Motivering
Europaparlamentet och rådet har antagit en förordning
(EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt
betalningsföreläggande och en förordning
(EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt
småmålsförfarande. Förordningarna syftar
till att förenkla och påskynda handläggningen
av gränsöverskridande betalningsförelägganden
och tvister om mindre värden samt minska kostnaderna. I
propositionen lägger regeringen fram nödvändiga
kompletterande bestämmelser till förordningarna.
Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och
angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen,
men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Regeringen föreslår i propositionen att handläggningen
av mål som gäller betalningsförelägganden
och småmål ska koncentreras till Helsingfors tingsrätt.
Som argument anförs bl.a. att de mål som avses
i förordningarna inte är särskilt många,
att förfarandet är skriftligt, att koncentreringen
genererar expertis, att verksamheten ska bli effektivare och att
elektronisk kommunikation ska utnyttjas mer. Att Helsingfors tingsrätt
ges exkluvis behörighet har vunnit både gehör
och motstånd hos de utfråga experterna.
Eftersom de mål som avses i förordningarna kommer
att vara få och också med hänsyn till
de övriga argumenten anser utskottet det förnuftigt att
det är Helsingfors tingsrätt som ensam får
ta hand om dem. Helsingfors tingsrätt kan också anses
vara det naturliga forumet för gränsöverskridande
mål. Men det är angeläget att man bevakar
hur det föreslagna systemet fungerar och om personalen
vid Helsingfors tingsrätt räcker till för
att handlägga de nya ärendena. Om det visar sig
nödvändigt kan koncentreringen tas upp till ny
bedömning.
Förordningarna kräver kompletterande bestämmelser
om hur handläggningen av en rättstvist fortsätter,
när den inte längre omfattas av de förfaranden
som förordningarna avser. Av propositionen framgår
det att behandlingen fortsätter i den ordning som enligt
rättegångsbalken gäller för
tvistemål. Då tillämpas också rättegångsbalkens
10 kap. om forum.
Låt vara att de fordringar som handläggs i
ett förfarande som avses i förordningarna skulle komma
att prövas av Helsingfors tingsrätt, ger det inte
Helsingfors tingsrätt behörighet att handlägga
ett ärende som normalt tvistemål. I exempelvis
ett betalningsföreläggandemål kan detta
leda till att om en utanför Helsingfors bosatt svarande
motsätter sig betalningsföreläggandet
och senare inte svarar på stämningsansökan
i tvistemålet eller framställer en invändning om
forum, upptas talan inte till prövning för att den
väckts vid fel domstol. Om käranden vill få målet
avgjort, ska han eller hon på nytt inleda rättegång
i behörig domstol.
Om Helsingfors tingsrätt i en situation som den ovan
beskrivna inte är behörig att pröva ett ärende
som tvistemål, är det trots allt sakligare att ärendet
med kärandens samtycke överförs till behörig
domstol för fortsatt behandling. Då slipper käranden
själv att på nytt inleda rättegång
i behörig domstol. Utskottet föreslår
följaktligen att 4 § i lagförslag
2 om betalningsföreläggande kompletteras med två nya
moment om överföring av ett ärende till
behörig domstol. Också 3 § i
lagförslag 1 om småmålsförfarande
bör lämpligen förses med sådana
moment. Bestämmelser med motsvarande innehåll
ingår i en proposition med förslag till ändring
av bestämmelserna om forum i tvistemål (RP
70/2008 rd, 10 kap. 22 § i rättegångsbalken).
Men den propositionen hinner inte träda i kraft samtidigt
som den nu aktuella propositionen. Utskottet vill också uppmärksamma
justitieministeriet på att utskottet bör informeras
på förhand om en eventuell koppling mellan propositioner
för att dessa ska kunna behandlas på lämpligt
sätt och i rätt ordning.
De lagförslag som betänkandet gäller
avses träda i kraft samtidigt som EU-förordningarna, dvs.
den 12 december 2008. Utskottet föreslår trots
allt att ikraftträdandedatum enligt vedertagen praxis lämnas öppet
i 8 § i lagförslag 1, i 10 § i
lagförslag 2 och i ikraftträdandebestämmelsen
i lagförslag 3.