Detaljmotivering

2 § Definitioner.

I den finska versionen av föreslagna 2 § 1 mom. 8 punkten är datumet skrivet med siffror, vilket inte är lagtekniskt rätt. Utskottet föreslår att datumet ändras så att det får lagtekniskt rätt form och att orden "liitetyn kunnan alueella" kursiveras av lagtekniska skäl. Ändringarna gäller alltså bara den finska versionen.

10 § Beviljande och ändring av taxitillstånd.

Paragrafen föreskriver hur tillståndsmyndigheten ska sätta tillståndssökandena i företrädesordning. Bestämmelsen behövs därför att sökandena oftast är fler än de tillstånd som kan beviljas. För att förbättra tillgången till taxitjänster utanför kommuncentrumen föreslår regeringen att taxitillstånd i första hand ska beviljas personer som uppfyller kraven i 6 §, om de söker tillstånd för en stationsplats på minst 20 kilometers avstånd från kommuncentrumet längs landsväg.

Enligt utredning går det att entydigt definiera kommuncentrum, alltså kommunens huvudcentrum, i de flesta kommuner. Med avseende på tillämpningen av lagen om taxitrafik är kommuncentrumet ofta det viktigaste centrumet för efterfrågan. När länsstyrelserna, eller motsvarande tillståndsmyndigheter i framtiden, tillämpar den lagfästa företrädesordningen, fastställer de kommuncentrumet i varje kommun.

Men sakkunniga har pekat på möjligheten att de som söker tillstånd t.ex. i huvudstadsregionen kan utnyttja den föreslagna företrädesordningen i strid med lagens syfte. För att garantera likabehandling av sökande och förebygga missbruk föreslår utskottet att antalet kommuncentrum begränsas så att detta lagrum inte tillämpas på kommuncentrumen i de största städerna. Det alternativet gör det möjligt att tillämpa lagen på lika villkor i hela landet. Utifrån den här undantagsregeln är det ändå möjligt att bevilja tillstånd t.ex. på områden i andra större städer där det utanför stadscentrumet finns stora glesbygdsområden och tätorter som inte kan få någon egen tillståndskvot på grund av en kommunsammanslagning. I östra Finland gäller detta bl.a. Vehmersalmi och Riistavesi i Kuopioregionen och de upplösta kommunerna Tuupovaara och Kiihtelysvaara i Joensuuregionen. De som söker tillstånd i utkanterna av sådana här kommuner kunde enligt modellen ha en särställning när tillstånden beviljas. Däremot kommer t.ex. Teisko i Tammerfors i västra Finland inte att omfattas av tillämpningen. Tjänsterna i glesbygden i Uleåborgs län kommer troligen att bli bättre samtidigt som missbruk undviks inom Uleåborgs stad.

Därför föreslår utskottet att bestämmelsen om företrädesordning i 10 § 3 mom. ändras så att den inte tillämpas på kommuncentrumen i Helsingfors, Vanda, Esbo, Grankulla, Åbo, Tammerfors och Uleåborg. I mindre städer kan man hålla uppsikt över missbruk med hjälp av tillsyn och genom skyldigheten att anmäla jour på stationsplatser enligt föreslagna 12 §. Där står det att taxiföretagare i landsbygdskommuner och på sådana stationsplatser som ligger minst 20 kilometer från kommuncentrum minst en gång om året till länsstyrelsen ska anmäla avtalade jourer under sådana veckodagar och tider på dygnet då efterfrågan är liten. Det enda undantaget är om det finns ett fastställt körschema för orten och taxiföretagaren i varje fall har åtagit sig att följa schemat, som tillståndsmyndigheten redan nu kan övervaka. Om tillståndsinnehavaren inte lämnar den lagfästa anmälningen, får tillståndsmyndigheten ingripa enligt 22 §. Tillståndsmyndigheten kan kräva att bristen åtgärdas, utfärda en varning eller i sista hand återkalla taxitillståndet. Taxiföretagaren ska göra anmälan första gången redan när han eller hon får tillståndet. Senare kan tillståndsmyndigheten kräva att tillståndsinnehavaren gör en anmälan samtidigt som den enligt 21 § en gång om året kontrollerar att tillståndsinnehavaren bedriver trafik. Även om det bara finns en enda taxiföretagare på orten är denne skyldig att ha hand om avtalskörningar och jourer under tider då efterfrågan är liten och att anmäla jourerna.

Syftet med den nya anmälningsskyldigheten är uttryckligen att underlätta tillsynen över skyldigheten att bedriva trafik och att förebygga missbruk. Bestämmelsen ger tillsynsmyndigheten ett redskap för att verkligen effektivisera övervakningen. Länsstyrelserna och motsvarande tillståndsmyndigheter i framtiden kan naturligtvis, främst i samråd med polismyndigheterna, genomföra s.k. selektiv övervakning. För att motverka missbruk är det viktigt att ministeriet vid behov ger tillståndsmyndigheterna råd om hur övervakningen ska genomföras.

Dessutom behöver 10 § kompletteras med ett nytt 4 mom. som föreskriver att om ett tillstånd blir ledigt att sökas på en ansluten kommuns område, beviljas det nya tillståndet alltid den som har sökt den sista stationsplatsen i det lediga tillståndet inom ramen för den kvot som enligt 19 § har fastställts för den anslutna kommunens område. Tillstånd som blir lediga på en ansluten kommuns område kommer således alltid att kvarstå inom den kvot som enligt 19 § har fastställts för den anslutna kommunens område. Om någon söker den sista stationsplatsen i tillståndet ska han eller hon alltid ha företräde när tillståndet beviljas. Med sista stationsplats avses just en viss stationsplats som finns på en ansluten kommuns område och som varit fastställd som stationsplats i ett tillstånd som blivit ledigt, och inte vilken stationsplats som helst på en ansluten kommuns område.

Enligt propositionen ska 10 § kompletteras med ett nytt 4 mom. om att det ska bestämmas genom förordning om bedömning av erfarenhet som taxiförare och av arbete i serviceyrken. Men eftersom det enligt förslagets lydelse i princip bara kan föreskrivas på lagnivå om grunderna för bedömning, föreslår utskottet att bestämmelsen preciseras så att bemyndigandet endast gäller reglering av bedömningen. I och med det nya 4 mom. som utskottet föreslår blir det 4 mom. som regeringen föreslår nu 5 mom.

I 6 § i lagen om taxitrafik regleras villkoren för beviljande av taxitillstånd. Enligt 1 mom. 4 punkten ska sökande ha erfarenhet av arbete som taxiförare eller av något annat serviceyrke. Begreppet serviceyrke är dock inte definierat i lagen. I propositionen noteras det att den som söker taxitillstånd och den som är trafikansvarig i regel förutsätts ha konkret erfarenhet. Men de kan också ha förvärvat erfarenheten i ett annat serviceyrke än som taxiförare. Regeringen föreslår att 10 § preciseras så att den motsvarar innehållet i 6 § 1 mom. 4 punkten, alltså att erfarenhet av arbete inom ett serviceyrke anges vid sidan av erfarenhet av arbete som taxiförare. Enligt propositionen kan man som serviceyrke betrakta t.ex. ett serviceyrke som anknyter till landsbygden, såsom landsbygdsturism eller liknande. Detta kan vara ett incitament för att söka tillstånd på orter som hittills inte har haft några tillståndssökande.

För att principerna för att bevilja tillstånd ska vara tydliga ser utskottet det som viktigt att tillräckligt noga definiera vad som avses med serviceyrke och hur t.ex. erfarenhet av arbete som taxiförare ställs i proportion till erfarenhet av arbete i något annat serviceyrke. Utskottet föreslår att 10 § 3 mom. om fullmakt att utfärda förordning ändras så att det föreskrivs närmare genom förordning av kommunikationsministeriet om bedömning av erfarenhet av arbete som taxiförare och av arbete i andra serviceyrken. Det är angeläget att frågan blir noggrannare reglerad efter att lagen har trätt i kraft.

Principen bör vara att erfarenhet av arbete som taxiförare bl.a. med avseende på trafiksäkerheten måste anses vara en viktigare erfarenhet för tillstånd än erfarenhet av andra serviceyrken.

12 § Skyldighet att bedriva taxitrafik och skyldighet att anmäla jour.

Utskottet föreslår att 12 § kompletteras med en hänvisning till 10 § 4 mom. på grund av att detta moment lagts till. Då gäller anmälningsskyldigheten också dem som har fått tillstånd med stöd av den bestämmelsen.

31 § Övergångsbestämmelser.

Utskottet föreslår att övergångsbestämmelsen kompletteras till följd av de föreslagna ändringarna i 2 § och 10 §.