Allmänt
Syftet med propositionen är att uppdatera museilagen lagtekniskt och innehållsmässigt, med beaktande av ett uttalande som riksdagen godkände 2014 (RP 303/2014 rd — RSv 275/2014 rd) och riktlinjerna i det museipolitiska programmet (Möjligheternas museum – Undervisnings- och kulturministeriets museipolitiska program 2030. UKM:s publikationer 2018:11, på finska). Kulturutskottet välkomnar att bestämmelserna om syftet och ändamålet med museiverksamheten uppdateras så att de bättre motsvarar museernas samhälleliga roll i dag och allt mer variationsrika metoder och infallsvinklar. Bestämmelserna om ansvarsmuseernas uppgifter lyfts samtidigt från förordning till lag. Enligt förslaget ska det uttryckligen i lag föreskrivas om museer med regionalt ansvar som sköter uppgiften som sakkunnigmyndighet med ansvar för kulturmiljön, i synnerhet den byggda miljön och det arkeologiska kulturarvet. I det sammanhanget beaktas de krav som gäller offentliga förvaltningsuppgifter som anförtros andra än myndigheter.
Det är enligt kulturutskottet viktigt att statsandelssystemet för museer också i fortsättningen tryggar olika befolkningsgruppers regionala tillgång till konst- och kulturtjänster och tillgängligheten för tjänsterna. Syftet med reformen är att främja tillgången till mångsidigt och regionalt täckande museitjänster som är betydelsefulla för publiken. Reformen leder till att finansieringen blir mer förutsebar på lång sikt och syftar till att sporra aktörerna till mångsidig, verkningsfull och högklassig verksamhet samt till långsiktig och målinriktad utveckling och förnyelse. Det statsandelssystem för kulturen som trädde i kraft 1993 har för museernas del i huvudsak fungerat väl. Finansieringsnivån har dock inte motsvarat de förväntningar som är inbyggda i lagen och har inte alls följt tillväxten inom museisektorn.
Utifrån sakkunnigyttrandena är förslaget välkommet, och den nya museilagen anses fylla sina syften.
Den största förändringen i det nya finansieringssystemet anknyter enligt sakkunniga till de föreslagna 4 och 6 §. Med stöd av de paragraferna fördelas statsandelen utifrån en behovsprövning som beaktar hur museet främjar ett heltäckande tillvaratagande av kulturarvet samt tillgången till mångsidiga, regionalt heltäckande och för respektive samfund betydelsefulla museitjänster. Reformen inför tydliga kriterier för behovsprövningen. I praktiken ska detta säkerställa att högre statsandel än genomsnittet kan beviljas museer som behövs för ett heltäckande tillvaratagande av det finländska kulturarvet. Accentueringen av tillgången till museitjänster gör det enligt sakkunniga möjligt att bland annat bevilja museer i glesbygden en högre stödprocent.
En annan viktig förändring i museilagen är att den förhöjda statsandelen till landskapsmuseer, regionala konstmuseer och riksomfattande specialmuseer slopas. I enlighet med riktlinjerna i det museipolitiska programmet frångås den nuvarande statusbaserade finansieringen till förmån för ett uppgiftsbaserat system. I nuläget beviljas förhöjd finansiering för all verksamhet vid ett museum, men i fortsättningen beviljas förhöjd finansiering för den ansvarsuppgift som undervisnings- och kulturministeriet ålagt museet. Förändringen är enligt sakkunniga synnerligen betydelsefull för de regionala ansvarsmuseerna.
Kulturutskottet konstaterar att den nya museilagen inte tar ställning till ett av museisektorns främsta problem, det vill säga museiorganisationernas ringa storlek. De professionella museerna uppnår i genomsnitt en sysselsättningsvolym på 17 årsverken, men några stora enheter står för en avsevärd del av den totala arbetsinsatsen. Ett av de mål som arbetsgruppen bakom det museipolitiska programmet ställde upp var att få till stånd starkare verksamhetsenheter. Samtidigt ansåg arbetsgruppen att bestämmelser i lag inte var det bästa sättet att styra museerna i den riktningen. Kulturutskottet omfattar den ståndpunkten och föreslår att det, på samma sätt som i fråga om exempelvis folkhögskolorna, införs exempelvis någon form av stimulanspeng för att få till stånd starkare enheter.
Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med ändringar.
Grundlagsutskottets utlåtande
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 54/2018 rd) att lagförslagen i propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Grundlagsutskottet påpekar dock att kulturutskottet bör fästa uppmärksamhet vid hur de föreslagna ändringarna påverkar museernas finansieringsbas och vid att övergångstiderna till nya arrangemang blir tillräckligt långa. Statliga bidrag till kulturinstitutioner hjälper det allmänna att uppfylla sina förpliktelser framför allt enligt 16 § 2 mom. i grundlagen att garantera kulturella rättigheter (se även GrUU 12/2011 rd, s. 3). Försämrad offentlig finansiering kan äventyra museiväsendets möjligheter att sköta sina grundläggande åligganden och därigenom individens möjligheter att utveckla sig själv.
Kulturutskottet konstaterar att propositionen inte föreslår att den offentliga finansieringen försvagas, utan att statsandelarna till museer kommer att öka med fyra miljoner euro i samband med reformen. I grunden kommer statsandelssystemet för museer även i fortsättningen vara ett kalkylmässigt system där statsandelen grundar sig på det antal kalkylerade årsverken som fastställts för museet och det per kalkylerat årsverke bestämda priset per enhet. För en enskild mottagare av statsandel kan reformen leda antingen till en höjning eller sänkning av statsandelen, till följd av att grunderna för fastställande av statsandelen förändras. I 14 § 1 mom. i museilagen och i övergångs- och ikraftträdandebestämmelserna i lagen om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet föreslås det behövliga bestämmelser om att den nya finansieringsmodellen kan införas stegvis under en period av högst tre år, om statsandelen för ett enskilt museum minskar väsentligt till följd av reformen. Kulturutskottet anser att reformen är oproblematisk till denna del.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att ordalydelsen i museilagens 7 § 2 mom. och motiven till bestämmelsen närmast refererar till beslutsprocesser som avses i markanvändnings- och bygglagen. När ett museum sköter sådana sakkunniguppgifter fattar det inte några beslut som gäller en enskild individs intresse eller rättigheter. Själva beslutsfattandet baserar sig på annan lagstiftning och sker hos en annan myndighet än museet. Bestämmelsen är till denna del oproblematisk med avseende på 124 § i grundlagen. Kulturutskottet bör enligt grundlagsutskottet dock överväga att omformulera de bestämmelser där begreppet "sakkunnigmyndighet" förekommer. Det är enligt grundlagsutskottets tidigare utlåtanden inte lämpligt att ett bolag enligt ordalydelsen i en lag fungerar som myndighet (se GrUU 50/2017 rd och GrUU 45/2006 rd, s. 2/II). Kulturutskottet föreslår i sin detaljmotivering preciseringar i ordalydelsen i 7 § i lagförslag 1.
Antalet museer med regionalt ansvar
Enligt 8 § 2 mom. i förslaget till museilag kan verksamhetsområdet för ett museum med regionalt ansvar vara mindre än ett landskap, men då av grundad anledning som anknyter till omständigheterna i området. Sådana skäl kan enligt motiven till exempel handla om att man inom ifrågavarande landskaps område redan etablerat verksamhet som sköts av flera aktörer som har etablerade nätverk och informationsresurser. Skälen kan även gälla regionens invånarantal, geografiska avstånd eller kulturella särdrag. Kulturutskottet stöder reformen också på denna punkt och konstaterar utifrån inkommen utredning att detta slag av skäl som anknyter till omständigheterna i området föreligger åtminstone i landskapen Nyland och Lappland. I åtskilliga landskap finns ett flertal etablerade aktörer vars respektive delområden uppvisar kulturella särdrag. För Nylands del måste dessutom regionens befolkningsmängd beaktas och för Lapplands del de geografiska avstånden. Det är enligt kulturutskottet av högsta vikt och välkommet att de föreslagna bestämmelserna under vissa förutsättningar tillåter att uppgiften som museum med regionalt ansvar delas mellan flera museer i landskapet. Utskottet framhåller också att museiverksamheten och det regionala behovet av sådan inte nödvändigtvis eller över huvud taget följer landskapsgränserna.
Vilka museer som ska ges regionalt ansvar bestäms av undervisnings- och kulturministeriet på ansökan av museerna, efter det att lagen antagits och blivit stadfäst. När dessa beslut fattas ska ministeriet beakta de villkor som anges i 8 § 1 mom. Ett villkor är att utnämningen av museet till museum med regionalt ansvar behövs med beaktande av förhållandena inom branschen och skötseln av uppgifterna. Språkförhållandena i regionen utgör i praktiken ett sådant förhållande inom branschen som ska beaktas när beslut fattas om utnämnande till museum med regionalt ansvar. Kulturutskottet framhåller vikten av objektivitet och öppenhet vid utnämnandet av museer med regionalt ansvar.
Vissa enskilda ändringsförslag
Sakkunniga har föreslagit ett flertal ändringar av och tillägg till den föreslagna museilagen. De gäller bland annat mångfaldsaspekter, jämlikhet och tillgänglighet, däribland tillgången till webbtjänster. Utskottet anser att det inte finns behov av att i museilagen föreskriva om skyldigheter som museerna redan har med stöd av allmän lagstiftning. Kulturutskottet föreslår likväl i sin detaljmotivering att det till 1 och 2 § i lagförslag 1 görs tillägg som gäller jämlikheten och tillgängligheten. Genom tilläggen vill utskottet understryka att jämlikhet och tillgänglighet är viktiga principer och mål i all museiverksamhet.
Uppföljning av reformen
Kulturutskottet framhåller att den grundliga revideringen av museilagen är betydelsefull för museisektorn, och understryker vikten av att genomförandet av reformen och dess konsekvenser bevakas. Kulturutskottet förutsätter, i fråga om museerna med riksansvar och regionalt ansvar, att regeringen som ett led i den bredare utvärderingen av reformen bedömer om finansieringen är tillräcklig i förhållande till de lagfästa uppgifterna, och samtidigt bedömer om antalet museer med regionalt ansvar är ändamålsenligt och tillräckligt med hänsyn till landskapets eller landskapsdelens behov och särdrag. En utredning i ärendet ska lämnas till kulturutskottet före utgången av nästa valperiod. (Utskottets förslag till uttalande)