Allmän motivering
Propositionen innehåller såväl tekniska
tillägg till den gällande upphovsrättslagen
som betydande tillägg och ändringar i fråga
om bland annat nätlagringstjänster, jämkning
av villkor och åtgärder mot olovlig fildelning.
Kulturutskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt att vi
måste ompröva om upphovsrättslagstiftningen är
tillämplig på den rådande verkligheten
med hänsyn till yrkesutövare, näringsliv
och konsumenter. Vi måste finna lösningar som
garanterar upphovsrättsligt skydd och som lämpar
sig bättre för gällande förhållanden,
eftersom behovet är så uppenbart.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Tjänster för nätlagring av tv-program.
Under utskottets sakkunnigutfrågning har representanterna
för rättsinnehavarna understrukit förbudsrättens
betydelse och möjligheten till direkt licensiering. Leverantörerna
av nätlagringstjänster har framhållit
att en utökad förbudsrätt i ett läge
där det saknas en ordentlig rättslig grund kan
leda till att det blir helt omöjligt att tillhandahålla
tjänster. I propositionen menar regeringen att beviljande
av förbudsrätt till alla rättsinnehavare
som står utanför avtalslicensorganisationerna
och som omfattas av den utvidgade licensen i värsta fall
kan leda till att efterfrågan på lagringstjänster
minskar betydligt.
Utskottet har bedömt möjligheten till förbudsrätt
med avseende dels på systemet i dess helhet, dels på rättsinnehavarnas
berättigade krav att själv få besluta
om användningen av sitt material i en situation där
de inte överlåtit rättigheterna till
en organisation för kollektiv förvaltning. Enligt
en sakkunnigutredning kan man sluta sig till att ett uteslutande
av förbudsrätten tämligen snabbt leder
till att programmens rättsinnehavare, i synnerhet utländska
filmproducenter, väcker åtal mot Finland eller
anför klagan om brott mot upphovsrättsdirektivet
hos Europeiska kommissionen. Utskottet är medvetet om att
det är särskilt stort intresse för producenterna
att själva kunna besluta om produktionerna.
I detaljmotiven föreslår utskottet att producenterna
ges förbudsrätt i 25 l § i lagförslaget.
Jämkning av oskäliga avtalsvillkor.
Lagutskottet ansåg i sitt utlåtande till kulturutskottet
att den föreslagna specialbestämmelsen om jämkning
av villkor i avtal om överlåtelse av upphovsrätt
inte är absolut nödvändig. Å andra
sidan har specialbestämmelsen anpassats väl till 36 § i
rättshandlingslagen och ändrar alltså inte det
rådande rättsläget. Därför
motsatte sig lagutskottet inte heller ett godkännande av
bestämmelsen. Det förblir dock i viss mån öppet
om specialbestämmelsen når de avsedda målen
och förbättrar den ursprungliga upphovsmannens ställning.
Under lagutskottets sakkunnigutfrågning framfördes
det att de ursprungliga upphovsmännen redan i dag är
medvetna om möjligheten till jämkning enligt 36 § i
rättshandlingslagen, men att de av rädsla att
förlora framtida jobbmöjligheter och till följd
av risken att tvingas stå för rättegångskostnaderna
inte på egen hand vågar stämma sina avtalspartnrar.
Upphovsmännens representanter har därför
föreslagit kollektiva förhandlingar om minimivillkor
för överlåtelse av upphovsrätt
och möjlighet för organisationerna att väcka
talan. Lagutskottet menade dock att det i samband med den nu aktuella
propositionen inte är motiverat eller möjligt
att fatta avgöranden som avviker från de allmänna
avtals- och processrättsliga bestämmelserna.
Kulturutskottet omfattar lagutskottets ställningstaganden
och understöder i linje med propositionsmotiven att bestämmelser
om jämkning av oskäliga avtalsvillkor inkluderas.
Utskottet föreslår alltså inga ändringar
av 29 § i lagförslaget. Enligt uppgift till utskottet är
propositionen en kompromiss mellan krav som står mycket
långt från varandra, och det har inte funnits
skäl eller möjlighet att föreslås
en mer preciserad eller långtgående reglering.
Olovlig fildelning.
I propositionen föreslås förtydligande
och utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om åtgärder
mot olovlig fildelning. Efter de föreslagna ändringarna
skulle lagen omfatta bestämmelser som liknar en säkringsåtgärd
och, tydligt åtskilt från detta, ett nytt föreläggande
om avspärrning, som är separat från talan
i huvudsaken, då den som påstås ha kränkt
upphovsrätten är okänd. Den nuvarande 60
a § kompletteras med en hänvisning till att domstolen
med iakttagande av 7 kap. i rättegångsbalken kan
bestämma om säkringsåtgärder i
fråga om kontaktuppgifterna.
Lagutskottet bedömde i sitt utlåtande utformningen
av bestämmelserna om olovlig fildelning i 60 a–60
g § och hade inget att anmärka på innehållet
i dem (föreläggande om avbrytande, interimistiskt
föreläggandet om avbrytande och avspärrning).
Lagutskottet föreslog dock vissa språkliga justeringar,
som kulturutskottet understöder. Utskottet föreslår
i detaljmotiven ändringar på dessa punkter.
I propositionen understryks att det i de ärenden rörande åtgärder
mot olovlig fildelning som behandlas i domstol inte finns någon
sedvanlig svarande, utan tre centrala parter, nämligen
den sökande, mellanhanden och den som påstås
ha gjort en kränkning. Det telebolag som fungerar som mellanhand är
inte svarande i ärendet eller ansvarigt för kränkningen
av upphovsrätten. Rättspolitiskt har det dock
ansetts vara skäligt att även telebolagen deltar
i kampen mot olovlig fildelning. Detta får stöd
i EU-direktiven och i avgöranden av Europeiska unionens
domstol.
Telebolagens ställning framhävs när
den som påstås vara förövaren
förblir okänd. Telebolagen har en central ställning
som tekniska verkställare av förelägganden,
och verkställandet medför kostnader för
företagen. Det föreslås att de nuvarande
bestämmelserna om ersättandet av kostnader och
skada ska preciseras.
Under utskottets sakkunnigutfrågning aktualiserades
i synnerhet förslaget rörande ersättning
av kostnaderna för verkställande av avspärrning.
Regeringen har stannat för en lösning (60 f §)
där i första hand mellanhanden ska svara för
kostnaderna för avspärrningen, om den som påstås
ha gjort en kränkning är känd. Är
gärningsmannen okänd ska den sökande
svara för kostnaderna (interimistiskt föreläggande
om avbrytande enligt 60 d § 2 mom. och avspärrning enligt
60 e §). Enligt propositionen är det frågan om
att samordna olika intressen i ett läge där det är
rättspolitiskt motiverat att avvika från huvudregeln
i 7 kap. i rättegångsbalken att den som har ansökt
om en säkringsåtgärd svarar för
kostnaderna för verkställigheten av åtgärden.
Lagutskottet underströk i sitt utlåtande att
förslaget om ersättning av kostnaderna för
verkställighet av ett föreläggande om
avspärrning kan förordas på de av regeringen
framförda grunderna rörande mellanhandens rättstrygghet. Å andra
sidan kan denna lösning i praktiken hindra rättsinnehavaren
från att ansöka om det ifrågavarande
rättsmedlet, om det finns risk för att kostnaderna
för avspärrningen blir orimligt höga. Det
kan urvattna syftet med reformen, det vill säga att stärka
rättsinnehavarnas möjligheter att anlita rättsmedel.
För att målen med reformen ska uppnås är
det därför viktigt att de kostnader för
verkställande som rättsinnehavarna måste
stå för inte blir orimligt höga.
Kulturutskottet omfattar lagutskottets bedömning att
kostnaderna är av stor betydelse för hur reformen
utfaller. Utskottet föreslår i detaljmotiven att
kostnadsfördelningen ändras.
Utskottet granskar i detaljmotiven också förutsättningarna
för avspärrning enligt 60 e § och för
interimistiskt föreläggande om avbrytande.
Detaljmotivering
25 l §. Tjänster för nätlagring
av tv-program.
Utskottet ser det som motiverat att det till paragrafen fogas
en bestämmelse om förbudsrätt och att
rätten kanaliseras via producenten av bildupptagningen.
Målsättningen vid produktion och användning
av audiovisuellt material borde i regel vara att producenten redan
i produktionsfasen inhämtar alla för av-produktionen
behövliga rättigheter av upphovsmännen,
de utövande konstnärerna och de andra rättsinnehavarna.
Enligt utskottets bedömning skulle förbud som framförs
av enskilda rättsinnehavare i extrema fall kunna gälla
till exempel ett enskilt musikstycke i en av-produktion. Verkställighet
av ett sådant förbud kunde i praktiken omöjliggöra lagringstjänsten.
Enligt en sakkunnigutredning skulle ett fullständigt
uteslutande av förbudsrätten med stor sannolikhet
leda till att rättsinnehavare kommer att kräva
att de nuvarande tjänsterna stängs och till rättegångar
mot leverantörerna av lagringstjänster. Det ligger
inte i någon parts intresse.
Det är viktigt att de tjänster som avses i
bestämmelsen fungerar och meningsfulla ur konsummenternas
synvinkel. De organisationer för kollektiv förvaltning
som kan godkännas som avtalslicensorganisationer bör
vid beviljandet av tillstånd att använda verken
sträva efter att rättsinnehavare som står
utanför organisationerna har så litet intresse
som möjligt för att förbjuda användning.
Utskottet konstaterar också att det som föreskrivs
i 25 l § om upphovsmannen och verket i enlighet med paragraferna
om närstående rättigheter på motsvarande
sätt ska tillämpas innehavarna av närstående
rättigheter och på föremålen
för skyddet.
Utskottet föreslår ändringar av teknisk
natur i 1 och 2 mom. Ändringarna påverkar inte
sakinnehållet i regeringens proposition.
Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med
ett nytt 3 mom. om producentens förbudsrätt. Enligt
det nya 3 mom. ska det som föreskrivs i 1 mom. inte tillämpas
om producenten av en bildupptagning har inhämtat rättigheterna att
besluta om användningen av de verk som ingår i
programmet och producenten har förbjudit användningen
av programmet.
26 a §.
Paragrafens sakinnehåll har ändrats genom
en lag om ändring av upphovsrättslagen (),
som trädde i kraft den 1 januari 2015. Dessa ändringar
har inte beaktas inte i den nu föreliggande propositionen.
Utskottet föreslår därför att
paragrafens rubrik ändras till "Kompensation".
Rubriken motsvarar därigenom innehållet i paragrafen.
26 b §.
Med hänvisning till det som sägs om 26 a § föreslår
utskottet att paragrafens rubrik ändras till "Betalning
av kompensation".
26 c–26 f och 26 h §.
Paragraferna i propositionen har upphävts genom lag ,
som trädde i kraft den 1 januari 2015. I den nu föreliggande
propositionen har dessa ändringar inte beaktats. Utskottet
föreslår att paragraferna stryks.
45 §.
I propositionen föreslås att det till paragrafen
fogas en rubrik och att 7 mom. ändras. Samma moment har ändrats
genom den tidigare nämnda lagen ,
som trädde i kraft den 1 januari 2015. I den nu föreliggande
propositionen har denna ändring inte beaktats. Utskottet föreslår
att motsvarande ändringar görs i 7 mom.
46 §.
Med hänvisning till det som konstaterats i fråga
om 45 § föreslår utskottet att motsvarande ändringar
görs i paragrafens 3 mom.
46 a §.
Med hänvisning till det som konstaterats i fråga
om 45 § föreslår utskottet att motsvarande ändringar
görs i paragrafens 3 mom.
49 a §.
Med hänvisning till det som konstaterats i fråga
om 45 § föreslår utskottet att motsvarande ändringar
görs i paragrafens 3 mom.
60 a §.
I 2 mom. hänvisas till lagen om dataskydd vid elektronisk
kommunikation (516/2004). Den lagen har dock upphävts
genom informationssamhällsbalken (), som
trädde i kraft den 1 januari 2015. Utskottet föreslår
därför en ändring av hänvisningsbestämmelsen
i 2 mom.
60 c §. Föreläggande om avbrytande.
Kulturutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och
föreslår att den sista meningen i 3 mom. ändras
som följer: "Efter att denne hörts ska
domstolen utan dröjsmål besluta om föreläggandet
ska hållas i kraft eller om det ska återkallas."
60 d §. Interimistiskt föreläggande
om avbrytande.
I 2 mom. föreskrivs om interimistiskt föreläggande
om avbrytande när den som påstås ha gjort
en kränkning inte kan identifieras. En förutsättning är
att ärendets brådskande natur nödvändigt
kräver det, att det kränkande materialet görs
tillgängligt för allmänheten i en betydande omfattning
utan upphovsmannens samtycke och att det är uppenbart att
upphovsmannens rättigheter annars allvarligt äventyras.
Enligt utredning till utskottet har beredarna utgått
från att kravet på det kränkande materialets
omfattning och äventyrandet av upphovsmannens rättigheter
uppfylls samtidigt. Under sakkunnigutfrågningen har det
framhållits att dessa krav också kan uppfyllas
oberoende av varandra, varvid det vore motiverat att föreskriva
att de är alternativa förutsättningar.
Utskottet föreslår därför en ändring
i 2 mom. I de fall där den som påstås
ha gjort kränkningen är okänd är det
enligt utskottet viktigt att förutsättningarna för
interimistiskt föreläggande om avbrytande enligt
2 mom. också efter ändringen är klart strängare än
förutsättningarna för föreläggande om
avbrytande när den som påstås ha kränkt upphovsrätten är
känd.
Kulturutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande
och föreslår en teknisk ändring av sista meningen
i 4 mom.
60 e §. Föreläggande om avspärrning.
Kulturutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och
föreslår en teknisk ändring av första
meningen i 1 mom. Ändringen påverkar inte den svenska
språkdräkten.
Utskottet hänvisar till det som sägs i motiven till
60 d § och föreslår att förutsättningarna
också för föreläggande om avspärrning ändras
så att förutsättningarna rörande
vikten av det kränkande materialets omfattning och äventyrandet
av upphovsmannens rättigheter är alternativa.
Utskottet föreslår därför en ändring
i 1 mom.
Syftet med den föreslagna formuleringen motsvarar syftet
enligt propositionen och är att domstolen ska kunna ge
ett föreläggande om avspärrning endast
vid synnerligen allvarliga kränkningar via informationsnätet.
Ett föreläggande om avspärrning ges för
högst ett år i sänder, varefter det kan
förlängas. Härigenom säkerställs
att en domstol med regelbundna intervall bedömer om förutsättningarna
för föreläggandet fortfarande uppfylls.
I de fall där den som påstås ha gjort
kränkningen är okänd är det
enligt utskottet viktigt att förutsättningarna
för interimistiskt föreläggande om avbrytande
enligt 2 mom. också efter ändringen är
klart strängare än förutsättningarna
för föreläggande om avbrytande enligt
60 c §, när den som påstås ha
kränkt upphovsrätten är känd.
60 f §. Ersättning för kostnader
och skador.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras
så att den mellanhand som föreläggandet
riktar sig mot primärt svarar för de kostnader
som verkställigheten av ett interimistiskt föreläggande
om avbrytande enligt 60 d § 2 mom. och föreläggande
om avspärrning enligt 60 e § ger upphov till.
Att säkerställa att kostnaderna för
verkställighet av föreläggande om avspärrning
förblir skäliga är möjligt endast
om teleoperatören svarar för kostnaderna. Utskottet
konstaterar att teleoperatören själv kan bestämma
om det tekniska genomförandet av avspärrningen.
Om den sökande skulle svara för kostnaderna,
skulle denne inte kunna påstå något om
kostnadernas skälighet innan föreläggandet
verkställs och inte heller kunna föra saken till
prövning vid domstol. Utskottet ser det som oskäligt att
den sökande efter föreläggandet om avspärrning
skulle tvingas att i ett separat förfarande väcka
talan mot mellanhanden i syfte att få till stånd
en jämkning av de i den sökandes åsikt oskäliga
verkställighetskostnaderna.
För mellanhandens, dvs. teleoperatörens, del ska
skäligheten också i fråga om verkställighetskostnaderna
enligt 60 e § 3 mom. avgöras i en omfattande skälighetsbedömning
innan föreläggandet ges. Domstolen skulle då kunna
kontrollera att föreläggandet totalt sett inte
blir oskäligt för någon part och att
verkställighetskostnaderna inte blir oskäliga
särskilt för förmedlaren. Också i
sådana fall skulle domstolen bedöma kostnadernas
skälighet utifrån mellanhandens kostnadskalkyl.
I fråga om interimistiskt föreläggande
om avbrytande när gärningsmannen är okänd
(60 d § 2 mom.) görs bedömningen
på motsvarande sätt enligt vad som föreskrivs
i 60 c §.
Enligt utredning till utskottet kan teleoperatörerna
få ersättning för kostnaderna i efterhand. Om
det senare kan väckas förbudstalan mot den som
påstås ha kränkt upphovsrätten,
kan kostnadsansvaret avgöras vid den rättegången.
Utskottets ändringsförslag stöder
sig delvis på Europeiska unionens domstols avgörandepraxis,
enligt vilken mellanhänderna kan föreläggas åtgärder
som kan anses skäliga. I domen i fallet UPV Telekabel Wien
(C-314/12, 27.3.2014) ansåg Europeiska unionens
domstol att ett föreläggande inte påverkar
själva kärnan i näringsfriheten för
en mellanhand, om det ger en möjlighet för den
mellanhand som föreläggandet riktar sig mott att
avgöra på vilket sätt föreläggande
ska genomföras. Också kostnaderna för
verkställighet av IP/DNS-avspärrning,
som hittills tillämpats för verkställighet
av föreläggande om avbrytande, har enligt uppgift
till utskottet ansetts vara skäliga.