Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
LM 5/2003 rd - Astrid Thors /sv
Granskad version 2.0
I motionen föreslås att bestämmelsen om att återkrävda studiestödsbelopp skall höjas med 15 % då återkravet beror den studerandens egna inkomster stryks ur lagen om studiestöd (, nedan studiestödslagen). Eftersom en studerande som inte använder sig av möjligheten till frivillig återbetalning förlorar de stödmånader som han eller hon förbrukat är detta en tillräcklig sanktion för att förhindra eventuella missbruk av rätten till studiestöd, varför en extra ekonomisk sanktion bör anses obefogad.
I enlighet med 27 § 1 mom. studiestödslagen skall den överbetalda studiestödsförmånen återkrävas ifall förmånen utbetalats utan grund eller till ett för stort belopp. Paragrafens fjärde moment stadgar vidare att ifall studerandens årsinkomst överstiger ett i lagen fastställt fribelopp återkrävs en stödmånads studiepenning och bostadstillägg för varje påbörjat överstigande belopp av 1 010 euro.
En studerande vars inkomst överskrider det fastslagna fribeloppet kan dock undgå ett återkrav. Han eller hon kan nämligen före utgången av mars kalenderåret efter stödåret frivilligt betala tillbaka studiepenningen för de månader som han eller hon inte varit berättigad till. Ifall studeranden använder sig av denna möjlighet återinförs de förbrukade stödmånaderna som återbetalningen avser till den studerandes förfogande. Ifall däremot studeranden väntar på att det överbetalda beloppet återkrävs leder detta till att de förbrukade stödmånaderna går förlorade (7 b § studiestödslagen, såsom den lyder i lag ).
Förutom denna förlust av stödmånader stadgar 27 § 5 mom. studiestödslagen ytterligare att då ett studiepennings- och bostadstilläggsbelopp återkrävs på basis av studerandens egna inkomster skall det belopp som återkrävs höjas med 15 %. Enligt regeringens proposition RP 143/2000 rd om ändring av lagen om studiestöd är detta en metod att säkra att en frivillig återbetalning för studeranden är ett betydligt förmånligare alternativ än ett återkrav. Denna ekonomiska sanktion leder dock till att den studerande sanktioneras dubbelt eftersom återkravet redan lett till förlorade stödmånader. Jämförelsevis kan nämnas att beträffande bostadsbidrag, en förmån som bland annat berör en grupp samboende studeranden som inte erhåller det bostadstillägg som avses i studiestödslagen, återkrävs enbart den överbetalda förmånen (19 § lagen om bostadsbidrag, såsom den lyder i lag ).
Det är skäl att observera att återkrav av studiestöd inte skall förväxlas med missbruk av förmåner, som innefattar att förmånstagaren uppsåtligen vilseleder myndigheterna. I de flesta fall av återkrav av studiepenningen är det endast fråga om det enkla faktum att studeranden inte förmått räkna ut sina exakta inkomster för stödåret. Eftersom antalet stödmånader som en studerande enligt 7 § studiestödslagen (som den lyder i lag ) har till sitt förfogande är lågt sporrar det faktum att studeranden får tillbaka sina förbrukade stödmånader i tillräcklig grad honom eller henne att använda sig av möjligheten av frivillig återbetalning.
Med stöd av ovanstående är den extra ekonomiska sanktionen på 15 % av det återkrävda beloppet oskälig för studeranden och framför allt inte i proportion till den målsättning den har i avsikt att korrelera med.
Med stöd av det ovan anförda föreslår jag,
att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:
_______________
Helsingfors den 26 mars 2003