Motivering

Elevernas rätt till grundläggande utbildning måste garanteras under alla förhållanden

Utbildning genererar kompetens som kan göra det möjligt för landet att klara sig ur recessionen och stärka sin konkurrenskraft. Därför kan man inte se utbildningsanslagen bara i ljuset av nuläget. Finland satsar mindre på utbildning än OECD-länderna i genomsnitt. Enligt den årliga OECD-jämförelsen har vi många elever per lärare, minst undervisning i klass och en rekordlåg andel för lärarlöner av utbildningskostnaderna. Samtidigt som konkurrerande länder satsar mer på utbildning och därmed på hela samhällets framtid, släpar vi efter allt mer. Det behövs tillräckligt med statsandelar för nya lagfästa uppgifter och utvidgade nuvarande uppgifter. Enligt regeringsprogrammet bör statsandelen för nya uppgifter vara minst 50 procent.

Det ekonomiska läget i kommunerna försämras snabbt och dessa har planer på massiva nedskärningar inom skolsektorn. Enligt en enkät som YLE lät göra i början av hösten valde 30 procent av kommunerna undervisningen när de blev tillfrågade vilka tjänster de tänker spara in på mest. Nu tänker redan ett tjugotal kommuner permittera lärare nästa år och många funderar på att göra det. Kommunernas beslut och planer är ett hot mot de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen och riskerar likabehandlingen av medborgarna. Statens revisionsverk anser att lärarpermitteringarna är det största hotet mot likabehandlingen. Undervisningsminister Henna Virkkunen har visserligen i offentligheten varnat att det är kortsynt att spara in på undervisning, men yttrandena har inte väckt genklang i form av konkreta åtgärder för undervisningsanslagen. Med statsbudgeten för nästa år stärks inte likabehandlingen och undervisningsgrupperna blir inte mindre.

Kostnaderna för grundläggande utbildning stiger oundvikligen på grund av den åtstramade kommunalekonomin men också till följd av att kvaliteten ska höjas enligt kriterier som nu är under arbete och att specialundervisningen ska ses över. Om elever som behöver särskilt stöd integreras i grupper med allmän undervisning, blir det allt svårare att minska undervisningsgruppernas storlek, fortbilda lärarna och vidta andra stödåtgärder. Översynen av specialundervisningen kräver långvarig och heltäckande finansiering. Det behövs också mer studievägledning och elevvård på alla stadier.

Det ordnas inte tillräckligt med fortbildning för lärare. Det behövs också fler studieplatser inom den grundläggande lärarutbildningen, inte minst i fråga om specialundervisning och studiehandledare. I och med universitetsreformen kör forskningen över den grundläggande lärarutbildningen. Budgetpropositionen innehåller inte några öronmärkta anslag för särskilda utbildningsområden som lärarutbildningen.

Vi måste kunna minska undervisningsgrupperna och barngrupperna på daghem. Verkligheten i kommunerna under hösten visar att gruppstorleken är densamma som tidigare eller större. Regeringens insatser har inte lett till några nämnvärda förändringar i gruppstorleken. Vi socialdemokrater har föreslagit att mer anslag ska disponeras för att minska gruppstorleken och att maximistorleken på undervisningsgrupperna i grundskolan ska lagstadgas.

Det kommer att bli allt svårare att tillförsäkra kommunerna utbildningsresurser när det nya statsandelssystemet införs i början av nästa år. Systemet blir mer kalkylmässigt därför att statsandelarna för social- och hälsovård, förskoleundervisning och grundläggande utbildning ska slås samman med vissa andra statsandelar inom undervisningsministeriets förvaltningsområde och statsandelarna ska räknas enligt invånarantal och inte enligt elevantal. Följaktligen försvagas kopplingen mellan verksamhet och ekonomi samtidigt som anslagens styreffekt minskar. Statsandelarna ska centraliserat handhas av ett enda ministerium och då måste man särskilt se till att det övergripande styrsystemet för den grundläggande utbildningen är lättbegripligt.

De statsandelar som regeringen föreslår för den kommunala skolsektorn räcker inte till i ett läge där kommunerna tvingas gallra i kvaliteten på den grundläggande utbildningen. I en budgetmotion har vi föreslagit 100 miljoner euro mer i statsandelar för den kommunala skolsektorn.

Nu är det rätt tid för utbildning

De arbetslösa ökar hela tiden. Yrkesmässig och regional rörlighet är viktiga faktorer när det gäller att söka lösningar på problemen med arbetslöshet. Det behövs insatser av många olika slag. Bättre kvalificerad arbetskraft är en viktig del av omställningsskyddet i arbetslivet. Det behövs mer extra resurser än vad regeringen föreslår för att förbättra vuxenutbildningen och dessutom också nya handlingsmodeller. Vi har föreslagit ett tillskott på 30 miljoner euro.

Det är påkallat att föreslå ett tillskott för att höja utbildningsnivån hos dem som saknar yrkesutbildning eller vars utbildning är föråldrad. Det första regeringen gjorde var nämligen att lägga ner utbildningen Kunskapslyftet, som den föregående regeringen hade startat, och anslagen för den. En högkvalitativ inlärning i arbetet kräver att lärarna får bättre kunskaper om arbetslivet, att arbetsplatshandledarna får mer utbildning och att resurserna över lag stärks. Yrkesutbildningen behöver också pengar för forskning och utveckling för att klara av sin regionala uppgift. För ändamålet bör bl.a. anslaget för utvecklings- och serviceuppgiften för arbetslivet höjas. Vi måste också satsa mer på påbyggnadsutbildning för högutbildade.

Prognostisera behovet av nybörjarplatser inom yrkesutbildningen

Behovet av yrkesutbildad arbetskraft har ökat och yrkesutbildningen blir allt populärare. I det rådande ekonomiska läget är det förnuftigt att unga satsar på utbildning, när utbudet av jobb och praktik är skralt. Nybörjarplatserna inom den grundläggande yrkesutbildningen måste utökas mer för att vi ska kunna hantera förändringarna i näringsstrukturen, den åldrande befolkningen och arbetskraftsbristen inom olika sektorer. De tillskott som regeringen föreslår kommer inte att fylla bristen. Fortfarande kommer en stor del av de sökande till yrkesutbildning oundvikligen att bli utan studieplats. Man måste också ta reda på hur det har gått för de unga som inte fick studieplats i den gemensamma ansökan i våras. Yrkesstarten får inte ta resurser från den grundläggande utbildningen, utan den måste tilldelas egna resurser. Dessutom måste man titta noggrannare på matchningen i fråga om nybörjarplatserna inom yrkesutbildningen, så att de sökande får plats inom rätt utbildning. SDP kräver att regeringen ökar anslaget för grundläggande yrkesutbildning med 5 miljoner.

Yrkeshögskolorna är arbetslivsexperter

Yrkeshögskolorna samarbetar inom sina respektive områden med näringslivet och arbetslivet, liksom med finländska och utländska högskolor och övriga läroanstalter. Yrkeshögskolorna spelar en viktig roll när det gäller att utbilda experter för arbetslivet och utveckla arbetslivet regionalt. Men budgeten medger inte tillräckligt med pengar för deras forskning, utveckling och innovationer. Yrkeshögskolorna bör få ytterligare incitament för att tillsammans med lokala företagare planera utvecklingsprojekt där nyutexaminerade kan få jobb i 3—6 månader.

Dessutom är det nyttigt om permitterade kunde få möjlighet att komplettera sina yrkeshögskolestudier och avklara högre yrkeshögskolestudier. Vi socialdemokrater vill avdela 3 miljoner mer i anslag till yrkeshögskolorna än vad regeringen föreslår.

Befogad oro över att rättvisan i universitetsvärlden riskeras

SDP lade fram ett alternativ till regeringens förslag till universitetslag i våras. Vi ansåg att lagen inte tillgodosåg t.ex. en stärkt autonomi för universiteten. Regeringen tvingades ändra lagen på vissa centrala punkter. I det sammanhanget kritiserade vi regeringens sätt att värdera olika universitet med hjälp av finansiering. Exempelvis får det nya Aalto-universitetet en oskäligt stor pott jämfört med andra offentligrättsliga universitet, vars anslag har gått om intet på grund av höjda kostnader.

17,3 miljoner euro är alldeles för lite för att de andra universitetens verksamhet ska vara garanterad. Man måste också ta hänsyn till de föreslagna nedskärningarna i universitetens finansiella ram till följd av produktivitetsprogrammet. Staten måste se till att de vetenskapsområden som inte har privata finansiärer får ersättande anslag. Vi har redan tidigare föreslagit att universitetens basfinansiering ska öka med 200 miljoner euro under valperioden enligt rekommendationen av vetenskaps- och teknologirådet. För nästa år bör anslagen ökas med 27 miljoner euro.

Rusta upp skolorna genom att stödja sysselsättningen

På olika håll i landet finns det viktiga och sysselsättande projekt som inte kommer igång utan tillggsfinansiering från staten. Det finns fortfarande många skolbyggnader med fukt- och mögelskador som måste åtgärdas snabbt. Mögelskolor och andra brådskande bygg- och renoveringsprojekt måste fås igång snabbt. Det behövs mer pengar för skolbyggen, så att problemen med inneluften och mögel kan åtgärdas. Vi föreslog 30 miljoner euro till för reparationer i mögelskolor. Dessutom ska bidraget avpassas efter kostnadsutvecklingen. I sitt regeringsprogram säger regeringen själv att systemet för att finansiera skolanläggningsprojekt ska bestå.

Stöd ungdomsverkstäderna

I jämförelse med andra EU-länder finns Finland fortfarande bland de sämsta när det gäller att motverka ungdomsarbetslöshet. För närvarande finns det inemot 60 000 statistikförda unga arbetslösa i vårt land.

Ungdomsverkstäderna bidrar till inlärningen i arbetet, ger de unga bättre yrkesfärdigheter och hjälper dem att välja yrke. Verkstadsverksamheten förebygger utanförskap bland arbetslösa och unga som avbrutit sina studier. Dessutom blir det lättare för missbrukare, psykiskt sjuka och invandrare att komma ut i arbetslivet. Man måste också komma ihåg hur mycket samhället får betala för de unga som hotas av marginalisering, om det inte finns verkstäder. Många kommuner uppger att de måste minska på eller lägga ner verkstäderna på grund av sparbeting. Då riskeras också praxisen, som fått en bra start och utvecklats, inom uppsökande arbete i par, verkstäder och multiprofessionellt myndighetssamarbete. SDP vill anvisa 3 miljoner mer för ungdomsverkstäder.

Stöd biblioteken

Vi bekymrar oss över anslagen för biblioteksbyggen. Bibliotekstjänsterna för synskadade måste säkerställas. Statens produktivitetsprogram kommer att skära ner personalstyrkan med tre årsverken och ett sparbeting på 350 000 euro har påförts som engångsutgift. Vi har redan tidigare krävt att bibliotekens anslag ska höjas med 2 miljoner euro.

Motivering

1. Ökade statsandelar för grundläggande utbildning i syfte att minska klassernas storlek och förlänga läroplikten fram till 18 års ålder

• 37 000 000 euro budgetbaserat på moment 29.10.30 för statsandelar för grundläggande utbildning och gymnasium (mindre klasser och förlängd läroplikt sammanlagt)

• budgetbaserad ökning av moment 29.20.30 med 8 000 000 euro för statsandelar till yrkesutbildning

• budgetbaserad ökning av moment 29.30.32 med 6 000 000 euro för statsandelar till läroavtalsutbildning

1.1 Mindre klasser

Budgetpropositionen lovar inte kommunerna vare sig adekvata anslag för en högkvalitativ grundläggande utbildning eller mindre klasser. De otillräckliga medlen betyder att små skolor, inte minst byskolor, måste läggas ner och att små skolelever får mycket längre skolväg i områden där skolvägen redan nu är lång.

Trenden i grundskolan pekar mot alltför stora klasser, vilket försämrar framför allt de barns möjligheter att klara sig i skolan som behöver särskilt stöd. Dessutom försämrar det lärarnas möjligheter att beakta barns olika inlärningsbehov. Antalet avhoppare från grundskolan är alarmerande.

Under de senaste åren har det skurits kännbart i resurserna för stödundervisning och elevvård. Specialundervisningen har drabbats särskilt hårt av nedskärningarna. För att spara pengar har dessutom barn som behöver särskild handledning integrerats i vanliga klasser. Och samtidigt har grupperna blivit fortsatt större. Det är ett verkligt problem att grupperna är för stora, det har våra skolor sparivern under lågkonjunkturen att tacka för. När skolklasserna är för stora är det omöjligt för läraren att ta tillräckligt stor hänsyn till alla elevers särbehov. Det är utomordentligt viktigt för barn att läraren kan ge dem tillräckligt stor uppmärksamhet och skapa kontakt med dem i undervisningen. Om barn och unga försummas i skolan, riskerar de att marginaliseras och det ställer sig dyrt både för den enskilda individen och samhället längre fram.

Enligt OECD:s Pisa-undersökning är vårt grundskolesystem det bästa i världen. Och ändå fortsätter antalet barn med inlärningssvårigheter att öka. Det är viktigt att kunna stödja enskilda elever, inte minst om de har inlärningssvårigheter. Undersökningar visar att man kan hindra att barn marginaliseras genom att se till att de klarar sig i skolan. Grupperna i den grundläggande undervisningen ska vara av lämplig storlek för att läraren ska kunna koncentrera sig mera på eleverna i undervisningen. I mindre undervisningsgrupper är det möjligt för läraren att delta mera också i uppfostran av eleverna och den vägen stödja familjerna.

På grund av kommunernas ekonomiska svårigheter finns det risk för att undervisningsgrupperna måste göras ännu större i många kommuner. Kommunerna måste garanteras en möjlighet att ordna högkvalitativ grundläggande undervisning. En högkvalitativ undervisning och fostran, en trygg skola och adekvata resurser möjliggör jämlikhet i utbildningen.

Således föreslår vi att moment 28.90.30 ökas budgetbaserat med 25 000 000 euro för statsandelar till skolsektorn i kommunerna och mindre klasser.

1.2 Anslag för att förlänga läroplikten till 18 års ålder genom utökade resurser för grundläggande utbildning och gymnasieutbildning

Syftet med vårt förslag är att utöka elevplatserna inom grundläggande utbildning, gymnasieutbildning och yrkesutbildning plus studieplatserna inom läroavtalsutbildning. Vänsterförbundet vill ha 4 000 nya platser inom grundläggande utbildning, 2 000 platser till inom gymnasieutbildning, 4 000 nya platser inom yrkesutbildning och 2 000 platser till inom läroavtalsutbildning.

Vår utbildningspolitiska linje är att läroplikten ska förlängas fram till 18 års ålder. Alla läropliktiga under 18 år ska då fullgöra sin läroplikt antingen i grundskola och gymnasium, grundskola och yrkesläroanstalt, läroavtalsutbildning eller yrkesutbildning i integrerad verkstadsverksamhet. Reformen ska träda i kraft den 1 augusti 2010. Vi kommer att väcka en lagmotion om detta.

Det tillskott på 12 000 000 euro som vi föreslår ska användas för statsandelar och statsbidrag för driftskostnaderna för allmänbildande utbildning i kommunerna. Den grundläggande utbildningen ska få 8 000 000 euro, som kombinerat med kommunernas finansiering ska bli en tilläggsresurs för ca 4 000 nybörjarplatser. För driftskostnaderna för gymnasieutbildning ska 4 000 000 euro disponeras som kombinerat med kommunal finansiering blir en extra resurs för ca 2 000 nybörjarplatser.

Således föreslår vi att moment 29.10.30 ökas budgetbaserat med 12 000 000 euro för statsandelar för allmänbildande utbildning och att motiveringen kompletteras med att anslaget är avsett för 4 000 nya elevplatser inom grundläggande utbildning och 2 000 nya platser i gymnasier. På samma grunder föreslår vi att moment 29.20.30 ökas budgetbaserat med 8 000 000 euro för statsandelar till yrkesutbildning för 4 000 nya studieplatser.

På samma grunder föreslår vi vidare att moment 29.30.32 ökas budgetbaserat med 6 000 000 euro för statsandelar till läroavtalsutbildning för 2 000 nya studieplatser.

2. Universitetens basfinansiering

• budgetbaserad ökning av moment 29.40.50 med sammanlagt 35 000 000 euro

Vårt universitetsnät står inför stora omvälvningar. Och samtidigt ställer den allt hårdare globala konkurrensen nya kvalitativa och kvantitativa krav på universiteten. En ständigt underdimensionerad finansiering hindrar dessvärre våra högskolor från att sälla sig till toppuniversiteten i världen. Den negativa konsekvensen av detta är att det minsta man kan säga om relationen studerande-lärare hos oss är att den är ogynnsam, om man har undervisningens kvalitet som måttstock. Bristen på anslag hindrar också universiteten från att ordna undervisningen på ett effektivt och lämpligt sätt.

En av hörnstenarna i universitetsreformen är att produktivitetsprogrammets krav på universiteten slopas. Universiteten kommer i framtiden inte att vara en del av statsförvaltningen och därför bör kraven på att minska antalet årsverken slopas. Enligt statens budgetramar ska effektivitets- och produktivitetsmålen ändå integreras i de nya grunderna för statsbidrag till universiteten och i deras ekonomistyrning. Det försvårar för universiteten att planera och bestämma om sin verksamhet och försämrar möjligheterna att göra något åt relationen lärare/studerande.

Vi behöver en kraftig satsning på undervisningsresurserna vid alla universitet. Tyvärr kommer budgetpropositionen i fråga om universitetens omkostnader inte att göra det möjligt att höja relationen lärare/studerande ens till den europeiska genomsnittsnivån.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp anser att det krävs ett långsiktigt arbete och extra ekonomiska resurser för att utveckla universiteten. Vi kräver också likabehandling av universiteten och bättre möjligheter för de studerande genom att planerna på personalnedskärningar slopas. Vårt budgetförslag ingår i vår alternativbudget för större rättvisa.

Vi föreslår således att moment 29.40.50 ökas budgetbaserat med 35 000 000 euro för universitetens basfinansiering.

3. Studiestöd

3.1 Anslag till studiepenning för studerande på andra stadiet

• budgetbaserad ökning av moment 29.70.55 med 23 000 000 euro

Studiestödslagen föreskriver hur föräldrarnas inkomster påverkar studiepenningen. Föräldrarnas inkomster har ingen betydelse för studiestödet till högskolestuderande. Däremot beaktas de i studiepenningen till studerande under 20 år på andra stadiet. Dessutom är studiepenningen på andra stadiet fortfarande mycket mindre än studiepenningen på högskolestadiet. Det betyder att studerande på andra stadiet och högskolestuderande särbehandlas.

Den orättvisa behovsprövningen av studiepenningen utifrån föräldrarnas inkomster måste avskaffas när det gäller självständigt boende studerande på andra stadiet som inte fyllt 20 år. FPA beräknar att det kostar omkring 23 miljoner euro att avskaffa behovsprövningen av studiepenningen för alla självständigt boende studerande som fyllt 18 år. Med den summan är det möjligt att samordna studiestödssystemet och behandla studerande på olika utbildningsstadier på lika villkor.

Vi föreslår alltså att moment 29.70.55 ökas budgetbaserat med 23 000 000 euro för att höja studiepenningen för studerande på andra stadiet och slopa behovsprövningen.

3.2 Bostadstillägg

Finansutskottet bör öka moment 29.70.55 med 20 000 000 euro för att bostadstillägg till studiepenningen ska kunna betalas ut budgetbaserat under hela kalenderåret.

3.3 Höjning av måltidsstödet till högskolestuderande

• budgetbaserad ökning av moment 29.70.57 med 3 500 000 euro

Måltidsstödet är avsett att ge studerande på universitet och yrkeshögskolor en hälsosam och närande måltid en gång per dag till skäligt pris. De studerande har rätt till rabatt på måltidspriset i restauranger som omfattas av måltidsstödet. Stödet betalas direkt till restaurangägaren, som får ta ut ett avtalat maxpris för lunch.

På våren 2008 höjde regeringen ensidigt maximipriset på måltiderna med 25 cent till 4,27 euro. Måltidsstödet höjdes inte, så de studerande fick stå för de höjda kostnaderna. Men höjningarna av måltidsstödet och maximipriset måste hålla jämna steg. Måltidsstödet bör alltså höjas med 25 cent per måltid den 1 januari 2010.

Vårt system med måltidsstöd för de studerandes luncher fyller 30 år i år. I fjol åt högskolestuderande ungefär 14 miljoner stödda måltider. Över hälften av de studerande äter i regel dagens huvudsakliga måltid på studentrestaurang. Måltidsstödet är alltså en av de bästa formerna av stöd till studerande. Måltiderna är det bästa sättet att främja sunda matvanor bland de studerande.

Vi föreslår följaktligen att moment 29.70.57 ökas budgetbaserat med 3 500 000 euro för att höja måltidsstödet till högskolestuderande.

Motivering

I sitt utlåtande behandlar kulturutskottet de fortsatta åtgärderna inom uppsökande ungdomsarbete med anknytande finansiering, universitetens anslag, lärarutbildningen och anläggningskostnaderna för läroanstalter. Det är befogat att ta upp de här frågorna. Men utskottet tar inte ställning till kvaliteten på grundläggande utbildning och utbildning på andra stadiet och inte heller till studievägledningen på de här stadierna. Enligt regeringsprogrammet ska kvaliteten på grundläggande utbildning förbättras på den punkten att undervisningsgrupperna ska bli mindre. Det är påkallat att se till att det finns tillräckligt med skolgångsbiträden och att tillgodose de växande behoven av specialundervisning. Det behövs tillräckliga anslag för att minska grupperna inom grundläggande utbildning.

Studiehandledning

Studiehandledning och karriärplanering är ett viktigt sätt att motarbeta marginalisering, göra utbildningstiderna kortare, höja utbildningsnivån och öka jämlikheten i samhället. Den stora valfriheten, de snabba reformerna av utbildningsprogrammen och de internationaliserade studierna ställer studiehandledningen inför nya utmaningar. Undersökningar visar att det är lätt att bli utan studieplats om man har orealistiska förväntningar när man söker in. De som ska välja fortsatt utbildning efter grundskolan är ofta inte på det klara med vilket område de ska söka sig till. Förhastade beslut kan leda till att de senare hoppar av studierna. Resurserna för studiehandledning ska vara avvägda enligt rekommendationerna.

Tillräcklig och kompetent studievägledning kan betydligt förbättra den ungas färdigheter att söka till den lämpligaste fortsatta utbildningen.

Universitetens finansiering

I utlåtandet behandlar utskottet universitetens ekonomi och noterar att de ekonomiska villkoren försämras betydligt om universiteten förväntas klara av att betala arbetslöshetsförsäkringspremier inom de ramar som föreslås i budgeten. Kulturutskottet ser det som nödvändigt att stanna för en lösning som inte kringskär anslagen för universitetens verksamhet. Men universiteten får inte något budgetanslag för att betala premierna.

Alla universitet och högskolor i landet måste få sin ekonomi säkrad genom en tydlig nivåhöjning i anslagen. Undervisningsgrupperna är nu alldeles för stora på universiteten och undervisningens kvalitet blir därför lidande. Statens produktivitetsprogram för med sig stora problem för universiteten. Dessa bör undantas från produktivitetsprogrammets krav på att skära ner årsverken, så att inte kvaliteten på undervisningen och forskningen försämras.

Det ökade behovet av och bättre kvalitet på specialundervisning

Förskolan och den grundläggande utbildningen ska tillgodose alla barns och ungas grundläggande rättigheter till undervisning och utbildning. Planen för utveckling av utbildning och forskning 2007—2012 har som mål att höja kvaliteten på den grundläggande utbildningen och i synnerhet att minska undervisningsgrupperna, förbättra stöd- och specialundervisningen och främja barns och ungas välbefinnande.

Det måste ordnas tillräckligt med stödåtgärder för barn som behöver särskilt stöd. Det behövs multiprofessionellt samarbete och tidig intervention för att barnet ska få stöd för tillväxt och inlärning. Anslagen måste vara adekvata för att det ska gå att förbättra samarbetet och praxisen för att ingripa tidigt.

Inom den grundläggande utbildningen har antalet skolgångsbiträden ökat från 4 000 till ca 8 000, men riskerar att minska igen på grund av den ekonomiska krisen i kommunerna. Behovet av skolgångsbiträden ökar ändå fortfarande, bl.a. eftersom allt fler elever behöver särskilt stöd. Det är ett dagligt problem i skolorna att det är oroligt i klasserna. Specialundervisningen har minskat men det finns inte tillräckligt med annat stöd att få i stället. Det är befogat att öka resurserna för att anställa skolgångsbiträden, så att alla barn och unga får sin grundläggande rätt till undervisning och utbildning tillgodosedd.

Mindre grupper i den grundläggande utbildningen

Undervisningsministeriet anvisade i år 16 miljoner euro till kommunerna för att minska undervisningsgrupperna. Undervisningssektorns Fackorganisation uppger att de extra pengarna har gjort det möjligt att trots den ekonomiska krisen behålla dagens gruppstorlek och utöka timfördelningen och undervisningen i små grupper. Men sparbetinget på den grundläggande utbildningen är stort. Enligt en enkät som YLE gjort bland kommundirektörerna tänker kommunerna spara in mest just på undervisningsutgifterna nästa år. Budgeten innehåller inte tillräckliga anslag för minskade undervisningsgrupper trots ministeriets satsningar.

Höstens största grupper i flera stora städer i Södra Finland har över 30 elever. Det finns så stora grupper både i klasserna 1—6 och 7—9. De flesta kommunerna hör till den kategori av kommuner där det finns 25—30 elever i de största grupperna i klasserna 1—6 och 20—25 elever i de största grupperna i klasserna 7—9. I det rådande ekonomiska läget är det nödvändigt med större satsningar på att minska grupperna än vad budgetpropositionen medger för att målen i den grundläggande utbildningen ska kunna nås.

Anslag för höjt studiestöd för vårdnadshavare

Enligt en undersökning av universitetsstuderandenas hälsa (2004) har bara 8 procent av studerandena under 29 år barn, medan motsvarande andel av den övriga kvinnliga befolkningen i samma ålder är 38 procent. Samma undersökning visar att 88 procent av högskolestuderandena skulle vilja ha fler barn.

I värsta fall försämras familjens stöd när barnet föds även om inkomsterna förblir desamma. Studerande med familj får nämligen inte bostadstillägg till studiepenningen, utan allmänt bostadsbidrag där inkomstprövningen är strängare. Studier är en viktig faktor som gör att det drar ut på tiden att skaffa barn.

Därför bör det år 1992 slopade vårdnadshavartillägget till studiepenningen återinföras. Finland är det enda landet i Norden som inte betalar ut vårdnadshavartillägg till studiestödet. Det är också befogat att höja studiestödet för vårdnadshavare med 50 euro.

Anslag för att höja måltidsstödet för högskolestuderande

Måltidsstödet till högskolestuderande har lämnats obeaktat i flera budgetpropositioner i rad. Olika studentorganisationer har krävt höjningar. På våren 2008 höjde regeringen ensidigt maximipriset på måltiderna med 25 cent utan att höja måltidsstödet. Studerandena fick stå för alla kostnader. När det maximipriset höjdes 2007 fick riksdagen rätta till måltidsstödet.

I undersökningar kan man tydligt urskilja kategorin studerande bland dem som lever under fattigdomsgränsen. Måltidsstödet bör höjas vid budgetbehandlingen med 25 cent fr.o.m. den 1 januari 2010, så att studerandena, som har mycket små inkomster, inte ensamma tvingas stå för de ökade kostnaderna.