Motivering
Allmänt
Kommunikationsutskottet koncentrerar behandlingen av budgetpropositionen
till kommunikationsutskottets förvaltningsområde
och främst då till anslagen för Vägförvaltningen
och Banförvaltningscentralen samt för nyinvesteringar.
Utskottet konstaterar att det vid förberedandet av
statsbudgeten beviljades tilläggsanslag både för
basväghållningen och basbanhållningen.
Det är viktigt att servicenivån på hela
trafikledsnätet, dvs. vägarna, banorna och havsfarlederna,
bibehålls och utvecklas. Med tanke på näringslivets
konkurrenskraft är det viktigt att få tilläggsresurser
för bl.a. förbättrade hamnförbindelser.
Utskottet understryker att effektiv logistik utgör
en viktig faktor för näringslivets konkurrenskraft
och regionernas utveckling. I budgetpropositionen konstateras att
trafikförbindelserna ska upprätthållas
och utvecklas för att kunna trygga och förbättra
konkurrenskraften i Finland och i dess olika regioner. Utskottet
fäster allvarlig uppmärksamhet vid att strama
utgiftsramar kan äventyra detta mål.
Investeringar
Ministerarbetsgruppen blev i februari klar med sitt förslag
till riktlinjer för trafikledspolitiken i Finland för
2004—2013. Betänkandet innehåller allmänna
riktlinjer för trafikledsinvesteringar för de
närmaste åren. Utskottet konstaterar dock att
i statsbudgeten har anvisats anslag utöver det
redan tidigare bestämda E 18-projektet endast för
fördjupningen av farleden till Torneå och ombyggnaden
av Skogsbackavägen. Utskottet anser det mycket oroväckande
att finansieringen ännu är öppen vad
gäller alla andra investeringar.
Enligt ministerarbetsgruppens riktlinjer bör underhållet
av trafikleder planeras långsiktigt så att planeringen
sträcker sig över hela regeringsperioden. Den
bör basera sig på långsiktiga strategier
och investeringsprogram. Utskottet anser att en långsiktig
planering av trafikledsunderhållet är nödvändigt,
eftersom det på detta sätt är möjligt
att effektivisera helhetsplaneringen och verkställandet
av projekten samt utjämna konjunkturfluktuationerna på områdena
för markbygge. Långsiktighet behövs också för
att kunna planera den allmänna samhällsutvecklingen
och i synnerhet egen verksamhet samt för planeringen av
investeringarna för dem som använder trafiklederna
och är aktörer inom logistiken. Med tillräckligt
långsiktig planering är det dessutom möjligt
att hålla helhetskostnaderna för väg-
och banprojekten på en lägre nivå jämfört
med att projekt genomförs i olika etapper så att
arbetet under tiden avbryts.
Innehållet i investeringsprogrammet har valts så att
befolkningens dagliga rörlighet och företagens
internationella konkurrenskraft främjas så effektivt
som möjligt samt att en balanserad utveckling av regionerna,
en god miljö och trafiksäkerhet stöds.
Enligt ministerarbetsgruppens betänkande räcker
de nuvarande resurserna för underhållet av trafiklederna
inte till för att trygga välfungerande transporter
för näringslivet, medborgarnas dagliga rörlighetsbehov
eller regionernas livskraft. Resurserna bör ökas
genom att sådana temaprojekt som tar fasta på problempunkter
inleds.
Underhållet av trafiklederna kännetecknas
av att arbetet är konjunkturberoende. Ministerarbetsgruppen
anser det motiverat att försöka ersätta
saneringsprogrammet för infrastrukturen som upprepas med
några årtiondens mellanrum med ett kontrollerat
underhåll av trafiklederna som optimerar livscykelkostnaderna.
Betänkandet konstaterar att utifrån finansieringslösningen
för denna regeringsperiod förverkligas utöver
motorvägen E18 mellan Muurla och Lojo också fyra
andra vägprojekt med livscykelmodellen. Av betänkandet
framgår dessutom de kostnader som uppstår om bansträckan
mellan Lahtis och Luumäki förverkligas med livscykelmodellen.
Om väg- och bannätet inte kan utvecklas tillräckligt
med hjälp av budgetmedel, anser utskottet att en begränsad
tillämpning av livscykelmodellen som förverkligas
till exempel genom både offentlig och privat finansiering erbjuder
vid sidan av ordinarie projekt som förverkligas med hjälp
av budgetfinansiering ett effektivt och för staten som
beställare förmånligt upphandlingsförfarande
för statligt betydande trafikleder.
Utskottet konstaterar att investeringar i trafikleder har under
byggtiden en snabb inverkan på sysselsättningen.
Den ekonomiska tillväxt som uppstår genom investeringar
skapar även på längre sikt stadigvarande
arbetsplatser. Kostnaderna för ministerarbetsgruppens trafikledsprojekt
för 2004—2007 uppgår till 1,28 miljarder euro.
Enligt Statens ekonomiska forskningscentrals preliminära
utredning skulle genomförandet av projekten ha en inverkan
på nationalprodukten som omkring år 2010 uppgår
till cirka 230 miljoner euro per år. När denna
inverkan fördelas på 30 år, har trafiklederna
en total inverkan som är 2,5 gånger större än
investeringarna, m.a.o. 3,5 miljarder euro i nuvärde. Utöver detta är
det skäl att betona de sysselsättningseffekter
som byggandet av trafikleder har. Kostnaderna för de planerade
projekten för 2008—2013 uppgår till 2,164
miljarder euro. Om de genomförs, blir inverkan 7,6 miljarder
euro under en tidsperiod på 30 år.
Utskottet hänvisar till sitt utlåtande (KoUU 15/2003
rd — RP 55/2003 rd)
om statsbudgeten för 2004 där det allvarligt betonar
att regionala väg- och trafikledsinvesteringar har en stor
betydelse för näringslivets konkurrenskraft och
den regionala utvecklingen. Vidare betonar utskottet att finansieringen
av basväghållningen är viktigt med tanke
på den ekonomiska, sociala och regionala utvecklingen.
Utskottet anser att på nationell nivå har de TDN-projekt
som Europeiska unionen godkänt samt välfungerande kommunikationer
mellan Finland och Ryssland stor ekonomisk betydelse.
Utskottet anser att i och med de trafikpolitiska riktlinjerna
har man nu en välmotiverad lista över genomförbara
projekt. För att kunna genomföra projekten efterlyser
utskottet nu sådana finansieringsbeslut som motsvarar riktlinjerna.
Basväghållning
I budgetpropositionen föreslås att 570 miljoner euro
reserveras för basväghållning. Utskottet fäster
uppmärksamheten vid att statsbudgeten för 2005
inte uppfyller de finansiella mål som kommunikationsministeriet
har uppställt. Detta betyder att servicenivån
på det existerande trafikledsnätet kan försämras.
Som ett exempel kan nämnas att det sammanlagda kilometerantalet belagda
vägar i dåligt skick har hållits så gott som
oförändrat (ca 5 700 km). Också broar
i dåligt skick har ökat konstant i antal. I klarspråk betyder
detta att det för tillfället finns över
hundra broar med viktbegränsningar och cirka 800 broar
som är i dåligt skick och kräver en snabb renovering
i vårt land. Utskottet är också oroad över
det för medborgarna och näringslivet viktiga lägre
vägnätets skick, eftersom antalet vägar som
förstörts på grund av tjällossning
inte ser ut att minska. De viktbegränsningar som har införts
på vägar av lägre klass har under den
senaste tiden försvårat till exempel virkesförsörjningen
inom industrin. Om anslagsnivån för väghållningen
inte höjs, kommer servicestandarden inom vägnätet
inte att kunna möta de krav som den växande trafiken
och konkurrenskraften ställer.
Genom finansiering är det möjligt att ta hand om
den dagliga farbarheten i trafiknätet och vägnätets
skick, så att dessa inte försämras. Utskottet
konstaterar att finansieringen inte alls är tillräcklig
för genomförandet av mindre utvidgnings- och nyinvesteringar
som är viktiga med tanke på lokala behov, till
exempel byggandet av lättrafikleder som får endast
42 miljoner euro finansiering. Dessutom har ett anslag på 36
miljoner euro reserverats för nationellt prioriterade temaprojekt,
varav 10 miljoner euro går till att finansiera aktuella
brobyggnadsprogram på grundvattenområden och områden
för färjtrafik. Meningen är att det resterande
anslaget på 26 miljoner ska användas till att
finansiera fem projekt som syftar till att utveckla vägförbindelserna
till hamnar och terminaler samt fyra projekt som siktar på att
förbättra säkerheten på våra
huvudvägar. Genomförandet av de prioriterade projekt
som ingår i ministerarbetsgruppens ovan nämnda
temaprogram förutsätter ett tilläggsanslag
på 60 miljoner euro i finansieringsramen för basväghållningen.
Utskottet poängterar i enlighet med ministerarbetsgruppens
förslag att den årliga finansieringen för
basväghållningen bör ligga på omkring
630 miljoner euro, medan den hållbara finansieringsnivån är
omkring 710 miljoner euro.
Med de anslag som upptas i budgeten för 2005 kan vägnätets
skick bibehållas på sin nuvarande nivå,
men för att ett optimalt samhällsekonomiskt tillstånd
ska uppnås krävs en engångsfinansiering
på 800 miljoner euro. Under åren 1995—2001
var man tvungen att skära ner på underhållet
och ombyggnaden av vägnätet med cirka 400 miljoner
euro. Summan är lika stor som den finansieringsandel som
anvisas för underhållet och ombyggnaden för
två år. Finansieringsbehovet för underhållet
och ombyggnaden kommer dock att öka under de närmaste åren med
10—30 miljoner euro per år, eftersom en stor del
av de broar som byggdes i Finland på 1960- och 1970-talet
börjar bli så gamla att de är i behov
av reparation.
Utskottet anser att det är oroväckande att
den otillräckliga finansieringen av basväghållningen
leder till att regionala investeringar skjuts på en obestämd
framtid. Finansieringsnivån för dessa investeringar
har enligt utskottets utredning minskat från det läge
som rådde i mitten av 1990-talet. På den tiden
var den årliga finansieringen omkring 150—220
miljoner euro.
Dessutom vill utskottet fästa uppmärksamheten
vid att vägnätets skick är en viktig
trafiksäkerhetsfaktor. Långsiktiga trafiksäkerhetsmål kan
inte uppnås med den föreslagna finansieringsnivån
utan en omfattande ökning av hastighetsbegränsningarna
och övervakningen.
Banhållning
Utskottet vill lyfta fram ministerarbetsgruppens betänkande
där det konstateras att bannätet är i ännu
sämre skick än vägnätet. Många
landsomfattande järnvägsförbindelser är
i behov av en snabb ombyggnad, vilket försämrar
järnvägstrafikens konkurrensförmåga
avsevärt inom det verksamhetsområde som är
allra lämpligast för tågtrafiken, dvs.
långväga tungtransporter och snabb tågtrafik
mellan städer. Enligt Banförvaltningscentralens
bedömning är det med nuvarande finansiering möjligt
att bibehålla endast två tredjedelar av bannätet
i ett sådant skick att inga trafikbegränsningar
behövs. När nivån för reinvesteringar
kontinuerligt ligger under miniminivån, är det
omöjligt att uppnå de mål som uppställts
för banhållningen. Enligt experterna kommer trafikbegränsningarna
att öka på några år från
300 kilometer upp till 750 kilometer.
Utskottet konstaterar att den andra tilläggsbudgeten
för 2004 är viktig med tanke på bannätets
skick. De anvisade medlen riktas till temapaketet för att
förnya de föråldrade överbyggnaderna
på bansträckor. Med tanke på tågtrafiken och
byggverksamheten är det viktigt att finansieringen för
reinvesteringar för 2005 har höjts redan i den
egentliga budgetpropositionen för 2005. Utskottet understryker
dock att nivån på ramfinansieringen inte är
tillräcklig för banhållningen för
att trygga konkurrenskraften och en jämlik utveckling av
regionerna. Nödvändiga reinvesteringar har genomförts
endast med hjälp av den finansiering som erhållits
från tilläggsbudgeterna, vilket har räddat
bannätet från förfall.
I enlighet med ministerarbetsgruppen vill utskottet poängtera
att slutförandet av ombyggnadsprogrammet för järnvägarna
måste tryggas. Bannätets dåliga skick
utgör fortfarande ett hot mot järnvägstrafikens
konkurrenskraft och sätter på lång sikt
hela järnvägssystemets existens på spel.
Det finns betydande ombyggnadsbehov på bannätet,
påpekar utskottet. Servicenivån på våra
huvudbanor som riktas mot norr och öst är inte
tillräcklig och vissa bansträckor hotas rentav
av nedläggning på den del av bannätet
som är mycket svagt trafikerat.
Enligt regeringsprogrammet ska verksamhetsbetingelserna för
kollektivtrafiken förbättras. Utskottet konstaterar
att spårtrafiken bör gynnas på grund
av miljöskäl och den stora transportkapaciteten.
Men konkurrenskraften påverkas också av den tid
som läggs ner på resan. Huvudbanans dåliga
skick gör trafiken redan nu långsammare, eftersom
bannätet inte har kunnat renoveras enligt förväntningarna.
Det största problemet utgörs av planskilda korsningar
där farten på bansträckan begränsas
till 140 kilometer per timme. Problemet är speciellt stort i
fråga om utvecklandet av de snabba tågförbindelserna.
För tillfället är tåghastigheten
200 kilometer i timmen endast på sträckan Kervo—Tammerfors
och efter att direktbanan blir färdig även på sträckan
Kervo—Lahtis. Detta förorsakar problem speciellt
för VR, som får bära det finansiella
ansvaret för de banor som är i dåligt skick.
I persontrafiken betyder detta att utnyttjandegraden för
de nyanskaffningar som VR antingen redan har gjort eller förbundit
sig till att göra inte kommer att öka i önsvärd
utsträckning eller kommer till och med att minska när
restiden blir längre. Det blir också svårare
att hålla sig till tidtabellen. Inom godstrafiken leder
den låga vikten per axel till trafikbegränsningar
och tilläggskostnader. Samtidigt förlorar järnvägstrafiken
sin naturliga styrka utan att kunna konkurrera med de specialegenskaper
som lastbilstrafiken har. Enligt de kalkyler som VR har utfört
bör bannätets reinvesteringar uppgå till
170 miljoner euro per år för att de ovan nämnda
problemen ska kunna undvikas.
Både banförvaltningscentralen och VR är ense
om att bangården i Ilmala bör byggas om i brådskande
ordning. I samband med ombyggnaden ska också de med tanke
på trafikbehoven nödvändiga tekniska
reformerna genomföras. Kostnaderna för ombyggnaden
av bangården i Ilmala och utvecklingsarbetena beräknas
uppgå till 158 miljoner euro. Banförvaltningscentralens
och statens andel är 96,7 miljoner euro, medan VR står
för resten. Enligt inhämtad utredning kan projektet
för de tekniska planernas del påbörjas år
2005.
Övrigt
Utöver det ovan sagda vill utskottet fästa
uppmärksamhet vid förvaltningen och underhållet av
enskilda vägar som enligt ministerarbetsgruppen bör
effektiviseras genom att samarbetet mellan kommuner med enskilda
vägar utvecklas. Budgetpropositionen upptar en höjning
på 2 miljoner euro för statsbidraget till enskilda
vägar. Utskottet uttrycker dock sin oro över de
skador som det gångna årets väderförhållanden
har förorsakat och anser att tillräckliga anslag
bör finnas i nästa års budget för
reparation av vägar. Utskottet påpekar ytterligare
att när väglagen låter utföra
vägarbeten med statsbidrag, blir mervärdesskatten
en kostnadspost som ska täckas och beaktas när
statsbidraget för enskilda vägar avgörs.
Vad gäller kollektivtrafiken anser utskottet att de
anslag som har reserverats för kollektivtrafiken inte är
tillräckliga för att kunna upprätthålla fungerande
kollektivtrafiktjänster i hela landet och i synnerhet i
glesbebyggda områden.