Allmänt
Kulturutskottet välkomnar regeringens förslag om att stärka ungas delaktighet och påverkan samt hörandet av unga. Kommunala och statliga myndigheter har ett tydligt ansvar för att erbjuda och ordna möjligheter till detta. Särskilt viktig är enligt utskottet formuleringen av lagens syfte i 2 § som i praktiken syns i hur väl man lyckas genomföra de olika bestämmelserna i lagen. Främjandet av de ungas likställdhet och jämlikhet samt deras rättigheter lyfts fram som centrala mål. Utskottet välkomnar också att det sägs att lagens syfte ska uppnås med utgångspunkt i kulturell mångfald och internationalism samt hållbar utveckling.
Kulturutskottet betonar att hörandet av unga och de ungas delaktighet i hög grad ska ses som en möjlighet att förbättra kommunernas verksamhet och beslutsfattande. Lika viktigt är det att de unga växer upp till aktiva medborgare som känner delaktighet och ansvar både för samhället i stort och för den egna regionens och kommunens angelägenheter och vill delta i den samhälleliga verksamheten till exempel inom någon organisation. Utskottet håller med regeringen om att delaktigheten förutsätter utöver intresse och förmåga av de unga själva också att de upplever att de kan påverka sådana frågor som är viktiga för dem och få en möjlighet att fatta beslut och bära ansvar. Därför är det enligt utskottet allt viktigare att man hör de unga.
Kulturutskottet betonar att det ska finnas mångsidiga och likvärdiga kanaler för de unga att delta och påverka. De unga ska nås genom de vardagliga kanalerna, och dessutom ska man också skapa nya kanaler. De unga utgör inte en heterogen grupp. Därför är det viktigt att också försöka höra de som inte nås genom de vanliga kanalerna.
Den yngre generationen berörs av osäkerheten inför framtiden och den ökande ojämlikheten. Därför är det synnerligen viktigt att betona de ungas lika rätt till alla former av basservice. Eftersom de unga har olika bakgrund och utgångsläge krävs det ett starkt engagemang och samarbete inom hela ungdomssektorn för att undvika ett revirtänkande som hindrar de unga från att få allt det stöd de behöver. Det kan till exempel handla om alltför rigida gränser mellan ”förebyggande” och ”korrigerande” ungdomsarbete. Utskottet betonar att tillräckliga resurser för ungdomssektorn är det enda sättet att garantera att den i lagen föreskrivna förebyggande och korrigerande uppgiften de facto kan fullgöras.
Utskottet fäster uppmärksamhet vid lagförslagets 1 och 8 §, där det betonas att ungdomsarbetet och ungdomspolitiken ingår i kommunernas uppgifter och ansvar. Det är viktigt att kommunerna tar ett starkt ansvar för i synnerhet åtgärderna för att minska ungdomsarbetslösheten inom ramen för ungdomslagen och också i ett bredare perspektiv. Det gäller till exempel förverkligandet av ungdomsgarantin och den kollektiva garantin.
Propositionen grundar sig på en brett förankrad lagberedning. Sammantaget anser utskottet att propositionen är behövlig och fyller sitt syfte. Kulturutskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Grundlagsutskottets utlåtande
Riksdagens grundlagsutskott har i sitt utlåtande till kulturutskottet om propositionen med förslag till ungdomslag (GrUU 42/2016 rd — RP 111/2016 rd) anfört att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet fäste emellertid i sitt utlåtande kulturutskottets uppmärksamhet vid en del punkter i lagförslaget som bör bedömas på nytt. Kulturutskottet kommer att behandla de punkterna närmare i detaljmotiven till betänkandet.
Hörande av unga och sektorsövergripande samarbete
Väsentligt både med tanke på hörandet av unga och ett fungerande sektorsövergripande samarbete är att man inte i den föreslagna lagen utesluter vare sig de nuvarande aktörerna inom ungdomsarbetet eller nya aktörer. Utgångspunkten vid beredningen av propositionen var att samarbetet mellan kommunerna och organisationerna på ungdomsområdet och andra aktörer som bedriver ungdomsarbete inte begränsas. Det gäller till exempel 3 mom. i lagens 4 § (Statens ansvar) och 2 mom. i dess 8 § (Kommunens ansvar).
Det nätverk eller den samarbetsgrupp som nämns i 1 mom. i 9 § (Sektorsövergripande samarbete) ska enligt paragrafen växelverka med organisationer på ungdomsområdet och andra sammanslutningar som producerar tjänster för unga. Inte heller denna bestämmelse syftar till att utesluta någon aktör från samarbetet.
Kulturutskottet understryker särskilt vikten av att det sektorsövergripande samarbetet inom kommunen fungerar. Redan länge har undersökningar visat att det finländska servicesystemet för barn och unga är splittrat. Det når inte ut till alla unga på ett meningsfullt sätt och lyckas inte jämna ut problemen med ökad ojämlikhet. Trycket på att organisera det sektorsövergripande arbetet på ett rationellt sätt är särskilt stort i arbetet med unga både lokalt, nationellt och internationellt. Det kräver enligt ett utlåtande till utskottet kompetens, förändringar i arbetskulturen och attityderna samt resurser.
I propositionen föreslås det att man ökar kommunens möjligheter att förverkliga ungdomsarbetet och ungdomspolitiken på valfritt sätt. Utifrån den föreslagna 8 § kan kommunen bättre än tidigare beakta lokala omständigheter när den skapar förutsättningar för ungdomsarbetet och ungdomspolitiken. I 9 § i lagförslaget ska det inte längre föreskrivas om sammansättningen av det sektorsövergripande samarbetsnätverket, utan kommunen får bilda nätverket enligt det lokala behovet. I detaljmotiven betonas det att avsikten är att företrädare för undervisnings-, social- och hälsovårds- och ungdomsväsendet samt arbets-, polis- och försvarsförvaltningen fortfarande ska höra till nätverket. Även företrädare för andra myndigheter, såsom t.ex. kultur-, idrotts- och biblioteksväsendet, kan höra till nätverket. Kulturutskottet betonar att inte heller de motiven utesluter någon verksamhet eller sektor i kommunen, utan kommunen kan alltid göra en prövning utifrån sina behov.
Utifrån det som sägs ovan anser utskottet att det inte behövs några ändringar i de paragrafer som gäller hörande av unga och det sektorsövergripande samarbetet i kommunerna, utom när det gäller församlingarna. På det sätt som framgår närmare av detaljmotiven betonar utskottet församlingarnas, oberoende av religionssamfund, betydelse för barn- och ungdomsarbetet och vikten av att beakta församlingarna också i lag.
I sakkunnigutlåtandena fick bestämmelserna om hörande och samarbete i lagförslaget kritik för att de inte var tillräckligt förpliktande. I den föreslagna formen är bestämmelserna inte bindande, utan de ger kommunerna prövningsutrymme. Kulturutskottet anser att det inte är möjligt att skärpa bestämmelserna på denna punkt, eftersom detta prövningsutrymme är nödvändigt när man beaktar de många olika typerna av ärenden som staten och kommunerna behandlar. Till exempel gäller det sektorsövergripande samarbetet i regel samordning av verksamheter som ålagts den offentliga sektorn i lag och frågor som hänför sig till ett smidigt myndighetssamarbete. Då måste man kunna överväga om hörande behövs.
Under sakkunnigutfrågningen uttryckes det särskild oro över de kommande stora landskaps- och social- och hälsovårdsreformerna och hur de påverkar kommunernas ungdomsarbete, när en del av myndighetsaktörerna enligt planerna flyttas bort från kommunerna. Man är i synnerhet bekymrad över att servicen till de unga splittras och det blir svårt att genomföra principen om samservice, att det multiprofessionella samarbetet kompliceras på grund av graderingen av servicen och att en del tjänster blir mer svåråtkomliga för de unga. Reformerna kan också riskera de ungas verkliga möjligheter till hörande och delaktighet.
Kulturutskottet förutsätter att undervisnings- och kulturministeriet utreder vilka konsekvenser de omfattande landskaps- och social- och hälsovårdsreformerna har för ungdomsarbetet i stort och också i fortsättningen säkerställer att syftena med ungdomslagen kan nås både i kommunerna och på landskapsnivå. Undervisnings- och kulturministeriet ska lägga fram en utredning om saken för kulturutskottet senast i början av nästa valperiod.
Verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete
Det har inte tidigare föreskrivits om verkstadsverksamhet för unga i ungdomslagen. Förutom bestämmelser om förutsättningarna för att få statsbidrag och statsunderstöd föreslås det bestämmelser om behandlingen av uppgifter om unga och narkotikatest i verkstadsverksamhet för unga.
De sakkunniga beklagar att man har utelämnat stärkande av de ungas sociala identitet som i den gällande lagen angavs som ett syfte med lagen. Sett ur verkstadsverksamhetens och det uppsökande ungdomsarbetets perspektiv är stärkande av den sociala identiteten ett centralt syfte inom ungdomsarbetet. Det gäller både dessa tjänster och ungdomsarbetet som helhet. Genom att ta med stärkande av de ungas sociala identitet i lagens syften skulle man bättre beakta de unga som är mest utsatta och stärka deras vardags- och livskompetens och sociala funktionsförmåga. Dessa saknas nu bland syftena med lagen.
I den detaljmotivering i lagförslaget som gäller lagens syfte sägs det att de föreslagna definitionerna av syftet också innefattar stärkande av de ungas sociala identitet, med vilket där avses till unga riktade åtgärder för att förbättra deras livskunskap och för att förhindra utslagning, även om det inte sägs rent ut. Enligt 10 § i lagförslaget är syftet med uppsökande ungdomsarbete att nå unga som är i behov av stöd och att hjälpa dem att anlita sådana tjänster och övrigt stöd som främjar deras utveckling, självständighetsprocess, delaktighet i samhället och övriga livskompetens och som bidrar till deras möjligheter till utbildning och till inträde på arbetsmarknaden. I 13 § sägs det att verkstadsverksamheten syftar till att förbättra den unges livskompetens och främja hans eller hennes utveckling, självständighetsprocess och delaktighet i samhället.
Kulturutskottet betonar att avsikten med reformen inte är att ifrågasätta begreppet stärkande av de ungas sociala identitet eller att arbetsmetoderna i anslutning till detta ska ha en annan ställning än metoderna i det övriga ungdomsarbetet. Det centrala när det gäller särskilt målgruppen för det uppsökande ungdomsarbetet och verkstäderna är att säkerställa rätt tjänst vid rätt tidpunkt. Det kräver tillräckliga resurser och att det sektorsövergripande samarbetet inom kommunen fungerar.
Kompetenscentrum på ungdomsområdet
Bestämmelserna om riksomfattande kompetenscentrum på ungdomsområdet är nya. Kompetenscentren ska utveckla och främja bas- och specialkompetensen på ungdomsområdet samt sakkunnigtjänster och andra tjänster på ungdomsområdet genom att producera information om unga, ungdomsarbete eller ungdomspolitik. En registrerad förening, en stiftelse eller en kommun kan fungera som kompetenscentrum. Verksamheten grundar sig på ett avtal mellan undervisnings- och kulturministeriet och kompetenscentret genom vilket man stärker verkställigheten av det riksomfattande programmet för ungdomsarbetet och ungdomspolitiken. Syftet med kompetenscentren är enligt propositionen att möta de föränderliga behoven på ungdomsområdet och uppnå effekter i samhället samt säkerställa kvaliteten på bland annat ungdomsarbetet.
De sakkunniga ansåg att det är oklart hur det riksomfattande programmet för ungdomsarbetet och ungdomspolitiken styr understödet till organisationerna. Här bör den tredje sektorns oberoende och självständighet vara en viktig princip. De sakkunniga betonar i sina utlåtanden att ett riksomfattande och sektorsövergripande sakkunniguppdrag kräver långsiktigt arbete som inte kan knytas till exempel till en regeringsperiod. Då är ett godkännande som beviljas för viss tid inte så bra. Om kompetenscentret är en frivilligorganisation, kan det också ha andra uppgifter enligt ungdomslagen än de som nämns i paragrafen.
Kulturutskottet betonar att organisationerna inom den tredje sektorn bedriver sin verksamhet självständigt men förstår de sakkunnigas oro till dessa delar. Utskottet betonar ändå att beviljandet av verksamhetsunderstöd till organisationerna på ungdomsområdet regleras i den föreslagna lagens 18 §. Där knyts prövningen av statsunderstödets belopp till bland annat syftena i den föreslagna lagens 2 §. Detta understöd är inte kopplat till regeringens strategiska mål.
Beviljandet av statsunderstöd till kompetenscentren regleras i den föreslagna lagens 19 §. Utskottet understryker att undervisnings- och kulturministeriet i dessa fall ingår ett resultatavtal om verksamheten med en sammanslutning som får understöd. Regeringens strategiska mål gäller uttryckligen denna verksamhet eller understödet till den. En sammanslutning kan också ha annan verksamhet som motsvarar syftet i ungdomslagen och som man kan få understöd för enligt lagens 18 §. Regeringens strategiska mål påverkar inte denna övriga verksamhet och understödet till den.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Finland ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning våren 2016. Artiklar i konventionen som är av betydelse med tanke på barn och unga är bland annat artikel 5 om jämlikhet och icke-diskriminering, artikel 7 om barn med funktionsnedsättning och artikel 9 om tillgänglighet. Utskottet understryker att man måste se allvarligt på skyldigheterna i konventionen både i lagstiftningsarbetet och vid genomförandet av ungdomslagen. Enligt uppgift till utskottet har unga personer med funktionsnedsättning svårt att göra sig hörda. Deras möjligheter att få service på lika villkor är små och varierar i de olika kommunerna.
Unga personer med funktionsnedsättning måste ha lika rätt och möjlighet att delta, men det kan krävas speciallösningar som fungerar och är tillgängliga för dem. Det uppsökande ungdomsarbetet och verkstadsverksamheten måste finnas till också för bland annat synskadade unga. Funktionsnedsättningen får inte vara ett hinder, utan den unge måste få delta i det uppsökande ungdomsarbetet och verkstadsverksamheten på lika villkor, om han eller hon har behov av detta.
I detaljmotiven till betänkandet tar kulturutskottet också ställning till lagens 1 § 2 mom., där det sägs att utöver det som föreskrivs i ungdomslagen iakttas de internationella förpliktelser som är bindande för Finland.
Åldersgränserna
Regeringen föreslår inga ändringar i definitionen av åldern på unga. Målgruppen för ungdomsarbetet är i förslaget alla personer under 29 år. Det finns över 1,8 miljoner personer i den åldersgruppen i vårt land. Under sakkunnigutfrågningen fick kulturutskottet olika ändringsförslag när det gäller åldersgränserna. Utifrån utlåtandena har inget av förslagen fått enhälligt understöd. Kulturutskottet anser att det inte kan ingripa i frågan om åldersgränsen annat än genom att konstatera att en vid definition möjliggör bland annat sektorsövergripande familjearbete inom fostringsarbetet och stöder samarbetet mellan småbarnspedagogiken och ungdomsarbetet.