Motivering
Allmänt.
Avsikten med propositionen är att prover från
allmänheten kan ställas till biobanksforskningens
förfogande. Biobankslagen ska tillämpas på förvaring
och användning av prover från människa
och anknytande data inom forskning som gäller hälsofrämjande
verksamhet, sjukdomars orsaker, förebyggande och behandling
av sjukdomar samt i forsknings- och utvecklingsprojekt som tjänar
hälso- och sjukvården. Lagstiftningen är
tänkt att leda till nationellt samordnad och klar praxis
med målet att allmänheten ska ha förtroende
för och villighet att delta i forskning. Insynen i, övervakningen
av och informationen om användningen av provsamlingarna
förbättras och då säkras villkoren för
provgivarna. Kulturutskottet ställer sig bakom förslagen
till lagstiftning om biobanker.
Utskottet instämmer i det som står i propositionen
om att villkoren för att använda prover inom forskning
måste utformas så att forskningsresultaten kommer
till nytta för medicinsk forskning i Finland som gagnar
folkhälsan och för annan forskning som gäller
hälsofrämjande, sjukdomars uppkomstmekanismer
och orsaker och förebyggande och behandling av sjukdomar.
Det är frivilligt att inrätta en biobank,
framhåller utskottet. Samma typer av forskning kommer därför
att kunna bedrivas oavsett om det finns en biobank eller inte. De
som inrättar en biobank som avses i lagen måste
följa bestämmelserna.
Regeringen bedömer att en biobank kommer att leda till ökad
grundläggande och tillämpad forskning i bioteknologi.
En utvidgad forskning kan också öka det internationella
forskningssamarbetet och den internationella forskningsfinansieringen.
Utskottet påpekar att biobanker är viktig infrastruktur
för hälsorelaterad forskning. Sådan forskning
spelar en viktig roll för innovationer och kommersiella
framsteg. Det finländska samhället har haft nytta
av högkvalitativ forskning inom läkemedelsutveckling,
sjukdomsdiagnostik och främjande av folkhälsan.
Den internationella konkurrensen är hård inom
alla forskningsområden. Inget land kan hävda sig
om det inte har lättillgängliga system av hög
kvalitet till stöd för forskningen. Det finns
de som befarar att biobankerna blir tröga att använda
och därför kan försvåra forskningen inom
alla områden, vilket bidrar till försämrade möjligheter
för Finland att hävda sig i den internationella
konkurrensen. Det är viktigt med övervakning som
också kan vara reglerad i detalj, men resultatet får
inte bli att strukturerna försvårar forskningen,
påpekar utskottet. Propositionen behandlas också i
grundlagsutskottet, som ska lämna utlåtande. Det
ingår i grundlagsutskottets behörighet att behandla
dels frågan om vetenskapens frihet enligt grundlagen, dels medborgarnas
rättigheter.
Lagförslag 1.
Utskottet har uppmärksammats på vissa bestämmelser
i lagförslag 1, där ordalydelsen eller innehållet
kan vara ett problem med tanke på främjandet av
finländsk forskning. Det rör sig om formuleringen
i 2 § om tillämpningsområde, 11 § om
provgivarens samtycke, 27 § om utlämnande av prover
och uppgifter och 39 § om den registrerades rätt
att få uppgifter.
En tolkning av tillämpningsområdet i 2 § har varit
att all forskning med humanprover ska omfattas av lagen och alla
humanprover som samlas in för forskning ska överföras
till en biobank efter att lagen trätt i kraft. Kulturutskottet
framhåller att en del av proverna kommer att samlas in
för enskilda undersökningar utifrån samtycke som
gäller just de undersökningarna också efter att
lagen stiftats, och att det inte kommer att finnas några
krav på att de här proverna ska överföras
till en biobank. Utskottet föreslår att bestämmelsen
omformuleras så att det inte går att missförstå den.
Det bör framgå tydligt att lagens tilllämpningsområde
inte omfattar alla provsamlingar i landet.
För att lagen ska fungera är det viktigt att
11 § föreskriver om omfattande informerat samtycke av
provgivaren. Det innebär att provet får användas
för ändamål som bestäms senare,
förutsatt att provgivaren gett sitt samtycke till att provet
används i den nya undersökningen. Syftet i propositionen är
inte att avgränsa det omfattande samtycket till biobanksforskning,
utan provgivaren ska alltid avgöra innehållet
i och omfattningen av samtycket. Genom ett öppet samtycke
undviks en del av de befarade nackdelarna, om personen när
han eller hon lämnar provet kan meddela att det får
användas senare utan att nytt samtycke behöver
begäras. Visserligen kan det hända att provgivarna
vid provtagningen inte är medvetna om vad de samtycker
till.
Motiveringen till 27 § i lagförslaget strider mot
bestämmelsen. Där står det nämligen
att det till begäran om utlämnande ska fogas ett
utlåtande av den etiska kommittén, en forskningsplan och
annan utredning som behövs för bedömningen
av förutsättningarna för utlämnandet.
Enligt ordalydelsen i själva bestämmelsen kan
utredningen vara ett utlåtande av den etiska kommittén,
en forskningsplan eller någon annan behövlig utredning.
Utskottet påpekar att det främsta syftet med biobanker är
att få flexibel, snabb och ändå etiskt
hållbar praxis för tillgången till proverna
i banken och tillhörande information. Tillstånd
av etiska kommittéer behövs för att bedöma
etiken i forskningen över lag, men inte för att utreda
varje enskild begäran om information.
I 39 § föreskrivs det om den registrerades
rätt att få uppgifter om sig själv. Enligt
utredning ger undersökningar på laboratorier för
medicinsk primärforskning i regel inte resultat av samma kvalitet
som diagnostiska undersökningar, så resultaten
ska lämpligen inte ges till den undersökta som
de är eller ens kunna tolkas som diagnoser. Utskottet anser
därför att bestämmelsen bör formuleras
så att det tydligt framgår att den inte de facto
avser att undersökningsresultaten delges personen.
Kulturutskottet föreslår att social- och hälsovårdsutskottet överväger
att justera de bestämmelser som behandlats ovan, så att
lagens syfte fullföljs och det inte kan uppstå missförstånd
om innehållet i lagen, och att utskottet försöker
se till att bestämmelserna inte ställer onödiga
hinder för internationellt betydelsefull forskning av hög
kvalitet i Finland. Bestämmelserna bör också vara
så tydligt och entydigt formulerade att tolkningar som
avviker från lagens syfte inte blir möjliga och
det inte behövs särskilda råd om hur bestämmelserna
ska tolkas. I ett litet land som Finland är det viktigt
att procedurerna möjliggör ett fungerande samarbete
som bygger på liknande forskningspraxis och en arbetsfördelning
med hög forskningsetik och bra vetenskapliga rutiner oavsett
om det finns en biobank eller inte.
Övrigt.
Det är bra att social- och hälsovårdsministeriet
tänker tillsätta en styrgrupp för lagstiftningen
om biobanker. Gruppen ska bland annat ge akt på och bedöma
hur lagstiftningen fungerar.
Utskottet uppmärksammar social- och hälsovårdsutskottet
på att innehållet i lagstiftningen om biobanker
eventuellt kan påverkas av att dataskyddsdirektivet ses över.