Allmän motivering

Utredning om kompetensfördelningen

I samband med behandlingen av ärendet har utskottet anmodat utrikesministeriet att lämna det slag av utredning om kompetensfördelningen mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater som avses i motiveringen till grundlagsutskottets utlåtande. I utredningen framhålls att när Europeiska gemenskapen undertecknade avtalet den 27 juni 1996 deponerade den en förklaring om sin behörighet hos FN:s generalsekreterare. I samband med att Finland tillsammans med gemenskapens övriga medlemsstater deponerar ratifikationsinstrumentet har Finland för avsikt att poängtera, i likhet med övriga medlemsstater, att det i egenskap av medlem av gemenskapen har överfört behörigheten till gemenskapen i vissa frågor som styrs av avtalet och att en förklaring om behörighetens natur och omfattning lämnas särskilt i enlighet med artikel 47 i avtalet. Förklaringen ingår som bilaga till regeringens proposition.

I utrikesministeriets utredning påpekas vidare att förklaringen om behörigheten är avsedd som information till de övriga avtalsslutande parterna om hur behörigheten är fördelad mellan gemenskapen och dess medlemsstater. Om det sker förändringar i denna fördelning måste de övriga avtalsslutande parterna informeras. Gemenskapen har haft som praxis att ange kompetensfördelningen på en relativt allmän nivå. I sin proposition utreder regeringen indirekt kompetensfördelningen i den mån det är fråga om avtalsbestämmelserna hör till området för lagstiftning eller inte och behovet av riksdagens samtycke. I utredningen framhålls avslutningsvis att en enskild medlemsstat inte har möjlighet att ange sin befogenhet mer i detalj än vad som gjorts i förklaringen.

Utskottet hänvisar till ovan redovisade motiv till grundlagsutskottets utlåtande och understryker att tillräcklig uppmärksamhet måste fästas vid kompetensfördelningen i kommande propositioner om avtal om delad kompetens. Av propositionerna måste framgå i vilka delar avtalen faller inom medlemsstaternas kompetens.

Laxkvoterna i Östersjön

Från sakkunnighåll har det framförts för utskottet att uppdelningen av laxkvoterna i Östersjön mellan Europeiska gemenskapens medlemsstater absolut står i strid med den så kallade lekstatsprincipen och som kommer till uttryck i Förenta Nationernas havsrättskonvention. Det har hänvisats till att principen innebär att de stater inom vilkas område ett visst fiskbestånd förökar sig primärt bär ansvar för att bevara fiskbeståndet, men att de också har förstahandsrätt att utnyttja fiskbeståndet.

Utskottet framhåller att den föreliggande propositionen inte har direkt samband med bestämmelserna om anadroma fiskbestånd i artikel 66 i havsrättskonventionen. Utskottet har erfarit att Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) sedan 1991 har fastställt en totalkvot för lax och beslutat om hur den fördelas mellan de avtalsslutande staterna. Innan Finland gick med i gemenskapen deltog Finland som avtalsslutande part i förhandlingarna. Finland föreslog då i flera omgångar allt sedan slutet av 1980-talet att fördelningen av laxkvoterna bör bygga bland annat på de avtalsslutande staternas produktion av lax, med andra ord mängderna utplanterade smolt. Men förslaget fick inte behövligt medhåll från de övriga avtalsslutande staterna och har därmed inte blivit en grund för kvotfördelningen. Däremot godkändes fångsthistorien som grund för fördelningen av laxkvoter. Till följd av medlemskapet i Europeiska unionen har Finlands laxkvot fastställts som en viss andel av gemenskapens kvot. Denna andel finns inskriven i Finlands anslutningsavtal och bygger på kvoterna, fångsterna under en referensperiod. I gemenskapen fördelas kvoterna utifrån så kallad relativ stabilitet som lägger huvudvikten vid medlemsstaternas fångsthistoria. Medlemsstaternas kvotfördelning eller relativa stabilitet är en hörnsten i den gemensamma fiskeripolitiken.

Vidare har utskottet erfarit att IBSFC inom sig inom de senaste åren i linje med handlingsprogrammet för lax (SAP) har arbetat för att ta fram nya strategier för effektivare fiske av utplanterad lax. En tänkbar lösning är att terminalfisket utvidgas och utvecklas för att den utplanterade laxen bättre skall kunna exploateras utan risk för vildlaxbeståndet. I Finland kommer försök med terminalfiske att inledas längs hela Bottniska vikens kust redan i vår. Bland annat utifrån detta vill Finland i gemenskapen och i sin egenskap av medlem av gemenskapens delegation i IBSFC verka för att det inom hela systemet med reglering av laxfisket medges en möjlighet till terminalfiske av utplanterad lax och att Finlands insats för att plantera ut lax därmed i praktiken kunde beaktas.

Med stöd av vad utskottet har erfarit anser det viktigt att regeringen utifrån den s.k. lekstatsprincipen arbetar för att ändra regleringssystemet för laxfisket i Östersjön såtillvida att det tar hänsyn till den naturliga reproduktionen av lax i våra älvar och vår starka insats när det gäller utplantering av lax.

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet förslagen behövliga och angelägna. Utskottet tillstyrker dem med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen nedan.