Allmänt

Regeringen föreslår vissa ändringar och kompletteringar i straffbestämmelserna om finansiering av terrorism. Också bestämmelserna om hemliga tvångsmedel i 10 kap. i tvångsmedelslagen och bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information i 5 kap. i polislagen föreslås bli ändrade i enlighet med vad ändringarna av straffbestämmelserna om terroristbrott förutsätter. Syftet med propositionen är att ändra den finska lagstiftningen så att den stämmer överens med FATF:s rekommendation om brott som avser finansiering av terrorism och med resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om genomförandet av rekommendationen. Enligt motiveringen till propositionen (t.ex. s. 18—19) beror de föreslagna ändringarna inte enbart på rekommendationen. 

Sammantaget anser lagutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer. 

Ändringarna av straffbestämmelserna

Det viktigaste förslaget i propositionen är det nya brottet som gäller finansiering av en terrorist. Bestämmelser om det nya terroristbrottet ska ingå i 34 a kap. i den ändrade 5 a § i strafflagen (39/1889) (lagförslag 1). Enligt bestämmelsen ska den som direkt eller indirekt tillhandahåller eller samlar in tillgångar för att finansiera eller med vetskap om att de ska användas till att finansiera en person som begår brott som avses i 1 eller 1 a § i strafflagen eller som medverkande enligt 5 kap. 3—6 § i den lagen deltar i begåendet av sådana brott dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år för finansiering av en terrorist. Lagutskottet noterar att det redan i beredningen, på det sätt som det framgår av propositionen (RP, s. 22—26), gjordes en mycket grundlig bedömning av de omständigheter som inverkar på rekvisitet. Också i motiveringen till paragrafen preciseras tillämpningsområdet (RP, s. 43—47). 

Enligt grundlagsutskottet (GrUU 1/2021 rd, s. 2) är terrorism en typ av brottslighet som synnerligen allvarligt hotar samhällets grundläggande funktioner, rättsordningen och människors liv, hälsa och säkerhet. Därför finns det med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbara och mycket tungt vägande skäl att förhindra och stoppa den. I likhet med grundlagsutskottet (se GrUU 1/2021 rd, s. 2) instämmer lagutskottet i den uppfattning som nämns i propositionen (s. 52) att en enskild persons aktiviteter med sikte på att begå brott som begåtts i terroristiskt syfte kan vara lika farliga och skadliga som verksamheten i en grupp. Lagutskottet anser att det bland annat av denna anledning är motiverat att genom att kriminalisera finansiering av en terrorist medverka till att straffbestämmelserna om finansiering av terrorism i sin helhet är tillräckligt omfattande. 

Med hänvisning till propositionen och inkommen utredning anser lagutskottet att den föreslagna straffbestämmelsen om finansiering av terrorism i 34 a kap. 5 a § i strafflagen är motiverad och tillräckligt exakt också med hänsyn till legalitetsprincipen. Utskottet tillstyrker bestämmelsen med vissa påpekanden som närmare anges i detaljmotiveringen, i synnerhet hänvisningarna till gärningens rättsstridighet. Också grundlagsutskottet anser (GrUU 1/2021 rd, s. 4) att straffbart beteende enligt 5 a § beskrivs tillräckligt exakt i bestämmelsen, på det sätt som den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § i grundlagen kräver. Det gäller dels gärningsmannen, dels den straffbara gärningen och föremålet för den. 

Straffet för finansiering av en terrorist (34 a kap. 5 a § i lagförslag 1) föreslås vara fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Straffskalan ändras så att den också gäller finansiering av terroristgrupp (34 a kap. 5 b § i lagförslag 1). Enligt den nuvarande skalan är straffet böter eller fängelse i högst tre år. 

Sammantaget anser lagutskottet att de föreslagna straffskalorna är motiverade och proportionerliga. Det är också motiverat att straffskalan för finansiering av en terrorist (5 a §) och av terroristgrupp (5 b §) konsekvent motsvarar varandra. Också grundlagsutskottet anser (GrUU 1/2021 rd, s. 4) ansett att finansieringen av en terrorist eller en terroristgrupp kan vara av en väsentlig betydelse för själva terroristbrottet. Genom att ingripa i finansieringen av verksamheten kan man således förhindra att terroristbrott begås. Med beaktande av att strafflagens bestämmelser om finansiering av en terrorist (SL 34 a kap. 5 a §) och finansiering av terroristgrupp (SL 34 a kap. 5 b §) förutsätter uppsåt och medvetenhet om att finansieringen går till en terrorist eller terroristgrupp, kan de föreslagna straffskalorna enligt grundlagsutskottet anses stå i rätt proportion till klandervärdheten av de gärningar som kriminaliseras. 

I likhet med andra brott som gäller finansiering av terrorism är försök till finansiering av en terrorist straffbart enligt propositionen. Utskottet har inga invändningar på den punkten. 

I propositionen föreslås det också i övrigt att bestämmelserna om finansiering av terrorism i 34 a kap. i strafflagen ändras för att de ska bilda en tydligare och mer konsekvent reglering. Utöver ändringen av straffskalan ändras straffbestämmelserna om finansiering av terroristgrupp (34 a kap. 5 b § i lagförslag 1) så att rekvisitet skrivs på ett sätt som motsvarar det skrivsätt som normalt används vid brott som avser finansiering av terrorism. Dessutom stryks subsidiariteten för straffbarheten för finansiering av terroristgrupp i förhållande till bestämmelserna om regleringsbrott, som tillämpas när tillgångar överlåts till en person vars tillgångar har frysts av orsaker som hänför sig till terrorism. 

Straffbestämmelserna om finansiering av terrorism i 34 a kap. 5 § i strafflagen (lagförslag 1) ändras så att det tydligare framgår att det är fråga om finansiering av terroristbrott. Dessutom anpassas brottsbenämningen därefter. Syftet med ändringarna av rekvisitet för finansiering av terroristgrupp och finansiering av terroristbrott är inte att ändra bestämmelsernas tillämpningsområde, utan det är fråga om en precisering av bestämmelserna. Efter ändringarna är bestämmelserna om finansiering av terrorism uppdelade i finansiering av terroristbrott, en terrorist och terroristgrupp. 

Lagutskottet anser att de övriga ändringar som föreslås ovan i 34 a kap. i strafflagen är lämpliga och välkomna. Det är ett befogat mål att bestämmelserna om brott som gäller finansiering av terrorism bildar ett mer konsekvent regelverk. 

Brottsmisstänktas rättssäkerhet

Utredning av finansiering av terrorism enligt den föreslagna 34 a kap. 5 a § i strafflagen (lagförslag 1) kan precis som andra terroristbrott vara förknippad med vissa svårigheter. Detta gäller såväl den tillhandahållande eller insamlande personens avsikt eller vetskap som frågan om huruvida den person som finansieras kan betraktas som en i bestämmelsen avsedd person som finansieras. Delvis i anslutning till detta betonar lagutskottet betydelsen av att sörja för den misstänktes rättssäkerhet. 

Lagutskottet understryker vikten av att på det sätt som avses i propositionen (RP, s. 46) se till att ingen alltför lättvindigt tillskrivs status som misstänkt eller åtalad. Tröskeln för terroristbrott är självfallet densamma som för andra brott. Enligt 3 kap. 3 § 2 mom. i förundersökningslagen (805/2011) ska förundersökningsmyndigheten vid behov utreda om det finns förutsättningar att inleda förundersökning så att ingen grundlöst betraktas som misstänkt för brott. Detta gäller i synnerhet utredning om huruvida tröskeln för förundersökning har överskridits, det vill säga om det i enlighet med 1 mom. i paragrafen finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts. När ärendet har framskridit till förundersökning styrs förundersökningsmyndigheterna av förundersökningsprinciperna enligt 4 kap. i förundersökningslagen. Av dem säger objektivitetsprincipen att det vid förundersökning gäller att utreda och beakta dels de omständigheter och bevis som talar mot den som är misstänkt för brott, dels de omständigheter och bevis som talar för personen (1 §). Enligt bestämmelserna i samma kapitel ska den misstänkte vid förundersökningen bemötas som oskyldig (2 §) och har den misstänkte rätt att låta bli att medverka till utredningen av brottet (3 §). 

Utskottet understryker vidare som det framgår av propositionen (RP, s. 46) att en korrekt utredning av brottsmisstanken och en rättvis rättegång också främjas av att åklagaren redan i utredningen av ett terroristbrott deltar aktivt i styrningen av utredningen inom ramen för det förundersökningssamarbete som avses i 5 kap. i förundersökningslagen och att riksåklagaren med stöd av 34 a kap. 7 § i strafflagen beslutar om åtal ska väckas för terroristbrott eller inte. 

Behovet av en samlad utvärdering av regelverket om terroristbrott

På det sätt som framgår av propositionen (RP, s. 21) har straffbestämmelserna om terroristbrott ökat sedan 2002, i synnerhet på grund av internationella förpliktelser. Bestämmelsernas förhållande till varandra eller regleringen i övrigt har över huvud taget inte utvärderats på ett övergripande sätt. 

Redan vid behandlingen av den tidigare lagstiftningen om terroristbrott konstaterade lagutskottet (LaUB 4/2018 rd, s. 10) att strafflagens 34 a kap. om terroristbrott i sin nuvarande form allmänt taget är ganska svårtolkat. Utskottet ansåg det befogat att regleringen om terroristbrott i framtiden ses över helt och hållet som ett separat lagstiftningsprojekt. 

Lagutskottet konstaterar att den delreform som ingår i den aktuella propositionen i sig har beretts omsorgsfullt. Samtidigt understryker utskottet att det fortfarande finns ett behov av en övergripande översyn av 34 a kap. i strafflagen, vilket också nämns i propositionen. Också grundlagsutskottet påpekar detta i sitt utlåtande (GrUU 1/2021 rd, s. 5). Med anledning av det som konstateras ovan anser lagutskottet att en övergripande översyn är nödvändig för att förtydliga regelverket om terroristbrott.