Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
LM 23/2002 rd - Margareta Pietikäinen /sv m.fl.
Granskad version 2.1
Finland har under de senaste åren fått betydande etniska minoriteter vars gamla kulturella traditioner innefattar riter så som stympning av flickors könsorgan eller som det också kallas, kvinnlig omskärelse. Stympning av flickors och kvinnors könsorgan är förbjudet i lag i Finland i enlighet med vad ratificerandet av Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter förutsätter. Stympning av könsorgan räknas som grov misshandel, vilket det bestäms om i strafflagen. Således lyder brottet under allmänt åtal och omskärelse är straffbart också då brottet begås mot en i Finland fast bosatt medan den befinner sig i annat land. Det finns exempel på att invandrarflickor skickas till sina eller sina familjers tidigare hemländer för att få ingreppet utfört.
Stympning av könsorgan är ett allvarligt brott mot flickans/kvinnans integritet och självbestämmanderätt över sin egen kropp. Förutom fysiska hälsoproblem, bl.a. inflammationer, smärtsamma menstruationer, njurskador, barnlöshet, kan följderna av könsstympning medföra bestående psykiska skador, sexuella svårigheter och problem vid förlossningar.
För att stärka förbudet av könsstympning borde det om detta bestämmas skilt i strafflagen (). Den signal som detta ger är starkare än enbart vetskapen om att könsstympning räknas som grov misshandel. Klara uppgifter över hur många fall av könsstympning som förekommer per år i Finland finns inte men varje fall är ett för mycket. Det är omöjligt att införa en kontroll av invandrar- och flyktingflickor/kvinnor, varför det är viktigt att förbudet är synligt och starkt. Också underlåtenhet att avslöja könsstympning skall vara straffbart.
I Sverige har man gått in för skärpt straff för könsstympning (SFS 1998:407). Straffet för könsstympning är fängelse i högst fyra år. Ifall gärningen har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende är minimistraffet två års och maximistraffet tio års fängelse. Även förberedelse och anstiftan till brott, liksom underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart.
Eftersom Finland och Sverige långt har en enhetlig lagstiftning och praxis borde straffen och förfaringssätten vara med varandra överensstämmande.
Med stöd av det ovan anförda föreslår vi
att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:
Om brott mot liv och hälsa
Könsstympning
Grov könsstympning
_______________
Helsingfors den 12 mars 2002