Motivering
Sannfinländarnas medlemmar i kulturutskottet föreslår
att de lagförslag som betänkandet anknyter till
förkastas på följande grunder.
Enligt propositionen ska följande åtgärder vidtas
de närmaste åren:
1. Inga justeringar görs med anledning av förändringarna
i kostnadsnivån.
2. De genomsnittliga priserna per enhet för yrkesutbildning
och gymnasieutbildning sänks.
3. Den procentandel som ligger till grund för priset
per enhet för yrkesinriktad tilläggsutbildning
fastställs utifrån det genomsnittliga priset per
enhet för grundläggande yrkesutbildning.
4. Det införs en bestämmelse om beräkningssättet
för priset per enhet för en examensdel inom grundläggande
yrkesutbildning som ordnas i form av läroavtalsutbildning
för personer under 25 år utan examen efter slutförd
lärokurs för den grundläggande utbildningen.
5. Det införs bestämmelser om beräkningen av
priserna per enhet för teatrar, orkestrar och museer och
en bestämmelse om att det ska vara möjligt att
avvika från lagens bestämmelser om statsunderstöd
för anläggningsprojekt när det gäller
huvudprojektet för hundraårsjubileet av Finlands
självständighet.
Kommunernas statsandelar minskar med totalt cirka 54,35 miljoner
euro till följd av att det inte görs justeringar
enligt förändringarna i kostnadsnivån.
Det föreslås nu för andra gången
i rad att statsandelsindexet fryses för undervisnings-
och kulturministeriets del. När man tänker på att kommunerna
får 6,6 miljarder euro mindre i statsandelar
på grund av nedskärningarna under perioden 2012—2017 är
det svårt att tro att regeringens mål att Finland
och finländarna ska vara världens kunnigaste folk
senast 2020 kommer att nås. Regeringens mål och
dess handlingar är totalt oförenliga med varandra.
Sänkningen av priset per enhet för gymnasieutbildning
minskar statens och kommunernas finansiering för 2014 med
totalt cirka 35,8 miljoner euro, medan sänkningen av det
genomsnittliga priset per enhet för yrkesutbildning minskar finansieringen
med cirka 26 miljoner euro.
Sänkningen av koefficienten för yrkesinriktad
tilläggsutbildning innebär en nedskärning
av de statliga anslagen för tilläggsutbildning
med 4,1 miljoner euro. Detta kompenseras visserligen genom en ändring
gällande läroavtalsutbildningen för personer
under 25 år som fullgjort den grundläggande utbildningen. Ändringen, som
i sig är välkommen, höjer de årliga
kostnaderna med cirka 5,4 miljoner euro, varav statens andel är
2,3 miljoner euro och kommunernas 3,1 miljoner euro. Totalt sett
kommer kommunernas finansieringsandel att öka också i
detta fall. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det
tråkigaste med detta att förslaget stänger
dörren till sådan läroavtalsutbildning
för personer under 25 år som gått i gymnasiet.
Av alla utbildningsanordnare som får statsandel eller
statligt understöd är det yrkeshögskolorna
som utsätts för de allra största nedskärningarna.
I budgeten för 2013 gjordes det för högskolornas
del ingen indexhöjning för stigande kostnader,
vilket för yrkeshögskolorna innebar att nedskärningarna
totalt sett ökade ytterligare jämfört
med föregående budget.
I propositionen föreslås det en indexfrysning för
yrkeshögskolornas del också för 2014.
Därigenom stiger nedskärningarna enligt budgetpropositionen
för 2014 till 85 miljoner euro, vilket är cirka
9 procent jämfört med 2012 års nivå. Med
beaktande av att indexet för universitetens del enligt
förslaget inte kommer att frysas 2014 är detta
ett tecken på att alla inom högskolesektorn inte
behandlas lika.
Propositionen tar inte heller hänsyn till att den minskning
av nybörjarplatserna som beslutades våren 2012
inte hinner verkställas fullt ut under 2014 eller till
att den reformering av yrkeshögskolorna som görs
i två steg inte hinner ge tillräckligt stora inbesparingar.
I budgetpropositionen för 2014 anges följande
mål: "Högskolorna förbättrar
kvaliteten på undervisningen och förutsättningarna
för god inlärning. Högskolorna utvecklar
sin verksamhet så att de är konkurrenskraftiga,
jämlika, tillgängliga och intressanta arbets-
och inlärningsmiljöer." Målet
kommer inte att nås.
Det finns en ökande efterfrågan på utbildning inom
det fria bildningsarbetet, dvs. vid medborgarinstitut, folkhögskolor,
studiecentraler, sommaruniversitet och idrottsutbildningscenter.
Läroinrättningarna inom det fria bildningsarbetet
ordnar mer utbildning än de får statsandelar för.
För många former av läroinrättningar täcker
statsandelen bara cirka 60 procent av undervisningstimmarna.
Ytterst anmärkningsvärt är att utbildningsutbudet
vid läroinrättningarna inom det fria bildningsarbetet
når alla åldersgrupper och socioekonomiska
grupper och även de mest lågutbildade på olika
håll i landet. Undersökningar visar att medborgarinstituten
och folkhögskolorna är mycket viktiga i samhällsintegreringen
av vuxna och unga som på något sätt marginaliserats. Tack
vare det statliga stödet har studieavgifterna varit låga
och gjort det möjligt att förbättra den
utbildningsmässiga jämlikheten. På grund av
propositionen blir det svårare eller rentav omöjligt
att nå upp till dessa samhällspolitiskt viktiga
mål.
I utvecklingen och moderniseringen av det fria bildningsarbetet
har det ända sedan 1990-talet betonats att förändringar
och reformer ska göras utan att basfinansieringen äventyras.
Propositionen innebär de facto uttryckligen en nedskärning
av läroinrättningarnas basfinansiering, eftersom
statsandelen inte följer den stigande kostnadsnivån.
Läroinrättningarna kan omöjligen utveckla
sin verksamhet på lång sikt om de inte kan lita
på att basfinansieringen är stabil.
Sänkningen av priset per enhet för teatrar,
orkestrar och museer förbättrar inte statsfinanserna,
eftersom besparingarna utgör någon promille av
de totala utgifterna. Men genom att spara några miljoner
riskerar regeringen att riva upp det täckande och rättvisa
nätverket av kulturtjänster i hela landet. Samtidigt
försvinner hundratals jobb under de kommande åren,
eftersom förfarandet enligt förslaget ska införas
permanent.
De föreslagna omfattande nedskärningarna leder
till följande:
1. Tillgången på och kvaliteten i de utbildnings-
och kulturtjänster som kommunerna och andra som anordnar
utbildning och kultur svarar för kommer att försvagas
märkbart.
2. Jämlikheten bland och likabehandlingen av elever
och studerande riskeras, vilket bidrar till ökad marginalisering
bland de unga. Följderna av liknande nedskärningar
under den föregående recessionen har undersökts
bland annat av Institutet för hälsa och välfärd
(THL) i en rapport ("Laman lapset", endast på finska)
som i kärva ordalag återger vilka följder
en lagändring som den nu föreslagna kan leda till.
Enligt den registerundersökning som gjordes har var fjärde
person som föddes 1987 begått brott eller förseelser,
var femte har haft eller har fortfarande mentala problem och var
sjätte har inte avlagt examen efter den grundläggande
utbildningen.