Motivering

I propositionen finns samlade tre lagförslag som påverkar lantbruksföretagarnas och indirekt också djurens välbefinnande: ett förslag till lag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare, ett förslag till lag om avbytarservice för pälsdjursuppfödare och ett förslag till lag om försök med vikariehjälp för renskötare.

För lantbruksföretagarnas del finns det mångåriga erfarenheter att stödja sig på. För dem som sju dagar i veckan är bundna av kreatursskötsel är avbytarservicen i dag ofta den enda utvägen att kunna ta semester eller återfå sin arbetsförmåga efter sjukdom eller olycka. Enligt en utredning till utskottet utnyttjades under 2008 i snitt 24,8 av de 25 dagar som i dagsläget ingår i semesterrätten. Närapå 30 000 personer tog ut semester. Vikariehjälp, som i två tredjedelar av fallen utnyttjas vid kortvarig arbetsoförmåga, anlitades av ungefär 11 500 personer. Sammantaget ordnades avbytarservice för ca 1,3 miljoner dagar. Den sysselsättande effekten var 6 000—7 000 årsverken. Också den nu föreslagna förlängningen av semesterrätten med en dag kommer att ha en positiv effekt på sysselsättningen. Man räknar med ca 100 årsverken inom avbytarservicen.

I lagen om avbytarservice föreslås också en ny bestämmelse om att de kostnader som en lokal enhet har för läroavtalsutbildning som leder till avbytaryrket och som godkänts av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA) ska berättiga till ersättning från staten inom ramen för ett anslag som anvisats för ändamålet i statsbudgeten. Utskottet anser bestämmelsen vara ytterst nödvändig med tanke på tillgången till yrkeskompetent arbetskraft inom branschen.

Systemet med avbytarservice för lantbruksföretagare kännetecknas av vissa särdrag. De lokala enheterna har jobb att erbjuda nya avbytare, men problemet är att arbetet är sådant att det ofta blir fråga om deltidsanställningar. Eftersom arbetet på gårdarna utförs på morgnar och kvällar och arbetsresorna kan ta många timmar i anspråk är det besvärligt att ta emot extra jobb. Det faktum att gårdsarealerna har ökat har inte påverkat arbetsdagens längd särskilt mycket, vilket beror på att gårdarna samtidigt mekaniserats. Dessutom utgår timkalkylen endast från de allra väsentligaste arbetsuppgifterna. Av de lantbruksavbytare som jobbade för lokala enheter i fjol var 48 procent deltidsanställda. Deltidsjobb och inkomsten av det upplevs inte som attraktivt. Därför söker sig bl.a. ungdomar till andra branscher. När dessutom erfarna avbytare byter till ett annat yrke blir hela systemet allt mer beroende av utländsk arbetskraft.

Det finns inskrivet i regeringsprogrammet att regeringen stegvis ska börja genomföra de förslag som arbetsgruppen för utveckling av avbytarservicen för lantbrukare lagt fram (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter 2006:40). Arbetsgruppen hade i uppdrag att bl.a. utreda om antalet avbytardagar för husdjursföretagare kunde utökas, hur deltidsanställningarna bland avbytarna kunde fås att minska och avbytarnas yrkeskompetens höjas. Gruppen presenterade 22 förslag om bl.a. fler semesterdagar och bättre villkor för avbytarna. Det är enligt utskottets mening angeläget att fler av förslagen, som i några fall inte ens får några ekonomiska konsekvenser, genomförs med det snaraste. Utskottet skyndar särskilt på åtgärder som stärker avbytarnas ställning och ökar yrkets attraktionskraft.

Även pälsdjursuppfödarna är precis som andra husdjursuppfödare dagligen bundna till arbetet med djuren. Utskottet anser det ytterst viktigt att också denna yrkeskår blir delaktig av avbytarservicen. I lagförslaget föreskrivs om semester som föreslås vara 14 dagar det första året. Därtill kommer en delvis avgiftsbelagd extra ledighet som kan beviljas i den mån reservationsanslagsbeloppet medger det. Extra ledighet kan tas ut för att förlänga semestern eller för att få en vikarie bl.a. vid sjukdoms- och olycksfall. Utskottet vill påpeka att båda formerna av avbytarservice i fortsättningen är beroende av hur långt det fasta anslag som beviljas för ändamålet räcker till. Det är omöjligt att på förhand uppskatta hur utsatta för sjukdom eller olycksfall pälsdjursuppfödarna kommer att vara. Det är viktigt att anslå tillräckligt med pengar för servicen, understryker utskottet.

Mer än 20 000 finländare får sin försörjning direkt eller indirekt från pälsnäringen. Men behovet av arbetskraft inom pälsdjursuppfödningen fluktuerar efter säsong. Därför är det viktigt med avbytarservicen som kan bidra till att utjämna utbudet av arbetstillfällen. Samtidigt vill utskottet lyfta fram det som också sägs i propositionsmotiven, nämligen att denna kvantitativa ökning av avbytararbetet kan göra det möjligt att ändra anställningsförhållandet för en del av de deltidsanställda lantbruksavbytarna till heltidsanställning. Det är självfallet bra, menar utskottet, men å andra sidan är det viktigt att man är medveten om att risken för att djursjukdomar sprids därmed ökar. För att förhindra detta behövs det klara anvisningar.

Rennäringen skiljer sig från de ovan nämnda näringarna såtillvida att skötseln av renar inte nödvändigtvis är dagligen återkommande. Men i skötseln av renar finns det perioder då arbete finns i överflöd och arbetsdagarna blir långa såsom vid renskiljning, märkning på sommaren, reparation av inhägnader och renvallning. Renskötaren kan insjukna plötsligt eller råka ut för en olycka under pågående arbete som inte kan senareläggas. Försöket med vikariehjälp för renskötare är i högsta grad nödvändigt, menar utskottet.

Försöket med vikariehjälp för renskötare föreslås bli brett upplagt och omfatta hela renskötselområdet. Försöket är treårigt för att det ska hinna generera tillräckliga uppgifter om en näring där förhållandena och verksamhetsformerna inte är homogena. Det bör observeras att renskötselmetoderna varierar inom renskötselområdet. Renägaren måste kunna vara säker på att vikarien besitter den yrkeskunskap som just hans eller hennes verksamhet kräver. Särskilt i sameområdet är det utmärkande för renhållningen att renarna får beta fritt och typiska arbetsinslag är att valla renar, att arbeta inom en renby eller något annat släktsamhälle och att växla betesområde. En fortsatt livskraftig samisk kultur kräver insatser för att stärka den samiska rennäringen, eftersom det sociala umgänget mellan samesamhällen och överföringen av språket och kulturen från en generation till följande hänger samman med renskötseln. Därför måste vikarierna i sameområdet kunna samiska.