Allmän motivering

Syftet med lagförslaget är att i det gällande systemet med fiskeriförsäkringsstöd ta in de villkor som EU-kommissionen ställer i sitt beslut den 11 januari 2012 om stödordningens förenlighet med den inre marknaden. Kommissionen godkände att stödordningen fortsätter på det villkoret att stödet bara betalas utifrån skador som uppstått på grund av de särskilda förhållandena vid den finska kusten. Särskilda förhållanden är enligt kommissionen kraftiga stormar, en kust med mycket grynnor, snö- eller isförhållanden och skador orsakade av sälar och skarvar. De viktigaste ändringsbehoven utifrån beslutet avgränsar i ganska stor utsträckning de havsområden som omfattas av stödordningen, försäkringsobjekten och de förhållanden som orsakat skadan. Utskottet framhåller att möjligheterna att bygga ut stödordningen så att den i framtiden också gäller yrkesfiskare på insjöarna bör undersökas med tanke på insjöfisket och utvecklingen av det.

Den 1 januari 2012 omfattades sammanlagt 738 fartyg av fiskeriförsäkring, varav 679 var kustfartyg och 59 högsjöfartyg. I sitt beslut förutsätter kommissionen att skador som uppstår på högsjöfartyg inte omfattas av stödordningen. Dessutom ska fiskeriförsäkringsstöd bara kunna betalas för skador som inträffat på Finlands territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon. Enligt de gällande bestämmelserna betalas bidrag för skador som inträffat på hela Östersjön.

Med tanke på fortsatt kustfiske ser utskottet det som nödvändigt att det fortfarande finns ett tillräckligt omfattande skydd när det gäller skador på fartyg och fiskeredskap. För yrkesfiskets framtid är det ytterst viktigt att försäkringsstödet för kustfiske består, eftersom kustfisket på senare år varit i stora svårigheter. De växande sälstammarna har på många sätt försvårat fisket och orsakat lönsamhetsproblem. Skarvarna orsakar kustfisket allt mer problem, likaså eutrofieringen som har stärkt karpfiskbestånden och försvagat många värdefiskbestånd.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet beräknade 2010 att 117 ton fångst inom yrkesfisket blivit skadad av sälar, men den faktiska mängden är sannolikt ännu större eftersom det inte alltid blir något kvar av de skadade fiskarna i fångstredskapen. De stora skador som sälarna orsakar yrkesfisket bör om möjligt i första hand åtgärdas på andra sätt än genom att skador och förluster ersätts. Utskottet förutsätter därför att förvaltningsplanen för sälstammarna uppdateras (Förslag till uttalande 2). Det effektivaste är att mildra bestämmelserna om jakt på gråsäl och den vägen få ökningen i gråsälsstammen och därmed skadorna att vända nedåt. Samtidigt bör det bli lättare att nyttja gråsälar kommersiellt. Men för närvarande behövs fortfarande stöd t.ex. för att köpa sältåliga fångstredskap och dagens system med arvode för sältålighet bör fortsätta.

I nuläget får fiskeriförsäkringsföreningarna bidrag som betalas med statliga medel. Bidragen utgör en del av de ersättningar som föreningarna med stöd av försäkringsavtal betalar ut för skador på yrkesfiskares fartyg och fångstredskap. Syftet med bidragen är att sänka yrkesfiskarnas försäkringspremier och samtidigt tillförsäkra fiskarna ett tillräckligt försäkringsskydd. I stället för bidraget till fiskeriförsäkringsföreningarna ska det nu införas ett försäkringsstöd som betalas ut till kommersiella fiskare. Enligt lagförslaget ska fiskeriförsäkringsinrättningar godkända av närings-, trafik- och miljöcentralen betala försäkringsstödet till fiskarna som en del av försäkringsersättningen. Inrättningarna ska i efterhand söka ersättning hos staten för det försäkringsstöd de betalat ut. Försäkringsstöd betalas till fiskare som lidit skada och som har försäkringsavtal med en fiskeriförsäkringsinrättning. Inrättningarna ska teckna försäkringsavtal med fiskare som uppfyller kriterierna för mottagare av försäkringsstöd. De ska bedöma om kriterierna för stödtagare och skadefall uppfylls, inspektera och bedöma skadorna och besluta om stödbeloppet och utbetalningen av det.

Enligt den gällande lagen kan försäkringsersättningar som delvis kompenseras med statliga medel betalas till personer som hör till fiskarbefolkningen och får sin huvudsakliga utkomst eller en del av sin huvudsakliga utkomst av fiske. Enligt lagförslaget ska möjligheten att teckna försäkringsavtal som berättigar till fiskeriförsäkringsstöd avgränsas så att den bara gäller kommersiella fiskare vars genomsnittliga omsättning under tre räkenskapsperioder överstiger den undre gräns för verksamhet i liten skala som föreskrivs i mervärdesskattelagen (1501/1993), dvs. 8 500 euro i dag. Efter att försäkringsavtalet ingåtts behöver det inte på nytt bedömas om kriterierna för kommersiellt fiske uppfylls t.ex. när stödet betalas ut, påpekar utskottet. Enligt 3 § 2 mom. i lagförslaget bör nyblivna fiskare få tillträde till stödordningen också i det fall att de uppfyller omsättningskravet t.ex. först det tredje året efter att de ingått försäkringsavtal. Utskottet ser det som absolut nödvändigt att nyblivna fiskare flexibelt får tillträde till stödordningen i startfasen trots att inkomsterna från fisket varierar.

Ett generellt syfte med lagförslaget är att se över administrationen av stödordningen så att den i synnerhet uppfyller kraven i 124 § i grundlagen om att överlåta offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter. I lagförslaget ingår bestämmelser om godkännande av och tillsyn över aktörer som förmedlar fiskeriförsäkringsstöd och om andra garantier för god förvaltning. Uppgifterna med anknytning till stödsystemet överförs från jord- och skogsbruksministeriet till NTM-centralen i Österbotten. Stöden till de nuvarande fiskeriförsäkringsföreningarna slopas eftersom kommissionen inte anser att de är förenliga med den inre marknaden.

I sitt utlåtande föreslår grundlagsutskottet preciseringar i 7 § om bemyndigande att utfärda förordning, 10 § om godkännande av fiskeriförsäkringsinrättningar och återtagande av godkännandet, 12 § 2 mom. om innehållet i beslut om försäkringsersättning och 20 § om ändringssökande. Utskottet föreslår nedan i detaljmotiveringen att de här bestämmelserna justeras enligt grundlagsutskottets förslag.

Enligt lagförslaget kan bötesstraff leda till att försäkringsstödet återkrävs efter att en tillgång, t.ex. ett fartyg, som är viktig för stödtagarens verksamhet har förstörts. Men enligt utredning är det osannolikt att sådana situationer uppstår med beaktande av hur de gällande straffbestämmelserna tillämpas och hur låg tröskeln för åtalseftergift är. Utskottet anser ändå att det i princip behövs en bestämmelse om jämkning i sådana fall. Därför föreslår utskottet i detaljmotiven att lagförslaget ändras så att det tillåter jämkning av återkrav.

Bestämmelserna om förvägran av fiskeriförsäkringsstöd kan för sin del bli oskäliga framför allt när EU-förordningen om tillsyn över fisket sätts i kraft i Finland. Därför förutsätter utskottet att bestämmelserna om förvägran av fiskeriförsäkringsstöd ses över när bestämmelserna om genomförande av EU:s tillsynsbestämmelser bereds, så att påföljderna för förseelser står i rätt proportion till hur allvarliga dessa är. (Förslag till uttalande 1)

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna ovan och följande ändringsförslag.