Allmänt
Kulturutskottet välkomnar att propositionen stärker finansieringen av gymnasierna med 18 miljoner euro och att ökningen ska vara bestående. Tekniskt genomförs ökningen så att avdraget från det genomsnittliga priset per enhet för gymnasieutbildning sänks. Förstärkningen av priset per enhet för gymnasiet kommer att öka statens utgifter med cirka 7,5 miljoner euro per år. Kommunernas självfinansieringsandel av anslagsökningen föreslås bli cirka 10,5 miljoner euro, och kommunens andel kommer att stiga med 1,92 euro per invånare.
Genom propositionen fullföljs målet i statsminister Rinnes regeringsprogram att främja kvaliteten på gymnasieutbildningen och genomförandet av den nya gymnasielagen. Propositionens syfte är att anordnarna av gymnasieutbildning efter ökningen i större utsträckning ska kunna erbjuda och ordna fördjupade och tillämpade kurser i gymnasiet och på så sätt förstärka de studerandes kunskapsbas.
Enligt de sakkunnigbedömningar som utskottet fått är den föreslagna anslagsökningen mycket välkommen, men tyvärr fortfarande otillräcklig. På grund av tidigare sparbeslut minskar totalfinansieringen av gymnasierna fortfarande med cirka 100 miljoner euro per år.
Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen är ett steg i rätt riktning och att den behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Det viktigaste förslaget
Priset per enhet för gymnasiet stärks så att anslagsökningen på 18 miljoner euro beaktas i det avdrag som enligt 23 b § 1 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009, nedan finansieringslagen) görs från det genomsnittliga priset per enhet för gymnasieutbildning. Det sätt på vilket reformen genomförs tekniskt har fått beröm av de sakkunniga.
Det ovannämnda avdraget består av besluten om besparingar i de offentliga finanserna 2014 och 2015, av de uteblivna justeringarna enligt den uppskattade kostnadsnivån för 2013 och 2014 och av de sparåtgärder som motsvarar indexhöjningen 2016, 2018 och 2019. Under 2014—2019 har sparåtgärder på sammanlagt cirka 120 miljoner euro per år gällt finansieringen av gymnasieutbildningen. Redan under många år har det funnits en skillnad på cirka ettusen euro mellan de statsandelsgrundande genomsnittliga priserna per enhet och de genomsnittliga statsandelskostnaderna.
Avdragens betydelse för finansieringen av gymnasieutbildningen
Statsandelskostnaderna för gymnasieutbildningen var knappt 700,7 miljoner euro 2017. Utifrån dessa kostnadsuppgifter har man fastställt det årliga genomsnittliga priset per enhet för gymnasieutbildning enligt 23 § i finansieringslagen till 6 305,44 euro 2020. Avdraget per studerande från priset per enhet enligt 23 b § i propositionen är 996,13 euro 2020. Totalt innebär ett avdrag av denna storlek en fortsatt kalkylmässig nedskärning av finansieringen för gymnasieutbildningen med 100 miljoner euro 2020 jämfört med om man inte gjorde de ovannämnda avdragen av besparingskaraktär.
Kommunerna är den största anordnaren av gymnasieutbildning, eftersom 87 procent av gymnasisterna studerar vid kommunala gymnasier. År 2018 var de totala kostnaderna för gymnasieutbildningen var 784 miljoner euro. Det sägs i ett sakkunnigyttrande att kommunerna efter avdragen från priset per enhet redan står för tre fjärdedelar av den totala finansieringen av sin gymnasieutbildning, medan statens finansieringsandel har krympt till en fjärdedel.
I beräkningen av statsandelen tar man inte med exempelvis kostnaderna för den gymnasieutbildning som ges av Aurinkorannikon suomalainen koulu, kostnaderna för gymnasieutbildningens särskilda uppgifter, kapitalkostnader som ingår i interna hyror eller mervärdesskatt. Detta ökar kommunernas finansieringsandel.
Utvecklingsbehoven i fråga om finansieringssystemet inom gymnasieutbildningen
En ny gymnasielag (714/2018) trädde i kraft den 1 augusti 2019. Gymnasieutbildningen står inför förändringar, exempelvis reviderade grunder för läroplanen, satsningar på de studerandes välmående och på studiehandledning samt samarbete med högskolor och arbetsliv, och de kräver tillräckliga resurser av anordnarna och ett finansieringssystem som möjliggör detta. När studentexamensbetyget ges större tyngd vid intagningen till högskolor ökar också trycket på en högkvalitativ gymnasieutbildning så att gymnasisterna i hela landet kan garanteras likvärdiga möjligheter till fortsatta studier.
Kulturutskottet understryker att de statsandelsgrundande priserna per enhet bör vara på en sådan nivå att de garanterar en tillräcklig basfinansiering och den vägen en stabil och högkvalitativ gymnasieutbildning och en möjlighet att utöver de tidigare kraven också tillgodose de ovannämnda kvalitativa utvecklingsbehoven inom utbildningen. Utskottet ser det som ytterst viktigt att man under de kommande åren helt kan slopa avdragen från priserna per enhet inom gymnasieutbildningen. Detta kräver tilläggsfinansiering på cirka 100 miljoner euro för gymnasieutbildningen.
Det främsta reformmålet under regeringsperioden är att höja läropliktsåldern till 18 år. I det sammanhanget måste man göra en opartisk och ytterst noggrann bedömning av utvecklingsbehoven inom utbildningen på hela andra stadiet och av utbildningens kostnadsstruktur. Den förlängda läroplikten kommer att kräva betydande extra satsningar inom utbildningsfinansieringen för både gymnasieutbildningens och yrkesutbildningens del.
Innan man gör några bindande bedömningar av den merfinansiering som behövs för läropliktsreformen, är det ytterst viktigt att korrigera den nuvarande tydliga finansieringsbristen inom gymnasieutbildningen genom att slopa avdragen från priset per enhet, menar utskottet. I annat fall finns det risk för att ett alltför snabbt genomförande av många på varandra följande ändringar leder till att bristen på finansiering inte korrigeras utan i själva verket rentav ökar, när man beaktar de allt högre kvalitetskraven.
Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp för alternativ till finansieringen av gymnasieutbildning (OKM/52/040/2018) konstaterar i sin rapport av den 8 oktober 2019 att finansieringen av gymnasieutbildningen bör vara stabil och förutsägbar. Enligt arbetsgruppen bör gymnasieutbildningen få tillräckliga ekonomiska resurser för de lagstadgade uppgifterna. Arbetsgruppen anser att systemet för fördelning av finansieringen även framöver bör grunda sig på tydliga kalkylerbara kriterier och vara öppet för insyn samt neutralt med avseende på huvudman. I rapporten konstateras det att den nuvarande finansieringsmodellen med fördel kan vidareutvecklas så att den bättre än i dagsläget tar hänsyn till olika verksamhetsmiljöer.
Kulturutskottet anser att det är viktigt att fortsatt granska finansieringsmodellen för gymnasieutbildningen.
Under utfrågningen av sakkunniga väcktes tanken om att frångå det nuvarande tillägget till små gymnasier och i stället införa ett system som tryggar en riksomfattande och regional tillgång till gymnasieutbildning. De sakkunniga sade att den nuvarande finansieringsmodellen för små gymnasier till vissa delar kan försvåra motiverade strukturella ändringar, särskilt i områden där befolkningsutvecklingen medför utmaningar på grund av att åldersklasser minskar eller flyttar bort. I små kommuner samarbetar ofta högstadierna och gymnasierna, så att samma lärare undervisar i bägge. I dessa fall måste man när man bedömer tillgängligheten kunna beakta gymnasiets betydelse för hela utbildningsutbudet i området.
Utskottet anser att det är viktigt att tillgänglighetskriteriet ingår i finansieringssystemet för gymnasierna. Det är önskvärt att en reform i detta syfte genomförs, till och med innan det görs en större reform av finansieringssystemet.
Bestämmelsen i 24 § 2 mom. i finansieringslagen gör det möjligt att höja priset per enhet efter prövning. Cirka 30 utbildningsanordnare har fått höjningen varje år. Det har särskilt handlat om små utbildningsanordnare i glest bebodda områden, folkhögskolor som ordnar gymnasieutbildning, små privata svenskspråkiga utbildningsanordnare som finns i finskspråkiga områden eller utbildningsanordnare med ett minskande antal studerande. Hos dessa är de verkliga kostnaderna för att ordna utbildning ofta klart högre än de genomsnittliga kostnader som ligger till grund för finansieringen. Det totala belopp som används till höjningarna har uppgått till cirka 2—3 miljoner euro.
Kulturutskottet anser att det är ytterst viktigt med en fortsatt möjlighet att höja priset per enhet efter prövning.