Motivering
Enligt 4 kap. i den gällande jordlegolagen ska ett legoavtal
som gäller lega av bebyggd brukningsdel ingås
för viss tid, i regel för högst femton år. Ett
legoavtal som gäller lega av jord för lantbruksändamål
ska ingås för viss tid, i regel för högst
tio år. Dessa längsta tider för avtalen
har ansetts vara alltför korta. Utskottet vill särskilt påpeka
att korta avtalstider gör det svårt att utöva
näring långsiktigt och innebär inget
incitament att se till att åkern förblir odlingsbar.
Med beaktande av att ungefär en tredjedel av åkerarealen
redan är arrenderad, kommer uteblivna grundliga förbättringar
att i omfattande grad försvaga åkrarnas kulturtillstånd
och jordbrukets produktivitet.
Därför backar utskottet upp regeringens förslag
att den längsta tid som avtal om lega av bebyggd brukningsdel
får gälla ska förlängas till 25 år
och att den längsta tid som avtal om lega av jord för
lantbruksändamål får gälla ska
förlängas till 20 år. Genom ändringen
utvidgas avtalsfriheten, och på så vis förbättras
legotagarnas möjligheter att bedriva långsiktigare
näringsverksamhet. Avsikten är också att
se till att jordlegolagen inte innehåller onödiga
hinder för beviljande av vissa jordbruksstöd.
Ordalydelsen i 4 § 1 mom. föreslås
bli tydligare för att det bättre ska framgå att
ett legoavtal som gäller tills vidare kan sägas
upp utan någon grund som anges i lagen. Till denna del
innebär förslaget enligt motiven till propositionen
inte i sak någon ändring av den gällande
lagen, eftersom ett legoavtal som gäller tills vidare redan
nu får sägas upp utan någon särskild
grund med stöd av 22 § 2 mom.
När det föreslås att de längsta
legotiderna för avtal enligt 4 kap. ska förlängas ökar
behovet av att i dessa avtal kunna avtala om grunderna för avtalets
upphörande. Enligt lagförslaget ska det i jordlegoavtal
bli möjligt att komma överens om att en avtalspart
får säga upp eller häva avtalet också på någon
annan grund än de grunder som anges i jordlegolagen. Ett
villkor som tagits in i ett legoavtal och enligt vilket legogivaren
eller legotagaren har rätt att häva eller säga
upp legoavtalet på annan än i jordlegolagen angiven grund
inte längre vara ogiltigt. Det står i motiven
att om en lantbruksproducent till exempel arrenderar åkermark
för att på legoområdet odla en viss gröda,
kommer bestämmelserna i jordlegolagen inte i fortsättningen
att hindra parterna från att avtala om att legotagaren
har rätt att säga upp legoavtalet i händelse
av att förädlingen av eller marknadsläget
för produkterna väsentligt försvåras.
Utskottet påpekar att kommuner och städer innehar
en nyckelställning när det gäller jordlega över
huvud taget. Kommunerna spelar också en viktig roll i fråga
om lega av jord för lantbruksändamål
enligt 4 kap. i jordlegolagen. Villkoren för att säga
upp och häva legoavtal om åkermark har också debatterats
i offentligheten på sistone. Utskottet har i en utredning
uppmärksamgjorts på att det har förekommit
avtal med lagstridiga uppsägningsvillkor som försvårar
för legotagaren.
Om tillämpningen av ett hävnings- eller uppsägningsvillkor
i avtalet strider mot god sed i jordlegoförhållanden
eller annars är oskälig, kan villkoret enligt
4 § 2 mom. jämkas eller lämnas utan avseende.
Utskottet ser det som viktigt inte minst för legotagaren
att tröskeln för att tillämpa 4 § 2
mom. blir tillräckligt låg i fråga om
de nu aktuella avtalen. I lagen föreslås övergripande
bestämmelser om legotagarens rätt att häva ett
legoavtal på grund av avtalsbrott från legogivarens
sida.
Eftersom en legotagare i regel inte får överlåta
en legorätt enligt 4 kap. till någon annan utan legogivarens
samtycke, kan långvarigare legoavtal än för
närvarande i vissa fall medföra oskäliga
situationer för legotagaren, om legotagarens förhållanden
exempelvis på grund av sjukdom eller handikapp har förändrats
så att legotagaren inte kan utnyttja legoområdet
på avsett sätt. Utskottet ser det följaktligen
som nödvändigt att legotagaren i sådana
fall ska få ansöka hos domstol om tillstånd
att säga upp ett tidsbestämt legoavtal eller överlåta
det till någon annan.
Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är
behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med anmärkningarna ovan.