På grund av den finansiella och ekonomiska krisen har Europeiska kommissionen öppnat för möjligheten att betala ett temporärt nationellt stöd till alla produktionsinriktningar inom jordbruket som drabbats av exceptionella och övergående finansieringsproblem. Kommissionen förutsätter att medlemsstaterna visar att stödåtgärderna är nödvändiga, lämpliga och proportionella för att avhjälpa en allvarlig störning i sin ekonomi. För att stödja de familjer som blivit offer för företagens riskfinansiering och arbetslöshet skulle Finland redan för mer än ett år sedan ha gripit till de undantag i större skala som kommissionen lagt fram för att stärka medlemsstaternas sysselsättande insatser och mildra de sociala effekterna av krisen. Med beaktande av att det behövs ungefär 22 miljoner för det föreslagna nationella stödet, hade det varit av största vikt att öronmärka det för att det skulle generera bästa möjliga resultat. Men nu kommer mjölkgårdarna att få nöja sig med omkring 37 procent av stödet, nötboskapsgårdarna med cirka 11 procent och de övriga husdjurslägenheterna med 21 procent. Gårdar med vegetabilieproduktion får alltså rundliga 30 procent av stödet. Regeringen har inte skridit till nödvändiga åtgärder för att skära ner mjölkproduktionen och minska produktionskostnaderna inom den arbetsintensiva mjölkproduktionen och t.ex. slopat stöden för skenbar odlingsverksamhet/åkerareal som trissat upp priserna på tilläggsmark oskäligt mycket för unga producenter. I det här läget skulle regeringen direkt ha avsatt merparten av det exceptionella, temporära stödet för dessa heltidssysselsatta företagare inom den arbetsintensiva mjölkproduktionen. För att värna den nationella jordbrukspolitiken och den nationella livsmedelsproduktionens struktur skulle regeringen i sin bedömning ha vägt in produktionsinriktningarna och hur bindande arbetet är och inte minst hur extra besvärligt läget är inom mjölkproduktionen och uteslutit dem som får huvudparten av sina inkomster utanför gårdarna från det temporära nationella stödet.