Allmän motivering
Allmänt
Med försöksdjursverksamhet avses enligt 31 § i djurskyddslagen
() djurhållning för djurförsök
samt utförande av olika experiment, test, undersökningar
och utredningar med försöksdjur eller med utnyttjande
av försöksdjur. Bestämmelser om försöksdjursverksamhet
utfärdas numera enligt 31 § i djurskyddslagen
genom förordning.
Av propositionen framgår att innehållet i
den gällande lagstiftningen om försöksdjursverksamhet
fortfarande rätt bra motsvarar också de internationella
kraven på försöksdjursverksamhet. Det
kan dock inte till alla delar anses korrekt att verksamheten regleras
på förordningsnivå. Reglering på lagnivå behövs
bland annat i fråga om kraven på anläggningarna
och deras anställda, de tillstånd som krävs
för verksamheten och tillsynsmyndigheternas rätt
att ingripa i verksamheten. Dessutom har vissa begrepp som används
i den nuvarande förordningen om försöksdjursverksamhet
visat sig vara svårtolkade. Det råder bland annat
ovisshet om hurdan verksamhet som hänför sig till
försöksdjursverksamheten och vilka åtgärder
som räknas som djurförsök. Utskottet
betonar dessutom att försöksdjursverksamhet också i övrigt
kan betraktas som en sådan verksamhet där det är
tillbörligt att de centrala principerna anges i lag.
Enligt nu gällande bestämmelser ska den som bedriver
försöksdjursverksamhet vid försöksdjursanläggningen
på egen bekostnad tillsätta en försöksdjurskommission
för behandling av försöksplanerna. Som
konstateras i propositionen anser utskottet att en kommission som
anläggningen själv svarar för och som
i praktiken består av dess egen personal som bedriver försöksdjursverksamhet
inte kan betraktas som ett organ som är oberoende av anläggningen,
vilket innebär att kraven för öppenhet
för insyn, opartiskhet och etisk tillförlitlighet
vid behandlingen av försöksplaner inte uppfylls
på bästa tänkbara sätt. Utskottet
noterar också att det har upplevts som ett praktiskt problem
att planerna behandlas oenhetligt i olika försöksdjurskommissioner
och att det förekommer skillnader mellan länsstyrelser
när försöksplaner av samma typ behandlas.
Inom Europeiska gemenskapen regleras försöksdjursverksamheten
av rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar om skydd av djur som används för
försök och andra vetenskapliga ändamål (86/609/EEG),
nedan direktivet. Europeiska gemenskapen och även Finland är
fördragsslutande parter i den Europeiska
konventionen (FördrS 85/1990) om skydd av ryggradsdjur
som används för försöks- och
annat vetenskapligt ändamål (ETS 123). I den föreslagna
lagen beaktas nämnda direktiv och konvention. Det centrala syftet
med direktivet och konventionen är att säkerställa
att de så kallade 3R-principerna (Replacement, Refinement,
Reduction) beaktas i djurförsök. Antalet djur
som används för försök eller
andra vetenskapliga ändamål bör reduceras till
ett minimum (Reduction-principen). Djuren bör få en
korrekt skötsel, de får inte i onödan
tillfogas smärta, lidande, ångest eller bestående men,
och om smärta, lidande, ångest eller bestående
men är oundvikligt bör det säkerställas
att det reduceras så långt det är möjligt
(Refinement-principen). Ett djurförsök får
inte utföras om det avsedda syftet kan uppnås
med hjälp av någon annan vetenskapligt tillfredsställande
metod (Replacement-principen).
Av propositionen framgår som ovan konstaterats att
det gällande regelverket om försöksdjursverksamhet
rätt väl uppfyller kraven i direktivet och konventionen.
Men i lagstiftningen saknas vissa i direktivet och konventionen
inskrivna bestämmelser om hotade arter och djur som fångats
i naturen liksom också vissa krav på katalogisering
av djur och uppfödning av försöksdjur
för ändamålet.
Med stöd av det ovan anförda konstaterar utskottet
att propositionen inte jämfört med gällande
lagstiftning innehåller större förändringar i
sak i fråga om anordnande av försöksdjursverksamhet.
Utskottet fäster trots det vikt vid målen i propositionen
att skapa klarhet i lagstiftningen om försöksdjursverksamhet,
anpassa lagstiftningen till kraven enligt grundlagen och precisera
vissa begrepp som gäller bedrivandet av verksamheten samt
komplettera bestämmelserna till den del det har framkommit
brister i verkställigheten och genomförandet av
bestämmelserna i direktivet och konventionen. Den främsta
förnyelsen är att man för centraliserad
handläggning av tillstånd som gäller
djurförsök tillsätter en djurförsöksnämnd
som ska finnas i anslutning till länsstyrelsen i Södra
Finlands län. I djurskyddslagen föreslås
endast tekniska ändringar som föranleds av den
nya lagen om försökdjursverksamhet.
Djurförsöksnämnd
Enligt propositionen ska djurförsöksnämnden
på framställning av jord- och skogsbruksministeriet
tillsättas av statsrådet för fem år åt
gången. Nämnden ska finnas i anslutning till länsstyrelsen
i Södra Finlands län. Avsikten är att
nämnden ska lokaliseras till länsstyrelsens verksamhetsställe
i Tavastehus. Nämnden ska ha en ordförande och
en vice ordförande samt 16 övriga ledamöter
jämte personliga ersättare. Ordföranden
och vice ordföranden ska ha avlagt juris kandidatexamen.
Nämnden ska bestå av skickliga och erfarna personer
som känner till användningen av djur vid djurförsök
och alternativa försöksmetoder. Nämnden
ska bestå av ledamöter med sakkunskap inom vetenskaplig
forskning, skötsel av försöksdjur och åtgärder
som utförs på djur, veterinärmedicin
och praktiskt djurskyddsarbete eller etisk sakkunskap. Genom den föreslagna
sammansättningen säkerställs att olika åsikter
och sakkunskap beträffande olika slags djurförsök
tas med i behandlingen av tillståndsärenden.
Djurförsöksnämnden ska indelas i
sektioner. Avsikten är att de ärenden som hör
till nämnden först ska behandlas i sektionerna
där nämndens olika parter är jämbördigt
representerade. Det förhållandevis stora antalet
ansökningar om tillstånd för djurförsök
medför att nämnden i full sammansättning
bara kan behandla sådana ärenden där
enighet inte nås i en sektion eller om en sektion beslutar
att avslå ansökan.
Sektionerna skulle representera sakkunskap i fråga
om vetenskaplig forskning, djurskötsel och åtgärder
som utförs på djur och veterinärmedicin.
Den etiska vinklingen omhändertas av specialister på antingen
etik eller djurskyddsarbete. Om sektionen avslår ansökan
om djurförsök eller inte är enhällig
om beviljande av tillståndet, överförs
behandlingen som ovan konstaterats till nämnden.
Utskottet anser det viktigt att sakkunskapen i nämnden
och sektionerna blir heltäckande. Vid utfrågning
av sakkunniga har man särskilt poängterat tryggandet
av sakkunskap i fråga om forskning, praktiskt djurskyddsarbete
och etik.
Enligt erhållen utredning tillsatte Europeiska kommissionen
2003 en grupp av tekniskt sakkunniga för att utreda frågor
som aktualiseras i och med den förestående revidering
av direktivet om försöksdjursverksamhet. I sin
slutrapport konstaterade arbetsgruppen att de som medverkar i den
etiska bedömningsprocessen bör ha allmän
kännedom om etiska, djurskyddsrelaterade och vetenskapliga
frågor med anknytning till etisk bedömning. I
behörighetskraven för dem som utför bedömningen
ska ingå kunskap, skicklighet, motivation, tillförlitlighet
samt attityd vilka alla behövs vid tillämpning
av 3R-principerna (Replacement, Refinement, Reduction) och de bör
i sitt arbete beakta alla faktorer av relevans för bedömning
av nytta och risk. Arbetsgruppen konstaterade vidare att det vore
orealistiskt att anta att enskilda medlemmar ska ha en så djup
eller omfattande kännedom om alla undersökningsområden
som de borde behandla för att verksamheten ska främja
en formell vetenskaplig inbördes utvärdering.
Med stöd av det ovan anförda har man i propositionen
utgått från att den sakkunskap som behövs
i nämndens beslutsfattande uppstår ur helheten,
inte ur enskilda medlemmars sakkunskap. På grundval av
detta kan den etiska sakkunskapen om djurförsök
representeras både av en etiker och en representant för
djurskyddsarbetet. Samtidigt har man poängterat att en
expertsyn på det etiskt godtagbara med djurförsök dock
inte kan vara baserad enbart på sakkunskap och inte heller
enbart på en uppfattning om hur saker borde förhålla
sig, utan den uppstår i och med att varje medlem personligen
jämför kunskap och värderingar. Till
exempel i fråga om forskning om tobaks- och alkoholrelaterade sjukdomar
kan olika medlemmar väntas ha mycket olika åsikter.
Vid utfrågning av sakkunniga har både forskare
och djurskyddsorganisationer poängterat att principiellt
viktiga linjedragningar inom djurförsöksnämnden
alltid bör göras i en så omfattande sammansättning
som möjligt. Utskottet konstaterar att målet med
den föreslagna behandlingsordningen för ansökningar
om djurförsökstillstånd är att ärenden
ska behandlas utan onödiga dröjsmål.
Därför ska nämndeärenden inledningsvis
behandlas i sektionerna. I enlighet med propositionens motiveringar
noterar utskottet dock att ansökningar som innehåller
betydande principiella utstakningar bör avgöras
enligt en enhetlig linje i hela landet av djurförsöksnämnden
i sin helhet.
Närmare föreskrifter om den interna arbetsfördelningen
och behandlingen av ärenden i djurförsöksnämnden
samt om organiseringen av nämndens verksamhet i övrigt
utfärdas enligt lagförslagets 25 § 5
mom. i en arbetsordning som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet.
Med betoning av att principiellt viktiga utstakningar ska behandlas
av nämnden i sin helhet förutsätter utskottet
att arbetsordningen innehåller bestämmelser som
säkerställer att man både vid beredning
av behandlingen av ansökningar om tillstånd för
djurförsök och vid den egentliga behandlingen
av tillståndsansökningarna tar upp frågan
om besluten om ansökningarna kräver nya principiella
utstakningar (Utskottets förslag till uttalande 1). Detta
kan i praktiken genomföras så att djurförsöksnämndens
föredragande i sin promemoria om ansökan bedömer
om beslutet om ansökan kräver principiella utstakningar.
När ansökan behandlas i djurförsöksnämndens
sektion aktualiseras frågan om eventuella principiella
utstakningar på grundval av promemorian. Om man inte kan uppnå enighet
sker behandlingen enligt ovan nämnda allmänna
principer alltid i djurförsöksnämnden.
Utskottet förutsätter att utskottet efter
djurförsöksnämndens första verksamhetsår
tillställs en utredning som visar hur besluten om ansökningarna
kvantitativt har fördelats mellan djurförsöksnämnden
och dess sektioner (Utskottets förslag till uttalande
2).
Särskilda frågor
Alternativa metoder.
På basis av erhållen utredning konstaterar
utskottet att mängden försöksdjur som
används i vårt land nästan helt är
bunden till biologisk grundforskning och folkhälsorelaterad
utvecklingsforskning (med huvudvikt på bland annat rusmedelsforskning
samt forskning som gäller diabetes och ärftliga
sjukdomar som är speciella för vårt land)
samt medicinsk grund- och metodforskning (i vårt land med
huvudvikt på forskning om utbredning av cancer, transplantationer
samt hjärt- och blodkärlssjukdomar). När
man dryftar frågan om en ovillkorlig nedskärning
av antalet försöksdjur bör man därför
väga in effekterna på olika branscher inom biologisk
forskning och utveckling. Det viktigaste är att man i mycket
högre grad stöder en aktiv utveckling av metoder
som ersätter djurförsök. Också 23
artikeln i direktivet om djurförsöksverksamhet ålägger
medlemsstaterna att främja forskning och vidta andra adekvata åtgärder
för att utveckla och godkänna alternativa metoder
för att få fram lika relevant kunskap som genom
djurförsök men så att man använder djur
i mindre utsträckning eller mer smärtfria metoder.
I fråga om många forskningsmetoder har olika ersättande
och kompletterande forskningsmetoder redan ersatt användning
av djur. Med hänvisning till miljöutskottets utlåtande
anser utskottet det mycket viktigt att man intensifierar insatserna
för utveckling av alternativa metoder och att forskningen
i branschen koncentreras till en forskningscentral.
Enligt 7 § 1 mom. i lagförslag 1 får
djurförsök utföras bara om det avsedda
resultatet i praktiken inte kan nås med hjälp
av någon annan vetenskapligt tillförlitlig metod
som inte förutsätter att djur används.
I 7 artikeln i direktivet om försöksdjursverksamhet
konstateras: "Ett djurförsök får inte
genomföras om det avsedda syftet kan uppnås med
hjälp av någon annan vetenskapligt tillfredsställande
metod som inte inbegriper användning av djur". Enligt den
Europeiska konventionen (ETS 123) strävar medlemsstaterna
efter att ersätta användning av djur med andra
metoder alltid när det i praktiken är möjligt. Utskottet
anser att användningen av ordet "i praktiken" ger djurförsöksnämnden
möjligheter att utifrån sin erfarenhet väga
villkoren för djurförsökstillståndet
i mer omfattande utsträckning än om lagtexten
hade använt ordet "tekniskt". Tekniskt och teoretiskt kan
forskningsproblemet lösas utan djurförsök
men i praktiken kan det dock visa sig omöjligt.
Försök som orsakar svår smärta
och mindre ingrepp.
I 14 § i lagförslaget ingår bestämmelser om
användning av försöksdjur på nytt.
Utskottet betonar att paragrafens 2 mom. i enlighet med ordalydelsen
bör tolkas så att ett djur får användas
endast en gång för sådant djurförsök
där det utsätts för svår smärta,
lidande eller ångest. Ett sådant djur får
användas på nytt bara för ett djurförsök
som endast omfattar mindre ingrepp eller där djuret är
under allmän anestesi under hela det nya försöket ända
tills det avlivas. Momentet bör i enlighet med detaljmotiveringen
tolkas snävt: ett typexempel kan vara en så kallad
fistelko, det vill säga en ko på viken det inopererats
en permanent kontakt till tarmområdet och på vilken det
efter operationen i fortsättningen som ett mindre ingrepp
tas tarmprov via fisteln.
Användning av primater som försöksdjur.
Enligt 9 § 1 mom. i lagförslaget ska djurförsök
med hänsyn till försökens syfte utföras
med sådana djurarter hos vilka det centrala nervsystemet är så lågtstående
som möjligt. I motiveringarna konstateras att man särskilt
bör undvika användning av apor som försöksdjur.
Efter 2001 har man inte i Finland använt primater som försöksdjur.
Utskottet anser det viktigt att man också i fortsättningen
avhåller sig från att utnyttja primater som försöksdjur.
Behandlingsavgift för tillstånd för
djurförsök
Enligt propositionen kommer behandlingsavgiften för
tillstånd för djurförsök att
uppgå till cirka 400 euro i genomsnitt. Avgiften ska täcka
de kostnader som förorsakas länsstyrelsen i Södra Finlands
län för handläggning av tillståndsansökningar.
Det genomsnittliga självkostnadsvärdet för
behandlingen av en ansökan uppskattas till cirka 400 euro,
vilket utgör i genomsnitt cirka 80 procent av totalkostnaderna
för behandling av ett försöksdjurstillstånd.
Med hjälp av jord- och skogsbruksministeriets anslag täcker man
kostnaderna för djurförsöksnämndens
arvoden och resekostnader. Dessa beräkningar utgår från
att djurförsöksnämndens sammansättning motsvarar
det aktuella förslaget. Med hänvisning till det
ovan anförda anser utskottet det viktigt att kostnaderna
och handläggningsavgifterna för förfarandet
med djurförsökstillstånd hålls skäliga.
Övervakning.
Enligt erhållen utredning har de senaste årens
olägenheter i iakttagandet av bestämmelserna om
försöksdjursverksamhet anknutit till universitetens
finansieringskris och en ökning av det internationella
utbytet av forskare. Med hänvisning också till
vad som anförs i miljöutskottets utlåtande
noterar utskottet särskilt att man bör gå in
för ökade satsningar på övervakningen
av försöksdjursverksamheten.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser utskottet förslaget behövligt och ändamålsenligt.
Utskottet tillstyrker lagförslagen med de ändringar
som föreslås i det följande.
Eftersom utskottet tillstyrker lagförslaget utifrån
propositionen föreslår utskottet att lagmotionen
förkastas.
Detaljmotivering
1. Lag om försöksdjursverksamhet
13 §. Avlivning av försöksdjur.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska beslut om att avliva
ett försöksdjur fattas av en veterinär
eller någon annan behörig person. Beslutet ska
utgå från sannolikheten för att försöksdjuret
kommer att lida av bestående smärta eller plågor.
Utskottet anser att man bör säkerställa
att den som fattar beslut om att avliva ett försöksdjur
utöver kunskaper och färdigheter i avlivningstekniken
också har behörighet att bedöma försöksdjurets
hälsotillstånd eller kondition i övrigt.
Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras
så att personen i fråga ska ha tillräckliga
kunskaper för att kunna bedöma djurets hälsotillstånd
och välbefinnande samt den grad av smärta, lidande
och plåga som djuret erfar. Djuret får avlivas
av en person som har tillräckliga kunskaper i den teknik
som används för avlivningen och tillräcklig
skicklighet för att genomföra avlivningen.
20 §. Tillstånd för djurförsök.
Utskottet föreslår en teknisk korrigering
för ändring av paragrafens momentindelning.
25 §. Beredning och behandling av ärenden
i nämnden.
Utskottet konstaterar att för tydlighetens skull bör
tidsgränserna i 3 mom. definieras som dagar och inte som
arbetsdagar. Ändringen skulle dock förkorta tiden
för handläggning av ansökningar med upp
till en tredjedel. Att garantera en tillräckligt lång
handläggningstid är väsentligt med tanke
på ansökarnas rättsskydd och med tanke
på att nämndens verksamhet ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt
sätt. Utskottet anser därför att då behandlingstiderna
definieras som dagar i stället för arbetsdagar
bör antalet dagar justeras till 45 vilket i praktiken motsvarar förslaget
om 30 arbetsdagar.
37 §. Brott mot lagen om försöksdjursverksamhet.
Utskottet föreslår att uttrycket "försummar" i
punkterna 6—9 ersätts med "bryter mot", som bättre
uttrycker att det är straffbart också att delvis
försumma skyldigheterna.
41 §. Ändringssökande.
Utskottet föreslår att man för tydlighetens
skull kompletterar 1 mom. med ett omnämnande om att vid
sökande av ändring som gäller avgift
enligt 30 § iakttas bestämmelserna i lagen om
grunderna för avgifter till staten (150/1992).
45 §. Övergångsbestämmelser
om tillstånd att utföra djurförsök
eller försöksserier.
Enligt övergångsbestämmelserna
i paragrafens 2 mom. beror behandlingsordningen för djurförsökstillstånd
eller tillståndsansökan dels på när
saken aktualiseras, dels på försökets
längd eller planerade inledningstidpunkt. Enligt erhållen
utredning kan övergångsbestämmelsen i
sin föreslagna form fördröja behandlingen
av ärenden. Därför föreslår
utskottet att bestämmelsen ändras så att
samtliga godkännanden eller tillstånd att utföra
djurförsök eller försöksserier
som är aktuella när lagen träder i kraft överförs
till djurförsöksnämnden för
behandling.