbiotoper. Nu skrivs denna regel in i lagen. Arealen får bestå av flera mindre skiften förusatt att de tillsammans har en areal på 0,30 hektar. I de stödberättigade kostnaderna får det ingå upprustning av konstruktioner (trästaket, stenrösen, lador m.m.), men det är inte obligatoriskt och det finns ingen minimiersättning för dem.

I 9 § läggs ett nytt 5 mom. till om villkoren för att häva ett avtal. Närings-, trafik- och miljöcentralen får häva ett avtal, om den jordbrukare som har ingått avtalet har hemlighållit någon omständighet av väsentlig betydelse med tanke på avtalet eller lämnat en väsentligen oriktig uppgift om en sådan omständighet. Ett annat fall är om jordbrukaren eller en senare ägare till gården, som avtalet har överförts till, i väsentlig grad bryter mot avtalsvillkoren. I motiven till propositionen anges de situationer då det kan vara motiverat att häva ett avtal. Det är angeläget att bestämmelsen bara tillämpas i situationer då förfarandet utan tvekan har varit felaktigt och jordbrukaren medvetet har brutit mot avtalet, anser utskottet. Med avseende på jordbrukarnas rättssäkerhet är det dessutom viktigt att beslutet att häva avtalet kan överklagas enligt 24 §. Vidare vill utskottet påpeka att stödsystemen för jordbruket har blivit mycket komplicerade. Det betyder att risken för ofrivilliga fel inom jordbruksförvaltningen är stor. Följaktligen bör stödsystemen och bestämmelserna förtydligas och byråkratin bantas ner.

Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker alltså lagförslaget, men med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen nedan.