Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
LM 127/2001 rd - Gunnar Jansson /sv m.fl.
Granskad versio 2.0
Den 19 juni 2001 antog riksdagen en ny lotterilag samt sju andra lagar, som anslöt sig till den, på basen av regeringens proposition (RP 197/1999 rd) efter det att riksdagen företagit ändringar i lagförslaget enligt förslag av förvaltningsutskottet (FvUB 10/2001 rd). De antagna lagarna ingår i riksdagens svar (RSv 91/2001 rd).
Riksdagen antog nämnda dag ytterligare två andra lagar, som ansluter sig till den förnyade lotterilagstiftningen på basen av kompletterande propositioner, nämligen lag om användningen av avkastningen av totospel för främjande av hästuppfödning och hästsport (RSv 92/2001 rd) och lag om penningautomatunderstöd (RSv 93/2001 rd).Dessa tio lagar innehåller 170 paragrafer varav alla utom en är ändamålsenliga och behövliga — landet behöver en ny modern lagstiftning om lotterier och därtill anslutet regelverk. Redan under riksdagsbehandlingen av första lagstiftningsförslaget, d.v.s. lotterilagen, uppstod det tvivel därom huruvida dess 5 § 2 och 3 moment sådana som de formulerats under riksdagsbehandlingen, stod i överensstämmelse med fördelningen av lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen för Åland () mellan riksdagen och Ålands lagting.
Efter hänvändelse av republikens president med stöd av 77 § grundlagen till högsta domstolen, konstaterade domstolen den 30 augusti 2001 att sådan överensstämmelse inte föreligger. Statsrådet föreslog den 6 september 2001 att republikens president skulle lämna lagarna utan stadfästelse vilket beslut presidenten omfattade följande dag varför de tio lagarna är tillbaka i riksdagen. På riksdagen ankommer det att godkänna lagarna utan att deras sakliga innehåll ändras eller att förkasta dem.
Denna lagmotion syftar till att skapa en modern lotterilagstiftning, som kan träda i kraft den 1 januari 2002. Lagstiftningen baserar sig på de lagar riksdagen antog den 19 juni 2001 och på det beredningsmaterial (propositioner, betänkanden och utlåtanden) som låg till grund för lagarna, dock så att konflikten med Ålands självstyrelsesystem undanröjs.
Lagmotionen går också ut på att riksdagen förkastar ovannämnda icke-stadfästa lagar. Därmed följer riksdagen republikens presidents beslut, vilket stöds av både högsta domstolen och statsrådet — i vartdera fallet enhälligt.
Lotterilagstiftningen har beretts under en lång tid. Beredningen har beaktat den utveckling på området som kunnat förutses och som är lämpad för reglering. Därför bör lagstiftningen genomföras utan ytterligare dröjsmål. De problem som tillstötte under riksdagsbehandlingen skall lösas. De löses enklast genom att lagarna antas enligt denna lagmotion i den lydelse de fick genom riksdagens beslut den 19 juni 2001 med undantag för 5 § 2 och 3 mom. lotterilagen vilka av ovannämnda skäl bör utgå.
Till övriga delar föreslås inga andra ändringar i lagarna än att de skall träda i kraft den 1 januari 2002.
Lagförslagens paragrafer har de motiveringar som de bakomliggande propositionerna, betänkandena och utlåtandena över dem anger med undantag för 5 § 2 och 3 mom. i förslaget till lotterilag vilka inte behöver motiveras eftersom de utgår. I övrigt följer lagmotionens struktur och innehåll riksdagens svar RSv 91/2001 rd, RSv 92/2001 rd och RSv 93/2001 rd.
Med stöd av det ovan anförda föreslår vi
att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:
Rätt att anordna lotterier
Ikraftträdande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
Helsingfors den 11 oktober 2001