Detaljmotivering

1. Lag om ändring av strafflagen

8 kap. Om preskription

1 §. Preskription av åtalsrätten.

I 1 och 2 mom. anges huvudreglerna för preskription av åtalsrätten. I 4 mom. föreskrivs om de särskilda preskriptionstiderna för åtalsrätten för vissa brott. Utskottet föreslår en språklig precisering i 4 mom. för att klarlägga den inbördes relationen mellan momenten.

2 §. När preskriptionstiden för åtalsrätten börjar löpa.

Paragrafen föreskriver från vilken tidpunkt preskriptionstiden för åtalsrätten för ett brott börjar. I 1 mom. ingår bestämmelser om hur preskriptionstiden för brott som förutsätter gärning och verkan räknas, men inte om hur preskriptionstiden för åtalsrätten vid underlåtenhetsbrott skall räknas. I motiveringen framhålls att frågan om när preskriptionstiden för underlåtenhetsbrott börjar löpa fortfarande kan avgöras inom rättspraxis. Där nämns högsta domstolens prejudikat från 1984 (HD 1984 II 15). Enligt högsta domstolens avgörande började preskriptionstiden för rätten att väcka åtal för underlåtenhet att göra anmälan löpa först från den dag då anmälan gjordes.

Detta prejudikat från högsta domstolen har kritiserats. Det leder till att preskriptionstiden för åtalsrätten vid ett egentligt underlåtenhetsbrott i praktiken kan bli mycket lång med hänsyn till straffskalan för brottet. Utskottet menar att det bör föreskrivas i lag om när preskriptionstiden för ett underlåtenhetsbrott börjar löpa. Därför föreslår utskottet att 1 mom. kompletteras med att preskriptionstiden för ett underlåtenhetsbrott börjar löpa från och med den stund då gärningen senast bör ha begåtts.

Paragrafens 2 mom. gäller s.k. fortlöpande brott, där den brottsliga gärningen innebär inte bara att ett lagstridigt tillstånd skapas, utan också att det upprätthålls. Den föreslagna bestämmelsen svarar mot hävdvunnen praxis. Där sägs inte vilka brott som är fortlöpande till sin natur, utan det blir beroende av rättspraxis och rättsläran. De sakkunniga som utskottet har hört har kommit med varierande uppfattningar om vilka brott som är av fortlöpande natur. Frågan är tvetydig och slutresultatet kan i vissa fall betyda att preskriptionstiden kan bli oskäligt lång och därför är det enligt utskottets mening på sin plats med åtgärdseftergift i sådana situationer.

Vid utfrågningen av sakkunniga framfördes kritik mot uppfattningen om preskriptionstiden för miljöbrott i den allmänna motiveringen. Enligt propositionen anses miljöförstörelse och motsvarande brott i 48 kap. strafflagen ha ägt rum redan när miljön äventyras, och därmed börjar preskriptionstiden för brottet löpa från den tidpunkten. För att undvika oklarheter konstaterar utskottet att det som sägs i den allmänna motiveringen kan tolkas för enögt. Tiden för miljöbrott varierar från fall till fall och preskriptionstiden för åtalsrätten börjar löpa enligt 2 § precis som i fråga om andra brott. Så är till exempel preskriptionstiden för åtalsrätten vid ett naturskyddsbrott som är straffbart enligt 48 kap. 5 § tio år enligt föreslagna 8 kap. 1 § 4 mom. Brottsrekvisitet för naturskyddsbrott kan uppfyllas antingen som gärnings- eller underlåtenhetsbrott eller också kan det vara fråga om fortlöpande brott. Miljöförstöring enligt 48 kap. 1 § strafflagen är till sin natur ett abstrakt farebrott och preskriptionstiden för åtalsrätten börjar löpa tidigast från den tidpunkt brottet begås. Om gärningen innebär upprätthållande av ett lagstridigt tillstånd, till exempel en olaglig produktionsanläggning, börjar preskriptionstiden löpa när detta tillstånd upphör.

3 §. När preskriptionstiden för åtalsrätten avbryts.

I 1 mom. föreskrivs när åtalspreskriptionen avbryts. I slutet av momentet föreskrivs att åtalspreskriptionen avbryts när straffanspråk framställs för den åtalade personligen. I motiveringen sägs mera exakt att preskriptionen avbryts av att straffanspråk framställs mot någon som personligen är närvarande vid rättegången. Utskottet föreslår att bestämmelsen omformuleras så att den bättre stämmer överens med motiveringen.

4 §. Förlängning av preskriptionstiden för åtalsrätten.

Preskriptionstiden för åtalsrätten kan på ansökan förlängas en gång med ett år. Att preskriptionstiden förlängs är nytt i vår lagstiftning och i princip den viktigaste reformen i propositionen. Sakkunniga på området har varit både för och emot förslaget. Utskottet anser att förfarandet absolut bör införas på de grunder som regeringen anför men föreslår att villkoren för tilllämpning av bestämmelsen skärps.

Förlängning av preskriptionstiden för åtalsrätten är ett exceptionellt förfarande som bör övervägas noga från fall till fall. För att understryka förfarandets exceptionella karaktär och för att precisera bestämmelsen föreslår utskottet en ändring i paragrafen. Enligt den föreslagna 3 punkten kan preskriptionstiden förlängas om ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver det. I motiveringen preciseras bestämmelsen till exempel med ett brott som kommit till polisens undersökning på ett exceptionellt sent stadium. Den föreslagna bestämmelsen är problematisk med tanke på exakthetskravet i anknytning till den straffrättsliga legalitetsprincipen. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen preciseras så att den bara gäller exempelsituationen. För konsekvensens skull bör den omformulerade bestämmelsen om förundersökning tas in som 2 punkt och därmed blir bestämmelsen om en svarande som håller sig undan 3 punkt. Vidare föreslår utskottet att kravet på ett synnerligen viktigt allmänt intresse ställs som allmänt villkor för förlängning av preskriptionstiden för åtalsrätten. Ett synnerligen viktigt allmänt intresse kan anses kräva förlängd preskriptionstid framför allt när det är fråga om ett allvarligt brott. Utskottet föreslår ytterligare att paragrafen preciseras och kompletteras med att preskriptionen kan förlängas bara en gång.

5 §. Förfarande vid förlängning av preskriptionstiden för åtalsrätten.

Enligt 1 mom. fattas beslut om förlängning av preskriptionstiden för åtalsrätten av den domstol som är behörig att behandla åtal i saken. När ansökan om förlängning av åtalsrätten söks kan det dock vara oklart vilken domstol som är behörig i saken. För att lösa problemet föreslår utskottet att momentet kompletteras med en hänvisning till 4 kap. lagen om rättegång i brottmål, där det föreskrivs om laga domstol.

I 1 mom. föreskrivs vidare vem som kan göra ansökan om förlängning av preskriptionstiden. Enligt förslaget kan det bara göras av allmänna åklagaren. Utskottet föreslår en sådan ändring i momentet att målsäganden har rätt att ansöka om förlängning av preskriptionstiden i det fall att han eller hon själv har rätt att åtala för ett brott. För de numrerade punkterna i 4 § har föreslagits en omplacering och därför måste också hänvisningsbestämmelsen till 4 § ses över i 3 mom.

8 §. Preskription av förelagt vite.

Bestämmelsen kan tolkas så att den gäller preskription av förelagt vite och inte förhindrande av att vite föreläggs, så som meningen är. Utskottet föreslår att formuleringen i paragrafen och paragrafrubriken preciseras och att rubriken samordnas med rubrikerna för 6 och 9 §.

9 §. Preskription som förhindrar utdömande av förverkandepåföljd.

Enligt gällande lag och den föreslagna bestämmelsen får förverkandepåföljd inte dömas ut om straff för gärningen inte får dömas ut på grund av preskription. Regeringen föreslår att den kortaste särskilda preskriptionstiden på fem år för preskription av yrkande på förverkande skall slopas. Bestämmelsen spelar en viss roll vid brott där åtalsrätten preskriberas inom två år.

Efter det att propositionen lämnades till riksdagen har en arbetsgrupp vid justitieministeriet, som berett en översyn av bestämmelserna om ekonomisk brottslighet, fått sitt uppdrag färdigt. Gruppen föreslår effektiviserad konfiskation av nyttan av brott. Regeringens förslag till förkortning av preskriptionstiden för konfiskation stöder inte denna ambition. På grund av förslaget om effektiviserad bekämpning av ekonomisk brottslighet och förverkande av nyttan av brott finns det enligt utskottets mening inte fog för att avstå från den nuvarande kortaste preskriptionstiden på fem år för förverkandepåföljd.

10 §. När fängelsestraff förfaller.

I paragrafen föreskrivs när verkställigheten av utdömda fängelsestraff förfaller. Utskottet föreslår att paragrafrubriken preciseras och kompletteras med ordet "utdömt".

11 §. När samhällstjänst förfaller.

För närvarande föreskrivs det i lagen om samhällstjänst (1055/1996) om när utdömd samhällstjänst förfaller. Bestämmelsen föreslås bli intagen i strafflagens kapitel om preskription. För klarhetens och konsekvensens skull bör det i paragrafen och rubriken stå "samhällstjänstestraff". Vidare bör rubriken preciseras på samma sätt som rubriken för 10 §.

12 §. När verkställighet förfaller i vissa fall.

Utskottet föreslår motsvarande justeringar i paragrafen och rubriken som i 10 och 11 §.

13 §. När bötesstraff förfaller.

Paragrafrubriken bör preciseras på samma sätt som rubriken för 10 §.

14 §. När förverkandepåföljd förfaller.

Utskottet föreslår en språklig precisering i paragraflydelsen.

16 §. Hur dödsfall inverkar på verkställigheten.

Paragrafens 2 mom. gäller utdömande av förverkandepåföljd när gärningsmannen eller någon annan som är ansvarig för en förverkandepåföljd har avlidit. I 3 mom. föreskrivs om verkställigheten av förverkandepåföljd när den som dömts till påföljden har avlidit.

Det finns inget fog för att formuleringarna i momenten skall avvika från varandra beträffande skälighetskravet. Utskottet föreslår att bestämmelserna samordnas genom att kravet på uppenbar oskälighet i 3 mom. stryks.

17 §. När preskriptionstiden löper ut (Ny).

I propositionens motivering framhålls att den etablerade tolkningen vid beräkning av preskriptionstiden bör anses vara att åtalsrätten preskriberas i början av det dygn som till sitt ordningsnummer motsvarar gärningsdagen och gärningsmånaden. När det gäller preskription av åtalsrätten och andra föreskrivna tidsfrister i kapitlet finns det ingen bestämmelse i lagförslaget om preskriptionstiden löper ut i början eller slutet av det dygn som till sitt ordningsnummer svarar mot gärningsdagen. För klarhetens skull vill utskottet att kapitlet kompletteras med en bestämmelse om när alla tidsfrister i kapitlet löper ut. Till innehållet svarar bestämmelsen mot tolkningen av preskriptionstiden för åtalsrätten i motiveringen.

18 (17) §. Hänvisningsbestämmelse.

I 2 mom. hänvisas till ordningsbotslagen. Hänvisningen bör ses över eftersom lagen 1999 fick en ny rubrik, nämligen lag om ordningsbotsförfarande. På grund av den nya paragrafen i kapitlet måste paragrafnumreringen ses över.