Allmän motivering

Regeringen föreslår att man rättar till de praktiska problem som uppdagats när det gäller att tilllämpa lagen om utredning av unga brottsmisstänktas situation, som trädde i kraft vid ingångennav 2011. Problemen hänger samman med att påföljdsutredning begärs i ett alltför tidigt stadium, att tillämpningen av hemliga tvångsmedel uppdagas under pågående förundersökning och att man alltid måste be om påföljdsutredning också alltid när en utlänning misstänks för brott.

Avsikten med påföljdsutredningar är att kartlägga den sociala situationen för unga personer som är misstänka för brott och vad som lett till brottet. Dessutom ska utredningen hjälpa till att bedöma risken för att den unga gör sig skyldig till brott och förutsättningarna för att stödja denne att leva ett icke-brottsligt liv. Enligt den gällande lagen ska förundersökningsmyndigheten inom 14 dygn efter det att en ung person registrerats som ung brottsmisstänkt i förundersökningens datasystem anmäla den unga personens brott till åklagaren, socialmyndigheten och Brottspåföljdsmyndigheten Syftet med de ytterst stränga tidsfristerna för myndighetsåtgärder är att garanteraen snabb behandling av brottmål som gäller unga.

I praktiken har det visat sig att åklagaren inte alltid har tillräckligt med information om ärendet och den unga personen i fråga när han eller hon ska be Brottspåföljdsmyndigheten sammanställa en påföljdsutredning. Det har förekommit situationer där en utredning redan håller på att sammanställas, men där det senare framgår att den unge inte gjort sig skyldig till något brott eller att brottet är så pass ringa att inga åtgärder vidtas. Följden kan bli att den unge blir föremål för en påföljdsutredningsprocess trots att han eller hon inte begått något brott eller att brottet är så obetydligt att inga ytterligare åtgärder utöver förundersökning behövs. De onödiga utredningarna har också lett till onödigt arbete vid Brottspåföljdsmyndighetens bedömningscentrum och enheterna för samhällspåföljder. Därför stöder lagutskottet förslaget om att tidsfristen för att göra anmälan börjar löpa när förundersökningen ifråga om den unga personen blir klar.

Också i de fall där den unge är involverad i mer omfattande brottslig verksamhet där flera personer är misstänkta ska den tidsfristen för anmälan tillämpas. Lagutskottet anser emellertid att en förundersökningsmyndighets anmälan av en ung person innan förundersökningen av denna brottslighet blir klar kan leda till att användningen av hemliga tvångsmedel kommer fram. Det kan i sin tur försvåra eller äventyra förundersökningen. Utskottet anser att effektivare skydd behövs för att hemliga tvångsmedel förblir hemliga och föreslår därför att 3 § ändras i enlighet med vad som föreslås nedan.

Regeringen föreslår att skyldigheten att begära påföljdsutredning om en ung brottsförövare som inte är finsk medborgare och inte har stadigvarande bostad i Finland ska frångås. Det har nämligen ansetts svårt att nå den unge för sammanställning av påföljdsutredningen. Dessutom framför regeringen i motiveringen att sådana brott som avses i detta sammanhang och som begåtts av en utlänning som inte är bosatt i Finland inte heller tas upp till behandling av finländska domstolar, eftersom dessa personer inte kan nås för att stämmas inför rätta. Utskottet erfar till skillnad från vad regeringen framför i sina motiv att finländska domstolar tämligen ofta behandlar mål som gäller utländska brottsförövare. År 2011 åtalades 2 196 unga utlänningar under 21 år som misstänkta för brott och totalt dömdes 2 113 för brott. Samma år anlände 21 utlänningar till fängelse för att avtjäna ett straff som de dömts till när de ännu inte hade fyllt 21 år. Därför anser utskottet det vara viktigt att åklagarna i fråga om dessa ungdomar i varje enskilt fall bedömer om det behövs en påföljdsutredning och om den sådan fyller sitt syfte.

Vissa sakkunniga har i samband med utfrågningen framfört att sedan Brottspåföljdsmyndigheten fick ansvar för sammanställningen av påföljdsutredningarna har byråkratin ökat och behandlingen av ärenden som gäller unga brottsmisstänkta fördröjts. Vidare kan det hända att minderåriga blir tvungna att uträtta sina ärenden hos Brottspåföljdsmyndigheten samtidigt som vuxna brottsförövare. De uppgifter som barnskyddsmyndigheterna harskulle snabbare kunna vidarebefordras till åklagaren om den mellanetapp som lagen i dag kräver inte fanns.

Enligt inkommen utredning gick man i detalj igenom vad samarbetet mellan kommunerna och Brottspåföljdsmyndigheten innefattade och hur ansvaret mellan dem fördelades när lagen om utredning av unga brottsmisstänktas situation bereddes 2010. Detta resulterade i ett förslag där Brottspåföljdsmyndigheten sammanställer påföljdsutredningen och kommunen en socialutredning som Brottspåföljdsmyndigheten ska ha tillgång till när den sammanställer sin utredning. Någon socialutredning infördes aldrig eftersom kommunerna ansåg att det rörde sig om en tilläggsuppgift för dem. I dagens läge samarbetar Brottspåföljdsmyndigheten med socialmyndigheterna. Utskottet har inget att anmärka mot att det är Brottspåföljdsmyndigheten som ansvarar för påföljdsutredningen.

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande synpunkter och ändringsförslag.