Motivering

Med hänvisning till propositionen och annan utredning konstaterar utskottet att propositionen är motiverad och ändamålsenlig. Det förordar lagförslaget utan ändringar men med följande anmärkningar.

Det är fråga om den första fasen av en översyn av lagen om granskning av bildprogram. Propositionen innehåller de mest brådskande ändringarna i regleringen av televisionsbolagens beställ-TV. Propositionen beaktar också de ändringar som förutsätts i ett direktiv från 2007 om audiovisuella medietjänster. Undervisningsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att lägga fram ett förslag till revidering av lagen om granskning av bildprogram med beaktande dels av behovet att skydda underåriga, dels av hur tekniken och marknaderna har utvecklats.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har barn rätt att från massmedier få sådan information som är viktig för deras utveckling och välfärd. Barn ska skyddas mot information och material som är till skada för deras välfärd. Barn har rätt att söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag förutsatt att de inte kränker andras rättigheter. I konventionen avses med barn de som inte har fyllt 18 år. Där fastställs att föräldrarna i första hand ansvarar för barnens uppfostran men att det allmänna ska stödja dem i detta. I sina rekommendationer 2005 till Finland krävde FNs kommitté för barnets rättigheter effektivare åtgärder för att skydda barn mot skadlig information, särskilt i Internet.

Också statsminister Vanhanens andra regering fäster i sitt program uppmärksamhet vid förändringarna i mediemiljön. Där sägs att mediemiljön måste göras tryggare för barn och unga. Motsvarande principer ingår också i programmet för utveckling av barn- och ungdomspolitiken 2007—2011 och i politikprogrammet för barns, ungas och familjers välfärd.

Utskottet anser det viktigt att översynen av lagstiftningen fortsätter. Nya distributionskanaler och särskilt Internet har förändrat den audiovisuella mediemiljön på ett avgörande sätt. En allt större del av utbudet kommer via Internet. Antalet TV-kanaler och kanalernas programutbud har mångdubblats och en stor del programmen kan ses via olika typer av beställningsservice (Video on demand). Hela detta programutbud kan dessutom fås till de flesta mobilanordningar.

Ett av problemen för närvarande är att en stor del av förhandsgranskningen av bildprogram endast omfattar en smal sektor av hela det audiovisuella medieutbudet. För närvarande följer man inte alls innehållet i material från utlandet. En mycket stor del av det programinnehåll som eventuellt är skadligt för barn kommer från andra länder via internet och satellitkanaler.

Utskottet betonar hemmens och föräldrarnas ansvar för barnens sätt att utnyttja audiovisuella medietjänster. Men det är helt klart att såväl föräldrarna som andra som bidrar till barnens uppfostran behöver mer kunskap om den ständigt föränderliga medievärlden för barn och unga och om vilken förmåga barn och unga i olika åldrar har att förstå medieinnehåll. Det behövs också kunskap om hur media påverkar barn, bland annat deras kognitiva och sociala utveckling och deras känsloliv. Uppfostrarna behöver information om hur de kan leda och stödja barn och unga så att de lär sig att använda medier på ett tryggt sätt.

Lagens konsekvenser för barnskyddet är i avgörande grad beroende av vad tv-bolagen och myndigheterna gör. I det sammanhanget spelar beställningsservicens tekniska genomförande och tillsynen en avgörande roll. Det är viktigt att underåriga inte får tillgång till sådana bildprogram via internet eller mobiltelefon som de inte lagligen kan köpa i detaljhandeln. Det måste nödvändigt ses till att kraven i motiven till 4 a § uppfylls, alltså att den som tillhandahåller servicen ska använda sig av tillgänglig teknik för att hindra att underåriga får tillträde till innehåll som är skadligt för dem.

Utskottet påpekar också att det finns skäl att förbättra tv-tittarnas möjligheter att på ett enkelt sätt lämna respons om tv-kanalernas verksamhet, särskilt från barnskyddssynpunkt. Detta förutsätter också att Kommunikationsverket aktivt informerar allmänheten om sin egen roll i övervakning av tv-kanalerna. Allmänheten och föräldrarna är inte särskilt medvetna om kommunikationsverkets uppgift som tillsynsinstans.

Mediefostran.

En viktig del av den nya kommunikativa allmänbildningen består av mediekunskap. På europeisk nivå har främjandet av medieläskunnighet, förmågan att läsa reklam och möjligheterna att utveckla nya media varit en del av den audiovisuella kulturen. Under de senaste åren har man med medieläskunnighet också avsett digital kompetens, som handlar om att lära sig hantera ny informations- och kommunikationsteknik på ett sätt som motsvarar den ekonomiska utvecklingen och arbetslivets krav.

Utskottet understryker att man genom mediefostran kan förbättra mediekompetensen på många olika sätt. Exempel på detta är undervisning, styrning, gruppstöd och tutorverksamhet i nätet. Enligt utredningar är den viktigaste komponenten i utvecklingen av mediefostran att de som arbetar med barn och unga och föräldrar får utbildning i saken, att innehållet i begreppet mediefostran bestäms närmare och att den nationella koordineringen organiseras.

Utskottet finner det viktigt att förbättra mediefostran så att den tar sikte på att öka medieläskunnigheten. Målet bör vara att integrera mediefostran med tyngdpunkt på teknisk kompetens, kulturell mediefostran och skydd såväl i förskoleundervisningen som i den allmänbildande utbildningen, yrkesutbildningen och på universitetsnivå särskilt i lärarutbildningen.

Bättre lagstiftning

Enligt propositionsmotiven är avsikten med den kommande revideringen av lagen om granskning av bildprogram att övergå från förhandsgranskning till tillsyn över marknaden i efterskott. Avseende ska också fästas vid mediefostran och stöd till föräldrarna inom ramen för det framtida Medierådet, med sikte på att medieläskunnighet i framtiden ska ses som en medborgarfärdighet.

Riktlinjerna.

Utskottet stöder en översyn av lagen. Det är motiverat att börja följa marknaden medieneutralt och att förskjuta tyngdpunkten i tillsynen till övervakning i efterskott. Genom att förena den rättsliga regleringen och självregleringen kan man skapa ett mer heltäckande system, vilket skulle vara väldigt viktigt med tanke på barnskyddet. En samreglering kan lägga fast gemensamma regler och anvisningar, praxis eller överenskommelser som marknadsaktörerna själva bekräftar eller frivilligt åtar sig att iaktta för att styra och organisera sin verksamhet. Utskottet betonar också vikten av att myndigheterna agerar på ett enhetligt sätt.

Utskottet vill lyfta fram betydelsen av samarbete på bildprogramsmarknaden och aktörernas eget ansvar. Kriterierna för metoder för att följa marknaden och dess innehåll måste läggas fast i samarbete med marknadsaktörer och myndigheter på ett sätt som tar hänsyn till aktörerna när lagstiftningens innehåll bestäms.

Åldersgränser.

Utskottet stöder tanken på att bibehålla och samordna systemet med åldersgränser och en utveckling av det europeiska PEGI-märkningssystemet för spel, så att det också kan användas för annat medieinnehåll. Samtidigt skulle man kunna ta i bruk bildsymboler som jämfört med det nuvarande systemet med åldersgränser underlättar för alla användare, men särskilt föräldrar, att uppfatta vilken typ av skadligt material det ingår i ett program. Symbolerna används dels för att ange åldersgränser, dels för att beskriva materialetes eventuella skadlig inslag som exempelvis våld, sex, diskriminering eller svordomar.

Medierådet.

Undervisningsministeriet har på uppdrag av statsminister Vanhanens andra regering (24.2.2009) startat en utredning av möjligheterna att inrätta ett Medieråd. Tanken är att utveckla Statens filmgranskningsråd till ett Medieråd för att stärka kompetensen på audiovisuellt medieinnehåll, mediefostran och skydd för underåriga. Utskottet stöder förslaget om ett medieråd.