Allmän motivering
Propositionen tar upp behandlingen och verkställigheten
av rättskipningsärenden inom justitieförvaltningen
och justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem
som ska betjäna forskning och planering inom justitieministeriets
förvaltningsområde. De riksomfattande register
inom justitieförvaltningen som det föreskrivs
om i särskilda lagar är undantagna från
lagenom justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem.
Lagen gäller inte heller enskilda myndigheters informationssystem.
I sitt betänkande LaUB 20/2006 rd — RP 85/2006
rd ansåg lagutskottet att det med fördel kunde
undersökas vilka bestämmelser det finns om domstolarnas
skyldighet att registrera och meddela sina beslut och att det utifrån
resultaten bedöms om det i framtiden eventuellt kan vara befogat
att utfärda vissa allmänna eller samlande rättsligt
förpliktande bestämmelser. Den undersökning
som efterlystes i betänkandet har gjorts samtidigt som
propositionen bereddes. Den visade att lagstiftningen om justitieförvaltningens
riksomfattande register och behandlingen av den registrerade informationen
delvis är splittrad och bristfällig. Av den orsaken är
till exempel de bestämmelser i personuppgiftslagen (523/1999)
som ger rätt till behandling av känsliga uppgifter
inte entydigt tillämpliga på informationssystemet.
Det gäller till exempel de riksomfattande register som
betjänar förmedlingen av information i anknytning
till verkställigheten av rättskipningsärenden.
Det ansågs inte att det fanns något allmänt
behov av att utveckla de register som bygger på särskilda
lagar.
Den nu föreslagna lagstiftningen behövs och kommer
att skapa större klarhet i det rådande läget.
Den innebär att lagstiftningen om justitieförvaltningens
riksomfattande informationssystem i alla delar kommer att uppfylla
kraven på lagstiftning om personuppgifter. Den tydliggör behörighets-
och ansvarsfrågor kring registerföringen i och
med att Rättsregistercentralen enligt lagen är
registeransvarig för justitieförvaltningens riksomfattande
informationssystem. De myndigheter inom justitieförvaltningen
som avses i lagen, alltså domstolar, åklagarmyndigheter
och rättshjälpsbyråer, är i
sin tur ansvariga för de uppgifter de för in i
registret, och de får använda uppgifter i justitieförvaltningens
riksomfattande informationssystem för att utföra sina
egna uppgifter. Propositionen klarlägger också hur
det bestäms om uppgifter som förs in i justitieförvaltningens
informationssystem är offentliga eller inte och när
de får lämnas ut till andra myndigheter. Dessutom
slås där fast att domstolarna är skyldiga
att anmäla och föra in uppgifter i informationssystemet.
Lagutskottet inskärper att propositionen inte innebär
att det upprättas ett nytt informationssystem, utan att
existerande eller nästan färdiga databehandlingssystem
regleras. Det handlar inte heller om något "gemensamt"
myndighetsregister eller något offentligt register. Även
om det i ett och samma informationssystem finns uppgifter från
olika myndigheter inom justitieförvaltningen är
alla införda uppgifter inte fritt tillgängliga
för övriga myndigheter inom justitieförvaltningen.
Enligt lagförslag 3 i propositionen är uppgifterna
i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem
sekretessbelagda. Det kan anses nödvändigt, eftersom
det finns känsliga uppgifter i systemet. Uppgifterna i
informationssystemet får användas och lämnas ut
bara utifrån bestämmelser i den föreslagna
lagen eller någon annan lag.
Lagutskottet har den uppfattningen att sekretessen för
uppgifterna i informationssystemet inte inverkar på medborgarnas
möjligheter att kontrollera och bevaka utövandet
av offentlig makt, eftersom systemet bara är ett system
för förmedling av information; sekretessen inverkar inte
på de handlingars offentlighet som finns hos domstolar, åklagarmyndigheter
och rättshjälpsbyråer. Grundlagsutskottet
bedömer i sitt utlåtande sekretessen för
uppgifterna i informationssystemet och ser inget problem mellan
den föreslagna lagstiftningen och konstitutionen (GrUU 39/2009
rd).
Exempelvis rättshjälpsbyråerna för
in eller förmedlar information om rättshjälpsbeslut
och krav på arvoden och kostnadsersättningar som
e-tjänst. Åtgärderna regleras i en ändring
av rättshjälpslagen som trädde i kraft
den 1 december 2009 (927/2008, LaUB 12/2008 rd — RP 103/2008
rd). I övrigt förs informationen från rättshjälpsbyråerna
i informationssystemets rapporterings-, statistik- och arkivsystem,
som omvandlar informationen till statistiska uppgifter i en sådan
form att informationen om enskilda rättshjälpsklienter
inte avslöjas för utomstående.
Påtalade brister i bestämmelserna om justitieförvaltningens
riksomfattande register har försvårat utvecklingen
av elektronisk kommunikation inom förvaltningsområdet.
Därför är det viktigt att bestämmelserna
om det riksomfattande informationssystemet bidrar till att förbättra den
elektroniska kommunikationen. Det nya förfarandet ska i
första fasen gälla stora ärendegrupper
där en elektronisk hantering snabbt och omedelbart ger
betydande fördelar. Propositionen möjliggör
till exempel elektronisk hantering av ostridiga utsökningsärenden.
Ett utsökningsärende kan i framtiden väckas
i elektronisk form, eftersom den sökande inte längre
behöver foga någon verkställighetsgrund
till sin ansökan om utsökning, utan utsökningsmyndigheten
får information om den direkt ur justitieförvaltningens
riksomfattande informationssystem.
Utskottet ser positivt på att de föreslagna
bestämmelserna beaktar de möjligheter som elektroniska
datasystem ger att utveckla den elektroniska kommunikationen och
e-tjänster också i övrigt. För
till exempel massmedierna betyder propositionen mycket bättre
möjligheter att få information om ärenden
vid domstolarna koncentrerat och via teknisk anslutning. Det underlättar
massmediernas praktiska arbete och sparar också justitieförvaltningspersonalens
arbete.
Propositionen får verkningar framför allt
för de allmänna domstolarna, eftersom det handlar om
förmedling av information om verkställigheten
av rättskipningsärenden. Till den del reformen
avser att bereda mark för modern elektronisk kommunikation
och informationsförmedling och för ett avancerat
system för rapportering, planering och statistik är
den nyttig också ur förvaltningsprocesslagens
synvinkel. Den ger också en grund för förvaltningsdomstolarnas
anmälningsskyldighet när nödvändiga
utredningar och tekniska förberedelser är på plats.
Genom förordning av justitieministeriet föreskrivs
det särskilt om begynnelsetidpunkten för anmälningsförfarandet.
I motiven till propositionen redovisas de engångskostnader
lagförslagen ger upphov till och för övriga
ekonomiska och personella kostnader. Det framgår vidare
att man med hjälp av övergångstider för
lagarnas ikraftträdande och andra arrangemang försöker
anpassa reformen till de tillgänglilga resurserna. Lagutskottet
menar att man med bättre e-tjänster och informationssystem
kan få betydande produktivitets- och effektivitetsfördelar.
Därför är det viktigt att målmedvetet
arbeta vidare på projekten och anvisar adekvata resurser
för utvecklinginsatserna (t.ex. LaUU 15/2008 rd,
LaUU 5/2009 rd och LaUU 19/2009 rd).
Lagutskottet anser att propositionen med förslag till
lag om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem
med alla anknytande lagar är ett omfattande och flerdimensionellt
paket. Den knyter emellertid ihop kraven på skydd för
personuppgifter, handlingars offentlighet och sekretess och rättegångars
offentlighet på ett lyckat sätt. Utskottet tillstyrker
lagförslagen, men med följande anmärkningar
och små ändringsförslag.
Detaljmotivering
1. Lag om justitieförvaltningens riksomfattande
informationssystem
2 §. Förhållande till annan
lagstiftning.
9 §. Uppgifter som ska registreras i informationssystemet.
I början av 2010 trädde en reform av brottspåföljdsområdets
organisation i kraft som innebar att Brottspåföljdsverket
med de underlydande verken Kriminalvårdsväsendet
och Fångvårdsväsendet ombildades till
Brottspåföljdsmyndigheten ().
Utskottet föreslår att 2 § 2
mom. och 9 § 3 mom. i lagförslaget korrigeras
för att beakta detta.
12 §. En justitieförvaltningsmyndighets
rätt att använda uppgifter som registrerats av
en annan justitieförvaltningsmyndighet.
Lagutskottet preciserar att det inte är
meningen att 12 § i förslaget till lag om justitieförvaltningens
riksomfattande informationssystem tillämpas på domstolarnas
rätt att få tillgång till sekretessbelagda rättegångshandlingar.
Lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna
domstolar (lagförslag 37) och lagen om offentlighet vid
rättegång i förvaltningsdomstolar (lagförslag
38) föreslås bli kompletterade med detta. För
klarhetens skull är det nödvändigt att
12 § kompletteras med följande nya 3 moment: "Det
föreskrivs särskilt om en domstols rätt
att av en annan domstol få tillgång till sekretessbelagda
rättegångshandlingar som den behöver
för att säkerställa en konsekvent rättspraxis."
Utskottet har dessutom korrigerat ett skrivfel i den finska
versionen av 12 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom.
Lagförslag 10—12, 28, 31, 33 och 35
Av samma orsak som i 2 och 9 § i lagförslag
1 har utskottet rättat myndighetens namn till Brottspåföljdsmyndigheten
i lagförslag 10—12, 28, 31, 33 och 35.
Lagförslag 37 och 38
Genom lagförslag 37 kompletteras lagen om offentlighet
vid rättegång i allmänna domstolar ()
med en bestämmelse om att en domstol till en annan domstol
kan lämna ut sådana sekretessbelagda rättegångshandlingar
som den andra domstolen behöver för att säkerställa
rättskipningens enhetlighet vid prövningen av
avgörandet i ett ärende som domstolen behandlar (34 a § 1
mom.). I lagen om offentlighet vid rätttegång
i förvaltningsdomstolar 381/2007 (lagförslag
38) föreslås motsvarande bestämmelse. Med
rättegångshandlingar avser man i lagar handlingar
som lämnats in till domstolen eller som upprättats
i domstolen för rättegång.
Enligt principen jura novit curia ska domstolen ha kännedom
om de rättsnormer som är relevanta för
avgörande av ett ärende och självmant tillämpa
dem (RB 17:3). En enhetlig rättskipning kan vara svår
i det fall att domstolen sällan får en viss typ
av ärende för behandling, där högre
rättsinstansers rättspraxis inte har utkristalliserats
och där domstolens avgöranden måste hållas
hemliga. I en sådan situation kan domstolen behöva
ta del av en annan domstols rättegångshandlingar
i ärendet. Även om domaren inte får komplettera
faktauppgifter med sina egna, är det enligt den rättsliga
litteraturen klart att förbudet mot att använda
uppgifterna inte är ett förbud mot att söka
information om tillämpliga rättsnormer i fallet
som domaren bör ha så goda kunskaper om som möjligt.
Uppgifter om tillämplig lagstiftning och rättsnormer
ska anges i domstolens avgörande (RB 24:7). Avgörandet
ska motiveras och i motiven ska de omständigheter och den
rättstillämpning som det grundar sig på anges
(RB 24:4).
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande bedömt
propositionen med tanke på jämlikhet och en rättvis
rättegång. Till rättsskyddsgarantierna för
en rättvis rättegång hör bland
annat att den åtalade eller hans eller hennes försvarare
får information och ges tillfälle att uttala sig
om allt det på målet inverkande material som kan
påverka domen (RP 309/1993 rd).
Det är domstolens sak att se till att rätten till
en rättvis rättegång inte äventyras
av att domstolen får en sekretessbelagd rättegångshandling
av en annan domstol. Förslaget utgör alltså inte
något konstitutionellt problem på denna punkt.
En parts rätt att ta del av innehållet i en
rättegångshandling bestäms utifrån
12 § i lagen om offentlighet vid rättegång
i allmänna domstolar eller 9 § i lagen om offentlighet
vid rättegång i förvaltningsdomstolar.
En parts rätt att få tillgång till information är
snävare avgränsad vid rättegång än
i förvaltningen, men i de här bestämmelserna
föreslås inga ändringar i propositionen.
Med tanke på intressen som ska skyddas genom sekretessplikt
gäller det att beakta 23 § 2 mom. i lagen
om offentlighet i myndigheternas verksamhet (),
där det sägs att en part eller dennes ombud eller
biträde inte för en utomstående får
röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits
på grundval av ställningen som part och som gäller
någon annan än parten själv. Tystnadsplikten
och förbudet mot utnyttjande hindrar enligt paragrafens
3 mom. inte en part eller hans ombud eller biträde från
att använda en uppgift om en annan person än
parten själv när det är fråga
om ett ärende som gäller den rätt, det intresse
eller den skyldighet som partens rätt att få information
har grundat sig på.
Lagutskottet konstaterar att de föreslagna bestämmelserna
inte avser att ingripa i kraven på garantier för
en rättvis rättegång. De föreslagna bestämmelserna
har inga omedelbara verkningar för rättegångsförfarandet,
som bestäms utifrån rättegångsbalken
och förvaltningsprocesslagen (586/1996). Som grundlagsutskottet påpekar
i sitt utlåtande är det domstolens sak att se
till att rätten till en rättvis rättegång
inte äventyras av att domstolen får en sekretessbelagd rättegångshandling
av en annan domstol. Med hänsyn till de nuvarande bestämmelserna
om en parts rätt att få tillgång till
information, regeln om snäv tolkning av bestämmelserna
om partsoffentlighetens omfattning vid rättegång
och en parts rätt att få tillgång till
information, kan och bör på olika sätt
använda sekretessbelagda rättegångshandlingar
från en annan domstol som eventuellt kommer fram i praktisk
domstolsverksamhet beaktas på ett sådant sätt
att en rättvis rättegång kan garanteras.