Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Lindring av tilläggsprestationsskyldigheten

Ett av de viktigaste syftena med propositionen är att uppmuntra gäldenärer som genomgår skuldsanering att förbättra sin ekonomi genom att skaffa tilläggsinkomster. Därför föreslår regeringen att tilläggsprestationsskyldigheten på grundval av tilläggsinkomster lindras på två olika sätt. För det första får gäldenären behålla hälften av tilläggsinkomsterna i stället för en tredjedel så som nu. För det andra avdras från tilläggsinkomsterna sådana tilläggsutgifter som direkt beror på förvärvandet av tilläggsinkomsterna.

Under behandlingen i utskottet har motstridiga synpunkter framförts på propositionen. En del av de sakkunniga som utskottet hört motsätter sig en lindring av tilläggsprestationsskyldigheten. De anser att förslaget försämrar borgenärernas ställning. Förslaget anses också leda till ökad ojämlikhet mellan gäldenärerna, eftersom en lindrig tilläggsprestationsskyldighet är en fördel för de gäldenärer som kan inverka på sina inkomster efter att betalningsprogrammet fastställts. Bestämmelserna om tilläggsprestationsskyldigheten vid återkommande förändringar anses dessutom ge upphov till extra arbete för domstolar, utredare, skuldrådgivning och borgenärer. Ytterligare blir det svårare för gäldenärerna att sköta sina tilläggsprestationer på eget initiativ.

Andra sakkunniga anser för sin del att de föreslagna lindringarna i tilläggsprestationsskyldigheten är otillräckliga. För gäldenärer som är företagare anses lindrigare specialbestämmelser behövas. Den inkomstgräns där tilläggsprestationsskyldigheten börjar anses vara för låg, då den är 817 euro om året. Dessutom bör de tillläggsutgifter som kan dras av från tilläggsinkomsterna få en mer omfattande definition.

Efter en utvärdering av de olika synpunkterna har lagutskottet beslutat tillstyrka förslaget. Att göra skuldsaneringen mer sporrande är ett viktigt mål, både i fråga om gäldenärerna själva och en ökad ekonomisk aktivitet. Dessutom ligger det i hela samhällets intresse. Utskottet anser att en lindrigare tilläggsprestationsskyldighet inte nödvändigtvis försämrar borgenärernas ställning automatiskt. En relativt lindrig tilläggsprestationsskyldighet leder ur borgenärens synvinkel till ett fördelaktigare resultat än om gäldenären inte alls skaffar några tilläggsinkomster p.g.a. det stränga systemet.

De föreslagna metoderna att göra systemet mer sporrande är motiverade. Det är väsentligt att avdra de tilläggsutgifter som direkt beror på förvärvandet av tilläggsinkomster med tanke på den sporrande effekten. Därför tillstyrker utskottet också detta förslag, även om det oundvikligen komplicerar uträkningen av tilläggsprestationerna.

Däremot anser utskottet att det åtminstone inte i detta sammanhang är befogat att lindra tillläggsprestationsskyldigheten mer än vad som föreslås. Om tilläggsprestationsskyldigheten är mycket lindrig kan det leda till att gäldenärerna ser till att deras inkomstnivå är så låg som möjligt när betalningsprogrammet ska fastställas. De belopp som inflyter till borgenärerna kan då bli så små att tilltron till systemet blir lidande.

Tröskeln för att få skuldsanering

En del sakkunniga har lyft fram att det är för svårt att bli beviljad skuldsanering och att indelningen i godtagbar och fördömlig skuldsättning bör slopas.

Bestämmelserna om hinder för skuldsanering har senast reviderats vid en lagändring som trädde i kraft i början av 2003. Då infördes mer detaljerade bestämmelser om på vilka grunder skuldsanering kan beviljas enligt prövning av domstol även då det föreligger ett hinder för skuldsanering som hänger samman med skuldsättningsgrunden eller något annat i lagen avsett hinder. Reformen har i synnerhet gett dem som blivit skuldsatta under depressionen i början av 1990-talet bättre möjligheter att bli av med sina skulder.

En arbetsgrupp som justitieministeriet tillsatt har gjort en övergripande bedömning av behoven att förbättra insolvenssystemet.Utvärdering av utvecklingsbehoven av insolvenssystem. Justitieministeriets arbetsgruppsbetänkande 2004:20, i synnerhet s. 28—29 och 36. I betänkandet skriver arbetsgruppen att det under arbetets gång har blivit uppenbart att de skuldsatta inte vet tillräckligt om möjligheten till skuldsanering och vad den innebär.

En av orsakerna till att inte söka skuldsanering är enligt arbetsgruppen att det krävs noggranna utredningar om hur skulderna uppkommit. De skuldsatta tycker att det är för svårt att skaffa fram sådana utredningar då de inte vet att de också kan anlita den kommunala ekonomi- och skuldrådgivningen i dessa frågor. De vet inte heller tillräckligt om rättspraxis i fråga om tolkningen av de lagstadgade hindren för skuldsanering. Det är klart mindre än 10 procent av skuldsaneringsansökningarna som avslås. Vidare är det inte känt att skuldsanering trots ett hinder kan beviljas av vägande skäl med beaktande av hur lång tid det gått sedan skulderna uppkom och vad gäldenären gjort för att betala skulderna. Gäldenärens aktivitet är alltså en faktor som bidrar till att skuldsanering kan beviljas.

Arbetsgruppen anser att skuldsatta privatpersoner och speciellt personer som blivit skuldsatta i sin företagsverksamhet kan få det bättre ställt även utan ändringar i lagstiftningen. Det blir möjligt om de får tillräckligt med information om skuldsanering och andra metoder för att lösa skuldproblem och dessutom expertrådgivning. Därför är det viktigt att de som blivit skuldsatta p.g.a. företagsverksamhet får tillräckligt med information om skuldsanering och andra lösningsmetoder via internet samt arbetskrafts- och näringscentralerna. Det är handels- och industriministeriet som har ansvaret för att åtgärderna vidtas i praktiken. Även företagarorganisationerna spelar en stor roll när det gäller att göra informationen mer åtkomlig.

I sin berättelse för 2005 utvärderar statsrevisorerna förfarandet vid skuldhantering och betalningsstörningar (B 16/2005 rd, s. 86—101). I sitt ställningstagande konstaterar de bl.a. att när skuldsaneringsförfarandena utvecklas gäller det även i fortsättningen att ta hänsyn till om gäldenärens verksamhet eventuellt varit bedräglig eller uppenbart lättvindig.

Med beaktande av synpunkterna ovan anser lagutskottet att det inte för närvarande är aktuellt att ändra lagstiftningen om förutsättningarna för skuldsanering. Däremot är det nödvändigt att statsrådet fortfarande noga följer upp hur stor del av skuldsaneringsansökningarna som avslås och på vilka grunder. Utifrån uppföljningen måste man bedöma om det förekommer fall där tillämpningen av de gällande bestämmelserna om förutsättningarna för skuldsanering leder till oskäliga resultat.

Det är viktigt att informera både medborgare i allmänhet och skuldsatta företagare i synnerhet om hur skuldproblem kan lösas. Dessutom betonar utskottet betydelsen av förebyggande ekonomisk rådgivning för att motverka nya skuldproblem.

Snabblån

Vid behandlingen av propositionen har utskottet fäst uppmärksamhet vid s.k. snabblån, för utbudet på dem har ökat kraftigt. De marknadsförs aggressivt och är lätta att få, men kreditkostnaderna är mycket höga. Dessa faktorer ger enligt utskottet anledning till stor oro över att snabblånen kommer att leda till ogenomtänkt skuldsättning och ökade skuldproblem.

På förslag av ekonomiutskottet godkände riksdagen den 17 oktober 2006 ett uttalande enligt vilket riksdagen förutsätter att regeringen i förekommande fall vidtar legislativa och andra åtgärder för att få snabblånen under kontroll bl.a. genom att förplikta snabblåneföretag att registrera sig och ingå skriftliga låneavtal och se till att de totala lånekostnaderna aldrig blir oskäligt höga (EkUB 12/2006 rd — B 10/2006 rd).

Eftersom riksdagen godkänt uttalandet behöver lagutskottet inte behandla frågan vidare i detta sammanhang.