Motivering
Kulturutskottet har granskat ärendet enbart till den
del som hör till sitt eget behörighetsområde. Således
tar utskottet inte ställning till t.ex. det att systemet
rent tekniskt genomförs inom ramen av lantbruksföretagarnas
pensionssystem.
Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt om att personer
som bedriver konstnärlig verksamhet eller vetenskaplig
forskning med stöd av stipendier befinner sig i en sämre
ställning än resten av befolkningen då det
gäller ordnande av social trygghet. En stor del av vetenskaplig forskning
och konstnärligt arbete som är till nytta för
samhället bedrivs med hjälp av stipendier. Den
bristfälliga lagstiftningen innebär att en del av
de som arbetar på stipendium endast omfattas av det lagstadgade
minimiskyddet när det gäller kort- och långvarig
sjukdom, graviditet, ålderdom och familjepensionsskydd.
Situationen kan inte anses vara tillfredsställande.
Ett annat missförhållande är att
det också inom samma vetenskapliga forskningsgrupp kan finnas
forskare som befinner sig i mycket olika ställning vad
gäller den sociala tryggheten. En del kan stå i
arbetsavtals- eller tjänsteförhållande
och omfattas av den lagstadgade inkomstrelaterade sociala tryggheten
medan andra kan omfattas av social trygghet på miniminivå därför
att de arbetar på stipendium. Detta trots att hela gruppen
i övrigt befinner sig i samma forskarställning.
När det gäller stipendiaters pensionsskydd
har det betraktats som en brist att stipendiater i allmänhet
inte intjänar lagstadgad arbets- eller företagarpension
under stipendiearbetets gång eftersom stipendiearbete ofta
inte uppfyller det krav på förvärvsarbete
som utgör villkor för att man ska omfattas av
den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen. När
förhållandets juridiska karaktär definieras
uppfylls inte kännetecknen på arbetsavtalsförhållande
och företagsverksamhet. Ett problem med pensionsskyddet
enligt statens konstnärsstipendier måste anses
vara att inkomstrelaterad pension som är bunden till arbetsstipendieinkomsten
inte alls intjänas av statens konstnärsstipendier
för kortare tid än fem år.
Kulturutskottet har i flera sammanhang krävt brådskande åtgärder
för att förbättra stipendiaternas socialskydd
under de senaste åren (t.ex. KuUU 12/2006
rd — B 4/2006 rd och KuUU 1/2007
rd — SRR 1/2007 rd). På basis
av erhållen utredning anser utskottet regeringens proposition
som nödvändig för stipendietagare.
Konstnärernas sociala och ekonomiska ställning har
länge utretts och beretts. Så kallade TAISTO-arbetsgrupper
undersökte och utarbetade flera förslag på hur
konstnärernas sociala och ekonomiska ställning
kunde förbättras och hur bl.a. frågorna
i anknytning till socialskyddet och beskattningen kunde lösas.
Utskottet har krävt brådskande åtgärder
för att klarlägga konstnärernas arbetsrättsliga
ställning och för att förbättra
deras sysselsättningsförutsättningar och
socialskydd så att konstnärerna ska få en jämlik
ställning jämfört med andra yrkesgrupper
och så att de speciella omständigheterna i de olika
konstutövarnas arbete beaktas. Vid beredningen har flera
alternativa modeller för att ordna stipendietagarnas pensions-
och socialskydd framförts. Det är bra att den
aktuella regeringspropositionen har beretts bredbasigt och att både stipendietagare
och vetenskapsmän har hörts.
Enligt sakkunnigutfrågningen innehåller regeringens
modell endast ett problem. För att kunna omfattas av socialskyddet
ska man nämligen arbeta på stipendium åtminstone
fyra månader i rad. Utskottet fäster uppmärksamhet
vid att det inom framställande konst finns mycket projektarbete
som finansieras genom stipendier. På grund av konstformens
speciella karaktär är projekten dock oundvikligen
kortare än fyra månader. Till exempel en typisk
dansproduktion lever från två till tre månader.
Det samma gäller även talteater för den
experimentella produktionens och de tillfälliga gruppernas
del. För stipendietagaren utgör arbetet på ett
sådant fält ofta hela karriären eller
en betydande del av den. Dessa grupper producerar viktig och experimentell
verksamhet för teater- och dansfältet och är viktiga
för konstens livskraft. Å andra sidan handlar
det om jämlik behandling av olika grupper. Situationen är
motsvarande för vetenskapsmän. En del forskare
får sina stipendier ur flera olika källor, vilket
betyder att en och samma forskare kan få till exempel fyra
stipendier på tre månader.
Med anledning av det ovan sagda föreslår kulturutskottet
att social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande
tar in ett uttalande där riksdagen förutsätter
att regeringen undersöker möjligheterna att utvidga
stipendietagarnas försäkringsskyldighet så att
stipendieperioder som är kortare än fyra månader
kan räknas ihop. När stipendieperiodernas sammanlagda
längd överstiger fyra månader och den
föreskrivna arbetsinkomsten, skulle de berättiga
till samma socialskydd som stipendieperioder på åtminstone
fyra månader.
Statens konstnärsstipendier. Regeringens proposition
innebär också ett förslag till ändring
av lagen om konstnärsprofessurer och om statens konstnärsstipendier.
Regeringen föreslår att 50 projektstipendier ska
förvandlas till statens konstnärsstipendier. Ändringen
skapar klarhet i systemet.
Vidare anser utskottet att det är mycket viktigt att
regeringen föreslår en höjning av både konstnärsstipendier
och visningsstipendier i statsbudgeten 2009 med ett belopp som motsvarar
pensionsförsäkringsavgiften, alltså med
1,1 miljoner euro. Därför kan större
stipendier betalas för att finansiera socialskyddet så att
det stipendiebelopp som stipendiaterna får behålla
inte ska minska. Då storleken på ett skattefritt
stipendium är bunden till storleken på statens
konstnärsstipendier, leder höjningen till att även
det skattefria stipendiet blir större, vilket för
sin del underlättar en höjning av de stipendier
för konst och vetenskap som stiftelser och fonder beviljar så att
de kan ersätta en del av finansieringen av stipendietagarnas
socialskydd.
Utskottet fäster social- och hälsovårdsutskottets
uppmärksamhet ännu vid att lagrubriken i sin nuvarande
form inte längre motsvarar innehållet i lagen.