Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
LM 159/2002 rd - Ulla-Maj Wideroos /sv m.fl.
Granskad version 2.0
I lagmotionen föreslås att rätten att dra av räntor för s.k. bostadsskulder i inkomstbeskattningen utvidgas till att gälla personer som beviljats lån med stöd av aravalagen () eller 1.1.1991 eller senare med stöd av lagen om bostadsproduktion ().
Enligt 58 § 1 mom. 1 punkten inkomstskattelagen () har en person i inkomstbeskattningen rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sådana skulder som hänför sig till anskaffning eller grundlig reparation av en stadigvarande bostad för den skattskyldige eller hans/hennes familj. Lagens 60 § fastställer å sin sida att ifall summan av de avdragbara utgifterna, däribland ränteutgifterna, överstiger summan av de skattepliktiga kapitalinkomsterna har den skattskyldige rätt att göra en underskottsgottgörelse som avses i 131—134 § inkomstskattelagen.
I enlighet med 58 § 3 mom. 2 punkten inkomstskattelagen gäller denna avdragsrätt inte personer med räntor som hänför sig till lån som är beviljade med stöd av 7 § 1 mom. 1—4 punkten aravalagen eller till lån som beviljats 1.1.1991 eller senare med stöd av lagen om bostadsproduktion. Denna begränsning av avdragsrätten härstammar, via ett antal lagändringar, från lagen om ändring av lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (). I motiveringen till denna lag (RP 247/1990 rd) fastslås att denna begränsning ansågs nödvändig för att de exakta boendekostnaderna skulle kunna gestaltas och för att fördelningen av det totala stödet till aravabostäder inte skulle förvrängas. Med tanke på att de marknadsbundna låneräntorna under den tid denna begränsning varit i kraft blivit allt mer förmånliga och för tillfället kan vara flere procentenheter lägre än aravalåneräntorna leder denna begränsning till att personer som beviljats aravalån försätts i en ojämlik situation jämfört med övriga låntagare.
Flera låntagare har ansett sig tvungna att byta ut aravalånen mot lån med marknadsränta för att kunna klara av sina amorteringar. Därvid har de till följd blivit tvungna att se sig om efter en annan bostad. Eftersom alla aravalåntagare inte har denna möjlighet måste räntan på aravalån göras avdragsgill för att rätta till situationen.
Med stöd av det ovan anförda föreslår vi,
att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:
_______________
Helsingfors den 29 november 2002